Bläse kalkbruk och museum

Ända sedan medeltiden har det brutits och bränts kalk på Gotland. Från början bröt varje gård kalk efter behov. Under 1600-talet förvandlade rika köpmän och borgare kalkbränningen på ön till en mycket stor lönsam industri.

De mäktiga kalkpatronerna håvade in otroligt med pengar på sina ugnar. Men tänk dig in hur en arbetsvecka för de som gjorde grovjobbet var på den tuffa tiden. Vilken medelålder hade stackarna? Carl von Linné skrev efter sitt besök vid ett kalkbrott 1741 följande: …luften i huset är fullare med kringflygande kalkpartiklar än någon kvarn av mjöldoft. Dessa kalkpartiklar lägger sig på arbetsfolkets läppar så att de därav är fulla av utslag och hudlösa.

Kalkhanteringen i Bläse startade i slutet av 1800-talet. Produktionen pågick fram till 1945. Under andra världskriget var kolbristen stor. Som mest jobbade här 140 man. Ett helt samhälle växte fram kring bruket bestående av arbetsbostäder, disponentvilla, affär och café. Glansperioden för kalkbruket i Bläse var på 1920- och 1930-talet.

Sedan 2015 finns vid strandkanten konstverket PORT MOT HAVET av Gösta Wallmark. Detta har vi sett flera gånger på instagram och på foton i böcker & broschyrer. Stenkul att äntligen få se det på riktigt.

Här ser du den stora ”pulkabacken” av mordmassor och halvbränd kalksten.

Bläse kalkmuseum är öppet på sommaren. Här kan du få följa kalkens väg från sten till kalk och få veta hur arbetarna levde. De belyser även kvinnoperspektivet i Gotlands kalkindustrihistoria.
Georg Moberg var en av arbetarna. På sin ringa fritid snidade han träfigurer som finns utställda på museet. Under sina sista levnadsår blev han erkänd som konstnär. Sådan fakta gör mig varm i ❤

Järnvägssträckan till brottet är återställd och det har gått ett Stentåg tur och retur för turister fram till 2019. Förra året var turerna inställda. Jag vet inte hur det varit i år. Vi såg inget tåg under vårt tidiga morgonbesök i trakten.

Kalken användes inte bara på Gotland. Mycket av kalken exporterades till platser runt hela Östersjön. Därför var det givetvis viktigt att kalkbrotten låg nära en bra hamn.

17 tankar på “Bläse kalkbruk och museum

  1. Vackra byggnader. Vilket jobb ja det måste ha varit , ett riktigt grovjobb, och pengar för andra.
    Hudlösa läppar , Dom kalkpartiklarna letade väl sig in överallt, tänker på lungor, fy. Fick säkert en massa sjukdomar. Som arbetar ofta får och förr fick. Min farfar var stenhuggare, och fick stenlunga, som förkortade hans liv. Har jag hört, han dog innan jag var född.
    Konstverket ” Port mot havet” var så fint. Kul att ni fick se det.
    Ha det fint
    KRAM Primrose ,-)

    Gilla

    • Orättvisor har alltid funnits och kommer att bestå. Stenlunga var ett nytt namn för mig. Synd du inte fick träffa honom. Jag fick bara träffa en av fyra. Så är det när man är sladdbarn.
      Visst är den fin. Smälter så bra in i omgivningarna.
      Tack ska du ha.
      Kram, Bosse

      Gilla

    • Det borde vara en konstnär som upptäcker det. 🙂 Det roliga var att jag upptäckte det när jag la in bilden som kröp lite närmare. Ser ut precis som en gubbe, tänkte jag. Eftersom jag skrev en extra seriös text under den bilden skippade jag ”skämtet”. På plats såg vi inte det. Det är kul när man upptäcker saker när bilderna redigeras. Samtidigt händer det att jag ”ångrar” att jag inte såg det i rätt tid så jag kunde tagit fler bilder. Alltid lätt att vara efterklok.

      Gilla

  2. Jag kan tänka mig att det var ett mycket slitsamt arbete och inte helt hälsosamt heller för den delen. Visst värmer det då i hjärtat att en av arbetarna lyckades bli en erkänd konstnär vilket nog inte var så vanligt på den tiden.

    Kram och god fredag!

    Gilla

    • Ungefär som att jobba i en ”gruva”. 😉 Jag hade inte velat byta med arbetarna/slavarna. Inte heller hade jag velat vara en kalkpatron. Då hade jag haft för dåligt samvete och inte kunnat sova.
      Det var mysigt att läsa om den mannen. Var säkert väldigt ovanligt på den tiden.
      Kram tillbaka

      Gillad av 1 person

      • Precis som att jobba i en gruva ja 😉 Jag är inte så säker på att ett dåligt samvete var något som dåtidens chefer kunde drabbas av…

        Kram och god lördag till er!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s