Riktigt trevligt att vara tillbaka på denna parkering. Den här gången var vi än så länge helt ensamma.
Vilken tilltalande havsutsikt på första etappen, som säkert väldigt många gått genom åren. Bäst att njuta extra. På hemvägen hade vi inte ögon i nacken och frågan var om vi då hade mjölksyra upp till låren. Mest spännande att inte veta svaret i förväg. 😉 Kom plötsligt då ihåg att jag borde stretchat mina vader och lår i förväg. Fast det räcker nog att göra sysslan efteråt, var nästa ”kloka” tanke.
Vi noterade, när vi räknade skuggorna, att vi var två stycken med på äventyret. Jag hade hoppat dammsugaren till frukost. 😉 Det mesta av sanningen var att insulin-setbytet inte hade funkat den gången. (Förra sommaren)
Nu såg jag med spänning fram emot att räkna trappstegen. Oväntat att jag läst och hört om helt olika slutsiffror.
Solveig gick framför mig ner. Vi sa inget till varandra förrän vi kom till olika ”avsatser” och dubbelkollade/stämde av. Väl nere hade vi samma slutsumma. 171 trappsteg. Jag log när jag på en hemsida, för ett tag sedan, läste exakt samma antal. I nästa inlägg ska vi berätta om legenden bakom platsen.
Så fina bilder från er utflykt! 171 trappsteg! Det var en imponerande summa. Så tråkigt att insulinbytet inte funkat den här gången.
Ha en fin fortsättning på veckan!
Kram, Ingrid
GillaGilla
Det var en spännande upplevelse och utmaning. Nu när jag fick en andra chans. Jag la nyss till orden ”förra sommaren” i en parantes.
Egentligen var det jobbigast att gå ner. Där fanns ett par ställen med träbänkar att vila på en stund. Eftersom vi var helt ensamma var vi inte i vägen om vi tog en kort ”njutningspaus”.
Tack ska du ha.
Kram, Bosse
GillaGillad av 1 person
Det är nästan i stil med Kärnantrapporna, fast det är lite enklare mad alla avsatser. Här blir man ju yr när man ser vad man har framför sig. Uppåt måste vara enklare att gå. Kram
GillaGilla
Dessutom finns där väl numera en hiss? Undra hur många gånger genom olika åldrar som jag tagit mig uppför ”Kärnantrapporna”? Hade varit kul om det hade varit möjligt att se sig själv från de gångerna. Kanske kunde jag inte gå för egen maskin första gången. Det var nästan en obligatorisk trevlig syssla när jag besökte Öresundsstaden. Häftigt. Tänker på att vi gick aldrig upp där EN enda gång när vi var skrivna i staden. Ofattbart att vi faktiskt bodde där förra året. Tur jag skriver i femårsdagböcker. För ibland är minnet på egen semester. 😉
Kram
GillaGilla
Det var många trappsteg. Då räknade ni rätt.
Det fina vädret fortsätter för er.
GillaGilla