Förr ledde alla vägar till Roma

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Vi befinner oss mitt ute på Romaslätten. Ett perfekt läge för ”De vita munkarna”. Reglerna var att de skulle vara självförsörjande genom att arbeta med jordbruk och boskapsskötsel. Slätten här uppfyllde mer än väl de kraven. Sedan hade de sin örtträdgård och dammar med fisk.

Så här tror de det såg ut när det ”blomstrade” som mest.
Vi tar oss tillbaks rejält i tiden. Cistercienserna spred sig på 1100-talet. De första anläggningarna i Sverige var Alvastra och Nydala, som tillkom 1143. Makten på Gotland fanns i Roma där Alltinget träffades. Männen med makt beslutade om att det skulle grundas ett dotterkloster till Nydala i Roma.
Följ med in. Du behöver inte ta av dig skorna. 😉

Endast delar av klosterkyrkan återstår tyvärr idag.
Den uppfördes helt i romansk stil och är därmed ett av de bästa exempel i Sverige på enhetlig romansk kyrkoarkitektur.
Kyrkan har ett treskeppigt långhus med ett tvärskepp och kor. Tidigare fanns det två kapell.
Långhuset är långt och var i dåtid avdelat med ett träskrank. Den östra delen var avsedd för munkarna medan den västra tillhörde lekbröderna. De sistnämnda hade ett eget altare.

Av kyrkans ursprungliga fem ingångar finns endast tre bevarade.

Efter den stora reformationen i början av 1500-talet övergavs klostret av munkarna och anläggningen började förfalla.

Kronan tog hand om egendomarna. Några byggnader byggdes om till stall och fähus.

Den verkliga vandaliseringen är knuten till landshövdingen Johan Didrik Grönhagen. På 1730-talet lät han riva stora delar av anläggningen för att använda stenen till sitt nya residens.

När Gotland hade finbesök av Carl von Linné besökte han Roma 1741. Så här skrev han:
Man såg ett härligt kloster av marmor uppbyggt, upphuggit och slipat, vara förvänt uti ett fähus, som alltså är det präktigaste fähus man ser i Sverige.”

29 tankar på “Förr ledde alla vägar till Roma

  1. Även om långtifrån allt finns bevarat så tycker jag att det är en fantastisk ruin som ligger så fint där bland nyare bebyggelse! Gammalt möter nytt. Härligt!

    Kram och god onsdag!

    Gilla

    • Nu när vi såg ”hela” och kunde gå in där var det stor skillnad. Annars brukar jag ”klättra” upp till översta raden på läktaren för att kunna glutta ut över nejderna. En helt annan känsla nu. Men förr var det en god fika och titta i den ”häftiga” affären som gällde. Nu är det gotlanduppochner som kommer i första hand. 😀 Jösses vad jag samlat in info i den här månaden. Sedan gäller det att pussla ihop aktiviteter och platser. men vissa spricker på att det är stängt eller vi inte vill trängas. Jag måste hålla reda på temp och nederbörd också när det gäller växter som börjar på bokstaven O.

      Gillad av 1 person

  2. Så intressant att få följa med till denna, fortfarande vackra, ruin. Och att via dina ord få förflytta sig bakåt i tiden, se bilder framför sig hur munkarna gick omkring där. När jag hör ordet örtträdgård tänker jag av någon anledning alltid på kloster, har alltid gjort. Men fy för Johan Didrik Grönhagen. Tyvärr var nog det beteendet inte helt ovanligt på den tiden. Har hört om liknande när jag varit och besökt klosterruiner i Storbritannien. Men det var bra att vara fä och få besök av Carl von Linné (rimmade nästan).
    Snö och kallt här. Anar att det kanske är lite vitt hos dig på ön också.

    Kram Anita

    Gillad av 1 person

    • Jag förknippar också ordet örtgård med kloster och renlevnadsliv. Det fanns en tid när jag funderade runt möjligheten att tillbringa en kort tid i ett kloster utanför Paris. Efter att ha varit där i tystnaden hade det varit häftigt att avsluta med Parisaktiviteter.
      Du borde blivit rimmerska. Nytt ord. På den tiden såg de inget värde i gammalt och de rika tänkte bara på sig själva. Den andan har funnits i alla tider. Sorgligt.
      Här är snö och jag hoppas på sol och några minusgrader till helgen. jag har nämligen en plan. 😉
      Då vet jag att det finns en söt varelse på fyra ben och en svans som trivs extra mycket med utomhusvistelserna tillsammans med dig.
      Kram, Bosse

      Gilla

  3. Ruiner är otroligt vackra, de sätter igång fantasin också. Valven är så fina, imponerande att de fick till det utan maskiner och verktyg utan med bara händerna.

