När vi är ute och kör på väg till eller från ett planerat besök händer det att vi gör ett spontant stopp för att utforska en plats som vi inte vet så mycket om. Bron över Bobbe å hade vi kört över några gånger tidigare. Vi visste därför att det fanns möjlighet att stanna till på en närliggande parkeringsplats, men nu var det dags att ta reda på vad som fanns mer att upptäcka.

Bosse bestämde sig för att vandra vidare på bron. Jag tog kameran och vandrade ner för alla trappstegen, nyfiken på vad som kunde vänta längre fram runt hörnet.

Jag hörde vattnet från Bobbe å som brusade längre ner, en och annan fågel som kvittrade och ett svagt brus från trafiken på vägen jag nyss lämnat. Jag fick ha blicken sänkt mot marken för att se var jag skulle sätta fötterna. Telefonen hade jag ju redan kraschat i en tidigare promenad, men ben och armar var fortfarande intakta och så ville jag att det skulle fortsätta att vara. Det var en skön och stillsam atmosfär runtom mig. Eftersom grönt är min absoluta älsklingsfärg så trivdes jag bra.

Innerst inne väntade jag förstås på att det skulle öppna sig en vacker utsikt över Bobbe å eller mot havet. Det gällde bara att traska vidare med lite tålamod…

Det krävs bara en gnutta fantasi för att konstatera att jag, helt utan att veta det, passerade en gigantisk dinosaurie. Dessvärre var det bara en del av hans stora ben som fastnade på bild 🙂 Så går det när man har blicken riktad framåt utan att se sig åt sidorna…

Kanske var det nyss nämnda krasch som låg kvar i mitt minne… eller bara en insikt om att det nog var bättre att vända när stigen plötsligt såg ut så här. Utsikten kanske fanns längre fram, eller inte. Det får varken jag eller ni som läser det här veta.

Promenaden vid Bobbe å blev kanske inte den mest fantastiska naturupplevelsen jag gjort på Bornholm. Men den blev verkligen en vandring i grönt.