…skönlitterära böcker där det finns handling förlagd till Bornholm.
Det var riktigt kul och intressant att återläsa boken om Ossian som ”försvinner” iväg från Skillinge på Österlen, utan att berätta om det för någon i byn. Han har därför ingen aning om att Missing People letar efter honom eller att polisen tar sig in i hans hus och därefter byter ut hans lås.

Mitt syfte med omläsningen var att se vilka platser som den välbegåvade Ossian med sitt mörka bagage besökte på Bornholm. Samtidigt blev jag så berörd av den äldre mannen. Brunk förmedlar det på ett medkännande sätt. Här har hon lyckats till hundra procent. Annars har jag två titlar från hennes långa författarskap, som började sent, som sticker ut rejält. Denna bok kommer numera att tillhöra ”en trio i topp”. ❤ ❤ ❤

När det gällde den gode Adler fick jag ta hjälp av Google. Men jag har läst boken så jag bodde kommit på det själv. Vad jag skrattade högt när jag läste första boken ”Kvinnan i rummet”. Då var det något helt nytt med det udda gänget i avdelning Q.

När det gällde att hitta nya besöksplatser på Bornholm gick jag bet. Inget nytt som lockade i mitt bläddrande.

Jag kom ihåg titeln men fick först för mig att det rörde sig om den danska spänningskollegan Gretelise Holm. Istället var det kvinnan som är född samma år som min fru Solveig. När jag läser att Sara Blaedel sålt över 4,5 miljoner böcker blir jag inte lika förvånad som när jag läser att hon är dyslektiker. Jag har genom åren uppskattat hennes ganska mörka serie om kompisarna, polisen Louise Rick och journalisten Camilla Lind.

Här kändes det som jag var med på Bornholm. Platserna kändes välbekanta. Samtidigt fick jag några nya tips. Läste med ett leende att bornholmarna kallas för reservsvenskar av andra danskar. Gemensamt för alla tre böckerna är att de nämner att någon svarar på sjungande bornholmska. En dialekt som är betydligt lättare att förstå för oss svensktalande än danska.

Skolungdomarna bodde på Vandrarhemmet i Svaneke. I smyg, sent på kvällen, träffade några tjejer äldre grabbar nere vid hamnen. Jag ska ha det i åtanke när vi kommer till ön.

Ungdomsgruppen hade också varit på Braendegårdshaven en hel dag och åkt Kabinbana och roddbåtar, som en yngre bananätande snubbe från Halland också gjort. Om Glenn Strömberg fysiskt besökt platsen vet jag inget om. 😉

Handlingen i boken för skolresan var 1995. Solveig (och jag) var på platsen ett år tidigare. Det står i boken att ungdomsgruppen och lärarna cyklat till Österlars Rundkirke och tittat på kalkmålningar.
”Sedan fortsatte de till skogsområdet Almindingen och började vid Syvmasteren, en stor rödgran som välte i en storm för länge sedan och som nu har skjutit sju nya stammar.”

När vi 2014, för andra gången, åkte till Bornholm och skulle visa de sju stammarna för våra döttrar gick det inte så bra. Besöksmålet fanns inte längre. Stammarna hade ruttnat och tagits bort helt.