    Är det nån speciell munk som står staty eller är det en ”basic” munk?

    Gillad av 1 person

    • Jag är också svag för ruiner och låta min fantasi sväva fritt.

      Den är välgjord och tillverkad med känsla för materialet. Mannen heter Viktor Lindbäck och bor på ön. Namnet är ”Mariaskulpturen”. Eftersom den är ”modern” fick den inte vara med i min historiska text. 🙂

      Trevlig helg. Här tycks den bli vit.

      Gilla

  4. Trevligt återseende! Var där för ca 10 år sedan.
    Fina bilder och intressant historia. Fascineras av kloster, vet inte varför. Kanske för att det är lite mystik runt munkar och nunnors liv och tankar.
    Påminner mig också om den bok, troligen av Mari Jungstedt, om ett mord i denna miljön.
    Tack för trevligt inlägg!

    Gilla

    • Jag är också fascinerad av kloster och livet runt dem.
      Jag har läst alla Maris böcker om Knutas men kan inte titlarna som är alltför ”lika” varandra. Men jag minns att jag läst boken där en del av handlingen är runt Roma Kloster och de som ingår i sommarpjäsen. Minns också vem som var mördaren. 🙂
      Tack för besöket

      Gilla

  5. Lyckliga dig som kan fara omkring och se på alla gamla vackra ruiner av en tid som var. Man önskar att man kunde förflytta sig bakåt och se hur det såg ut när det var full fart på det gamla livet. Så roligt att läsa och se dina bilder. Jag har bara varit på gotland en enda gång men glömmer det aldrig. Vilket fint ställe.

    Gilla

    • Jag försöker njuta av att vi är privilegierade när det gäller mycket. Andra tycker motsatsen. Helst de som bor i stora staden och gillar hög puls. 🙂 Jag vill absolut inte byta med dem. Inte heller med dig på vintern. Men sedan verkar du ha det mysigt. I takt med ålder har jag blivit mer och mer känslig för köld. Precis som du verkat ha blivit.
      Kul att du gillar inlägget. Vem vet. Det blir kanske ett andra besök för dig någon gång i framtiden.

      Gilla

  6. Fantastiska bilder och fina texter till. Historiens vingslag susar förbi och lämnar många tankar. – Hur var det dagliga livet när klostret var hem åt munkar. Vad åt de under vintern när fiskdammarna var frusna? Hur klarade de sig på det naturen gav? Jag har varit vid Roma flera gånger men så fint att se allt genom dina ögon.

    Gilla

    • Förstår att det är en plats som du sett många gånger i ditt liv. Du skulle säkert kunna föreslå åtskilliga ställen som vi borde besöka. Bäst är det när vi får tips på sådant som inte återkommande dyker upp offentligt. På Instagram samlar jag på just sådana godbitar.
      Finns tiden där är det en härlig stund att röra sig runt klostret och omgivningarna i närheten. Tid för eftertanke. Ofta leder tankar till mer och mer frågor.
      Tack för de snälla uppskattande orden.
      Kram, Bosse

      Gilla

  7. Fint att komma från soltrappan ( där jag i dag igen lyckades ta dig på ”bar gärning” 🙂 ) för att sedan titta in till detta. Spännande att vandra mitt i historien, stanna upp och känna efter, med eller utan skor. 😉 Du delar verkligen upplevelsen genom fina foton.
    Kram och trevlig helg!

    Gilla

    • Ha ha. Undra om trappan gjorde skäl för sitt namn. Jag satt och fikade och såg ut över snölandskapet och solen som lyste starkt. Åt andra hållet var det mörkblått på himlen. Snabbt gjorde jag mig ett ärende ut. Veckans korsord skulle postas. Ljuvligt att vandra i den knakande snön. Stanna till och luta ryggen mot ett träd, ta av brillorna, blunda och njuta av livet. För det handlade om att fånga stunden. Jag hann precis in innan solen tog farväl. Nu är jag tankad inför fredagsstädningen.
      Tack ska du ha.
      Helgkram, Bosse

      Gilla

  8. I dom ruinerna har jag varit och det var spännande att gå där och försöka tänka sig att här var det fullt av liv en gång i tiden. Vackra bilder.
    Kram gun

    Gilla

  9. Pingback: Roma runt | gotlanduppochner

Lämna ett svar till Nillan på nätet Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s