Ovanstående bild, tagen mellan Hamra och Vamlingbo, får inleda dagens inlägg. Dels för att jag gillar stenmurar. (De är ett tecken på tålamod, styrka, byggkunskaper m.m. Skickliga människor har fogat samman en mängd olikformade stenar och skapat en prydlig och stabil mur.) Och dels rent symboliskt, en bild över mitt liv från november och fram tills nu. (Delvis är muren fortfarande stabil men några stenar har rasat och behöver byggas upp igen.)
Dagen efter det att jag fått cancerbeskedet satt jag på bussen på väg mot jobbet. Det var kolsvart utanför bussfönstret. Mina tankar var, om möjligt. lika svarta som novembermörkret och jag funderade på allt och ingenting. Någonstans genom bussens mullrande, radions bakgrundssorl och de andra passagerarnas småprat trängde plötsligt Thomas Stenströms röst igenom. ”Andas in andas ut, andas in andas ut. Det blir bättre till slut. Så andas in andas ut.” Där och då kändes det som en hälsning till just mig.
Det har gått flera veckor sedan den där novembermorgonen. Steg för steg har prickats av på listan över allt som skulle hända. Först hämtade jag ut den första burken Letrozol. I december var det dags för operation. Sedan två veckors sjukskrivning och därefter två veckors jullov med många stunder av vila. När lovet var slut kunde jag börja jobba igen.
Då började jag också att närma mig slutet på den här ”resan”.
Men först var det dags för fem besök på Onkologen i Lund. Efter ett inledande samtal med en sköterska och en kort instruktionsfilm på iPaden fick jag gå med in i behandlingsrummet. Att gå in där kändes lite som att delta i en science fiction-film. Teknik på avancerad nivå.
Min kropp skulle ligga i exakt samma läge som den gjort när jag röntgades. ”Lite till vänster”, ”Ta upp hakan något”, ”Nu flyttar jag lite på din högra arm”…
Sedan blev jag ensam kvar i rummet. Jag valde att blunda så snart personalen lämnade rummet. Därför är minnet av strålningen framförallt ett surrande ljud och ljudet då apparaten flyttades till rätt läge.
Själva strålningen tog väl bara ett par minuter även om det kändes betydligt längre. Jag skulle ju ligga helt stilla. Bara ”andas in andas ut” och tänka på något annat än strålning. För varje gång som personalen kom tillbaka och meddelade mig att jag fick ta ner armarna igen kändes det något lättare. En gång avklarad. Två gånger… tre… fyra… fem!
Jag kände mig verkligen som fågeln på bilden när jag fick gå ut från avdelningen igår. Äntligen var det sista steget klart. Jag lämnade sjukhusområdet (med en förhoppning om att jag inte ska behöva återvända…) Himlen var inte alls blå i Lund, men vad gjorde väl det.
Ett stort tack till alla som funnits med mig under den här resan. För kramar, meddelanden, böner, ”hjärtan”, blommor, telefonsamtal och hälsningar av olika slag.
Jag har verkligen känt mig buren och omsluten av vänlighet och värme. Så tack! (Även denna bild är symbolisk – vänder du den uppochner så ser du alla hjärtan!)
I år blir det inga nya bilder från Botan eller från några gotländska ängen. Vilken tur att vi har så många bilder i vårt bildarkiv! Jag hoppas på att få fotografera skånska blommor istället. Ser med spänning fram emot att hitta backsippor någonstans i närheten där vi bor. Kanske kan det till och med bli några blommor på Tulpanträdet som finns alldeles bakom vårt hus.
Vem vet? Nu fortsätter livet och det har blivit bättre till slut.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 
Först och främst ett stort och varmt grattis till att alla stegen är avklarade nu! Det måste vara en stor lättnad och jag kan verkligen förstå att du kände dig som fågeln i skyn även om himlen bjöd på gråa toner. Den första bilden med muren är verkligen talande och illustrerar dina ord och tankar på ett mycket bra sätt. Nu hoppas jag att stenarna en efter en hamnar på rätt plats igen så att du och Bosse kan ta er an våren och nya äventyr med tillförsikt. Kanske hamnar stenarna inte på exakt samma plats som före beskedet för en cancerdiagnos går man inte obemärkt igenom men muren kan bli stabil och bra ändå!
