Koviks fiskeläge


Om du av någon anledning befinner dig mellan Västergarn och Klintehamn tycker jag definitivt du ska svänga av mot havet och Kovik. En favoritplats som jag fick 2012. Då hade jag läst om Mari Jungstedts 3 favoritplatser på Gotland (Det var kapellet i närheten hon syftade på). Eftersom vi den sommaren hyrde en stuga i Tofta var det en kort färd dit. Bara några kast med fiskespöt. 😉

Dessa fantastiska eldsjälar som brinner för att rädda föremål och ge kommande människor en chans att få se vad som fanns förr. I det här fallet byggdes det upp ett fiskeläge och ett litet museum. Jag gissar att det tog sin tid.

Solveig i rollen som fönstertittare. 😉

En stilig fiskare som inte gjorde mig svartsjuk.

De tre eldsjälarna till projektet, som samlade ihop ett 20-tal fiskebodar, båtar, bryggor och andra mindre föremål från hela Gotland, var konstnären Erik Olsson i Sanda, lantbrukaren Edvin Olsson, Norrgårda och fiskaren Helmer Larsson. Vilken insats trion gjorde.

Förr var det ofta bönder som kompletterade jordbruket med fiske.

Den här platsen kallas för ”Korrumpu” i folkmun. Orsaken är att den natursköna grus och sandbanken ser ut som bakre delen på en ko. En ko-rumpa på halländska. 😉

Lysstången/fiskefyren var guld värd när fiskarna skulle ta sig hem lyckligt i mörkret.

Tänk om bodarna kunde berätta sanna storys. Då hade de gärna fått låna mina öron.

Rönnbär får avsluta blogginlägget. I verkligheten styrde jag mina fötter mot kapellet, som jag är svag för. Kommer i nästa ”vanliga blogginlägg”.

 

15 tankar på “Koviks fiskeläge

    • Det är så stor skillnad mellan att vara här på semester och ha möjlighet att bo här året runt. Nu går det att gå på djupet. Välja rätt väderdag, ge mindre välkända besöksmål en chans. Gå ner i livstempo. Du som verkar gilla att promenera långt hade älskat de möjligheter som finns på Gotland. Jag ska köpa till en bok snart som handlar om just det. Annars har Länsstyrelsen gjort ett gott jobb när det gäller den biten.
      Jag kommer aldrig att hinna med allt jag vill göra här. Men jag tror livet ska vara så. Men det är inte förbjudet att drömma. <3. Dessutom är det helt gratis. 😉
      Helgkram

      Gilla

    • De är guld värda. I alla sammanhang. Den platsen tilltalade mig redan första gången. Det som saknas är pricken över i:et. Jag läste förr på ett par ställen att solnedgången skulle vara så vacker i Kovik. Någon gång hoppas jag få bilda mig en egen uppfattning om det. 😉 Men idag ska det bli en fika på Fiket i eftermiddag. Ett ställe som jag var på kanske 7-10 gånger förra året. I år har jag inte varit där en enda gång. Orsaken är mitt ”galna” projekt med att hitta 25 st ”fikaställekandidater”. Jag har börjat längta dit. Om där finns något ledigt bord. Skönt att gå utan stor kamera och vara lite anonym. Möjligtvis blir det foto med min nya fån och ett inlägg på Instagram. 😉
      Helgkram

      Gillad av 1 person

  1. Min morfar Anders Westberg gick ut från Koviks fiskeläge en stormig höstkväll 1936 tillsammans med två fiskekamrater och de återkom aldrig. Min mormor lämnades med tre barn, och jag minns ute hur många barn som blev faderslösa denna natt.
    Finns många öden och historier bland många fiskelägen, därför är kapellet vid Kovik extra betydelsefullt för mig.

    Gilla

    • Välkommen till bloggen. Jag sitter här framför tangentbordet och försöker ta in dina ord. Tankarna går till din mormor och de tre barnen. Vilken oro det måste varit för de som väntade i land på män och söner under stormiga förhållanden. Tankarna fladdrar vidare till områden som hur din mormor kunde klara sig sedan. Hur gammal din mamma och hennes två syskon var. Säkert har det hänt liknande öden i nästan alla de gamla fiskelägena på Gotland. Havet gav och det tog girigt. Jag har många gånger både muntligt och skriftligt hävdat att jag älskar havet och måste bo så jag har relativt nära dit. Men respekt har jag alltid haft för vatten. Tack för att du delade med dig.
      Ps. Förstår att fina Koviks kapell har extra stor betydelse för dig.

      Gilla

      • Tack för tankarna runt mina rader.
        Min mamma var 6 år, och de andra barnen 10 och 12 år. Som jag fått de berättat blev det en insamling på ön till de drabbade familjerna, så mormor fick en ko, någon gris samt höns, Morfar blev inte dödförklarad förrän 1946, så försäkringsbolaget betalde inte ut något förrän efter kriget.
        Så det var nog tuffa tider för dessa familjer.
        Detta gällde givetvis de andra två familjerna som blev drabbade.
        Som kuriosa kan jag tillägga att mormor fick el 1955.
        Mina föräldrar flyttade från Gotland och jag är född i Stockholm. Men somrarna på ”Korumpu”, hos mormor. Senare skaffade sig mina föräldrar sommarstuga i Västergarn.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s