Sveriges alla fighter och krig mot ön Bornholm har jag berört i några inlägg. Här i Nexö tog vi oss promenerande till denna väg. Min spontana bloggrubrik gick till att det var på tiden att Sverige betalade tillbaka med med något godhjärtat.
Jag vet inte om det var soligt väder i Nexö i den 7:e och 8:e maj 1945. Däremot har jag läst att det firades rejält på alla andra danska öar. Äntligen var den tyska ockupationen över. Inte en minut försent.
På alla andra danska öar fick de tyska kommendanterna lämna över till fältmarskalken Bernard Montgomery. Men på Bornholm var det ryssarna som skulle göra Montgomerys insats. Den tyska kommendanten på Bornholm vägrade och fortsatte från ön att strida mot ryssarna. Tyskarna besköt ett ryskt spaningsflyg och de sänkte flera ryska krigsfartyg.
Till slut fick ryssarna nog och bombade rejält i Rönne och Nexö. Jag läste någonstans att det fanns 959 hus i Nexö centrum. Av dessa var det bara en handfull som förblev oskadda.
Den danska regeringen var avvaktande. Kanske berodde det på hemliga avtal var gränsen mellan västmakterna och Sovjetunionens intresseområden skulle dras.
Markören blinkar på skärmen. Ted Gärdestad har tydligen slutat sjunga från musikspelaren. Själv tänker jag på sandlådor och små pojkar som enligt den givna mallen borde växa upp till ”vackra” förebilder. Svartvita inre bilder tonar tacksamt bort.
Vilken kontrast. Allt firande med bubbel i exempelvis Köpenhamn. Medans bomberna nästan regnade över Rönne och Nexö. Bara med några få ord nämndes det fruktansvärda i Danmarks radio. Trots att frihetsrörelsens egen station minut för minut rapporterade till Köpenhamn om vad som hände på den lilla ön. Det borde funnits människor med makt som sov dåligt efter det.
I de danska tidningarna gick inte att läsa något om vad som drabbat Bornholm. Tack vare en bornholmare, som via svenska journalister lyckades bryta tystnaden så att ”vanliga danska” fick reda på sanningen. Eller åtminstone några vassa pusselbitar blev offentliga.
Som avslutning kan jag nämna att Sovjetunionen höll Bornholm besatt, under nästan ett år efter freden, med omkring åttatusen soldater.
För att knyta ihop ”den svenska säcken”. Tennisspelande kunden Gustav V och socialministern Gustaf Möller undertecknade ett gåvobrev till Danmark. Sammanlagt rörde sig om tvåhundrafemtio monteringsfärdiga trähus. Femtio fick Nexö. Övriga gick till Rönne.
Jag önskar dig läsare, om du läser det i nutid, en trevlig helg. ❤
bornholmuppochner & gotlanduppochner 
Det finns många bitar i historien som inte är speciellt vackra. Skrämmande hur det gick till på Bornholm och att det inte uppmärksammades trots att vetskapen fanns. På alla andra platser firades krigsslutet med stor yra och glädje. Tur att det blev ett bra slut även om det tog onödigt lång tid.
Kram
GillaGilla
Det var inget som jag minns från historielektioner i den svenska skolan. Kanske satt jag och drömde om helt andra saker. 😉
Kram
GillaGilla
Säger som Znogge. Många bitar i historien är inte speciellt vackra. Det här är definitivt en sådan. Hur kunde det vara så att det inte uppmärksammades vad som hände. Det känns ofattbart. Så bra att tystnaden bröts via svenska journalister. Och fint med gåvobrevet och de 250 monteringsfärdiga trähusen.
Kram från en solig Kringelstad!
GillaGilla
Den är rejält lortig av flera orsaker. Jag tycker allt att den härliga ön kunde höra ihop med Sverige istället. Många svenskar (mestadels fattiga) har emigrerat hit vid olika tidpunkter genom olika sekel.
Kram tillbaka från en plats i söder där solen äntligen gjorde dagens besök.
GillaGilla
Det syns inte på bilderna att det varit så hemskt där.
Tur att man inte kan se alla tragedier, sen menar jag inte att man ska sopa dem under mattan heller. Det är viktigt att inte glömma.
God fredag!
GillaGilla
Instämmer. Det hade varit bättre att visa det i svartvit. Jag har en sorglig bild i en bok. Om bara de som har makt och möjlighet kunde lära sig något av historien. Istället för att hitta på nya galenskaper.
God lördag tillbaka
GillaGillad av 1 person
Tänk att det där har jag aldrig hört talad om. Det är ju faktiskt så att man lär sig av att läsa bloggar och jag skulle tro att inte många har hört talas om den största naturkatastrof som hänt. Döda fallet. En man grävde en kanal han kallades vildhussen och det blev vårflod och en hel sjö och ett vattenfall försvann. Sjön var på över en mil och min morfarsfarfar bodde på stranden och hela sjön med fiskar och dy och allt blev liggande och lukta. Nu är det fin åkermark och vid vattenfallet kan man gå och titta sig omkring och se alla gamla hålor och runda stenar som snurrat runt. Det visste du inte Va?
GillaGilla
Jag instämmer i din inledning. Det går att lära sig mycket genom att läsa bloggar.
Vilken häftig story. 🙂 Hade du haft en blå text på ditt namn kunde jag kommit in hos dig. Nu har jag ny dator och har på ett vis börjat om.
Självklart kände jag INTE till storyn. Låter som en spännande plats att besöka.
GillaGilla