Ålabodarna

Publicerad den av

Ålabodarna är en pittoreskt liten småort och ett fiskeläge i Glumslövs socken i Landskrona kommun. En brant backe från ”rapsfälten” i tidigare inlägg förde oss hit. Den här tidiga morgonen hade solen ännu inte hittat fram mellan molnen. Men det var så fridfullt och vackert.

Vi parkerade trångt vid hamnen och klev ur ”Den lilla blå”. Redan som liten skolgrabb fick jag information om platsen, via en skolfröken som hade anknytning till närmiljön. Nu har jag googlat för att friska upp minnet och lärt mig att det exempelvis på 1940-talet bodde nästan 280 personer i byn. Då hade Ålabodarna i stort sett all service som behövdes för att klara vardagen. Huvudsakligen är fastigheterna fortfarande bebodda året runt, men som på många liknande ställen lutar det mot att allt fler hus används som rena sommarnöjen. Känns mönstret igen?

Inte dumt alls att ha ett eget tassäkert övergångsställe.

Tankarna fladdrade självklart iväg till förr. Tiden då det här bodde ett strävsamt folk som fick sin utkomst av havet. Antingen som fiskare eller som sjömän och skeppare.
Hoppas vi inte störde den ensamma fiskaren, längst ut på piren. Långt där borta i diset kan du se svampen i Landskrona.

Jag ser just nu ett svartvitt foto på två bröder som kallades ”Lassarna”. Lasse och John Larsson ska ha varit de sista av den gamla sortens fiskare i hamnen på Ålabodarna. (På som På Råå)

Jag uppskattar att den gamla skolan finns kvar. Undra om det även finns bevarade små detaljer inomhus? Syftar inte på barn i skamvrån.

Hade vi vetat om det lilla biblioteket så hade vi naturligtvis haft med tre ex. av våra egna utgivna böcker.

Den mest berömda som bott i Ålabodarna borde vara författaren och poeten Gabriel Jönsson. Han föddes här 1892. Hans pappa Petter Jönsson drev i byn en handel. Säkert känner du till Gabrels dikt ”Vid vakten” som tonsattes av Gunnar Turesson och blev känd som ”Flicka från Backafall”. Gabriel ska ha varit mycket förtjust i ön Ven och hyrde under långa perioder ett hus på den lilla Öresundsön.
Som avslutning körde vi längs med havet en bit till innan vi vände på ”skutan”. Vi uppskattar de tidiga morgonturerna, som påminner oss om de fem åren på Gotland.

15 tankar på “Ålabodarna”

  1. Tack för informationen. Ålabodarna har jag inte besökt sen barnsben. Har många gånger tänkt att vi borde titta till det. Men som så ofta blir det inte av.
    Jag får nöja mig med era bilder. Ni får köra dit med böckerna!
    Vi har en sådan hylla på campingen och så står det en i lilla fiskeläget. Men jag vet inte riktigt om jag får ta en bok där. Om man måste bo i byn? Om man måste ställa tillbaka, eller sätta dit en annan? Det står ingenstans.
    Glad måndag!

    Gilla

    Svara ↓

    • Det var en mysig plats i min stil. Det är mycket som inte blir av.
      Du får alla gånger ta en bok. Efter läsningen hade jag ställt tillbaka den igen. Sedan är det säsongsbundet. Skulle de stå kvar under hösten och vintern skulle böckerna bli förstörda. Nuförtiden finns det gott om olika sorters människor. På gott och ont. 😉
      Glad tisdag tillbaks.

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

  2. Det är roligt med de där små biblioteken. Vi har ett på Torget i Klintehamn och se vet jag att det finns ett på Idrottsänget i Väte- Där kan ni säkert kunna fylla på vid tillfälle. ♥

    Kram, Ingrid

    Gilla

    Svara ↓

  3. skylten med katten skulle jag behöva i vår trappa till övervåningen, min kisse gör sitt bästa att fälla nån av oss där

    Gilla

    Svara ↓

    • Hjälp! Det låter som en farlig tanke att gå där på natten i mörkret. Nu står det ju inte inbrottstjuv på mitt visitkort… 😉

      Gullig vägskylt. Det har dykt upp fler och fler. En del är säkert betalda och beställda privat. Syftar på ”riktiga” skyltar. Inte de hemmasnickrade. De har alltid funnits.

      Gilla

      Svara ↓

      • vi har ett ställe utanför Örebro efter riksvägen där det är vatten på båda sidor. I säkert tjugo års tid har nån lagt i uppblåsta flytkrokodiler där. Det har gått så långt att sker olyckor där så säger trafikinformationen att en olycka skett på riksväg 50 i höjd med krokodildammen. Nu har nån satt upp en varningsskylt, typ älgvarning, med en krokodil på. Hoppas nu inte att nån humorlös person på Vägverket tycker att den är trafikfarlig.

        apropå kattskylten…

        Gilla

    • Jag ÖNSKAR att jag vore hemliga krokodiluppfödaren men tyvärr….jag brukar bara smygpimpa anslagstavlan i våran lilla by men det tror jag alla förstår att det är jag. Pimp efter årstid och högtider

      många har försökt lista ut vem som har ett konto hos flytdjurstillverkaren

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

  4. Jag har inte heller besökt Ålabodarna sedan barnsben men ändå ligger det så nära. Det är verkligen en fin och idyllisk plats. Kan tänka mig att en del av husen används som sommarhus och så är det fortfarande i vår lillhåla. Lite synd att ni inte hade era böcker med men det kommer kanske fler tillfällen, vem vet…
    Hoppas det nappade bra för fiskaren där!

    Kram

    Gilla

    Svara ↓

  6. Gillar pittoreskt ,-) Finns så mycket fint där nere. Ser så fint och mysigt ut. Synd när det bara blir sommarnöjen . Jadå möntret känns igen, tyvärr.

    ett ställe att lägga på minnet alltså.

    Sånna övergångsställen gillas ,.-) Man ska vara rädd om djuren ,-) Här finns faktiskt varningsskyltar för paddor, det gillar jag, sånna finns hoppfullt lite överallt.

    Vilken fin grind!

    Uppskattar också när ”gammalt” finns kvar. Det kan finnas mycket intressant där inne, köpte en gammal skilbänk för många år sen, nu är den inte kvar, fick inte plats, men så fin den var.

    Synd att ni inte visste om det lilla biblioteket. En bra idè med de egna böckerna, jag har tre ,-)

    Den dikten känner jag till , Ven ska vara en charmig ö.

    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    Gilla

    Svara ↓

    • Ven är en jättemysig ö att besöka i ”rätt väder”. Det går färja från där vi bor nu. Men vi har alltid åkt från Landskrona.
      Jättekul att äntligen få se Ålabodarna på riktigt. De som kommer dit under högsäsong parkerar antagligen innan backen ner. Där vi stått när vi tagit kort på rapsfälten m.m. i tidigare inlägg.
      Djurskyltar är gulliga och viktiga att förare tar hänsyn till.
      Kram, Bosse

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar