Omöjlig för fiender att erövra

Publicerad den av

Vår taktik med att titta upp mot himlen fungerade perfekt när vi tog oss vidare upp på ön från Vang. De luriga mörka molnen hade vi lurat för en stund. Härligt att vara tillbaks utanför den högsta av de fyra rundkyrkorna på Bornholm. Tjugo åtta meter har jag för mig att Olsker är i ”strumplästen”.

Svårt att tänka sig att kyrkan från början hade ett platt tak. Ännu sorgligare att tänka på den mörka orsaken. Vill du ha mer fakta är det bara att scrolla eller välja kategorin KIRKE.

Vid förra bloggbesöket var vi inte ensamma. Då blev det trångt och svårt för Solveig att plåta inomhus. Nu var såklart första frågan om porten ”gick att öppna”.

Nöjda gick vi mot ”Den lilla blå”. Vi befann oss i mitten, högt upp på ön och tänkte ta en för oss helt ny mindre och slingrande väg. Häftigt att det är så få kilometer till tre olika kustremsor. Två av dem började bli riktigt grå. Kanske fanns ändå möjligheten att nå en eller två till attraktioner, innan vi INTE skulle kunna komma undan längre. Själviskt fantiserade jag ändå om, att även få uppleva sol och blå himmel i Allinge där paret Lidén hade planerat att luncha.

14 tankar på “Omöjlig för fiender att erövra”

  3. Jag trodde första att vi också var och besökte den här kyrkan, men tog nog fel. Den jag tänkte på heter Nylars rundkyrka. Den var vacker den med.

    Ha en fin fortsättning på veckan!

    Kram, Ingrid

    Gilla

    Svara ↓

  4. Jag tycker att rundkyrkorna är så fina och denna är inget undantag. Vi hade också lite ”otur” vid våra besök. Det var mycket folk och då var det inte lätt att fotografera. Sedan var det stängt för begravning men hellre än att delta i den valde vi att komma tillbaka senare.
    Blå himmel är svårslaget! Det har vi haft i dag men det har också ösregnat. Så mycket enklare när vädret håller sig till en variant hela dagen.

    Kram

    Gilla

    Svara ↓

    • Kvartetten är superläckra. Ibland är det inte lätt att hitta möjligheten att få fritt fram. Så tokfel jag hade på den större ön. Jag trodde vi skulle få problem vid varje stopp under turistsäsongen.
      Smart tänkt av er. S tackade nej när hon erbjöds att gå in när kistan fortfarande stod kvar i mitten. (Lilla ön)
      Håller med om både ”blå himmel” och ”mycket enklare”. Samma snabba kontraster här på sista tiden. I den kraftiga vinden ändrar vädret karaktär ”blixtsnabbt”.
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

      • Visst är kyrkorna väldigt läckra och speciella. Jag minns när jag under lärarutbildningen skulle guida i Dalby kyrka. När vi kom in var det förberett för begravning och kista med dekorationer var på plats. Det kändes märkligt att sextio elever stövlade in men det var okej enligt församlingen. Själv hade jag lite svårt att fokusera på mitt uppdrag.

        Det har varit mycket snabba kontraster på sistone och så även i dag.

        Kram

        Gilla

      • Jag försöker se det framför mig och tänka mig in i din situation och din uppgift under utbildningen. Jag skulle inte vilja hamna där, men om inte flera elever börjar uppträda stökigt, nervöst och börjar skratta m.m. så går det säkert att tänka bort det och fokusera på det som är det förberedda. Men 60 st är en stor grupp. ”Kul” minne i efterhand. Det måste få ingå i dina memoarer. 🙂

        Jag har passat på att både promenera, cykla och sola under de ”bra stunderna”, när den gula lampan var på besök. Fast jag har börjat känna den där höstkänslan som jag inte uppskattar fullt ut. Mörkret som käkar upp ljuset m.m.
        Kram

        Gilla

    • Tydligen en säker borg när det begav sig. De brukar vara tacksamma. Fast det är sällan det är en sådan läcker helblå himmel i rätt ögonblick. Sitter och småtänker på hur många av gotlandskyrkorna som hade en liknande ”redovisning” på bloggen. Går nog att räkna på två händer. En regnig stund ska jag sitta på vår inglasade balkong och göra en tabell. Tack för du hjälpte mig med idén. 😉

      Gilla

      Svara ↓

Lämna ett svar