Solfågel

Vackra Almedalen utanför ringmuren är ett populärt stråk – året om.

Givetvis är det en perfekt plats, att placera ett konstverk i dammen. Mitt bland alla andra levande fåglar. I blickfånget från parksugna, förbipasserande och oräknade turister.

Tyra Lundgren (1897-1979) är den svenska formgivaren bakom ”Solfågel” av brons (1976).
Degermansfonden stödde finansieringen av skulpturen. Det står skrivet att Tyra hade en förkärlek för fåglar. I mytologin är Solfågeln fåglarnas gudom.

Det fanns en tid då jag stod inför grupper och personer och nämnde att Tyra Lundgren uppskattade djurmotiv.

Men mest handlade det om hennes förhållande till kaffekoppar. Tyra fanns med på ett foto i en blå tjusig ram och den stående tavlan stod tillsammans med andra svenska legender inom svensk porslinshistoria. Där i Lidéns Samlingsmuseum fanns inte en enda tanke om att jag skulle ta upp hennes namn i något som heter blogg. Eller flyga plåtfågel utan vingflaxande till …
… Det finns både ”flytt och stannfåglar”. Jag och Solveig har än så länge begränsat vårt flyttande inom Sveriges gränser. Men marken vi trampat på har absolut inte alltid varit svensk. Långt ifrån.

17 tankar på “Solfågel

  1. ”Lilla fågel blå” (Staffan Hellstrands text) ringde i huvudet när jag läste inlägget och jag fattade inte riktigt varför. Var tvungen att googla på Tyra Lundgren och då visade det sig att ett av hennes verk heter just ‘Fågel blå’ och står vid Klara sjö i Stockholm. Vet faktiskt inte om jag sett den eller om texten av någon anledning bara dök upp i huvudet ändå. Kan kanske vara för att ”Solfågel” tonar lite i blått. Hade en gång en blå undulat som hette Putte … men det är ju en helt annan historia 🙂

    Kram Anita

    Gilla

    • Vad tror du jag spelar nu? ”Den stora blå vägen”. Jag har blivit Staffan tokig sedan jag läste dina rader igår. Vad många bra klassiker han gjort. Men jag trodde jag hade fler CD. (2 st). (”Regn” och ”Samling 85-92”) Antagligen finns det annat på kassetter som jag inte kan spela längre.
      Vilket häftigt sammanträffande mellan Staffan, dig och Tyra. 🙂
      ”En blå undulat” kunde också vara en låttitel. Jag kan skriva texten om du fixar till noterna. 😉
      Kram, Bosse

      Gilla

      • Ja visst har han. Har just lyssnat på titelspåret i ”Den stora blå vägen” och innan det på ”Lilla fågel blå” och just nu lyssnar jag på ”Sörmlands heta jord” … så klart, är ju Sörmlandstjej (tant) … 🙂 Just nu funderar jag på noterna till ”En blå undulat” … fast någon kompositör blir jag nog aldrig 😉
        Kram

        Gilla

      • Det skulle vara berikande att kunna alla tre sakerna. Sätta musik till sina egna ord och framföra det själv. Då känns allt mer äkta och personligt. Men plötsligt fick jag två problem. Musik och framföra. 😉 Skriva en glad låt hade jag heller inte klarat av att snickra ihop. Den hade blivit platt och tramsig. När jag befinner mig i ”skrivfaser” kliver jag in i ett hemligt rum. Tittar djupt in i ”spegeln” och blottar mitt hjärta. Jag har alltid varit förtjust i den ”världen”. Då försvinner tiden när jag reser genom olika perspektiv. Vänder på olika stenar. Väger dem varsamt. Aktar mig för de vassaste. Ser möjligheter att bygga ihop olikheter. Inte vara rädd för att röra mig i både ljuset och bland de mörkaste skuggorna.
        Kram

        Gilla

  2. Vackra naturbilder. Det är så fint där på Gotland.
    En fågel mitt i dammen passar ju alldeles utmärkt.

    Så är det med våra liv. Vi vet aldrig vad framtiden har att bjuda på och kanske inte att vi skulle tro på det om vi visste. Många gånger är det bra.
    Trevlig tisdag.
    Kram!

    Gilla

  3. Vad roligt, jag googlade på Tyra och hennes konst och insåg att jag sett en del när jag var yngre hos en släkting. Jag har ganska bra koll på gammal keramik och glas men Tyra var en vit fläck i min värld. Tack så mycket för att jag fick lära mig lite nytt! IDAG IGEN!

    Gilla

  4. Tack för fina bilder och att jag fick lära mig nya saker idag igen. Kanhända att jag glömt det i morgon, men läser jag det fler gånger väcks det kanske till liv 😉

    Gilla

  5. Ja, tänk om vi hade vetat hur saker och ting skulle utvecklas där en gång men så fungerar det inte. Så spännande och intressant att hon nu fick hamna i ett inlägg i bloggen. Oanat då men verklighet nu. Ibland har det lätt för att bli bra!

    Kram

    Gilla

Lämna ett svar till eval8 Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s