Vi var på väg hem mot Gudhjem, som du skymtar bortom viken.
Jag stannade inte bilen för att vi skulle fika.
Istället var det en stor längtan efter att äntligen få träffa en gammal flamma från förr.
Vid mina två tidigare besök hos min Bornholmska vän hade vi en otroligt trevlig stund. Trots att vi inte bytte tusen ord mellan oss, om jag minns rätt.
Måste erkänna att jag hade flera fjärilar i magen i somras, när jag öppnade bildörren och gick ut i den kraftiga blåsten. Noterade först att nordanvinden inte påverkade hennes hår alls. Men hennes BH måste ha blåst iväg…
Jag kände mig direkt sorglig till mods. Hon tittade inte ens på mig. Vad hon hade åldrats på många sorgliga sätt. Hon kändes grå, sliten, urgammal, stel och frånvarande. Antagligen hade hon gått vidare in i den fruktade dimman. Eller behövde hon glasögon? Var det därför hon inte kände igen mig?
Efteråt kände jag mig vemodig samtidigt som jag försökte se något positivt komma ut från mötet. Det kunde varit värre. Tänk om hon bakom ryggen hade haft en handväska full med tunga gråstenar och hon inte var så stel i högerarmen trots allt och plötsligt … 😉
Ps. På onsdag är jag tillbaka med ett nytt inlägg och förhoppningsvis mer seriös. Lite mer…
bornholmuppochner & gotlanduppochner 
Hon var ju inte den enda som grånat, tycker jag😇
GillaGilla
Havet ser en aning grått ut. 😉
GillaGillad av 1 person
Precis 😬
GillaGillad av 1 person
Hennes minne är kanske bra men kort. Ni matchar i varje fall varandra färgmässigt. Kram
GillaGilla
Mitt minne börjar också tappa längd ibland. Vilken tur att jag fört femårsdagbok i många år. 😉 Det har du rätt i.
Kram
GillaGilla
Även gamla flammor förändras 😉 Två fina bilder i alla fall även om det gått några år mellan dem.
Kram
GillaGilla
Undra om jag fixat alla om jag fått se nytagna foton på människor från förr? Troligtvis inte. Tack.
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag är inte säker på att jag hade gjort det heller…
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag tycker det var två fina bilder där dåtid möter nutid … eller hur man nu ska säga. Hennes bleka färg kanske beror på att hon blivit försiktig och försöker undvika solen så mycket som möjligt. Hon visst nog att du skulle komma dit den dagen och satte sig på sin sten i solen. När du åkt därifrån igen så gick hon säkert tillbaka och satte sig i skuggan under ett träd.
Kram från en gråmulen Kringelstad!
GillaGilla
Tack. Jag köper dina tankar rakt av. 😉 Det är inte bra att vistas i den starka solen hela dagarna igenom.
Kram från ett mörkt Ystad. Jag väntar in lottoresultaten. Hoppas det är denna lördagen som vi blir miljonärer.
GillaGilla