S:t Olofs kyrkoruin


I det sydöstra hörnet av Botaniska Trädgården finns en ruin under gömman av murgröna.
S:t Olovs kyrkoruin var en av Visbys största och mest påkostade kyrkor. Den byggdes troligen i början av 1200-talet. Kyrkan hade formen av en basilika. Vilket innebar ett högt mittskepp och längre sidoskepp.
Det enda som går att beskåda ovan mark våren 2019 är delar av kyrkans västtorn.

Klart jag var frestad av de två orden ”ovan mark”, men vågade inte gräva djupare i den sista informationen. Hade ju valt kamera istället för spade i bagaget. 😊 Om du bloggbesökare tittar noga ser du en skymt av en annan av Visbys berömda ruiner längre upp i staden. Den ligger nära ett hotell där jag har framtida planer på att sova en natt.

När jag stod där och betraktade grinden och ruinen gick mina tankar till en otäck story som jag läste i en bok. Tidpunkten var i mitten av trettonhundratalet. Detta hemska århundrade när den ”svarta döden” (Digerdöden) härjade på ön. De stackars människor som blev smittade insjuknade snabbt och det var bara femtio procents chans att överleva. Givetvis rådde panik bland invånarna som försökte skydda sig. En orgelspelande galning berättade på sin dödsbädd att han förgiftat brunnar. En annan person hade låtsas spela präst och erkände att han före en mässa i S:t Olof förgiftat en linneservett som användes vid offertoriet vilket innebär att alla besökare som vidrört servetten med läpparna dog. Bland de döda fanns tre präster, kyrkoherden i S:t Olof och många borgare. Galningar har alltid funnits. I olika skepnader.

Nu har jag flyttat mig till andra sidan ruinen. Vad ska jag berätta mer?
Jo. Detta är den av Visbys alla ruiner som det är minst bestående delar kvar av. Orsaken är att kyrkan utnyttjades flitigt som stenbrott till andra byggnationer.

Jag skulle gärna vilja ha nycklarna till grindarna. På sista inlagda bilden sträcktes kameran så långt fram som jag vågade. Därmed blev det en ”glimt” av det inre taket.

Namnet måste jag skriva om. Kyrkan är uppkallad efter ett norskt nationalhelgon; Olof den helige. Det anses att denna man bidrog till att Gotland kristnades. Därför finns hans bild i många gotländska kyrkor.
Olav II Haraldsson av Norge levde mellan 995 och 1030, årtalet då han stupade vid slaget vid Stickelstad. Redan som 11-åring gav han sig ut på sitt första vikingatåg. Oj vad han hann med att härja. Han plundrade i Mälaren, i Östersjön och runt Danmarks kuster. I England förstörde han London Bridge för att nämna några av hans ”meriter”.

I Normandie blev vikingen Olav kristen. När han kom tillbaka till hemlandet tog han makten och blev kung. Metoderna för att få kristendomen att slå rot var en aning råa för min smak. Lydde inte landsmännen blev gårdarna nerbrända. De oskyldiga människorna dödades på de mest bisarra och hemska sätt.
Svårt att förstå att någon som burit sig så illa åt sedan kunde bli helgonförklarad…

 

20 thoughts on “S:t Olofs kyrkoruin

  1. Tur att det finns något kvar för visst är det en fin ruin. Galningar har nog alltid funnits och kommer tyvärr nog alltid att finnas…

    Kram

    Gilla

  2. Hehehe.. ”Olav II Haraldsson av Norge levde mellan 905 och 1330” 😀 Seg rackare viking 😀
    Oj, vad trevligt att följa med på dina turer. Här i Mälardalen har det snöat idag. Bara så de vet 😉
    Kram på´re.

    Gilla

  3. Vi förfasar oss idag över hur en del människor torterar och dödar andra i religionens namn. Det var inte bättre här uppe i norr för längre sen, men det är bortglömt. Tyvärr glöms sådana hemska saker bort alldeles för snabbt. Ok, dessa människor levde för evigheter sedan, men det gjorde inte Hitler. Kram

    Gilla

  4. Intressant information som vanligt. Användes kyrkan som stenbrott? Lät ju inte så roligt, precis.
    Ruiner, som sagt, ger liv åt fantasin. Försöker föreställa mig de människor som levde sin liv där. Hur det var och hur de såg ut.
    Trevlig fredag!

    Gilla

    • Tack. 🙂 Ja. Det pågick krig på ön och alla kyrkor innanför ringmuren, utan domkyrkan plundrades och förstördes. Konstigt att de lät alla på landet stå kvar orörda. Jag har läst en trolig orsak till det, men just nu tappat det minnet.
      Det skulle vara kul att få reda på vilka hus som har ”byggstenar” från denna kyrka.
      Intressant att läsa om och fantisera runt. Men jag har aldrig tänkt tanken att skriva en längre text/manus om ”förr”. Risken är för stor att missa viktiga detaljer. Allt går inte läsa in sig på ells ens hitta litteratur om och min fantasi vill jag ägna åt annat. 😉
      Tack ska du ha.
      Helgkram

      Gilla

  5. Ruiner får mej att börja fantisera om svunna tider. Elakheter har alltid funnits och tyvärr är dagens samhälle blivit kallt.
    Lördags kram från oss

    Gilla

    • Ja. Det är svårt att låta bli.
      Det finns så oerhört mycket att förbättra och förändra. Jag har många seriösa förslag, som inte ska lämnas offentligt i denna ”snällblogg.” 🙂
      En kall och kylig lördagskram tillbaka. Jag vill ha tillbaka våren

      Gilla

Lämna ett svar till Minton Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s