Ibland är det intressant att ta reda på vad ett namn betyder eller hur en plats fått sitt namn.
I det här fallet berättas i boken ”Bornholm i sikte” (Isaksson och Hallgren) att det var Fredrik VII som lät plantera en lund, omkring 1850, och att den uppkallades efter hans maka Louise Danner. Om det nu bara hade varit vilken liten skog som helst tror jag att de flesta hade åkt förbi utan att lägga märke till den. Men så är det förstås inte…
Här finns nämligen Bornholms näst största bautastenssamling. Vi glömde att räkna hur många bautastenar det fanns. Det borde vi ha gjort, eftersom uppgifterna om hur många de är varierar från ett femtiotal upp till ett sjuttiotal. Tydligen har det funnits fler från början än vad som finns kvar idag.
I en annan av våra böcker ”Bornholm” (Tynderfeldt) läser jag att bautastenarna säkert restes i ett öppet landskap för att de skulle synas på långt håll. Där står det också att platsen inte blivit utgrävd och att man därför inte vet varför stenarna restes. Om Wikipedia har rätt så tror man att anläggningen uppfördes redan på brons- eller järnåldern.
En sommarkväll i juni, då solen lekte tafatt med oss mellan träden och stenarna, skapades en trolsk stämning när vi vandrade runt. Det här borde vara den absolut bästa platsen att besöka för den som vill ha inspiration till att skriva sagor eller fantasifulla barnböcker.
Vet du förresten vad en monolit är? Om du är lika okunnig om ordets betydelse, som jag var för en stund sedan, kan jag berätta att monolit är en synonym till bautasten eller ett hugget stenblock. Googlar jag vidare så ser jag att ordet kan användas även i andra sammanhang men det behöver vi inte gå in på här.
En del stenar ser helt enkelt ut som ja… stora stenar. Andra har sina egna former och påminner oss nästan lite om raukarna som vi åkt runt och fotograferat på Gotland.
Mest fascinerande är väl hur människorna som reste dem en gång för flera tusen år sedan både lyckades med att få upp dem och dessutom gjorde ett så bra jobb med att ”fästa dem” i marken att de fortfarande står kvar. Många av dem är ungefär 2,5 meter höga så det är inga småstenar vi pratar om. Nu blev jag förstås genast nyfiken på vad en så stor sten kan väga.
Idag ägs platsen av Jägersprisstiftelsen (367ture.dk). Insåg när jag googlade och såg bilder som var tagna tidigare på året – att hit måste vi återvända en vår när vitsipporna blommar.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 
Bautastenar har vi inte i mina trakter, men väl runstenar som det finns gott om. Utöver det finns en del märkliga stenformationer och jag hoppas kunna återkomma till någon av dessa i kommande blogginlägg.
GillaGillad av 1 person
Visst är det spännande med dessa stenar, oavsett om det är bautastenar eller runstenar! När det gäller de sistnämnda är det lite som ett detektivarbete att försöka lista ut vad det står. (Som tur är brukar det ofta finnas en liten ”fuskskylt” i närheten eftersom det inte är alldeles lätt att läsa runskrift…)
Önskar dig en fin söndag!
Solveig
GillaGilla
Fascinerande vad mycket energi som lades ner på att resa stenar. Bautasten, runsten och alla murar som finns runtom i Skandinavien. Våran trädgård har en gammal stenmur son går runt större delen. Jag är sååå glad att tidigare generationer varit flitiga!
GillaGillad av 1 person
Lyckliga du! Jag gillar verkligen stenmurar. Kan säkert bero på att det finns gott om dem i mina barndomstrakter. Undra´ vad vi kan lämna efter oss till kommande generationer…
Önskar dig en fin söndag!
Solveig
GillaGilla
Det var rejäla stenar! Nästan synd de står gömda där bland träden. Men det verkar vara ett fint ställe!
GillaGillad av 1 person
Det kanske är så att stenarna kommer mer till sin rätt under de andra årstiderna (?) Det skulle nog kunna bli härliga bilder med lite snö på och runtom eller med höstlöv som dansar ner från träden. Fast jag hoppas mest på att komma dit och fota med vitsipporna. Det får bli ett annat års projekt.
Önskar dig en fin söndag!
Solveig
GillaGillad av 1 person
Vilket fascinerande ställe med den vackra lunden och bautastenarna.
Ha en fin helg!
Kram, Ingrid
GillaGillad av 1 person
Det ser inte så mycket ut för världen när man parkerar bilen, men stället ”växer” när man kommer in i grönskan. Vi var där en kväll, då solen låg lågt, så det var lite mörkt. Kanske hade det varit bättre om vi kommit tidigare på dagen då solen kunnat leta sig in lite mer mellan grenar och blad.
Önskar dig en fin söndag!
Solveig
GillaGillad av 1 person
Den platsen missade vi helt när vi var på Bornholm så den får jag göra en notering om. Det är imponerande hur människor kunde hantera så stora stenar och än står de kvar.
Denna helg är vår yngsta dotter på er gamla ö och när jag ser hennes bilder så sjunker resmålet inte längre ner på listan precis.
Kram
GillaGillad av 1 person
Vet man inte om vad Louisenlund är för något så är det lätt att missa det. När man stannar på parkeringen så syns det inte så mycket av vad som finns bakom den vita grinden.
Låter härligt med ett Gotlandsbesök! Numera lever vi på våra minnen. Tur att de är många!
Önskar dig en fin söndag!
Solveig
GillaGilla
Vilken häftig samling av bautastenar. Det är imponerande och nästan svårt att tänka sig in i hur de släpade stenarna till platsen, reste dem men framför allt. Hur i hela världen förankrades stenarna så att de står där stadigt än idag. Det tycker jag är det mest fascinerande. Jag undrar hur mycket sten som finns under jord.
Kram från en vindstilla morgon!
GillaGillad av 1 person
Jag håller med dig! Med tanke på att vissa stenar är ca 2,5 meter ovanför mark så kan man ju verkligen undra hur mycket som finns under marken. Dessutom undrar jag var stenarna kommer ifrån, hur man fraktade dem till platsen och hur många människor som behövdes för att resa en sten? Massor av frågetecken alltså… Det finns säkert någon som forskat i ämnet och har svar på det mesta. Jag har dock inte läst på tillräckligt… än…
Önskar dig en fin söndag!
Solveig
GillaGilla