Solig kram till er båda!
GillaGillad av 2 personer
Tack! Med hjälp av ett vilsamt sportlov kommer jag förhoppningsvis ”lägga tillbaka några stenar och stabilisera muren igen”. Jag försöker att komma ut varje dag och promenera. I lördags kombinerade jag promenerandet med ett besök på Plantagen. Att gå runt bland alla vackra växter och blommor där gjorde gott. Trots att det regnade hela vägen dit och hela vägen tillbaka var det riktigt skönt!
Så rätt du har. Även om allt verkar gå tillbaka till det ”normala” kan en cancerdiagnos aldrig gå helt obemärkt förbi. På samma gång kanske det är så att man blir något starkare och mer ödmjuk till livet efteråt. Vissa saker känns mer obetydliga och andra mer viktiga än vad de gjort förut. Stor kram tillbaka!
GillaGilla
Åh, så skönt! Jag har tänkt mycket på dig.
Bilderna symboliserar verkligen din berättelse. En delvis raserad stenmur kan återuppbyggas och bli lika stabil igen.
Ni får komma till oss på campingen och kolla backsippor annars, om du inte hittar några!
Stor kram 🤗
GillaGillad av 2 personer
Tack för att du tänkt på mig. Det känns skönt att veta att det är många som gjort det. Vi får se vilket håll den lilla blå kör åt när vi känner oss i form att åka på utflykt. Nu är vi ju i alla fall på rätt sida av Östersjön 😉
Stor kram tillbaka!
GillaGillad av 1 person
❤️
GillaGillad av 2 personer
Tack för hjärtat! Kram tillbaka!
GillaGilla
Kram från mig och min lilla katt här hemma i soffan!
GillaGillad av 2 personer
Åh! Du har en liten katt att mysa med i soffan. Det låter härligt. Då skickar jag en kram tillbaka till er!
GillaGilla
sex kilo påflugen hankatt, kärlek när den är som bäst!
GillaGillad av 1 person
Så liten kanske jag valde fel ord
GillaGillad av 1 person
❤
GillaGillad av 2 personer
Tack för hjärtat! Kram tillbaka!
GillaGillad av 1 person
Glömde säga att onkologen i Lund var först som ett rött skynke för mig men personalen var fantastisk så jag kände mig otroligt trygg när jag var där.
GillaGillad av 1 person
Jag har insett att vi har en fantastisk sjukvård i Sverige och att jag aldrig ska klaga över höga skatter.
GillaGillad av 1 person
❤️
GillaGillad av 1 person
Tack för hjärtat! Kram tillbaka!
GillaGilla
Så skönt att det är avklarat för dig!
Nu blev det mycket som stämmer med mig.
Älskar stenmurar! Så vackert. Så fina bilder!
Den låten hörde jag i ett tv program, den berörde mig så mycket, då rann tårarna och jag tänkte att jag måste försöka vara lugn och andas in och andas ut. Och orden förstås, det blir bättre till slut, det hoppas man ju på.
Kommer ju ihåg hur viktigt det var att ligga rätt, men jag tittade hela tiden på maskinen och lyssnade på musik som de hade på.
Du skrev att mitt inlägg hade hjälpt dig, och att dina säkert kommer att hjälpa någon annan, så är det . Du hjälper även mig, jag tänker tillbaka, fast jag fick strålas 15 gånger.
Jag har samma medicin som du Letrozol.
Måste bara fråga dig, kände du din tumör? Min kändes inte.
Sitter just nu uppe mitt i natten, kunde inte sova, så jag tänkte jag kikar runt lite här och där .
