En vandrande bokpärla

Publicerad den av

Den här stimulerande vandringsboken fick jag av Solveig i julklapp julen 2022.
O! Vad den redan är välbläddrad. Min fru hade godkänt min önskan om att göra något liknande som vi gjort under fem år på Gotland. Fast den här gången på en lite mindre ö. Hade vi enligt vår hemliga femårsplan direkt hamnat i Ystad skulle vi som ”förr” bara haft ungefär 800 meters bilresa till den danska ön Bornholm. På den snabba färjan står ”Den lilla blå” helt stilla. Hoppas jag. 🙂

Efter att ha njutit av den stimulerande faktaboken av norska författaren Roger Pihl började mitt eget planerande. Givetvis gjorde jag detaljerade tabeller. Rangordnade vandringarna efter min egen smak. Vissa turer passar bäst i ”rätt väder” och under en speciell årstid. En del kommer vi att korta ner eller ta från två håll. Många turer fick en femma i betyg (maxpoäng).

Jag har på vägkartor i min mobil fingranskat vägnätet. De ”vanliga” vägarna har vi kört på vid våra tre semesterbesök. Nu vill vi gräva djupare och känna oss som mer än bara tillfälliga turister.

Åhalsestien i Svartingedalen är ett ställe som vi ska försöka matcha in med när blåsipporna är som vackrast där. Vi blev verkligen bortskämda med alla blåsippor på Gotland.

Bortskämda blev vi också med häftiga raukar, både på Gotland och Fårö. På Bornholm finns det andra trevliga alternativ.

Tack Roger Pihl för en aptitretande bok som vi kommer att få stor glädje av. 😀
Med spänning och en hel del flås ser vi fram emot att räkna trappstegen upp från Jons Kapel. Blir det 222 eller 182 som en annan ”Boksnickare” fick det till? Antagligen får jag och min fru Solveig två helt andra svar. Undra om jag i så fall vågar be henne att räkna en gång till? 😉 Vilka starka vader vi kommer att få.

Efterord:
Inte helt sant. ”Den lilla blå” väckte uppmärksamhet sist på färjan. Själv låtsades jag som om mina öron hörde fel. Solveig befann sig någon annanstans. Jag satt snällt på en bänk när det hördes danska i en högtalare. Någonstans i flödeskummet hörde jag något om en blå bil som antagligen var på lyset eller hade ljuset på. 😉 Både de tre bokstäverna och de tre siffrorna påminde starkt om… vilken tur min fru dök upp från ingenstans och verkade vara sugen på att gå ner bland bilarna och…
Det rörde sig bara om lite efterblinkningar. När vi kom ner uppförde han sig ordentligt igen. Någon medresande hade varit för snabb i sitt beslut med att rapportera. Tycker i alla fall jag…

24 tankar på “En vandrande bokpärla”

  3. Jättefin bok! Fint att läsa vilka vandringleder det finns, sånt gillar vi.

    Det ser så otroligt mysigt och vackert ut på Bornholm.

    En perfekt bok alltså ,-)

    När blåsipporna blommar, det är väl snart det ,-) Sen kan ni tipsa om vandringslederna hoppas jag ,-)

    Ystad ligger ju så bra till för besök till Bornholm, nu blir det ju lite längre.

    Jasså lilla blå står och blinkar ,-)) Hade nog själv inte gärna velat höra på det örat ,-)) Så det hade mannen fått ta!

    Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

    Gilla

    Svara ↓

    • Den ön får ni beta av någon gång.
      Boken får säkert följa med på våra turer dit. Vädret och årstiden kommer att vara avgörande för vilken rutt vi väljer först.
      Ystad var och är fortfarande vårt stora mål. Viktigt just nu att kunna få drömma lite extra.
      Den lilla blå är nästan som ett riktigt husdjur. Definitivt ingen husbil. 😉
      Kram, Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  4. Vilken trevlig bok och perfekt att få tips om bra vandringsleder. Har man besökt ön ett par gånger har man förmodligen sett en hel del och då är det perfekt att ge sig ut så här på egen hand. Lagom långa vandringar verkar det också vara. Skulle faktiskt kunna vara något för Husse, mig och Miss T också.

    Så skönt att den lilla blå uppförde sig ordentligt. När vi åkte hem gick ett billarm igång och det hördes kan jag säga. Vi var dock helt oskyldiga så vi satt kvar i godan ro med våra smörrebröd.

    Kram och god söndagskväll!

    Gilla

    Svara ↓

    • Den är mycket användbar och inspirerande. Verkar och vet också att det finns många härliga möjligheter för både kust och inre hundpromenader. Längden kan verkligen varieras. I rätt väder finns mycket vackert att inhämta.
      Självklart var ni oskyldiga. Själv brukar jag göra mig osynlig. 😉
      Kram tillbaka från en ”mellandag” för mig.

      Gilla

      Svara ↓

  6. Vilken fin och praktisk bok för att utforska Bornholm. Mattor av blåsippor, vitsippor och gulsippor … mmm. Det är väl inte så långt kvar tills dom blommar där kan jag tänka.

    Där verkar det som ”Den lilla blå” var helt oskyldig. Har själv ibland reagerat när vi parkerat i något p-garage och sett en bil med lyset igång. Men .. så slocknar det. Den där fördröjningen …

    Den här gången hoppas jag att WordPress uppför sig och inte skickar min kommentar fem gånger. Jag hann ju inte ens trycka på den blå knappen. Tack för att du tog fram suddgummit.

    Kram från en fortfarande vintrig Kringlestad

    Gilla

    Svara ↓

    • Suverän bok. Jag önskar dock att det fanns många fler böcker att välja på. När mina tankar går till blåsippor längtar jag tillbaks till Gotland. I en ”lycklig” värld skulle vi nå den mindre ön på exempelvis påsklovet. Så blir det nog tyvärr inte.
      Vad praktiskt med rätt suddgummi.
      Kram tillbaka från en lite blå himmel. Det höll i alla fall upp under lunchpromenaden.

      Gilla

      Svara ↓

    • Tack snälla du. Tänk om man inte blev ett år äldre varje gång. Eller om det åtminstone fanns någon broms så vi kunde få stå kvar på samma siffror några år på streck. Det är bara att gilla läget.
      Håller fullständigt med dig. Sedan är ett ”samspel” mellan dem oftast det idealiska.

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

  10. Ja de är busiga de där små blå raringarna! Lilla Vännen busar också till det, ibland kör hon för fort, ibland lite vingligt.

    Gilla

    Svara ↓

    • De är mycket. Ibland för mycket. Vår gillade tysta leken i lördags. När vi gav honom både välling och elstötar skärpte han sig några mil.
      Beror det tro på ren nyfikenhet eller något trotsigt? Ungefär som små hundar som skäller för att de ska upplevas som större. Vår blir gnällig varje gång vi är pyttelite över gränsen. Orsaken är någon händig man på servicen (sist) som ställt in den funktionen, som vi inte hittat var man stänger av den. Hittar inget i tjocka boken. Fruktansvärt irriterande när jag lite vackert skär en kurva för att det ska bli en smidigare resa. Jag håller inte på att somna. Däremot ilskna till. 😉

      Gilla

      Svara ↓

  11. Ja det kan vara nån hävdelsegrej men Lilla Vännen är mest busig. I helgen var hon dock lite orolig, det var inte jag som körde! ”Vad gjorde HAN bakom ratten??”

    Gilla

    Svara ↓

Lämna en kommentar