I natt hände det. Gotlanduppochner & Bornholmuppochner gick förbi min debutblogg, som jag startade i slutet av juni 2012. Jag syftar på antalet visningar.
Ovan första bilden som hamnade på min debutblogg. Minns att det handlade om en slags presentation av bloggägaren. Själv funderade jag på vad en blogg var för något. Säkerligen inget för mig.
Första bildinlägget på nya bloggen. Den härliga pausen som vi tog under vårt uppackande i Visby. Fikakorgen var med. Vi stannade kvar på stranden så länge som möjligt. Allt för att slippa återkomma till röran på hemmaplan. Startdag för vår gemensamma blogg blev 1 januari 2019.
Men flytten till Gotland gick redan i början av augusti året innan. Undra hur många hundratals gånger vi traskat och cyklat igenom de härliga portarna? Solveig har säkert gjort det flest gånger. En av hennes arbetsplatser låg strategiskt innanför muren.
Under 2018 hade jag helt andra hemliga planer för min fritid. Inte kunde jag ana att jag skulle kunna bli så förälskad i en ö. Det är stor skillnad på att vara där som turist, när man inte bestämmer över vädret, mot när hela möjligheternas skrin öppnas. Helst när jag börjat läsa på, på allvar under en längre tid och samlat in tips från ”infödda” och Solveig bidragit med smultronställen från kollegor.
Heller inte helt fel att sitta på Almedalsbibblan vid ett fönster mot Almedalen. Sedan födde det ena det andra. Gemensamt la vi ett pussel som vi sent ska glömma. Varje tripp innehöll oftast även spontanbesök. Ofta blir det en extra krydda. Många saker finns fortfarande inte med på kartor och moderna surfplattor m.m. Solveig älskade när jag hittade nya slingrande, gropiga grusvägar. Eller var det jag som jag gjorde det mest? 😉
Nästan varje ensamdag händer det att jag en kort stund längtar tillbaka. Samtidigt är jag supernöjd över att det blev drygt fem år. Allt har en början och ett slut.
Kram nostalgikern Bosse
bornholmuppochner & gotlanduppochner 
Ja, tänk som det kan bli! Att blogga var inget för mig heller. Jag testade 2007 och skulle bara hålla på en vecka. Husse trodde inte att jag skulle klara tekniken utan hans hjälp. Ha, säger jag bara.
Tänk så bra det blev och vilka härliga fem år ni fick på Gotland och så otroligt mycket ni upplevde. Under våra dagar där var er blogg en guldgruva med massor med bra tips. Ändå hann vi bara skrapa på ytan.
Allt har en början och allt har ett slut precis som var sak har sin tid. Nu har ni en annan ö på nära håll och det är inte det sämsta. Tänk ändå så billigt det är att åka över med bil till Bornholm om en är pensionär.
Kram
GillaGilla
Då har vi en liknande bakgrund. Fast du har fem års försprång. Vilken låååååång vecka det blev för dig. 😉 Kan inte Husse börja på en egen blogg?
På ett viss känns allt overkligt. Själv tyckte jag det var ”julafton” att gå in och se dina läckra foton och vad ni hann med. Mina egna minnen från första besöket bestod mest av dimma, regn och gult äckligt vatten på VH och att Sveriges största ö var väl inget märkvärdigt? Många gånger älskar jag att ha fel och få äta upp gamla ”rätter”. Om någon siare berättat för mig att jag ska bo där som fastboende i framtiden hade jag skrattat rått.
Flera gånger om dagen påminns jag om den ön när jag tittar ut genom sovrumsfönstret. En oändlig rad med bilar åt BÅDA hållen. Tur de inte hörs. Bra att det finns några fördelar med att vara pensionär. Priserna varierar rätt rejält på de olika turerna.
Kram
Ps. Förra veckan hände en häftig grej precis innan jag skulle opereras i munnen och ligga under ett ”tält”. Mobilen ringde. Visade sig vara en Tv-journalist på ön för SVT/Gotland. Jag pratade med den trevliga mannen senare. Han hade bara hittat ett foto på en tung pjäs som blivit stulen. 175 kg. Givetvis fick de låna vårt foto som det viftades med i inslaget. Sedan stod våra namn på den. Kul minne.
GillaGillad av 1 person
Blogga är nog inte Husses grej 😉 Han har fullt upp med att baka och annat.
Så roligt att ni blev kontaktade med anledning av fotot. Äras den som äras bör. Sedan var det så klart tråkigt med stölden av propellern. Ja, jag var tvungen att kolla upp det 😉 Hoppas att den kommer tillbaka igen!
GillaGilla
Det låter sunt att var och en gör det de själva känner för när det landat på ”evigt sommarlov”. 🙂 Dessutom har du säkert stor nytta av det.
En mycket speciell tung stöld på en offentlig plats som någon ”nattvandrare” borde haft möjlighet att beskåda. Samtidigt mycket svår att ”göra sig av med”. Ett PJ, pojkstreck, vad, beställning, kvar på ön? Fantasin har inga gränser. Men jag hoppas sanningen kommer fram och rättvisa skipas. I dessa tider prioriteras säkert inte detta. Men privatdetektiver ser det kanske som ett spännande fall.
GillaGilla
Med tanke på föremålets vikt så var det garanterat ingen spontan stöld utan ytterst planerat. Inget som man försvinner med i handväskan eller ryggsäcken precis…
Det är säkert inget som prioriteras men kanske kommer någon med observanta ögon att hitta den.
GillaGillad av 1 person
Jag trodde inte heller mitt bloggande skulle bli långvarigt. Minns inte exakt när jag började. Det var tidigt på idrottsföreningens hemsida först. Kanske 18 år sedan iallafall. Ja, för jag vet mamma hade träffat särbon då. Vi visste inte det och så svarade han en gång jag ringde.
Sen blev det Blogger i många år.
Tänk vad tiden går. Det har ju gått flera år sedan ni flyttade från Gotland nu.
Ha en fin onsdag!
GillaGilla
Ibland är det skönt att ha fel om sig själv.
Jag sitter här och tänker på vad du skrev. Du måste blivit rejält paff när han svarade hos henne.
Där sprang du iväg för fort. Men jag håller med om att tiden rusar och det är ibland/ofta svårt att hinna med. Femtonde augusti 2023 tog vi farväl av Botan efter en utomhusfrukost på hotell i närheten. Sedan taxi mot flygplatsen…
GillaGillad av 1 person
Det som är väldigt positivt med att Lillebror har växt om Storebror är att allt prat om att bloggandet kommer att dö ut är fel. Det är faktiskt så att bloggandet har ökat då många börjar tröttna på de snabba flödena i andra sociala medier. Jag märker ju hur enormt många intressanta bloggar som finns att följa. Och vi bloggare blir ju lite som en familj. Jag har bloggat i drygt 20 år nu vilket känns som en evighet. Visserligen inte lika frekvent nu som tidigare men sluta blogga kommer jag inte att göra.
När det gäller er blogg om Gotland och nu Bornholm så har den varit och är en glädje att följa. Jag har nog aldrig vetat så mycket om ett landskap i Sverige som jag vet om Gotland 🙂 Kommer ihåg de timmar jag spenderade på öjn i augusti, allt allt kändes så bekant. Jag kände igen så många platser och namn. Det var som jag gått i gränderna förut trots att jag aldrig satt min fot där.
Ni fick fem fantastiska år på Gotland. Men nu bor ni i en annan pärla, Ystad och har en annan fin ö inom räckhåll. Ser fram mot många fina inlägg därifrån!
Kram från Kringelstan!
GillaGilla
Instämmer både om familj och att bloggar ofta vinner i en jämförelse mot snabbare ”ställen” som tenderar mer bli uppmärksamhet mot ej önskad reklam som snart tagit över allt seriöst.
Skönt att läsa att du inte ska sluta. När dina inlägg väl kommer är de säkert väldigt efterlängtade av en stor ”väntarskara”.
Mysigt att läsa. 🙂 Jag har samlat ihop en del instagram-vänner som bor på Bornholm, precis som jag gjorde tidigare med ”Gotlandsvänner” och därför blir det en extra krydda av hemkänsla, när vi känner igen oss utan att varit där förut. Ibland ställer jag någon fråga till dem. (sprider ut dem)
Jag brukar alltid landa i det när längtan tillbaka blir för stark. Bättre att vara nöjd och harmonisk än längta efter en utopi.