Nu hoppas jag du hittar backsippor ,-) Tulpanträd, har aldrig hört om ett sådant träd ,-)
Sen älskar jag din sista mening.
Nu fortsätter livet och det har blivit bättre till slut.
Önskar dig så mycket lycka till ,-)
Varm Kram Primrose ,-)
GillaGillad av 1 person
Så bra att vi kunnat hjälpa varandra. Jag kände ingenting och hade inte en susning om att jag gick omkring med bröstcancer. Så här i efterhand önskar jag förstås att jag tagit den första bokade tiden istället för att lägga kallelsen åt sidan… men det är ju inget jag kan göra något åt just nu.
Att kunna sova är ett annat kapitel. Jag kan, precis som du, vara helt klarvaken mitt i natten och saknar verkligen den tiden då jag gick och la mig på kvällen och sov hela natten.
Men, men – Vi kämpar vidare och hoppas på att Letrozol är den bästa medicinen så att vi inte ska behöva göra om den här resan någon mer gång.
Varm kram tillbaka!
GillaGilla
Det får vi hoppas och tro på att vår medicin hjälper!
Ska bli härligt att få se dina skånska blommor ,-)
Har ju släkt där!
Ha det fint nu ,-)
KRAM från mig Primrose
GillaGillad av 1 person
Måste börja med ett stort, varmt grattis till att det sista steget nu är avklarat. Visst är det märkligt att en sång spelas i precis rätt ögonblick. Att det var just Thomas Stenströms ”Andas in, andas ur” den där morgonen på bussen när novembermörkret stod som en bastant mur utanför bussfönstret. Jag har den med i min spellista och jag kommer att tänka på dig varje gång jag hör den.
Tack också för ditt fina inlägg. Symboliken med stenmuren där några stenar rasat men visst kan dom byggas upp igen. Och visst ser jag alla hjärtan på rad i S:ta Karins ruin.
Nu närmar sig våren. Är övertygad om att du kommer att hitta många vackra skånska blommor att fotografera. Och tulpanträdet … tänk om det skulle blomma. Dom är fantastiskt vackra så jag håller tummarna.
Återigen tack för att du delat med dig. Jag har tänkt mycket på dig och det kändes så skönt att läsa det här inlägget. Nu ser vi fram mot kommande vår …
Varma kramar ❤
Anita
GillaGillad av 1 person
Tack för dina fina ord. Visst är det fantastiskt med texter som dyker upp i rätt tid. Det häftiga är att jag bara hörde och minns just den här strofen (och när jag har lyssnat på hela låten i efterhand så inser jag ju att texten för övrigt inte alls passar in på mig). Så gör jag ofta med låttexter, plockar ut en rad som fastnar och låter resten falla i glömska. Lite orättvist mot låtskrivaren kanske…
Utanför är det grått och trist, men jag har sportlov och njuter av att kunna ta dagen som den kommer. Igår när jag var ute på min långpromenad såg jag en ensam vintergäck. Det lustiga var att den verkligen stod helt för sig själv. Jag tittade i gräset runtomkring men det fanns ingen mer. Ska gå dit med kameran om solen visar sig någon dag framöver för igår var blomman helt ihopslagen. Snödroppar har jag sett i rabatter, nära hus, på flera olika ställen. Blåsippor får jag förmodligen klara mig utan i år. Vi har ju verkligen ”gottat oss” i blåsippor de senaste fem åren, men här tror jag inte att de växer alls. Undrar förresten om vi har klarat av den ”snöiga” delen av den här vintern eller om det ska komma en omgång till. För min del så räcker det. Jag tar gärna en tidig och lagom långsam vår.
Varma kramar tillbaka till dig!
GillaGilla
Det är inte så konstigt, det är ju ofta refrängen som fastnar och just refränger kan förmedla ett speciellt budskap även om inte övriga texten gör det. Jag såg delar av ett program på tv som hette ”Sjung tillsammans mot cancer” och en av sångerna publiken sjöng tillsammans var just ”Andas in, andas ut”. Om dom sjöng hela eller bara refrängen vet jag inte för det var bara refrängen jag hörde när dom kom tillbaka från ett reklamavbrott.
