En skvätt nostalgi

Jag har svårt för att låta bli. Ser jag något coolt utanför bilfönsterna gör jag gärna ett stopp. Åtminstone för att nostalgitanka en stund. I denna kategori har några andra gamla mackar hamnat. Nu var det dags för Nynäs. Om jag ska stångas med min hjärna drar jag till med att socknen är just Stånga. Men jag är långt ifrån säker.

Jag läste att Sveriges första raffinaderi startade sin drift i staden Nynäshamn. Året var 1928. Mina tankar gick till börskraschen året efter. Häftigt att vissa årtal bitit sig fast på hjärnkontoret. Medans andra saker vägrar att stanna kvar.

Grundaren var skeppsredaren och industriidkaren Axel Ax:son Johnson. Noterade att han gifte sig 1909 och fick fem barn tillsammans med hustrun Margaret Ortwin. Ett av dem fick det bokstavsrika namnet Bo.

Självklart ska de gamla rostiga faten vara med på gotlanduppochner.

Det är inte lätt att få till bra bilder genom fönsterrutor. Därför får inte bilderna på dockhusen med alla sina små detaljer vara med. Trist. Utanför trädgårdsstaketet stod en tuff bil och en husvagn.

I början av 1970-talet var Nynäs ett svenskt familjeägt oljebolag. 1981 blev det ”Shell” av det hela. Allt har sin tid. I min barndomsstad fanns det många mackar. Nynäs var en av dem.

15 tankar på “En skvätt nostalgi

  1. Härliga nostalgi bilder. Jag har jobbat på Johnson rederiet och träffat Axel Johsons dotter Antonia. Besökt huvudkontoret i Stockholm och sett kaptenshytten från hans första fartyg. Denna finns på kontoret och var så fin.
    Kramar från oss

    Gilla

  2. Jag jobbade på BP en gång i tiden, hade massa roliga saker som det stod BP på. Jag gjorde mig av med det vid en flytt….hem till min sambo…..som blev jätteupprörd ty hans dröm är en nostalgimack! Håhåjaja, jag talade inte om att det hamnat i mitt soprum. Dumt såhär efteråt men då var jag i en ålder då jag fortfarande inte förstått att nutidens skräp kan vara framtidens antikviteter/ nostalgi

    Han har ingen nostalgimack än idag men ett 50-talsgarage med bensinpump, jukebox och annat roligt.

    Gilla

    • Vilken arbetsplats. Själv var BP mina initialer i 31 år. Den där kärleken kan snurra till det. Där gick han miste om saker. Vi befinner oss i olika faser i livet. Jag har allt varit en ekorre genom de flesta. Men vad duktig jag blivit på att slänga. Ibland tar S mig på pannan för att kolla så jag inte har feber.
      Wow! Där skulle jag kunna tänka mig att hänga då och då. Sambon hade kanske slängt ut mig till slut. 😉

      Gilla

      • Han tog mig i alla fall inte för lådan med BP-saker, visste inte om dess existens förrän jag ”by the way” berättade det.

        Jag har nuförtiden enorma ekorrtendenser speciellt när det gäller böcker och gammalt porslin.

        Du är välkommen, vi säger till när vi tycker det är dags att låsa igen garaget! Sonen hade sitt 20-årsfirande där i oktober.

        Gilla

  3. De där faten av galvinerad plåt (tror jag) ger mig minnen. En gång i tiden för ca 100 år sedan var jag en väldigt ung affärsföreståndare i skärgården och tog emot bensin och olja som kom, till kaj på den lilla ön, med oljebåten. Varje galvaniserat fat skulle vara för bensin men någon gång tidigare hade man lagt olja i ett av dem så det måste till att lukta sig fram så man inte blandade bensin i det där oljefatet. Gissa vem som var både yr och fullständigt borta när luktandet var över. Sånt gör jag aldrig om igen.
    Småbarnsmamma var jag också och hade lillflickan med mig i vagn, pust, vilken pärs innan jag var hemma igen.
    För övrigt så gillar jag ditt ord nostalgitanka, det passade väldigt bra just nu.
    Kram från Funchal!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s