Lantporten

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

I den gamla muren finns Lantporten. Du kan även tydligt se den större och ursprungliga porten.

Från början byggdes antagligen Lantporten för att det skulle finnas en förbindelse ut till Södra vallgravarna utanför muren. När Wisborgs slott byggdes förminskades öppningen rejält. Troligtvis för att göra slottet säkrare. Inte så konstigt att de ändå ville behålla en förbindelse mellan slottets inre borggård och de yttre försvarsverken åt söder.

Vilka spännande fotsteg vi tog genom den gamla muren. Både på fysisk plats och tankemässigt, bakåt i historien. Nu befann vi oss plötsligt ute vid kuperade Södra Slottsgränd. Jag läste att detta ursprungligen var en port i första stadsmuren. När slottet byggdes murades porten nästan fullständigt igen. Det spekuleras ibland om det kanske var den första Söderport i Wisby?

Vi var ensamma på platsen, så vi hade möjligheten att kunna röra oss i egna valda mönster. Min nyfikna sida undrade självklart hur det såg ut innanför den röda porten? Tänk att ha en insynsskyddad trädgård och ett hus som bär på flera hundra års händelser. Vad härligt att Gotland och Visby inte rycktes med i den sorgliga ”riv-epok” som jag själv fick uppleva i min barndomsstad. Den världsarvslistade Hansestaden Visby har både sitt skydd och ansvar för att få behålla utmärkelsen.

7 tankar på “Lantporten

  1. Vilken fin port och del av muren. Att bo där bakom den röda dörren är säkert något extra. Man får verkligen vara tacksam för att någon rivningshysteri aldrig drabbade Visby. Det är illa nog att det blev så i många städer.

    Min mormor hade en konfektyraffär på Östergatan i Malmö. I källaren under hennes butikslokal fanns medeltida och mycket välbevarande kryssvalv. Plötsligt skulle allt rivas och det utan nåd. Min pappa och min mormor överklagade och många protesterade men allt jämnades med marken. Det var möjligt i slutet av sextiotalet men i dag hade det aldrig hänt. En klen tröst.

    Kram

    Gilla

Lämna en kommentar