Koviks kapell

Publicerad den av


Det är rofyllt att stillsamt vandra mot kapellet. Här är det öppet för alla att komma som man är.

Jag känner mig ödmjuk inför vårt enda jordeliv som vi fått oss tilldelat. Trots att jag gnäller ibland över ”småsaker”.

Tänker på hur orättvist livet ibland kan upplevas. När livets klocka slutar ticka i förtid.

Havet som både ger och tar. Utan hänsyn till liv, familjer och släktband.

1965 byggdes detta enkla kapell av sten och trä till minne av de fiskare som drunknat i havet utanför. I fiskelägena Gnisvärd och Hallshuk finns liknande kapell, som jag ska visa en annan gång.

Sorg och glädje kan samsas i samma lokal. För det har också blivit populärt att viga sig här.

Hade jag inte redan varit lyckligt gift så…  ❤

16 tankar på “Koviks kapell”

  4. Vilket vackert kapell! Och just dessa små kapell vid havet är jag extra förtjust i. Det enkla. Ja, havet ger och havet tar. Så var det. Och det var ett hårt liv där ute till havs.
    Skulle gärna vilja komma hit vid tillfälle men är glad att du tagit med mig hit via vackra bilder och fin text.
    Kram

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag skulle inte velat vara fiskare eller haft en närstående som var det under de förhållanden som rådde då. Svårt att slå ifrån sig oron om vädret plötsligt slog om.

      Det finns flera spännande avstickare längs med de ”större” vägarna ner mot havet.
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

    • Det jag måste rätta till är att åka dit någon gång för att få uppleva en solnedgång där. Förstår att det är en bra plats för hundpromenader. Men det gäller att se efter var man sätter fötterna. Rejäla hål lite överallt.
      Det är i alla fall nästan omöjligt att gå vilse inne i kapellet. 😉
      Lördagskram
      Ps. Vi hade tänkt ta månadens Botanbesök efter lunch. Hm. Ser inte så lockande ut.

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar