Människorov

Publicerad den av

Klockan närmade sig halv tio när de kom in i Wisby Hotells kalkstensklädda foajé för att checka in.

Det var en bra bit att gå från hotellet. Å andra sidan var det inte långt till något i Visby. Det var en liten stad. Munkkällaren hade han skrivit. Den låg mitt i stan, på Stora Torget.

Landskapet öppnade sig och Östersjön blev synlig utanför hamnen i Herrvik.

Det var första gången sedan han kommit till ön som han körde söderut mot sina gamla hemtrakter. Varenda vägkrök var bekant.

Han gick över Hästgatans mörkblanka gatstenar, passerade biograf Borgen och följde gatans vänstergir nerför backen.

Dagen hade ljusnat när Fredrik och Yassi satt i bilen på väg söder ut mot Högklint.

Hon svängde till vänster en bit från kyrkan (Fide kyrka) och efter ytterligare ett par svängar var hon framme vid stugan.

Bosse Lidén håller i tangentpennan:
Det finns alltid möjlighet för att ändra sig. ”Män ur mörkret” skulle vara den sjunde och sista boken i Fredrik Bromanserien. Tacksam och överraskad stötte jag på denna oväntade comeback.
Håkan Östlundh är en gedigen deckarförfattare. Nu när jag själv bott på Gotland i fem år blir det en extra krydda att lotsas genom de välbekanta trakterna. Men vilken kontrast det blev på kvällskvisten när Solveig låg bredvid mig och fick den ena efter den andra skrattattacken. Jag lade ifrån mig ”min mörka bok”, måste få höra vad exfrun nu hittat på för ”hämnd” på sin före detta man. Sedan förflyttades mina tankar till den läsvärda boken, där skämten inte duggade tätt. Det var stundtals en mycket otäck fiktiv bok att läsa. Tyvärr skulle den kunna skildra sanningen. Jag hoppas att både Fredrik Broman och Yasmin van Dijk inom en snar tid beordras återkomma till Gotland för ett nytt fall. Betyg: 4+
Ps. Med tanke på vårt gedigna fotoarkiv kunde jag inte motstå frestelsen att lägga in några foton. 😉
Ps 2. Det står på Bokförlaget Forums sida att Håkan Östlundh är född 1962 och bor med sin familj på Söder i Stockholm under vinterhalvåret och på Gotland på somrarna. Håkans böcker är utgivna även i USA och många europeiska länder. ”I ryggsäcken” läser jag att han också har en tid både som journalist och manusförfattare.

11 tankar på “Människorov”

  4. Tack för tipset! Får ta mig en titt på denna. Är lite osäker på om jag läst något av honom tidigare…

    Kram och god fredag!

    Ps. Ser att bloggen har bytt namn. Ds.

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag tror jag har läst alla. Men det var några år sedan de kom ut.
      Nu läser jag en kriminalroman som utspelar sig en del i min barndomsstad och framför allt i utkanten av den. Otäck, men välskriven. Antagligen är det Leif GW Perssons kronprins. Christoffer Carlsson är docent i kriminologi och en duktig författare.
      Helgkram tillbaka. Ser ut att bli en dag utan regn och rusk.
      Ps. Det gjordes redan när vi bodde i Visby. Mest på ren tji. Visste då att det inte skulle bli som planerat. Nu blir det en väldigt låååångsaaam förskjutning åt det hållet. 😉 Först ska jag lära mig att gå ”normalt” igen.

      Gilla

      Svara ↓

      • Jag googlade honom och kom fram till att jag tror jag har läst en av böckerna. Han är noterad nu men jag har många andra nerladdade på min reader så hans böcker får vänta. Lagom hemskt ska det vara för min del…

        Även långsamma förskjutningar kan leda fram till rätt mål.

        Önskar en god lördag!

        Kram

        Gilla

      • Det låter som du och S har samma åsikter om ämnet.
        Mitt tålamod börjar sina. Samtidigt är jag ironisk när ”saker och ting” flyttar runt. Jag vill putta igång det extremt långsamma. Måste vara en rejäl dos sirap inblandat. 😉

        Gilla

  5. Jag har läst en hel del av hans böcker och tyckte om dem. Jag tror ”Släke” var det första ordet på gutamål jag kunde 🙂 . Kram, Anne PS: Jag läste nyss ”Det kom ett brev från Munchen”

    Gilla

    Svara ↓

Lämna en kommentar