Det blev en hel del åkarbrasor

Publicerad den av

Förra gången som vi bodde i Ljugarn fick vi göra två försök för att få uppleva en soluppgång och gå upp betydligt tidigare på natten. Nu var det början av september och tidsmässigt ett bättre läge.
Eftersom vi aldrig exakt visar upp samma soluppgångsställe på bloggen cyklade vi inte bort till raukfältet Folhammar. Istället…

…valde vi att cykla direkt ner till bryggan mitt emot det vackra fiskeläget Vitvär. Efter en titt på mobilklockan insåg vi att det började bli bråttom. Först behövde vi hitta en tendens till soluppgång. Eller åtminstone var exakt den gula lampan befann sig.

Det blev att hoppa på cyklarna igen en stund för att sedan snabbt hoppa av dem igen, när vi kommit in i naturreservatet och stenarna visade vem som bestämde. Till slut parkerade vi cyklarna och tog oss fram till fots. För nu verkade det som det skulle hända saker. Eller ej?

Vad nu då? Solen ångrade sig och kröp in i molntäcket igen. Själv började jag frysa och längtade väldigt mycket efter ett sängtäcke. För det var så kyligt. Varför hade vi inte tagit på oss mer kläder innan vi lämnade stugan? Lätt att vara efterklok.

Medan jag gjorde åkarbrasor för att snabbt få upp kroppstempen och öka blodcirkulationen fick jag ta till en gammal beprövad variant. Lura hjärnan. Försöka få den och resten av kroppen att tycka detta är jättekul. Vem har täten? Är det Linn Svahn eller Gunde som visar sina gamla takter? Värmen rann till och jag kunde ta ner armarna och droppa eller doppa barnsligtankarna.

”Stoneshadows”. Den stora stenen ser ut som en rauk som slumrar i vattnet och bara har huvudet ovanför vattenytan. Han tittar stentrött eller uttråkad ut mot havet.

Stenrauken borde vrida på huvudet för nu börjar det äntligen hända saker.
Gäsp. Vilken irriterade tvåbent varelse som inte kan stå stilla. Så blir det väl när man inte sett flera tusen soluppgångar och solnedgångar. Den andra tvåbenta verkar betydligt lugnare. Vad är det varelsen håller i och håller på med? Aj! Nu knakade det till i nacken. Bara jag inte fått en släng av stenskott.

Äntligen hade solen tagit sig upp ovanför det kompakta molntäcket.

Du ser hur stelfrusna vi ser ut. Nu gällde det bara att hitta tillbaka till de olåsta cyklarna. Någon ”raukstöld” var jag inte oroad för.

Nu hägrade varmt kaffe och frukost för Solveig innan vi skulle rulla iväg på 88 minuter på två hjul i Ljugarn (redan inlagt på bloggen). Själv ville jag ägna en liten stund åt ett av mina favoritfiskeläge på öjn – Vitvär. Tänk att min hörsel och fantasi båda hade rätt, när jag ensam var där och tog kort inför ett blogginlägg. (Solveig satt kvar i bilen en bit bort). Det small rejält två gånger. Jag såg ben som sprang. I tidningen på måndagen fick jag reda på orsaken till att polisen kallades dit. Är du extra nyfiken kan du googla i kategorin fiskeläge. 😉

20 tankar på “Det blev en hel del åkarbrasor”

  1. Jag tycker det är helt fantastiska bilder! Över bild nummer ett vilar en väntan på det som komma skall. Och så bild nummer tre … plötsligt flammar det till och horisonten står för ett ögonblick i brand innan molnen lägger sin brandfilt över lågorna. Svanarna på rad är bara så fina. Noterar att dom är udda till antalet men bestämmer mig för att det nog är mamma, pappa och tre barn.
    Och visst ser jag stenraukarna i vattnet. Och så funderar jag på om det inte är svårt för er att cykla och få plats i bilen … nu har ju så långa ben … 😉

    Nyfiken som jag är så kollade jag naturligtvis varför polisen kallats till platsen. Själv äter jag hellre potatisen, i synnerhet vår hemodlade röda ‘Cherie’ 😉

    Dagarna är nu fyllda av trädgårdsjobb så datortiden är nästan obefintlig. Men jag hann i varje fall få iväg en kommentar. Jag bara njuter av att vara ute och gräva och rensa!

    Kram och skön fredag!

    Gillad av 1 person

    Svara ↓

    • Det låter som du bestämt något som kan vara sant. Mamman ligger lite extra i framkanten för att lokalisera eventuella faror.
      Ha ha. Det tar sin runda tid innan vi båda är på plats i ”Den lilla blå”.
      Det låter som ett betydligt bättre förslag.
      Din njutning flyger i luften till mig. Glad för din skull. Hoppas Lucy hjälper till med några tunga sysslor.
      Tack. Detsamma till dig.

