Att hitta nya vägar

”Det är den som far vilse som hittar nya vägar.”
Nils Kjaer

Vårt mål igår var att ta oss längst upp i norra Hall-Hangvars naturreservat. Detta naturreservat är Gotlands klart största med sina 1,5 mil stränder och en yta på nästan 30 kvadratkilometer. På översta fotot av dessa två kan du ana Bläse Kalkbruk.

Fikakorg och sittunderlag var givetvis med. Några önskemål var att hitta 2-3 orkidéer. En av dem finns bara på Gotland. Eftersom det inte är gjort på tre röda sekunder hade jag lagt till en säkerhet – ett fiskeläge med namnet Västös.
När vi började närma oss ”stugområdet” som vi bodde i för två år sedan, insåg vi att vi kommit för långt bort. Jag vände bilen och körde tillbaka. Där det passade åkte vi ner en bit och parkerade bilen. Därifrån är bilderna ovanför. Vi spanade längs buktkanten, men såg inga bodar.
Vi tog oss tillbaka till Hall kyrka och valde en grusväg med två namn på. När en annan väg dök upp till höger, körde vi in på den relativt fina grusvägen utan någon skylt.

Vi fick bara möte en gång. Efter klättring uppåt en bit kunde vi skymta havet. Nu blev det riktigt vackert. Här fanns bättre möjligheter att stanna utan att störa varken växtlighet eller eventuella möten med plåtfordon.

Ljuvlig utsikt från klinten. Var lite rädd bara när Solveig gick alltför nära kanten. Vi såg flera orkidéer som vi kände igen…

Ibland flyttade jag bilen och körde i snigelfart bakom Solveig, som spanade efter rätt orkidé. Samtidigt tänkte jag på att jag sett bilder från Västös för några veckor sedan. Visst låg fiskeläget på ”marken”, utan några stup? När Solveig hoppade in i bilen insåg jag att vi snart borde nå spetsen Hallshuk med sin fyr högt upp.
Fyren såg vi inte. Däremot blev det asfaltsväg och nerförsbacke genom tallskog. Plötsligt öppnade sig sikten framåt. Det första jag såg var kapellet som vi skrivit om tidigare. Nästa gång kommer vi att ha med cyklarna därbak. Testa fler grusvägar. Tills igår var detta en vit fläck på kartan. Vi återvänder gärna hit igen, i rätt väder.

Nu lirade vi mer på hemmaplan. Ner till vackra Harudden styrde vi med kurrande magar och en förhoppning om ögongodis. Solveig ville träffa på flugblomster. Jag själv kunde tänka mig att se de rödlistade alpnycklarna.
Det fläktade rätt bra när vi gick och letade. Solveig höll till i de våta partierna. Jag hade inte rätt skor för det. Därför spetsade jag in mig på tallområdet. Erkänner. Det hände några gånger att jag lockade upp Solveig. Mina rop om att jag hittat alpnycklar ersattes med trista andra namn som jag förträngt. 😉
Vi valde att inta fikat i en lugnare glänta. Bådas kameror fick vara kvar i bilen. Givetvis dök det upp extra många spännande fjärilar när kameran inte var beredd.

På hemvägen parkerade vi ”Den lilla blå” på rätt sida vägen och njöt av rapsfälten. Jag njöt så mycket att jag inte var beredd när ett par cyklade förbi på en tandem. Fångade istället den ensamma cyklisten.
Det blev en skön tur norrut, sammanlagt på strax över tio mil. Och nu har jag fått färglägga ännu en väg på Gotlandskartan.

14 tankar på “Att hitta nya vägar

  1. Alpnycklar. Har aldrig hört talas om tidigare. Blir roligt att få se när ni hittar den unika. Men roligt har det varit att följa er på villande vägar, vackra ställen, fina foton och mycket ordrikhet.
    Tack för det!
    Funchal-kram

    Gilla

    • Frågan är om vi hittade dem? 😉 Bäst är det att stöta på andra medmänniskor som är experter och kan peka med fingret på rätt sätt. 🙂 Eftersom grusvägen var körbar vågade jag köra vidare. Förstod att det bodde någon/några här. Riktigt kul att få komma till en helt vit fläck som det inte skrivs om offentligt. Nästa gång får cyklarna följa med. Då öppnas fler möjligheter.
      Tack för besöket. Idag ska vi åka tåg. Det tror jag inte ni kan göra på er ö. Fast helt säker är jag inte.
      Kram, Bosse lokförarson

      Gilla

  2. Ni hittar alltid så fina ställen på den ”lilla” ön. Undrar om vildtulpanerna redan har blommat längs med dikesrenen? Livskamraten använder flera ord som jag tror bara används på Gotland och ett är ”trysa” och det är när man släpar fötterna efter sig.

    Gilla

    • Det där var mer tur än skicklighet. Riktigt trevligt när vi kommit upp längst upp. Där lärde du mig något nytt. Vi har turats om att köra i helgen. Jag fäste ofta blicken vid dikeskanten med tanke på den härliga floran som finns där. Nej. Några vildtulpaner såg jag inte där. Men nu kommer vi att se extra efter dem – tack vare dig.
      Tack för ett nytt ord också. Trysa.

      Gilla

  3. Vilken ynnest att få följa med dig och Solveig på ytterligare en vacker tur på er vackra ö. Ni är ju verkligen fenomenala på att hitta dessa vackra platser. Kan tänka mig att ni tar med cyklarna nästa gång. Tack för en fin utflykt och den lika fina guidningen.
    Kram

    Gilla

    • Det där var mer tur än skicklighet. Ibland gäller det att våga chansa. Med cyklar öppnas det upp betydligt fler möjligheter. Här är dåligt väder. Jag passar på att förbereda en längre tur med övernattningar. Inte så lätt att lägga pussel. Men det är en kul utmaning.
      Kram

      Gilla

  4. Vilken härlig utflykt. Det är ju så vackert där i det naturreservatet och man finner ständigt nya vägar och stigar att följa det är ju som bekant stort.

    Gilla

Lämna ett svar till http://bosseliden.wordpress.com Avbryt svar