Egentligen var vi på väg mot ett annat fiskeläge. Då kom jag på vad en Instagramvän beskrivit för mig. Därför visste jag hur man spikade Agbod fiskeläge från en speciell plats. Lockelsen tog överhand när jag nådde Naturreservatet Storsund. Varför inte passa på? När vi ändå hade vägarna förbi…
Vägen var i början relativt skaplig. Sedan vet jag inte om den kunde kallas för väg. 😉 Möten med större fordon hade varit otänkbara. Vända var omöjligt. Jag försökte köra slalom mellan de allra djupaste hålorna. Det kändes som jag rattade en radiobil på Liseberg med målet att inte krocka.
Detta läste jag nyss på en känd gotlandsite: ”Fiskeläget är vackert, orört, men är du rädd om bilen skall du inte åka dit.”
Allt gick bra – dit. Hemvägen la jag in i ett ”glömmabortfack” i minnet. Men jag såg på Solveig att hon redan tänkte på återresan och inte kunde njuta som jag gjorde, som den struts jag ibland är. Allt har sina för- och nackdelar. Tillsammans är vi ett väl ihopsvetsat team.
När vi klev ur bilen var det som att komma in i en magisk bubbla. Läckra moln. Vindstilla. Behagligt varmt. Intressant miljö bakom fiskeläget. Orkidéer lite överallt. Men det är en annan bloggkategori. 😉
En fin träbrygga säger jag aldrig nej till. Kanske ingen idealisk badplats. Jag läste att det är dyig botten.
Det finns ett tiotal bodar i trä i Agbod fiskeläge. De flesta är från sekelskiftet 1900. Förr var det bönderna i Kyrkbinge och Gairvide som fiskade här. De kunde fiska säl, id, abborre, sik och ål. Säl var för mig en överraskning. Det har jag aldrig haft på kroken. 😉 Men jag kan svaret på en korsordsuppgift: VILAR PÅ KOBBE, tre bokstäver.
En stund på ljugarbänken eller takklättring? 😉
Åldern tycks äntligen ha hunnit ikapp mig. (Solveig håller nog inte med). För jag valde istället att hitta detaljfoton.
Jag tror inte Solveig har lust att åka tillbaka till Agbod fiskeläge ens av anledningen att jag glömt kvar kameran eller mobilen.
En sista titt innan…
… den fina grinden öppnades och det gällde att hålla tummarna för att vi slapp breda skogsfordon och möten över huvud taget.
Ps. Det gick bra även denna gång. ”Den lilla blå” hade rejäl träningsvärk. I efterhand är det ett häftigt minne, till, att snacka om i framtiden. Nästa blogginlägg kommer att handla om statistik, med tanke på ett jubileum som inträffar då.
Hon glömmer väl så småningom. Fint ställe när ni väl kom dit!
GillaGilla
Hoppas hon inte glömmer vem jag är. 😉 Jag gillade Agbod skarpt. Men tänker inte köra den sträckan fler gånger innan vi köpt en terrräng-Jeep. 😀
GillaGillad av 2 personer
Ja, såna där vägar är spännande, men målet ser fantastiskt mysigt ut!
Vi råkade ut för något liknande med husbilen, då Ingrid (vår gps heter så) lurade oss att ta närmaste vägen på väg till spökprästgården i Borgvattnet. Det blev några mil på näst intill ofarbar väg, men vi kom fram till sist 🙂
Kram
GillaGilla
Det lät både värre och mer spännande med tanke på namnet, SPÖKPRÄSTGÅRDEN. När allt gått bra kan man skoja om det.
Är du säker på att det inte är Ingrid på Gotland som pratar på din gps. 😉 Vi har märkt att det inte är någon täckning ibland på ön.
Kram
GillaGillad av 1 person
Haha … tror nog på någon annan Ingrid. Spännande när man man tappar kontakten med sin gps – vi har fått meddelandet ”Du befinner dig inom förbjudet område” … då blir man lite fundersam 🙂
GillaGilla
Det var en spännande kommentar att få. 😉
GillaGilla
När jag var barn brukade vi bli bjudna på biltur av en bekant (vi hade ingen bil själva), men den där bekantingen hade älskat den där vägen ni körde på, för han sökte sig alltid till sådana. Rakt ut i skogen, på smala stigar körde han och jag tror inte att han själv visste riktigt var vi var ibland. Vi barn var måttligt roade, skulle jag vilja påstå.
Ha en fin torsdag!
Kram, Ingrid
GillaGillad av 1 person
Där är du ju. Jag skrev just om dig ovanför. Tänk att du jobbar som gps-röst åt Anki. 🙂
Det är sådana människor som hittar de orörda pärlorna – samtidigt som de retar gallfeber på sällskapet i bilen. Sitter man i baksätet under en sådan tur gäller det att inte ha anlag för åksjuka. Förstår att ni var måttligt roade.
Jag höll med Solveig. Samtidigt hade vi kommit en bra bit innan det blev markant sämre – och då gick det inte att vända. Dessutom var jag säker på att vi skulle nå målet.
Tack. Känns konstigt att plötsligt bli solo. Den sista som lämnade var Jennifer som skulle med flyget. Tur jag är bra på att roa mig själv.
Kram, Bosse
GillaGillad av 1 person
Vilket härligt ställe!
Sv..Jag har en
knapplåda kvar!
Kram!
GillaGilla
Jag älskar att besöka Gotlands fiskeläge. Tur att de är många till antalet.
Var rädd om den.
Kram
GillaGilla
Fint ställe och kanske så fint bevarat p g a svårtillgängligheten.
Tack för att du tog oss dit!
GillaGilla
Där har du en poäng. Kul att du hängde med.
GillaGilla
Så ljuvligt ställe. Nästa gång får ni cykla så är det lätt att flytta sig för större fordon.
Kramar från oss
GillaGilla
Tyvärr var den sämre än en dålig cykelväg. Tror inte ens jag hade velat promenera där. 🙂 Tur det finns ungefär 200 fiskeläge. Men jag tror att de flesta är lika ”svåra” att nå som detta. Heller inga skyltar.
Kramar tillbaka
GillaGillad av 1 person
Nu har ni varit där en gång i alla fall. Blir det ett återbesök så får ni ta er dit på annat vis. Tro inte att kvinnor glömmer…
Kram
GillaGilla
Inte elefanter heller. 🙂 Jag skulle heller inte vilja ratta dit fler ggr. Men det finns ungefär 200 fiskeläge. Dit finns inte exakt samma ”väg” 😉
Helgkram
GillaGilla
Vilken häftig grind och orkiden hade jag aldrig sett förr
GillaGilla
Grinden var speciell. Kanske gjord från samma trädgren.
GillaGilla