Innan vi flyttade till Gotland läste jag på rejält om ön. Att få komma till Bungenäs var ett av de första stora önskemålen. Jag såg fram emot kombinationen av stillhet, natur, kultur och vatten.
Vi bodde i Fårösund och våra egna cyklar var med på hemestern.
Nog har jag läst om möjligheten att låna en militärcykel. Uppgifterna har tydligen samlat lite för mycket tidsdamm. Sorgligt att ärligheten läggs åt sidan för personer utan rent samvete. 😦
Vilken tur vi hade. Annars hade vi inte haft tid att njuta. Trots at vi hade hjälmar på huvudet. 😉
Egentligen är det så att halvön Bungenäs var stängt för allmänheten under nästan hela nittonhundratalet. Under storhetstiden fanns här Gotlands största kalkbrott med upp emot 200 anställda. 1963 lades kalkbrytningen ner. Då tog militären området i besittning som ett övningsområde för KA 3, Gotlands kustartilleriregemente. KA 3 fanns mellan 1937-2000.
Men sedan 2005 råder lugnet i detta bilfria område.
Spindelnätet matchar de rostiga skyltarna, som fått vara kvar över ett annat slags nät, vägnätet.
Solveig fick ta täten när vi valde skylten som du inte kan läsa. Kalkbrottsvägen tror jag den heter.
Kombinationen av att min cykel rullar snabbare och suget som jag alltid har efter havet, gjorde att jag sögs som en magnet neråt. Jag hade inget annat val än att sitta stadigt på sadeln i nerförsbacken. 😉
Under tiden vek Solveig, som tagit över kameran, in till vänster på Förvaltarvägen.
Sockerbolaget övertog kalkbrottet 1921. Fem år senare stod disponentvillan färdig. Undra hur många rum det finns i den pampiga villan? Bjöd de dit alla arbetarna på ”kalkstek” en sommarkväll om året? Inte ens min vilda fantasi tror svaret är på två bokstäver.
På ett ställe såg jag utmärkt villan från min plats därnere. Men mest njöt jag av utsikten över Bungeviken.
När Solveig kom ner fortsatte vi den spännande cykelfärden. Jag älskar sådana här krökar, där jag inte vet vad som väntar runt hörnet. Inte en sekund tänkte jag på att vi någon gång måste göra en rejält uppförsbacke för att nå ”Den lilla blå”, som troget väntade utanför ett taggtrådsstaket.
Välkommen till tre delar till. 😀
gotlanduppochner 
Tack för turen! Själv hade jag också dragits mot havet!
GillaGilla
Vi är lika slags barn i det sammanhanget. Men du är ett djärvare barn än vad jag är. 😉
GillaGilla
Ja jag är sjukt modig🤪
GillaGillad av 1 person
Ja det är synd att saker missbrukas så de försvinner, som lånecyklarna.
Jag gillar bilden på grusvägen ner mot havet med skogen på sidorna!
GillaGilla
Varje gång jag numera ser en militärcykel reagerar jag. Om jag reser på mig ser jag två stycken. En är ommålad till blå. 😉 Funderar på att starta upp en hemlig detektivbyrå. Eller inte. 😉
Hela det området uppskattade jag. Det var ungefär som jag förväntade mig. Enda missen var vår tidpunkt. Men vi hade annat att göra senare och stugan var bokad sedan länge. Det var i alla fall så långt ifrån ett GeKås besök det går att komma. 🙂
GillaGilla
Vilken trevlig utflykt! Härliga bilder!
Kram
GillaGilla
Skön avkopplingsstund. Kanske finns där svamp i skogen. Läste att det under rätt säsong var gott om smultron. Tyvärr hittade vi inte flugblomster och en till art som vi hoppats på i naturreservatet, strax intill där vi parkerat bilen. Bara väldigt nyfikna kossor som undrade vad Solveig gjorde. Den här trippen var betydligt trevligare. Inga kossor. Första timmen såg vi inte ens människor.
Kram
GillaGillad av 1 person
Så ledsamt att det inte fungerade med lånecyklar men tyvärr blir jag inte helt förvånad. Nu gick det ju lika bra med era egna.
Kram
GillaGilla
Samma tyvärr för mig också. Sorgligt nog. För oss som bor här är våra egna mycket bättre att ta sig fram med. Jag skulle gärna tänka mig att cykla fler gånger i Bungenäs. Helst för att fika & äta lunch där när det är öppet. Dessutom finns där mer spännande militära saker att beskåda vid havslinjen. Då utan cyklar. Men nästa år blir det en halvö lite längre ner. ”Nesserhalvön”. 🙂
Helgkram
GillaGilla