Ålabodarna är en pittoreskt liten småort och ett fiskeläge i Glumslövs socken i Landskrona kommun. En brant backe från ”rapsfälten” i tidigare inlägg förde oss hit. Den här tidiga morgonen hade solen ännu inte hittat fram mellan molnen. Men det var så fridfullt och vackert.

Vi parkerade trångt vid hamnen och klev ur ”Den lilla blå”. Redan som liten skolgrabb fick jag information om platsen, via en skolfröken som hade anknytning till närmiljön. Nu har jag googlat för att friska upp minnet och lärt mig att det exempelvis på 1940-talet bodde nästan 280 personer i byn. Då hade Ålabodarna i stort sett all service som behövdes för att klara vardagen. Huvudsakligen är fastigheterna fortfarande bebodda året runt, men som på många liknande ställen lutar det mot att allt fler hus används som rena sommarnöjen. Känns mönstret igen?

Inte dumt alls att ha ett eget tassäkert övergångsställe.

Tankarna fladdrade självklart iväg till förr. Tiden då det här bodde ett strävsamt folk som fick sin utkomst av havet. Antingen som fiskare eller som sjömän och skeppare.
Hoppas vi inte störde den ensamma fiskaren, längst ut på piren. Långt där borta i diset kan du se svampen i Landskrona.

Jag ser just nu ett svartvitt foto på två bröder som kallades ”Lassarna”. Lasse och John Larsson ska ha varit de sista av den gamla sortens fiskare i hamnen på Ålabodarna. (På som På Råå)

Jag uppskattar att den gamla skolan finns kvar. Undra om det även finns bevarade små detaljer inomhus? Syftar inte på barn i skamvrån.

Hade vi vetat om det lilla biblioteket så hade vi naturligtvis haft med tre ex. av våra egna utgivna böcker.

Den mest berömda som bott i Ålabodarna borde vara författaren och poeten Gabriel Jönsson. Han föddes här 1892. Hans pappa Petter Jönsson drev i byn en handel. Säkert känner du till Gabrels dikt ”Vid vakten” som tonsattes av Gunnar Turesson och blev känd som ”Flicka från Backafall”. Gabriel ska ha varit mycket förtjust i ön Ven och hyrde under långa perioder ett hus på den lilla Öresundsön.
Som avslutning körde vi längs med havet en bit till innan vi vände på ”skutan”. Vi uppskattar de tidiga morgonturerna, som påminner oss om de fem åren på Gotland.