Nyss hemkomna från en mycket halkig promenad i Råå, känns det skönt att plocka fram sommarens bilder från Bornholm och drömma sig tillbaka till juni 2024.
Vi hade parkerat bilen, på Klintebygårds parkering, och planerade att gå den runda som Roger Pihl rekommenderat i sin bok ”Vandringsturer på Bornholm”. Bosses ena fot gjorde ont till och från, men med en så här bred och tillgänglig väg framför oss kändes det möjligt att gå även med en krånglande fot.
Eftersom vi ville passera Fjældstauan på vägen mot Rokkestenen, valde vi att svänga vänster.
När stigen plötsligt bytte karaktär och blev brantare, smalare och mer ojämn valde min äkta hälft att lyssna på sin protesterande fot, vända och gå tillbaka mot bilen. Tänk att han vågade lämna mig helt ensam ute i skogen…
Jag traskade på och njöt av stillheten och grönskan samtidigt som jag spanade efter den berömda Fjældstauan.
Den som söker han finner… något rött skymtade fram i grönskan. 1919 blev detta Bornholms och Danmarks första vandrarhem. Rektor Hartvig-Möller gjorde om sitt barndomshem och lät sedan skolklasser, scouter och annan ungdomsverksamhet använda det med motiveringen att ungdomar mådde bra av att använda sina krafter utomhus. Idag är det en privat sommarstuga.
Trots den täta vegetationen smög jag fram och tog ett kort på lite närmare håll…
Bornholmare älskar sina skogar, läste jag i någon av våra Bornholmsböcker. Fullt förståeligt. Det är något visst med skogar, helst på sommaren när solen skiner och gör mönster mellan raka trädstammar.
Ännu bättre är det om det finns en utstakad stig som man kan följa. Jag hör till dem som inte har väldens bästa orienteringsförmåga och som lätt skulle kunna gå vilse i en skog. Hur det gick med den saken lovar jag att berätta mer om i nästa inlägg.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 
Mysiga skogar, inte sådär stökigt som det kan vara. Vår skog är otroligt snårig och vildsvin som lurar i skuggorna…
Jag har gått vilse inne hos kunder vid några tillfällen så ge sig ut ensam i skogen är inte att tänka på!
GillaGillad av 1 person
Vildsvin som lurar i skuggorna låter inte kul alls… Så blir det när vi flyttar tillbaka till den andra kanten av Skåne. Åker man norrut från Ystad upp mot Sjöbo så finns det varningsskyltar på flera ställen. En gång sprang en hel familj över vägen framför bilen. Turligt nog var farten låg så Bosse hann stanna. Dem vill man inte köra på!
Önskar dig en fin fortsättning på veckan! Känns lite konstigt att det faktiskt är måndag idag…
GillaGilla
Jag gick vilse i skogen i Växjö när Yngsta var på behandling. Följde en slinga, men den måste ha varit felsatt. Ingen täckning på mobilen. Som väl var kom jag ut till en liten väg. Där kom en bil, med en kvinna som stannade och skjutsade mig. Det var långt. Hon var en hjälte!
Känner fortfarande skräck när jag tänker på det.
Men skogen du visar ser snäll ut och bilderna ger sommarlängtan!
God lördagkväll!
GillaGillad av 1 person
Förstår att du känner så fortfarande. Det är en hemsk känsla att inte veta var man är, mitt ute i en skog. Tur att du hittade ut till en väg och att det var en kvinna som kom körande.
Jag längtar också till sommaren, framförallt till att det ska bli grönt igen. Nu är det slaskigt och smutsigt överallt. Snön som kommit håller på att ”slaska bort”.
Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
GillaGillad av 1 person
Vilken vacker skog och vilken grönska. De översta bilderna är som att vandra i en grön sal. Mjuka stammar, stenar med mossa. Så vackert. Jag älskar skogen men precis som du har jag dåligt lokalsinne och skulle aldrig våga mig ut där jag inte känner igen mig och vet hur jag ska gå för att komma tillbaka. Jag ser nu fram mot den spännande fortsättningen i nästa inlägg …
Kram och fin lördagkväll!
GillaGillad av 1 person
Ja visst är det härligt med grönska. Längtar jättemycket efter att det ska ta slut på vintern. Det har åtminstone vänt nu och blir ljusare för varje dag. Det gläds jag åt.
Skogar är luriga. Allt ser ju likadant ut, ungefär. Men visst är det en plats att trivas på. Lugnet, fågelsången och stillheten.
Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
Kram tillbaka!
GillaGilla
Eftersom det kommer en del två anar jag att du inte gick vilse 🙂
Ser fram mot den.
GillaGillad av 1 person
Nej, som tur var så hittade jag tillbaka till bilen igen. Men det vore nog inte så svårt att gå vilse på riktigt i Paradisbakkerne. Visserligen finns det färgmarkerade leder, men trots det så…
Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
GillaGillad av 1 person
Visst är det något speciellt att gå i skogen och det blev några sådana promenader för oss också. Vid ett tillfälle tog vi oss vatten över huvudet och fick vända. På tok för halt och för blött så Husses rygg protesterade direkt. Så bra att du fortsatte själv för helt vilse kom du nog inte 😉
Önskar en fin trettondagsafton!
Kram
GillaGillad av 1 person
Blött och halt får det inte vara om man ska vandra långt. Jag förstår att ni vände. Får jag välja helt så tycker jag bättre om när man kan se mer än bara träd. Det är lättare att hålla sig på rätt stig om man ”ser” vart man ska. Här var det många olika leder och jag var ju bara intresserad av att komma fram till Rokkestenen.
Önskar dig en fin fortsättning på veckan! Kram tillbaka!
GillaGilla
Vilken fin skog du hittat och till och med en stig att följa. Här finns det skog men mest kalhyggen nu för tiden och alla stigar har skogsmaskinerna kört över så min barndoms skogar finna inte längre och det sörjer mitt hjärta för. Visst det finns en liten bit på min egen skog som finns kvar men det är så lite så man går igenom den på tio minuter och nu är det snö så då kan man inte gå på annat än vägen. Kanske snart om skotrarna kört så kan man följa skoterspåret. Idag är det 24 grader kallt och mulet så jag håller mig inne. Bara hämta ved och mata fåglar.
GillaGillad av 1 person
24 grader kallt… låter som minst 20 grader för mycket. Tur att du har ved att elda med. Förstår att du sörjer barndomens skogar. Trist när de förvandlas till kalhyggen.
Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
GillaGilla