
En kombination av appen VÄDER och det vi såg från frukostbordet mot havet och himlen, fick oss att inse att denna sista heldag på ön måste utnyttjas på allra bästa sätt. Därför tog vi oss ner till Gudhjems reservhamn och parkerade ”Den lilla blå”.

På två ben började vi följa serpentinvägen en bit uppåt. Du ser den svängda stenmuren på båda dessa foton. Fast våra blickar var såklart just då mest riktade ut mot det mörkblå vattnet.

Här någonstans vek vi höger och lämnade asfalten. Då hade vi ingen aning om att det inte rörde sig om vilken grön bänk som helst.

Appar i all ära. Gamla hederliga skyltar fyller fortfarande sin viktiga funktion. Nu var visserligen inte vårt mål att återbesöka Helligdommen, som vi redan gjort under veckan. Förresten, jag vet inte om jag vågar släppa min älskling ensam där mer. ❤ Ni som läste hennes inlägg vet vad jag syftar på. Läbbigt hur snabbt en olycka kan ske.

Vårt slutmål var att nå en historisk känd plats, som det finns två legender om och dessutom en tredje variant. (Läste jag nyss.)



Ibland hade vi havsutsikt. Ibland vandrade vi i grön omgivning.

På några ställen finns möjligheten att ta en paus.

Jag läste med ett leende på läpparna i norrmannen Roger Pihls bok ”Vandringsturer på Bornholm”. Där nämner han att det finns två vandringsturer på Bornholm som tituleras öns vackraste. Den ena går från Gudhjem till Helligdomsklipperne och den andra turen från Helligdomsklipperne till Gudhjem. När mitt leende lagt sig inser jag också sanningen att om man inte vänder sig om stup i ett, så kan man uppleva helt nya saker på tillbakavägen. Dessutom brukar vackra saker förstärkas när jag återser dem igen. Är det så för dig med?
Ny skymtade vi vårt slutmål.
Det var en fin vandring! Jag tycker ofta att man ser nya saker varje gång man går eller kör, någonstans. Konstigt egentligen hur ”nya” saker kan dyka upp!
GillaGilla
Instämmer. Det är ett intressant tema. Beror en del på väder, tid på dygnet, årstid, sällskap, tid mellan besöken och dessutom kan skälet vara att någon varit och ”gjort om” lite/mycket på platsen. Vissa nya besök kan förstärka, men även tona ner de positiva minnena från förra gången.
GillaGillad av 1 person
Vilken vacker dag ni fick, den sista heldagen för den resan. Att vandra i grönska med utsikt över det stora blå. Ljuvligt! Det där med att gå samma väg fast åt olika håll gäller ofta för mig när jag är ute och fotograferar. Det är helt klart så att det blir som två olika vägar. Olika motiv dyker upp beroende på vilket håll man går åt.
Visst kan det vara så att vackra saker kan förstärkas när jag ser dem igen men … det kan också vara åt andra hållet. Något jag minns som fantastiskt kan ha tappat sin glans när jag återser det.
Önskar en fin vecka!
Kram från en regnig och blåsig Kringelstad!
GillaGilla
Den dagen var efterlängtad. Vi passade på att besöka några ställen, som vi sett i betydligt sämre väder under de andra dagarna. I och med den kraftiga blåsten kunde allt förändras snabbt.
Du beskriver det så bra. Instämmer. Flera personliga exempel dyker upp på hjärnkontoret. Det är på gränsen till vemodigt ( helst om X ligger långt bort) när det händer. Den där extrema lyckan flyttar ner några hack. Sedan finns det platser, som Botan i Visby (framför allt för Solveig), som aldrig tappade sin glans.
Du har verkligen några pärlor på ganska nära håll. Som gjorda för att besöka vid olika tidpunkter på året och dessutom perfekta att jämföra med under olika år/säsonger. När du dessutom är en proffsig fotograf, skriver målande och personligt är det en fröjd för oss inbjudna gäster att komma på besök.
Tack. Detsamma till dig.
Kram tillbaka från en blåsig kuststad. Det hade som tur var slutat regna när jag cyklade iväg med ”veckans jobb”. 😉
GillaGilla
Vilken tur med vädret ni hade den sista dagen så det var ett klokt val att ägna den åt en vandring. Olyckan kan snabbt vara framme så man får verkligen ta det försiktigt. Att gå längs med havet i vacker natur är verkligen en lisa för själen.
Visst ser man nya saker eller ser saker på ett annat sätt när man kommer från andra hållet. Det upplever vi ofta när vi tar våra långpromenader i vänstervarvet i stället.
Önskar en fin måndag!
Kram
GillaGilla
Det var planerat för några fler. Samtidigt är det inte speciellt roligt att vara ute och fotografera när det både regnar och blåser på tvären. Då blir det hellre något från reservpåsen eller ”innepåsen”.
Usch ja.
Instämmer. Livet och allt annat känns så självklart och enkelt. Härligt att tanka gratis energi.
Det är häftigt och mysigt att det är så. Sitter här och tänker på det du skrev. Visst har det hänt mig att jag upplevt/sett helt ”nya saker” på samma plats. Trots att det är ”hundrade” gången. Då syftar jag inte på att nya saker placerats där eller det just då dyker upp något helt nytt där.
Tack ska du ha.
GillaGilla
Så fantastiskt vackert och vilken energiboost jag fick nu, denna totalt mörka och gråregniga decemberdag. Längtan till sol och grönska blir än mer påkallande i mitt inre. Tills vi kommer dit kan jag som tur är, njuta av fina minnen från resan i november och era ljuvliga bilder. Och visst är det så att man ser nya saker och vyer när man vänder håll, går åt motsatt håll eller tar samma väg tillbaka.
Tack för en fin promenad och text därtill. Allt gott 🤩
GillaGilla
I morse tyckte jag det var extremt mörkt. Men om två veckor vänder det. Vi har alla våra knep för att klara av denna del av året. Du tycks ha rest bort under november. Under den månaden körde jag en trettonde omgång av ”novemberspelen”. Det brukar vara givande att sakta in på stegen och då och då vända sig om.
Tack själv för besöket.
GillaGilla
Så vackra bilder. På några ser det ut som om det är öppningar så man går in i ett rum eller något annat oväntat. Det stämmer att man kan se olika saker när man går en runda ännu en gång. Vet inte ifall man inte var så uppmärksam första gången, eller det fanns så mycket att titta på så man sållade bort en del. I vilket fall som helst är det spännande. Kram
GillaGilla
Det är en fin trakt på den lilla ön. Köper dina tankar om ämnet rakt av. Precis som när man ögnar igenom en text. Ännu bättre blir det när man läser mellan raderna. 😉 Jag tror våra hjärnor behöver olika nivåer även på ögonupplevelserna. Ibland är det tvärtom. Då försöker jag låta bli att se med mina öppna…
Kram
GillaGilla