Barfotabröderna

När kyrkorna byggdes var Wisby rikt, berömt och hade makt. Tiden var början av 1200-talet och Wisby var en av de största städerna i Europa. Nu är det bara domkyrkan kvar från glansåren. De som är ruiner ska presenteras i denna kategori.

Jag knäppte fotot från Kyrkberget och funderade på om inte den mäktigaste ruinen i Visby är just denna.

Vid sidan om Stora Torget står ruinen med olika historiska namn och stavningar. I folkmun kallas den ofta för S:ta Karin. S:ta Katarina hette den förr.
Det sägs att det finns inget helgon som är så älskat som Fransiskus av Assisi, som stiftade franciskanerbröderna under 1200-talets två första decennier. Bröderna skulle i fullständig fattigdom ägna sig åt själavård och predika för folket. De kallades både för gråbröder (ofärgade klädesplagg som bars upp av ett knutet rep runt midjan) och barfotabröder.
Antalet munkar var troligtvis 13 till antalet som på andra ställen i Europa.

Ett kloster bildades 1233 och en enkel kyrka byggdes ett par år senare. Därefter skedde många om- och tillbyggnader som finansierades via donationer. Långhuset blev dock aldrig färdigt. Vid en söndagspredikan i början av 1540-talet rasade ett valv in.
Kyrkan var som störst på 1400-talet. Då var den en treskeppig hallkyrka med brett mittskepp och smalare sidoskepp.

Gotikens duktiga arkitekters tanke var att det gudomliga ljuset skulle skina in genom de höga färgade fönsterna för att spegla det himmelska ljuset.
Vad mäktigt det hade varit att få uppleva när Uppsalas ärkebiskop var på plats och invigde det stora koret 1391.

Dopfunten är från 1200-talet.

Kyrkan/ruinen mäter drygt 57 X 17 meter.

Detaljbild.

På Kungliga biblioteket i Stockholm finns originalet av Visbyfranciskanernas minnesbok bevarad. I den förde de notiser om olika sorters händelser. Små som stora. De noterade dödsfall och begravningar. Förde anteckningar om ombyggnader i konventet. Vilken kulturskatt.

Fotnot:
Ordens byggnader kallas inte för kloster utan för konvent.
Kyrkan var tillägnad S:ta Katarina av Alexandria. I folkmun kallas den för S:ta Karin.
1200 personer rymmer ruinen som lämpar sig för t.ex. konserter eller mingel.

 

 

 

28 thoughts on “Barfotabröderna

  1. Verkligen en unik och mäktig plats! En sådan plats där jag kan gå länge, länge och fundera över hur det var då, då på den tiden det begav sig. Tack för ännu ett lärorikt och intressant inlägg med fina bilder!
    Kram

    Gilla

  2. Vilka bilder (som alltid)! Och vilka ruiner! Det sägs att en byggnads kvalitet syns bäst när den blivit en ruin och då har kyrkobyggarna på Gotland verkligen lyckats.

    Gilla

  3. Häftigt och mäktigt. Nu blir det inte Gotland i sommar som vi hade planer för, det får vi skjuta på tror jag, och hålla oss på fastlandet. Men, nästa år kanske 🙂

    Gilla

  4. Vilken mäktig ruin! Där skulle jag kunna strosa omkring väldigt länge… Ett självklart besök när eller om vi kommer dit. Frågan är väl om det kan bli i sommar…

    Kram

    Gilla

    • Det är inte så långt till de andra heller. Frågan är vilken som blir din favoritruin.
      Den här sommaren blir speciell. Nästa steg just nu är att de avråder alla att avstå om det inte är absolut superviktigt att resa hit under helgerna som väntar. Ett nytt flygbolag funderar på att starta flygresor i juni. Undra hur det blir med BRA som vi betalt fyra biljetter till i förväg. 😉
      Kram

      Gilla

  5. Så mycket historia det ryms här, jas skulle nog inte ha svårt att förflytta mej bakåt i tiden om jag gick runt där.
    Tyvärr har jag aldrig varit på Gotland, trots att båten gick härifrån Grankullavik förr och vi sa varje sommar att ”i år….” men det blev aldrig så, men det ska bli så småningom.

    Sv; Kul med nya besökare hos mej och välkommen att hänga med i min vardag.
    ha en fin dag!

    Gilla

    • Visst är det härligt att bo på en ö. Lätt hänt att det som ligger ganska nära inpå aldrig blir besökt. Jag rekommenderar att åka hit någon gång.
      Byxelkrok gillar vi på Öland.
      Ps. Jag kommer ingenstans genom att trycka på det blå Marianne. Hamnade hos dig via en gemensam bloggvän. Minns inte just nu vem.

      Gilla

  6. Visst är den vacker och varje gång jag är i Visby brukar jag besöka den. Tänk om den kunde berätta…. var uppe och gick en bit i trappen lite obekvämt . Har du?
    Kram från ett soligt ostkusten

    Gilla

  7. Många gånger när jag ser foton ifrån dig och och Visby, så tänker jag på Italien och inte minst på Rom. Gotisk kyrka – så vackert och imponerande! Där skulle jag vilja gå länge och studera allt på nära håll. Försöka känna in historiens gång – om allt som kan ha hänt här. Även jag förundras över hur dåtidens arkitekter, murare, och snickare kunde åstadkomma något så mäktigt!? Fina bilder och intressant läsning.
    Vårkramar, Nilla

    Gilla

    • Vi har det gemensamt. Hela den här ön rymmer så mycket gammal intressant historia.
      Varsågod. Tack ska du ha.
      Gårdagens morgon och förmiddag var på gränsen till magisk. Vindstilla, folktomt och soligt. Idag hade det inte varit lika kul att göra samma stopp.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s