Bornholms största runsten

Om du åker kustvägen norr ut från Rönne så kan du blinka höger en liten bit från den lilla staden Hasle. Direkt ser du på vänster sida möjligheten att parkera strax intill Bornholms största runsten, som ska vara 2,7 meter hög.

Stenen dateras till slutet av tusentalet. I slutet av sjuttonhundratalet flyttades Brogårdstenen från en liten hög till bron över Bagå. Sedan läser jag i udinaturen.dk att den återupptäcktes 1868. Då var den en slutsten i Brogårdsbroen. Stenen frigjordes och placerades väster om vägen. Trafiknätet ändrades på Bornholm. Vägen utvidgades på 1960-talet. Därför placerades stenen om igen, men är därefter kvar på samma plats.

När det gäller lästekniken gäller det att börja längst ner till vänster. Inskriptionen löper upp längs vänster sida, svänger sedan över till höger och följer den sidan nedåt. Den löper därefter över en inre linje och slutar vid stenens överkant. ”Lätt som en plätt” hade kanske Fred Flinta sagt till Barney Granit. 🙂

”Svenger lät resa denna sten efter sin far Tosti och efter sin bror Alvlak och efter sin mor och efter sin syster”. Den första tanke som slår mig är varför inte hans mamma och syster fick ha med sina namn?

Det är både nyttigt och intressant att besöka en sådan här plats. Så många tankar som ploppar upp inom olika ämnesområden.

Ps. Stenen skyddades 1886.

2 tankar på “Bornholms största runsten

  1. Så fint att stenen finns kvar för det har hänt att sådana har kommit på avvägar. Ja, varför nämndes inte kvinnornas namn? Helt förvånad blir jag inte för även på stenar från 1900-talet kan makan omnämnas ganska så svepande på stenen.

    Runstenar är väldigt intressanta och tänk så mycket vi fått veta och lära oss genom dem.

    Kram

    Gilla

    • Det är inte stenkul om de hamnar på villovägar. Jag blev heller inte förvånad. Minns däremot att jag tyckte saknaden av deras namn var konstigt när jag gick med mina föräldrar på kyrkogården och gick på egna äventyr när de pysslade med min far- och farmors gravplats. Fast på ”de nyare” gravstenarna fanns förnamnen med. Under de ensamma promenaderna tror jag att mina mattekunskaper utvecklades åt rätt håll. Fast nu går det åt andra hållet istället. 😉
      Kram

      Gilla

Lämna en kommentar