Nu hände det igen…

Kyrkan som skulle ersätta den gamla kyrkan är byggd i nyromansk stil av grovt huggen granit och är en av öns största kyrkor. I min bok ”Bornholm i sikte” står det att kyrkan och många andra på ön är ritade av danska arkitekter utan känsla för bornholmsk egenart. Kyrkorna ligger som grå plumpar i ett kulturlandskap som i övrigt präglas av harmoni och balans. Jag kan i detta fall delvis förstå ”de grå orden”.

Annars ser kyrkan riktigt fin ut på den här bilden med sitt absid. Tänk om den varit vitkalkad som exempelvis Ibs som vi hunnit visa upp.
På tal om bloggrubriken. Igår när jag läste på och vi tillsammans valde ut bilder skrattade jag till. Helt otroligt. En häftig repris från inlägget om Svanekes store son Johan Nicolai Madvig. Där jag den gången råkade lägga in blogginlägget på hans födelsedag, 7 augusti. Här handlade det om att denna kyrka invigdes 1891, den 18 oktober. Arkitekten var Andreas Clemmensen.

Lite siffror inomhus. Det finns numera 300 sittplatser, men plats för 400 personer. En gång i tiden kunde de ta in 1000 personer.
Jag hittade även siffror, eller snarare ett belopp för notan när kyrkan byggdes. Det står 53 460,80 kr. Vet inte vad det blivit i svenska riksdaler.

Krucifixet är gjort av Paul Höm.

Empirepredikstolen är från 1593.

Förgyllt altarbord.

Senromansk gotländsk kalkstensfont. Vad trevligt. På Gotland hann vi visa upp XX stycken. Kolla in kategorin ”Medeltida kyrkor på Gotland.” så kan du räkna fram ett facit. En del var riktigt fina.

En Madonnabild får avsluta. Men alltså. På hela åtta ställen läser jag om familjeporträttet (Epitafium) från 1682 med upprorsledaren Jens Kofoed, som ska hänga i kyrkan. Mannen som ledde upproret mot svenskarna 1658. Har du vägarna förbi någon gång får du hjälpa oss. En tanke som fladdrade till är att det befinner sig i säkerhet i ett museum i Köpenhamn. Fast å andra sidan är det ögonen man blir blind på först.

12 tankar på “Nu hände det igen…

  1. Kul att få se den invändigt eftersom den var stängd när vi var där. Lite skumt med målningen… På ett vis är det synd att kyrkan inte är vitkalkad men samtidigt så passar det bra ihop med den gamla.
    Spontant tycker jag inte att kyrkan är så speciell invändigt men visst, ett votivskepp kniper alltid några extra poäng.

    Kram och god fredag!

    Gilla

    • Jag sitter här och funderar på hur många kyrkor som var vitkalkade på Gotland. När jag får mer tid över får jag göra en intern undersökning. Siffran är säkert betydligt lägre än nostalgin minns.
      Votivskepp kniper poäng hos mig också. Tyvärr var blixten framme och busade så ingen av de två närbilderna duger att visa upp för allmänheten.
      Kram tillbaka från en regnig tisdag.

      Gilla

  2. Jag kan ju inte låta bli att jämföra med våra vackra vitkalkade kyrkor på den här ön och håller nog med om att det ser ut som en stor grå klump. Här är Fröjel kyrka nyrenoverad utvändigt och har blivit så vacker!

    Ha en fin fredag!

    Kram, Ingrid

    Gilla

  3. Gillar den grå färgen, grått kan vara mycket vackert. Så tummen upp för en vacker kyrka, men jag färstår att de som bor där, vill ha något som får det att tillhöra, på det viset som gör att allt får sin rätta plats! Vilket är viktigt, det får inte bli malplacerat. Stilen ska falla väl in.

    Krusifixet är så fint. Fint kalkstensfont.

    Vacker madonna.

    Det familjeporträttet ska jag fota o visa er ,-)) nästa gång vi kommer dit! Helt sant, så är det, man kan praktiskt tagit stirra på nåt och ändå inte se det!

    Trevlig Helg önskar jag er båda!

    KRAM Primrose ,-)

    Gilla

    • Bra att du gillar den. Det var långt ifrån bara vitt på Gotland heller.
      Jag ser fram emot att se det på din blogg. 😀 Jag längtar efter vi ska dit nästa gång. Nu lär det dröja ett tag.
      Känner igen det du skriver. ”Det första man blir blind på är ögonen”, sa min mamma ofta.
      Tack från en lite grå torsdag. Tur jag har trettio novemberinlägg att se fram emot. 🙂 Så jag inte blir sysslolös. 😉
      Bossekram

      Gilla

    • De skiljde sig åt rätt mycket på Gotland också.
      Extra kul är det när det finns en chans att komma in där en stund. Känslan kan verkligen skifta mellan dem.
      Du får göra ett ”kyrkrace” i dina trakter.
      Ps.
      Åk bara inte iväg med båt för långt ut på havet mellan olika öar. 😉

      Gilla

  4. Håller med om att vitkalkade kyrkor är vackra men samtidigt tycker jag, när jag tittar på översta bilden, att kyrkan passar in i landskapet. Men det var ju märkligt med målningen.

    Blev lite konfunderad när jag såg rubriken men fick förklaringen längre ner. Vilket sammanträffande, båda gångerna. Undrar vad det blir den tredje gången …

    Kram från ostkusten där det idag är vackert höstväder!

    Gilla

    • Oftast är det trevligt med variation. Kan det harmonisera med omgivningen är det ett plus. Det är mycket intressant att jämföra mellan dem. Som det kan skifta när det gäller både det ena och det andra. Samtidigt som det naturligtvis finns många likheter. Vårt lilla världsproblem är att vi börjar blanda ihop dem.
      Målningen är häftig. Den har hamnat på listan med det gemensamma namnet. ”Skäl till återbesök.” Till slut kommer vi inte ha tid för nya upplevelser. 😉

      Jag gillar att upptäcka sådana sammanträffanden och ser fram emot en tredje gång. Nu gled tankarna iväg till mänskliga möten. Där jag/vi åkt långt och stöter på människor vi ”känner” eller sett förut. Världen är ibland ”liten”.
      Bossekram

      Gilla

Lämna ett svar till http://bosseliden.wordpress.com Avbryt svar