Ön som blev en halvö

Publicerad den av

Det var ett helt annat ljus och annan färgsättning när vi sakta rullade in på Närsholmen, än när vi tidigare siktat in oss på ”blå havet” på land (blåeld). Tänk att denna södra del av Närsholmen, för bara några hundra år sedan var en egen ön. Det var då som fenomenet som kallas vågomböjning skedde på platsen. Fortfarande syns spår av händelsen när vågorna kastade upp strandvallar. Tydligast syns de när man närmar sig fyren norrifrån.

Jag älskar denna cirka två kvadratkilometer stora ”savann”. Sakta rattade jag ”Den lilla blå” och stannade till några gånger så Solveig kunde gå ut och fota. Vid detta sista besök såg vi varken någon människa eller nyfiken kalv. Vi hade platsen bakom fyren för oss själva. Där längst ute, bakom den rödvita polkagrisfyren, intog vi vår tidiga frukost. En trevlig tradition som vi lagt oss till med när vi varit på östra Gotland. Ett kort vemod gled in i min hjärna. Kanske därför jag inte tog några kort på havet? Några dystra tankar försökte slå ner sina klor på mitt hjärnkontor. De envisades med att detta var sista besöket. Istället bestämde jag mig för att placera besöket både i min minnesbank och på en hedersplats i mitt bultande hjärta. ❤
Vi plockade upp efter oss och fortsatte därefter runt resten av halvön, innan vi åkte till ”vita fläckar på kartan”. Här är några utvalda bilder från tidigare besök. En av dem syns redan på vår senaste header.

Fyren kan du läsa om i vår kategori FYRAR PÅ GOTLAND och gissa i vilken kategori som Adam & Eva finns med i? 😉
På tal om våra kategorier. Närsholmen borde varit given i kategorin FYRA ÅRSTIDER PÅ GOTLAND. Orsaken till att det inte blev så är vinterbilden. Vi kände ingen förtjusning eller längtan efter att åka ut på osaltade vägar när det i naturen m.m. var som vackrast av snöbetäckningen. Men vi respekterar deras kloka beslut om att tänka på framtiden. Ska bli spännande att se vad som gäller på en annan, mindre ö.

14 tankar på “Ön som blev en halvö”

  1. En fantastisk plats som är väl värd att bevaras i minnet och i hjärtat! Dessutom, vem vet när det blir ett återbesök… Sedan är det självklart så att det är ett visst vemod att lämna även om man flyttar till.

    Kram och god fredag!

    Gilla

    Svara ↓

    • Den halvön har en extra fin plats bland minnena från de fem åren. Just där kände jag det berömda vemodet. Tror det var djupast i den stunden. Sedan höjdes tempot och tröttheten slog till.
      Igår rullade vi förbi vår förrförra bostad. Kändes mest overkligt. Men trakten och körandet vid kusten väckte många härliga minnen. Höjdpunkten var givetvis lunch och besök i yngsta och hennes trevliga pojkväns nya lya. Sanningsenligt sa jag till dem att den lätt slog ut vår nuvarande.
      Kram från en söndag

      Gilla

      Svara ↓

    • Den blev en favoritplats redan två år innan jag visste att jag skulle bo på ön. Den du visade upp på Insta är också en sådan som jag går igång på. Går och går. Jag kan knappt gå alls sedan femton dagar tillbaka. Snart dags att ge mig och söka hjälp. Hjälpte inte med en Iprenkur. Men det blev en resa söder ut ändå. Det trodde jag aldrig kvällen innan.
      God söndag tillbaka.
      Ps. Vi körde endast en gång vilse på tillbakavägen. Skåne är STORT: 😉

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

  4. Jag kände vemodet när jag läste inlägget men också glädje. För tänk vilka platser ni besökt och denna plats förstår jag har en alldeles speciell plats i hjärtat. Tänk, en fyr som får mig att bli sugen på polkagrisar. Att ni inte ville åka dit på osaltade vägar förstår jag. Och jodå, jag kan gissa i vilken kategori Adam & Eva finns med.

    Kram och en fin fredag och helg till er!

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag skrev det vid ett tillfälle. Visste inte hur mycket jag skulle visa av ämnet vemod. I ett kåseri hade jag gått djupare in i texten med tankar och känslor. Jag kan verkligen förstå hur det kan kännas vid besök vid dina smultronställen. De hade passat mig som handen i handsken. Tänk om du visste att det antagligen var sista gången du gick där med dina käresta. ❤ Oftast bäst att inte veta. Samtidigt har vi tränat på det under alla våra flyttningar. Att ta långsamma farväl.
      Under helgen har vi fått återse en del av våra favoritplatser. Härligt att det blev av. Trist att min fot inte tyckte likadant. Inte konstigt alls. Det gäller alltid att göra det bästa av de förutsättningar som finns till hands just då. Därför tröstade jag mig själv vid frukosten på hotellet i morse. Det finns alltid många andra som har det betydligt tuffare.
      Söndagskram

      Gilla

      Svara ↓

  5. Väldigt intressant och fascinerande att följa mer er och utforska mer om Gotland. En ö jag besökt en del men det var länge sen och då bara vissa delar av Gotland.
    Ljuvliga bilder.
    Kram

    Gilla

    Svara ↓

Lämna en kommentar