Redan en bubblare

Vädret var perfekt när vi tog med filt och en picknickkorg och åkte norr ut längs kusten. Visst hade jag tänkt mig en fikastund någonstans vid havet, men jag brann även för att se en fyr jag sett på Lotsverkets flygfoto.

Ur Fyrhandboken hade jag memorerat in vägbeskrivningen. Läst om bitvis mycket dålig grusväg mot fyren. Att fyren var svår att finna då den är belägen innanför en grind på en privat skogbevuxen tomt. Ha. Jag spikade platsen direkt. 🙂

Stopp och belägg. Sjöfartsverket äger fortfarande fyren men… inte heller lockade texten: Fyren ligger 27 meter över havet. Kusten stupar här brant mot stranden. 😦
Ingen chans alltså att ta det från havssidan och att stå och vänta på att löven skulle falla… då hade kaffet blivit starkt och kallt. 😉

Istället fortsatte vi till det för oss okända naturreservatet Björkume. Sista tvåhundra meterna till p-platsen var rejält hoppiga. Hade jag inte sett en bil på avstånd skulle jag inte trott det var en väg eller fanns en p-plats inom räckhåll.
Vi pratade en stund med det yngre paret vid den parkerade bilen. När vi skulle åka hem träffade vi på en skånsk kvinna och hennes gotländska man. Härligt att få prata en stund med 4 stycken medmänniskor. Annars…

… kändes det som det var vi och havet. En underbar upplevelse. Som om vi befann oss långt bort i världen. Som jag ofta gör blev det en egen promenad runt ett spännande hörn.

Men det var inte ens lätt att gå försiktigt för att behålla balansen. Dels på grund av underlaget, alla dessa stenar i olika storlekar, men framför allt på grund av lutningen. Framkommer kanske inte på fotona. Det var knappt jag vågade ta fram kameran ur fodralet.
Jag såg en hel del olika fåglar på stenar längre ut i vattnet. Synd ingen kunde berätta för mig vad det var för arter. Hade jag inte haft min brutna mellantå skulle jag fortsatt till nästa hörn. Var rätt säker på att där fanns ett litet fiskeläge med endast två bodar och två skjul. (Visade sig stämma efter samtalet senare.)

Därför återvände jag till filten. Pussade min gamla klasskamrat. Störde henne när hon läste. Slumrade till en stund. Men mest njöt jag av det mäktiga runt omkring. Nästan overkligt. ❤
Till slut signalerade gubbkroppen. Min inre röst hintade om att jag hade tre möjligheter för att slippa rygg… eller sa den stenskott? 😉
A. Bygg vidare. Men jag tror det är förbjudet.

B. Klättra uppför det lilla berget. Det går snabbt utför. 😉

C. Fika.
Det var ett lätt val. Jag behövde inte singla ”förbjuden sten”. Givetvis… 😉

Ps. Min bloggrubrik valde jag för att utflykten är med som en bubblare på sidan under min header, ”Tio i Topp för varje år.”
Kanske tar den sig in på listan när jag sammanfattar året. Eller så hinner det hända nya saker. Det kommer inte att bli en lätt uppgift, men roligt att ”återtänka” en stund. (Jag gillar att hitta på nya ord.)

22 thoughts on “Redan en bubblare

  1. Förstår att lutningen är värre än vad som syns på bild. Vet ju hur simpla slalombackarna brukar se ut i tv, innan man får se dom i en speciell vinkel … hu! Och jag förstår att valet var lätt, vacker picknick-korg förresten 🙂

    Kram Anita

    Gilla

  2. Är S en gammal klasskamrat? Det visste jag inte.
    Tänk om ”man” gett sig på att rusa utför den branten? Risk för att bryta både nacken och ryggkotor ☺.
    Att fika var ett lätt val kan jag mycket väl förstå ☺!

