
Även denna månad visar vi offentlig konst från Slite och precis som förra gången är det Slitesonen Bertil Nyström som är mannen bakom verket. Skulpturen står på ett torg och föreställer en kvinna som tömmer ett vattenkrus över huvudet.
Bertil föddes i Slite 1890 men flyttade till Stockholm redan samma år, då hans pappa dog, endast 30 år gammal.
Bertils mamma var utbildad konstnär och uppmuntrade Bertils konstnärliga läggning.

Efter olika slags sysselsättningar, Bertil hoppade exempelvis av arkitektstudier, började han som 23-åring på Konstakademin i huvudstaden. Intressant tycker jag, som en Halmstaduppväxt grabb, att hans lärare på den fina utbildningen var Carl Milles. Är det någon läsare som inser vad jag tänkte på för välkänd staty?

Både under somrarna under studietiden och under resten av hans liv fortsatte han med restaureringsarbeten i kyrkor.
1934 flyttade Bertil Nyström tillsammans med sin fru till Gotland. Därefter var han verksam på ön som skulptör och kopist av medeltida träskulpturer.

Det finns många medeltida kyrkor på Gotland där Bertil Nyström har lämnat tjusiga spår efter sig. Han lär ha varit mycket duktig på att göra kopior av medeltida original. Ett exempel är den välkända ”Öjamadonnan” i Öja kyrka. Bertil har även gjort egna tolkningar. En finns i samma kyrka och bär namnet ”Johannes”. Här under ser du den välgjorda kopian. Originalet finns i Gotlands Fornsal. (Hoppas jag)


Första egna utställningen hade Bertil i Stockholm 1931. Då ställde han bland annat ut porträttbyster på sina författarvänner från storstaden. Eyvind Johnson och Ivar-Lo Johansson var två för mig ”tunga” och välkända namn. Hoppas duon var nöjda med slutresultatet.
Själv gick mina frågetankar nyss till om Bertil och hustrun slog ner sina bopålar i Bertils barndomsort, Visby eller på helt andra platser på Sveriges största ö. Ibland gillar jag möjligheten att INTE googla utan låta min egen fantasi tänka fritt. Annars risk att den rostar igen. Omöjligt skulle säkert Solveig säga.
I Slite har man ju varit massor med gånger och skymtat skulpturen men inte gått runt den eftersom vi gått på andra ställen med hund!
KRAM-Susie
GillaGillad av 1 person
Det är säkert många som bor på orten som inte ens tänker på den konst som finns där offentligt. Märktes när vi stannade bilen och frågade oss runt till människor som bott där i väldans många år. Vi missade en skulptur nära skolan. Står det inte måttet på dem är det ingen större idé att ha med en bild på en tjusig ”stor” skulptur. Sanningen kan vara jättefin men också diskret liten. Men de har en stor fördel jämfört med fjärilar och växter. De blåser eller flyger inte omkring i luften. 🙂
Kram, Bosse
GillaGilla
Nu är det alldeles för länge sedan som jag besökte din blogg. Men jag tänker när jag tittar på Maria Wern, att där brukar Bosse och Solveig gå runt med sina kameror.
Det är verkligen vackert. Kram Katarina 🙂
GillaGillad av 1 person
Det är knappt vi haft någon lucka för att blogga. De senaste sju-åtta veckorna har varit extremt intensiva.
Igår såg vi en ”hackande” del två av nya säsongen. Vi känner oftast igen miljöerna. I Dalhemstrakten har vi varit väldigt många gånger. I de dramatiska slutscenerna befann de sig i Södra Hällarna, en vacker plats, som ligger i utkanten av Visby. Nära färjeterminalen.
Kram, Bosse
GillaGilla
Vilken fin staty!
GillaGilla
Han verkar varit en mycket aktiv och duktig person. Skulle varit kul att sett hans p-byster och om jag kände igen de gamla ”storheterna”.
GillaGillad av 1 person