Ystad har blivit för litet för att klara av att ”svälja” den trafik m.m. som ökat rejält sedan vi bodde här sist. Då var det ”bara” högsommaren det rörde sig om. Som vi var vana vid sedan Falkenberg, Båstadtrakten och under våra Hjo år. När vi ibland pustade och längtade efter det skulle lugna ner sig igen.
Kram från Wallanderstaden
GillaGilla
Tack för fina bilder från ”min” ö.
Kram, Ingrid
GillaGilla
Spontant tänkte jag på om du också önskat att du var född på ön. Jag är rätt säker på att det hade passat mig som handen i handsken. Sedan hade det säkert funnits en ”hormonstid” när frestelser i storstaden, studier och annat fått ta plats. Tror ändå att det sedan landat i en fortsatt åretruntvistelse någonstans på ön. Där våra barn hade fått växa upp. Nära djur, natur, hav och stränder.
Kram, Bosse
GillaGillad av 1 person
Jag var bara ett par år när vi flyttade hit, så jag vet inte av annat än Gotland. Växte upp i Klintehamn och flyttade bara 3 km söderut när jag gifte mig med Åke och så tillbaka till Klintehamn igen. Jag har varit ön och Klintehamn trogen. Kram
GillaGilla
Den informationen har trillat ur mitt minne. Jag trodde du var i slutet av tonåren när du blev öbo. Sitter här och tänker vidare. Utanför fönstret vräker det ner regn. Var någon av dina föräldrar från Gotland eller var det arbete som var huvudanledningen till flytten?
Du har verkligen varit trogen västra sidan. Gissar på att du ibland funderade på att flytta till Visby där det hände mer spännande saker under din ungdomstid. Innan du träffade Åke.
Kram
GillaGilla
Intressant att höra om dina tankar kring bloggande.
Jag började 2013 och visst då inte riktigt vad jag gjorde, men denna form av skrivande passa mig och jag har fortsatt. Det jag inte fattade då var att man får så många trevliga kontakter under vägen, något så positivt.
Ha det fint!
GillaGilla
Många är säkert glada och tacksamma för att du anslöt dig till den stora familjen. Själv gick jag helt klart mest under de första åren igång på Wales. Det var så häftigt. Men jag hade inte klarat av inomhuskylan under lågsäsongerna. Det räckte med en månad i Eastbourne under högsäsong. Jag frös då på nätterna.
Tack ska du ha. Ännu ett tandläkarbesök ska göras.
GillaGilla
Det var många år sen jag besökte Gotland. Var där några gånger under min barndom, på semester med familjen. Tyckte att ön var vacker, kändes som en grekisk ö med sina får och karga natur. Speciellt Fårö.
Kramar från Ethel
GillaGilla
Kanske dags för dig att se ön med vuxna ögon. Du skulle säkert få mycket inspiration till ditt fortsatta skrivande. Hyra något under ”lågsäsong”, utanför 08 veckorna. 😉 kunde vara en tilltalande idé. Det tog ett par besök på Fårö innan även den lilla ön fick min ”kärlek”.
Kram, Bosse
GillaGilla
Jag började blogga 2010 när jag blev pensionär. Det var mest för att mina arbetskamrater ville ha lite koll på vad jag sysslade med. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle bli så biten av att blogga. Vi har följt varandra ganska många år nu. Du är en av de första som började kommentera på min blogg och som fortfarande håller på att blogga. Jag tycker det är så kul att läsa inslagen om Ystad, som är min födelsestad, och ett tag bodda vi ganska nära varandra här i nordvästra Skåne. Jag nådde bottennotering i din tävling i år också. Att gissa är inget jag är bra på. Tack för reklamen för min kalender. Kram
GillaGilla
Det är nästan så jag kan se dig i en barngrupp. Med all din inspiration & kunskap inom olika områden.
Jag blev också biten av det totalt främmande ”bloggar”.
Vi har ”gått om varandra” fysiskt under vissa boställe-tider.
Kram
GillaGilla