    Gilla

  3. Fantastiska bilder från en spännande plats. Havet har en magisk påverkan på oss människor. Förstår att platsen är en bubblare. Fikakorgen gjorde inte upplevelsen sämre. Tack för att vi får följa med på era äventyr. Naturen boostar och ger ro. Västkustkramar ♥️

    Gilla

    • Här är aldrig långt till havet. Fördelen med att bo på en ö. Har inget att göra med att jag heter BO. 😉
      Dagens inlägg är också från en plats som skulle kunna platsa på slutlistan. Beror mycket på vilket väder det är vid besökstillfället.
      Glad att du vill följa med. ❤
      Visst är det så. Nu gäller det att hålla hårt i de rester på sommaren som serveras med jämna mellanrum – i alla fall när det gäller ö-väder.
      Kram

      Gilla

  4. Visst är det nåt speciellt med fyrar? Jag gillar dem! Men jag gillar ju det mesta med havet. Utom maneterna då…
    Fint väder hade ni också och säkert en del godsaker i fikakorgen. Så ditt val var nog det perfekta valet!

    Gilla

    • Samma här. Maneter går alldeles utmärkt att klara sig utan.
      Vädret har stor betydelse för slutbetyget. Här blev det toppbetyg och oväntat. För jag hade ingen aning om detta naturreservat. Men lutningen och stenunderlaget bjöd inte på möjligheten att ligga där några timmar. Underbart är kort. 🙂
      Fortfarande bjuds vi på het sommarvärme. Då åker mina kläder av. Två minuter senare kan den starka vinden gömt lampan. Då är det höstkyligt.

      Gilla

      • Jaså? Här är det så blåsigt och kallt, hösten kom en månad för tidigt, September är faktiskt sensommar! Men jag sätter mitt hopp till helgen 😉

        Gilla

      • Jag hörde i ett samtal från Malmö igår att den kusten tycks ha hamnat i sämsta höstvädret. Hoppas det vänder för er snart. Just nu är här 17.4 grader i skuggan. Jag tänkte gå över till bilen med tomflaskor/burkar för att komma ut en sväng i solen. Sedan städning. Först ska BS upp till över tio. Skulle antagligen inte legat på spikmattan. Den både hjälper och stjälper.

        Gilla

  5. Detta låter intressant. En utflykt i min smak om jag var nu som jag var förr, så att säga, men det är jag inte så jag får vara glad och tacksam över att du visar bilderna och berättar så att jag kan njuta den vägen. Bra så.
    Vackra bilder och jag förstår att det är brantare i verkligenheten. Det har jag varit med om många gånger, syns nästan plant ut på bilden och så jobbig uppförsbacke i verkliga livet.
    Jag gillar din fikakorg, kanske också det som finns inuti.
    Kram.

    Gilla

    • Jag hade också önskat att jag var där förr. Som jag hade klättrat och utforskat. Det gäller att vara tacksam för att man får vara med en stund till.
      Det var både väldigt kuperat och liksom sankmark. Jag gled i det mjuka under stenarna.
      Den var nyinköpt på Medeltidsmarknaden.
      Kram

      Gilla

  6. Havet har en lugnande effekt och dina bilder gör det väldigt njutbart. fika korgen är fin och bokspegeln känner jag igen. Den har för många intressanta böcker ibland.
    Ha en skön kväll

    Gilla

    • Havet är så mycket att bjuda på – i alla väder.
      Det är alltid efterlängtat att bläddra i den och sedan gå in på bibblans sida och beställa önskningar. Dock har jag bara 2 stycken ”färgmarkeringar” i senaste tidskriften. Men jag står i kö för många böcker. Exempelvis Maris sista som du och Znogge inte gav något bra betyg. Jag var inte nöjd med den sista jag läste heller. Den fick en trea. Jag har stora krav på henne. 🙂
      Här bjuds på underbar sommarvärme och blåsigt regnväder. Växlar flera gånger varje dygn.

      Gillad av 1 person

  7. Det är verkligen något speciellt med fyrar så det var synd att ni inte kunde fingranska den. Men en härlig promenad och en god fikastund är inte det sämsta det heller!

    Kram

    Gilla

    • Det blev så oväntat lyckat så jag glömde nästan bort fyren. Har insett att det kommer att bli svårt att se de flesta av dem. Antingen står de på en liten ö utanför den stora ön. Eller så är tomten runtomkring privat eller hemlig av militära skäl.
      Fika säger jag aldrig nej till. Smakar ofta bäst utomhus. I rätt väder. 😉
      Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s