Bornholmslinjen, etapp sju

För första gången tänkte vi testa att besöka Bornholm, med ditresa och hemresa på hösten. Första halvan av september får så många lovord i text lite överallt. Vår närmaste tidigare variant var att åka dit i slutet av augusti och hem i början av första höstmånaden.
Det kom lite regn när vi lastade ”Den lilla blå”. Inombords hos mig var det mest solsken. Så tacksam jag var för beskedet vi fick på Helsingborgs sjukhus. Enbart ”tjugofyra” timmar tidigare fick jag klartecken för Bornholmsresan. Hade provsvaren visat på nätavlossning…

Vi började med att gå ut på däck. Jag konstaterade direkt två saker. Himlen såg rätt grå ut. De svarta ”flugorna” som flög omkring i mitt högra öga störde mig när det gällde finmotoriken. Bilden på den söta hunden fick ingen bra skärpa. Förstafotografen i inledningen fick allt bli Solveig. Men bilkörningen påverkades inte alls. Det friska ögat tog direkt över makten. Kroppen är finurlig.

Den här gången köpte vi inget på färjan till Rönne. Slapp därmed stå i kö. Istället la vi rabarber på två perfekta sittplatser.

Vädret verkade vara av samma slag som på skånsk mark. Men prognosen för de närmaste dagarna lovade annat väderläge. Hur det blev med den saken lär du besökare få besked om… 😉

Eftertext:
Tid för överfart: 14:30-15:50
Pris: 299 DKK
Havets humör: Lugnt och behagligt.

16 tankar på “Bornholmslinjen, etapp sju

  1. Ser att det inte är en uns snö där. Det ser riktigt sommarlikt ut och det var väl tur för er. Hoppas att ditt öga blir bättre eller ska man operera? Här snöar det som vanligt men är bara10 grader kallt som tur är. Har burit in flera kärror med ved för snart ska det bli kallt igen och då gäller det att elda. Att ha 9 grader inomhus är ingen fest kan jag säga dig. Ha nu så trevligt på er utflykt och du…..jag gillar bilen ni har. Den är jättesöt.

    Gilla

    • Då var det tidig september. Nu lär där var snö. På Bornholm sägs det att det kan komma rikligt med snö. Mest av alla danska öar.
      Alla flugor försvann successivt. Ibland när jag är trött kan jag se något svart en stund. Inget som stör. Eftersom jag är diabetiker görs det kontroller, numera var sjätte månad.
      Förstår att det inte är någon fest. Själv hade jag inte fixat en enda natt om det bara var nio grader. Jag fryser nästan när det är det dubbla.
      Visst är den jättesöt. Jag ska berätta det för honom. 😉

      Gilla

  2. Vilken tur att närhinnan var ok. Jag har ju haft ett hål på den och det tog ett sommarlov att bli frisk. Härligt att ni kom iväg som tänkt! Vi har aldrig varit där i september men det är kanske inte fel. Får se vad era rapporter säger 😀

    Kram

    Gilla

    • På sommarlov ska man få vara frisk. Måste varit oroligt och ovisst för dig. Tur det blev bra till slut.
      Det var vi tacksamma för. Mestadels undvek vi att beröra ämnet. Men packningen hade såklart stannat av för en stund. Men när vi kom hem från Helsingborg kunde vi starta upp projektet igen.
      Första halvan på september är ofta en pålitlig tid med lagom med folk på året och fortfarande öppet på de flesta ställena. Några av Gotlandsåren var det även så i början av oktober.
      Kram

      Gilla

      • Det var inte helt roligt och jag insåg verkligen hur viktig synen är. Hur snabbt det gick för att se som vanligt och sekunden senare bara grå prickar.

        Sensommaren kan vara ett bra alternativ. Dels är vädret oftast bra, dels är det betydligt lugnare.

        Kram

        Gilla

      • Den snabba förändringen är läbbig och overklig. Min var helt utan smärta. Hoppas du slipper att få återfall.

        I rätt väder är det många fördelar. När det ”droppar” ner sådana dagar brukar jag njuta extra. För jag vet vad som väntar runt hörnet. Även när jag läser i äldre litteratur nämns det eller finns positiv statistik över första halvan av september. Sedan är det som på Gotland. Kyligt på försommaren. Kallt i vattnet. Senare vår. Ibland har vi diskuterat om att åka dit spontant bara över en dag under lite lågsäsong. Samtidigt är det mycket förberedelser m.m. för en sådan kort tid. Det mesta har sina för och nackdelar.
        Kram

        Gilla

  3. Vilken tur att du fick ok från ögonläkaren. Och framför allt, att det inte var näthinneavlossning. Två veckor tidigare gjorde ju jag ett litet besök på Bornholm. Nu ska det bli roligt att se hur era Bornholmsdagar blev …

    Kram från en Kringelstad där just nu snöflingor singlar ner!

    Gilla

    • Hastigt och mindre lustigt blev det både oroligt och osäkert på ”en minut”. Minns mest allt plåtande. Sedan hans lättnande suck när jag fick en syl i vädret och nämnde ordet diabetes ett. Första och enda gången jag upplevt en spontan lättnad från två håll, av att ha denna sjukdom. 🙂 Ögonen måste fått en chock av allt ljus.
      Det hade varit kul om vi varit där under samma tidsperiod och mötts av en slump någonstans. Det har hänt mig några gånger ”ute i världen”. Världen är mindre än man tror.
      Vilken tur ni hade med vädret. Visst är det en fin liten pärla.

      Hoppas ni inte fick jättemycket snö.
      Kram, Bosse

      Gilla

    • Minns att du också är en ”blåvän”.

      Där hade jag tur i oturen. Hoppas det håller sig i schack under många år.

      Jag som trodde du var en opåverkad person som den stora resenär du är. Det är läbbigt. Man känner sig så liten. Men första halvan av september är som en god efterrätt i den trakten. Samtidigt. Det kan blåsa upp till storm under vilken månad som helst. Vi har sett/upplevt det från land, när vi varit på sommarsemestrar på Bornholm. Då har vi varit tacksamma för att vi inte ska hem just den dagen.
      Tack ska du ha.

      Gillad av 1 person

      • Nej, sjön tål jag inte. Har fått upp många smörgåsbord när jag genom jobbet åkte mellan Göteborg och Newcastle många gånger och på Östersjön när jag jobbade i St Petersburg och åkte mellan Nynäshamn och St Petersburg varannan vecka i nästan ett år. Så kan det vara.

        Gilla

      • Om inte alla de rutterna på havet ”omskolat” dig måste du vara en kroniker av högsta klass. 😉
        Om det varit jag skulle jag aldrig ens tittat på ett smörgåsbord efter första incidenten. Minns olika saker, som jag kan ha älskat att äta, som jag inte kunnat svälja på flera år efteråt. Då har jag önskat att jag föddes med ett guldfiskminne. 🙂

        Gillad av 1 person

Lämna ett svar till http://bosseliden.wordpress.com Avbryt svar