      Gilla

      Svara ↓

  2. Härligt, nu fick jag vara med på en utflykt med soluppgång tema. Så verklig så jag riktigt känner kalla kårar, eller kylan i kroppen.
    Du gör som jag brukar göra, tänker på något annat och lurar hjärnan, då kommer fantasin bra till pass. Undrar hur andra gör?
    Vackra bilder du har tagit, fast det kanske var kallt om händerna, eller du kanske hade vantar på dig, utan fingrar.
    Åkarbrasa, det var en av de saker som jag kommer ihåg att min pappa lärde mig.
    Ha det fint.
    Kram!

    Gillad av 1 person

    Svara ↓

    • Du och jag är säkert lika på flera saker. Jag fryser ofta om händerna. Behöver ha vantar på när jag cyklar. Annars spränger det i dem när jag kommer hem/in.
      Undra om det inte var samma för mig. Att det var pappa som berättade och visade. En enkel övning som gör skillnad/yta ganska snabbt.
      Tack ska du ha.
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

  4. Det är något speciellt med soluppgång. Även om solen vill gömma sig i molnen så blir det vackert. Men kallt är det även mitt i sommaren.
    Det var länge sen jag gjorde en rejäl åkarbrasa. Nog för att det behövs ibland. Kanske efter badet i eftermiddag?

    Gilla

    Svara ↓

  6. Det är verkligen något speciellt med soluppgångar, ja solnedgångar med för den delen. Men man får vara snabb för det kan gå undan. Väldigt vackra bilder från en härlig men tydligen lite kylig morgon.
    När vi läste en text i skolan fanns ordet ”åkarbrasa” med. Det var inte en enda elev av fyrtiosju stycken som visste vad det betydde. Nu vet de 😉

    Kram och god fredag!

    Gilla

    Svara ↓

  8. Bilden med båtarna är så lugn och fin, de ligger där och ”kölar lite grann, som bara båtar kan , badda bam-bam -bam- bam ”

    I Närke är det officiellt höst nu, första älgarna har invaderat trädgården. Det gör de varje år, vi har alldeles för goda äpplen.
    Trevlig lördag!

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag gillar också mest de två första bilderna. Då frös jag heller inte så mycket. Älskade Robban. ❤
      Aha! Är det tecknet för hösten nått dina trakter. Du har inte jaktlicens? 😉 Det är både för och nackdelar att ha goda äpplen.
      Tack ska du ha.
      Detsamma till dig

      Gilla

      Svara ↓

      • Ingen jaktlicens, jag är alldeles för blödig för sånt. Grannarna har så roligt åt oss och ”våra älgar” ,när Blomsterbönan har älgar i trädgården så vet man vad som väntar, höstrusk och mörker. Vi måste ha godast äpplen i våran lilla Bullerby . Nåt år har vi haft en hel familj, Ibland fjolåringar, nån gång en ko med kalvar ( absolut värsta, gäller att inte komma nära ungarna). Ett år hade vi totalt sju olika älgar i tre gäng som hälsade på. Bästa är ensamma älgtjurar, de är nöjda med äpplena och bråkar aldrig. Ungdjur är ganska nyfikna och påflugna.
        Så har vi det i min lilla by!

        Vi har ett litet centrum med mack och Ica inne i samhället, ett år bestämde sig en ko med kalvar att parkeringen var absolut bästa stället att uppfostra sina avkommor på. Då var det sånt hallabaloo så jägarna fick aktivt jaga bort dom. Inte bra för älgarna heller att vara i trafiken. Vi är ganska luttrade och vana här i byn.

        Gillad av 1 person

  9. Ja ni ser lite stelfrusna ut.
    Den lille ” rauken” ser ut som en hatt
    Som håller koll på det mesta.
    Det blev en fin soluppgång till slut.
    Vitvärs fiskeläge vill man ju inte missa när man är sådär nära.
    Trevlig helg

    Gilla

    Svara ↓

    • Bra att du såg det. 😉 Vi hade packat med varma tröjor. De gjorde ingen nytta där de låg i stugan.
      Både Vitvär och Folhammar är givna stopp när vi befinner oss i de krokarna.
      Tack ska du ha. Det gäller att ta tillvara på de torra timmarna. Söndagen blev trevlig. Nu är jag inomhusBosse

      Gilla

      Svara ↓

Lämna ett svar till Minton Avbryt svar