
Kärt fiskeläge har många namn. Här handlar det om gutamål, svenska och vardagsprat.

Lägg märke den nyrestaurerade löisarstagnggi som var en ljus och betydelsefull försäkring under den mörka årstiden. Perfekt placerad.


Jag återgår till namnet på detta mysiga fiskeläge. Troligtvis kommer namnet från att inloppet är förhållandevis djupt och att man förr alltid tog tillvara på släke som fanns längs stranden. Släke som heter tång på rikssvenska. En perfekt ”vara” för gödning.


Vi kom varken med båt eller våra cyklar till platsen. ”Vår lilla blå” var annars van att rulla iväg med oss och de pålastade cyklarna i arla morgon. En ösregnsvecka får jag gå igenom mina femårsdagböcker och se hur ofta avgången skedde vid femtiden på morgonkvisten. Allt utom kaffebryggning och tevatten var förberett. Till och med min hjärna verkade inte behöva vänta på att klockradion skulle gå igång. Oftast klev jag upp innan. Livskvalitet av hög rang.


Vår frukost intog vi vid polkagrisfyren på Närsholmen. Detta fiskeläge (förr sa de strandbodar) ligger också på östra sidan av Gotland. Inte så långt ifrån exotiska Närsholmen. Den magiska halvön med all sin charm.
Vi bytte några trevlighetsfraser med mannen, innan han kunde vända sida igen. Han hade såklart inte en aning om att han hade två bokslukare på två ben framför sig. Inte heller visste han att vi var utbildade bibliotekarie. Men att bjuda på ett visitkort med vår bloggadress var alltid avväpnande i sådana här fotosituationer. Ännu mer en i en annan ”huslänga”. No more words. 😉


Lite historisk statistik: Enligt en uppgift från 1895 fanns det 59 stycken fiskare registrerade vid detta fiskeläge. Det gick också att utläsa att namnet på fiskeläget stod på en karta från 1701. Det stod också att det vid denna tidpunkt fanns 12 stycken storbåtar vid bryggorna.
Strömmingen var viktigast för hushållen, men fiskarna tog naturligtvis upp all slags möjlig fisk från Östersjön. Delfiner var självklart inte aktuella. Arten tillhörde de omöjliga.


När jag innan vårt femårsprojekt startade, noterade att det under ”glansdagarna” fanns nästan tvåhundra fiskelägen på Gotland/Fårö fantiserade jag om att vi skulle hinna fota hundra stycken. Men vi såg skymten av många som inte gick att nå av olika anledningar. Sedan hade såklart ”Den lilla blå” och Solveig något slags hemligt avtal. 😉
Men jag är så tacksam för alla stunder som jag fick tillbringa vid bodarna och mitt älskade hav. Ett hav som jag helst vill njuta av från en torr plats. Tänk om bodarna kunde tala.
Hur många fiskelägen vi varit nere vid har jag inte en aaaning om! Men många är dom. Det blir ju lätt så när man letar rastplatser/prommisställen med hund. En av fördelarna med dom…
KRAM-Susie
GillaGilla
För du inte statistik över sådana viktiga händelser? 😉 Ni behöver inte åka långt för att nå fina fiskeläge i olika väderstreck på den fantastiska ön. Det finns många fördelar med de fyrfotade. Kanske redan i år kommer jag att bli ”dagmatte” då och då. Först ska vi bestiga några ”berg”.
Kram, Bosse
GillaGilla
Fiskelägen är ju otroligt mysiga! Så ni har kunnat njuta av många ,-)
Tång gillar jag lukten av ,-) Alla fall den skånska tången ,-)) är väl inte någon skillnad, har bara varit på Gotland 1 gång, kom inte i närheten av tången. Kommer ihåg när du skrev om tidiga mornar, lät verkligen jättemysigt, fina minnen och bilder ni har med er. En trevlig Helg önskar jag er båda! KRAM Primrose ,-)
GillaGilla
Många av dem är faktiskt det. Sedan vet jag inte riktigt var gränsen går när det kan kallas fiskeläge. En bod är ända en bod brukar jag tänka. 😉
Vi är inga fans av doften av tång. Vem vet? Vi stöter kanske på varandra på Bornholm en ljuvlig sommardag.
De tidiga mornarna, med rätt väder, var ljuvliga. Jag hoppas vi även denna sommar får uppleva något liknande. Men just nu tar vi bara en dag i sänder.
Tack ska du ha.
Bossekram
GillaGilla
Det ser så fint och rogivande ut!
GillaGilla
Det var inte så många vakna vid det tillfället. Kan tänka mig att platsen är en helt annan upplevelse några timmar senare. Vi hade gärna ägt en bod en liten bit därifrån. Tänker på min favoritstrand med lite olika stavningar.
GillaGillad av 1 person
Tycker om de små fiskehoddorna (skånsk). Finns det något liknande i Råå.
Kramar från oss
GillaGilla
Där fick jag lära mig ett nytt ord/uttryck. Nej. Inget liknande om man tänker på byggnadsår m.m. Men jag ser fram emot att få se hur det ser ut vid Ålabodarna, lite längre söder ut. Det får bli till våren.
Kramar tillbaka.
GillaGilla
Fiskelägen är så fina och även om ni inte besökte alla så blev det väldigt många. Njutbara platser var och en på sitt sätt och havet är alltid njutbart.
Kram och god fredagskväll!
GillaGilla
Viktigt att vara nöjd med det som blev av. Men när vi bodde där sökte jag hela tiden efter nya möjligheter. (tack vare bloggen). Sedan var vi naturligtvis på samma platser flera gånger. Berodde på hur mycket tid vi hade till förfogande. Vädret hade många ”fingrar” med i besluten och kommer att ha ännu längre fingrar med i framtiden – om jag får bestämma. Kanske en fingerkrokig färd. 😉
Kram från en söndagsmorgon
GillaGillad av 1 person
Det blev ändå många fiskelägen. Och jag, som är en morgontidig människa, kommer ihåg era tidiga utfärder. Minns en morgon med fantastiska bilder i mjuk dimma. Däremot minns jag inte var ni var den gången. Djupdy låter lite oangenämt. Får mig nästan att tänka på gamla västernfilmer där folk försvann ner i kvicksand. Och så tittat jag på bilderna, de ljuvliga bilderna och känner att dom är så långt ifrån gamla västernfilmer och kvicksand man kan komma.
Fina stunder vid bodar och älskat hav. Fina stunder som även vi fått njuta av.
Kram från en Kringelstad med en temperatur på minus 12″
GillaGilla
När jag gjort en återblick i kategorin på bloggen inser jag att antalet räckte bra. Egentligen accepterade jag redan för länge sedan (hösten 2022) att ”allt” tar slut. Sedan var det där med att det skulle ersättas med något annat spännande. De dumma pinnarna bland ekrarna i livscykeln rörde lite för barskt omkring med sleven.
Kanske var det när vi cyklade och tittade på soluppgången i Ljugarn. Då såg det magiskt ut i Vitvär och vi knäppte några bilder, utan vantar.
Det låter läbbigt med kvicksanden. Jag kom att tänka på när sandbottnen försvann en gång när jag badade. Tur jag kunde simma några simtag i den åldern.
Du och många andra tycks ha haft väldigt många fler minusgrader under sista tiden. Trots att det inte enbart handlat om Norrland.
Söndagskram
GillaGilla