Legenden om Jon

Det sägs att på medeltiden sköljdes en man som hette Jon iland på denna plats, efter ett skeppsbrott. Jon ville tacka ön för att han fick en andra chans i livet. Därför bestämde han sig för att missionera för kristendomen.

Först började han predika från bibeln för ö-bor i en grotta. Tydligen var många både nyfikna och intresserade för snart blev det för trångt därinne. Det var då idén föddes att istället predika från en rauk. (Troligen den du ser i mitten på bilden ovan). För då kunde även människor som satt i fiskebåtar både se och förhoppnings lyssna.

Det var många olika sorters tankar att sortera upp efter detta häftiga besök. Hur togs sig folket hit? Då fanns det definitivt inga bekväma trappsteg att kliva på.

Jag kan mycket väl förstå att Jons Kapel blivit en populär sevärdhet på Bornholm. En del menar att det rör sig om öns mest berömda och imponerande klippformation.
För att inte utmana ödet bestämde vi oss för att inte ägna oss åt ”grottsafari”. En liten miss skulle innebära att de 171 stegen uppför kunde blivit övermäktiga. Men för de våghalsade finns det äventyr att utforska längre ner. Vi gick ner en bit, men jag möttes inte av någon lockande Nissi Beach strand från Cypern precis.

Själv tyckte jag det var kul att möta ett yngre par med ryggsäckar som började gå ner en bit, för att senare ångra sig. De sa på danska att det såg för tufft ut. Genast fick jag en gratis dos ”gubbkrafter”, sista etappen upp. 😉

Trevligt att även njuta av växtlighet på marken. Tillbaka vid bilen gjorde jag för säkerhets skull några stretching-övningar.

12 tankar på “Legenden om Jon”

    • Jag går också ofta igång på spännande gamla legender. Gamla. Snart är väl sagohästen Legolas också en gammal legend.
      Utmärkt ställe. Fast jag hade inte vågat att vikariera för honom.
      Sedan vet jag inget om bakgrunden. De hade kanske gått hela dagen innan. Precis vaknat efter en tuff natt i ett tvåmanstält. Ämnade fortsätta runt hela ön… nä. Nu överdriver jag allt. Men konstigt att de inte bad om min autograf 😉
      Tack ska du ha.

      Gillad av 2 personer

  1. En spännande legend och ett bra val av plats om det nu stämmer. Jag hade inte heller velat vikariera för honom, den saken är säker. Vet mina begränsningar 😉 Det är en bedrift att ta sig ner och upp så jag kan förstå att en del får kalla fötter…

    Kram

    Gilla

    • Det hade varit både en för hög och tuff utmaning.
      Är ofta en fördel att veta. Samtidigt som det ibland kan skapa alltför mycket trygghet. Sedan beror det självklart vad det handlar om för ämne. 😉

      Nu kilade mina tankar iväg till en gammal engelsk serie.
      Kram

      Gilla

  2. De är alltid en trevlig läsning, dessa sägner.

    Det var trappor som heter duga. Det du beskriver påminner lite om de maya-tempel vi besökte när vi var i Mexiko. Höga byggnader man besteg via väldigt smala trappsteg i en lutning som hette duga. Det var många som valde att klättra tillbaks efter bara några meter. Mest minnesvärt var den amerikanska kvinna som satt halvvägs upp på Chitzen Itza och bara snyftade. Hon vågade varken ta sig längre upp eller klättra ned. Så det gäller att ta reda på vad man ger sig in på.

    Gilla

    • Ibland är det kul att få en dos av varan.

      Med tanke på vad jag läste i förra veckan satsar jag en femöring på att du inte var en av dem som kilade tillbaks. 😉
      Stackars kvinna. Hon hade säkert gjort slut på all sin djärvhet och drabbades av motsatsen. Bäst att känna sig själv så bra och sedan inte låta sig påverkas av medresenärer.

      Gilla

  3. Vilket spännande äventyr men jesses så många trappor att gå i . Jag är imponerad av att ni orkade. Nog kan man vara imponerad av mannen som skulle predika och dom som skulle upp dit och lyssna utan trapporna. Här har det bara varit ett äventyr (Att bli jagad av en kronhjort)

    Gilla

    • Men det var ändå en snäll och välgjord trappa med möjligheter att sitta och vila en stund på några ställen. Fast det är bäst att känna sin egen kropp och veta att den fixar hemresan, upp igen. Sedan kan det självklart hända mindre trevliga överraskningar. Det var därför vi inte hoppade omkring därnere på svårklättrade klipporna.

      Det lät som ett ovanligt möte. Trodde de flydde först.

      Gilla

Lämna ett svar