Även här är det grått och trist och vi har massor med snö kvar i trädgården. Men rapporter kommer om snödroppar och vintergäck även här. Och vet du, jag har en ensam vintergäck som kommer upp varje år. Tänkte att det skulle bli fler men det blir det inte. Hoppas du kan få en bild på den ensamma du såg. Och även om det inte blir några blåsippor så finns det många andra vackra sippor … backsippor, vitsippor. Och jag säger samma som du. Nu räcker det med vinter, en tidig och lagom långsam vår låter perfekt.
Kram
GillaGillad av 1 person
Så skönt att det är över med behandlingen och nu kan det bara bli bättre hoppas jag. Tror nog att du hittar mycket fina blommor i Skåne nu när våren kommer. Här är det över en meter snö överallt. Till och med så mycket att man inte har kunnat köra snöskoter på sjön som man brukar. Jag ser fram emot att se allt du hittar i Skåne. Kanske följer jag med Kinabror ner till Helsingborg till våren. Jag är så less på kyla och snö.
GillaGillad av 1 person
Över en meter snö överallt! Vi bor verkligen i ett avlångt land. Det fina med snön är ju att det blir så ljust ute, men annars får jag erkänna att jag inte vill byta med dig. Jag förstår att du är less på kyla och snö. Det låter som en god idé att göra en resa söderut.
Jag längtar efter våren och allt som den har att erbjuda. Hoppas på många fina utflykter och många bilder som jag blir nöjd med.
GillaGilla
Skönt att behandlingen är över .
Nu får ni se fram emot våren och sommaren.
Kramar från oss
GillaGillad av 1 person
Ja verkligen. Det känns bra att jag fick en sportlovsvecka efter att vila upp mig på. En långpromenad om dagen är mitt mål. Jag ser verkligen fram emot våren och hoppas på många fina utflykter i vår närhet.
Kramar tillbaka till er!
GillaGilla
Oj, hade ingen aning… men vill ändå passa på att skicka en varm kram och säga att SKÖNT! att behandlingen är avslutad och önska dig en fin återhämtning. Härligt att våren och ljuset är på ingående vilket förhoppningsvis kan ge dig energi och värme och en extra boost till din läkning.
Önskar dig fina dagar och trevlig helg!
GillaGillad av 1 person
Tack för omtanken! Idag går jag igenom mina inlägg och svarar på de kommentarer som jag missat att svara på. Februari till september blir väl ungefär sju månaders väntetid 🙂 Nåja! Bättre sent än aldrig! Hoppas att allt är bra med dig! Önskar dig en fin söndag!
GillaGillad av 1 person
Bra att höra att du är klar med behandlingen. Jag hoppas att ljuset är tillbaka både i Helsingborg och också i ditt liv. Jag ser framemot att titta på era skånska bilder. Kanske blir det en utflykt till Söderåsens nationalpark någongång? 🙂 Kram Anne
GillaGillad av 1 person
Hej Anne! Idag när jag går igenom mina ”gamla” inlägg kan jag bara konstatera att det finns flera stycken kommentarer som jag dessvärre missat att tacka för och svara på. Detta trots att Bosse brukar påminna mig med jämna mellanrum. Han har ju trots allt lite mer koll på bloggen än vad jag har. Det har dessvärre inte blivit så många skånska bilder i år. Faktum är att kameran oftast legat kvar hemma då vi gjort små utflykter. Numera är det Bornholm som gäller 🙂 Söderåsens nationalpark har inte heller fått något besök av oss. Däremot råkade vi nästan komma dit när vi körde fel en gång… men då var vi egentligen på väg hem så ingen av oss hade lust att stanna. Hoppas att allt är bra med er!
Önskar dig en fin söndag!
GillaGilla