Kategoriarkiv: Utanför ringmuren

Lusthuset i Almedalen

Publicerad den av
30

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår

Sommar

Höst

Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Vad mycket som hänt i Almedalen sedan Visbys hamn låg här en gång i tiden. 2016 kom detta rostiga lusthus, omgivet av rabatter som förändras över tid, på plats. Jag minns när tulpanerna var som finast. Imorgon är det exakt tre veckor kvar till första vårdagen – enligt almanackan. Till VM i skidskytte är det endast ett dygn. Det är hälsosamt och nyttigt att ha ”saker” att längta till. En gratis medicin utan biverkningar. Ett komplement till allt annat som kan störa våra liv.

Själsö – en plats vi gärna återvänder till

Publicerad den av
19

Eftersom vädret inbjöd till utflykt, i söndags, satte vi oss i bilen och for till Själsö. En plats vi besökt många gånger, men som vi aldrig tröttnar på.
När vi klev ur bilen kunde vi snabbt konstatera att det blåste friskt. Men vad gjorde väl det. Vi var ju ordentligt påklädda och det var ju trots allt sol.

Det var fler än vi som passade på att njuta av den vackra januarisöndagen.

Vinterbad tycks vara trendigt numera, men det har aldrig lockat mig. Fast om man är en gräsand så är det kanske helt okej att bada mitt i vintern. Vad vet jag?

På långt håll såg den ut som ett ihopkrupet får. Men det visade sig vara en alldeles vanlig sten.

Den här gången hade vi ingen fikakorg med oss. Bosse fick sätta sig en kort stund så att jag kunde ta ett kort.

Finns det skugga så betyder det att det också finns sol. Härligt!

Fåglarna verkade också njuta av solen. Några satt lugnt kvar medan andra tyckte att vi kom lite för nära.

Ibland är det kul att leka lite med kameran…
Vi åkte hem igen. Glada och nöjda med årets första utflykt utanför Visby. Den första, men absolut inte den sista…

Ouroboros båk

Publicerad den av
10

På sydsidan av lasarettet finns detta konstverk av Anders Thorlin. Vårt förra inlägg i kategorin KONST låg Anders också bakom. Då handlade det om ”Kajsa-Stina färjar håret” (Inte felstavat). Denna utsmyckning heter ”Ouroboros båk” och är gjord av kalksten 1992.

Överst kröns båken av en svart vindflöjel. Anders fick idén till utsmyckningen från tankar där han betraktade att Gotland är en sjöfarande ö med fyrar och sjömärken. Han ville krydda med urgamla arketypiska symboler för hälsa, visdom och liv.

Det är inga småfrågor han vill symbolisera. Det ventileras om det eviga kretsloppet, sanning och kunskap i ett. Odödlighet och visdom. Läkeormen och giftormen. Sjukdomen och hälsan och mycket mer.

Anders har funderat på läkekonsten som en välsignelse för människan med vilken mycket gott har uträttats och uträttas, men också på att samma kunskap fel använt kan vara förödande gift och vi människor bör förvalta läkekonsten med yttersta respekt. Tänkvärda ord som får min egen hjärna att kopplas på och tänka ännu vidare och djupare.

Decembermorgon i Almedalen

Publicerad den av
18

Det går inte att komma ifrån att snö lyser upp vintern och tillvaron blir ljusare. Vi passade på att ge oss ut och fotografera i december när tillfällena fanns. Mina händer njöt i de varma vantarna och jag överlät mer än gärna knäppandet till Solveig.

Sedan en tid tillbaka är det barmark som gäller i vår hemtrakt. Om inte alla regndroppar ska räknas. 😉
Vi önskar alla bloggbesökare en god början på 2023.

Vi har passat på

Publicerad den av
15

Självklart har vi passat på att njuta av det vackra när Visby blivit vinterklätt. Samtidigt gällde det hela tiden att se var fötterna befann sig. Mysigaste promenaderna tyckte jag de två som vi gjorde direkt efter frukosten var, två mornar på raken. En perfekt start på dagen.

Minns mest morgonen när solen var väg upp och samtidigt en fullmåne fanns synlig åt andra hållet.

De fyra sista bilderna är från söndagspromenaden efter lunch. Vi startade med att gå innanför muren. Där var det lurigt. Helst när det kom bilar och störde och vi tvingades bestiga isberg längs husknutarna. 😉 Jag älskar möjligheten och variationen med att när som helst bryta mönstret och vandra ut genom en port. Under den långa vägen tillbaka utanför muren valde jag oftast att pulsa i snön istället för åka skridskor på cykel/gångvägen. Dessutom var det rätt mycket hostande och snytande på ”rakvägen” som jag därmed slapp ifrån en bit.
Tänk idag är det Vintersolståndet. Det mesta av snön har regnat bort.

Årstider kommer, årstider går

Publicerad den av
18

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen och tar en bild varje gång.

Vår

Sommar

Höst

Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Det är vackert när det dalar ner stora flingor utanför mitt fönster. Samtidigt sorgligt och onödigt med tanke på det som väntas hit i nästa vecka. Regn och en grön jul står på agendan.
Det är kanske inte tre månader mellan de två sista ”bildbesöken”. För mig kändes som det var nyss som vi njöt av den femte årstiden, som de säger på Gotland. Det är tomt på tredje bilden, men vi mötte många människor som njöt i höstsolen på skilda sätt.
Var rädd om dig själv och andra när du vistas ute i halkan. ❤

Vår första vinterpromenad

Publicerad den av
28

Så kom den första snön till Visby och Gotland. Vi tog i söndags chansen att få uppleva ”vintervykortet” från en vacker höjdnivå. För det var riskabelt att till och med stapplande ta sig fram på kullerstenarna. Husväggar har några gånger räddat både mig och kameran.
Det var endast den gula lampan i skyn som saknades. Den valde istället att visa sin bästa sida dagen efteråt.

Det var färre människor ute än vanligt.
Vi var ordentligt påpälsade. Mina fingrar var tacksamma för att de fick stanna i de varma vinterhandskarna och slapp hålla i en kall kamera. Innanför ringmuren bland gränderna saknade ändå hela tiden en hand sin kompis. Visst är det en smula konstigt och orättvist mot de två andra händerna? Men nästan alltid håller jag och Solveig varandra med samma händer. Det känns avigt om vi gör tvärtom. ”Händer” det brukar vi snabbt byta sida. Vad personlig jag blev. ❤

En skymt av en av Solveigs tre arbetsplatser (S:t Hansskolan), snöiga takåsar och ett grått vatten som i färgskalan nästan smälter ihop med himlen.
Följ med på ett bildsvep från utsiktsnischen vid Trappgränd. Här har vi stått och njutit många gånger vid alla årstider. En gång fikade vi här. Vid ett annat tillfälle lyssnade vi på livemusik och såg solen sakta gå ner på sommarhimmeln.

Vilken vacker medeltidsstad som vi fått äran att stifta bekantskap med på nära håll. Jag har i många år hävdat att Umeå är ”min vackraste stad”, som jag bott i.
Nu traskade vi vidare för vi hade ett hemligt uppdrag som stod överst på agendan. 😉

Men en bild till bjuder vi dig besökare på. Det röda huset på Övre Finngränd hade jag gärna tittat in i.

FOTNOT:
Nu är det dags för mig att efter fikat börja snickra på en aktuell tabell för ABC-tävlingen. Vilken dramatik det bjöds på igår kväll. Jag är inte i hamn ännu. Men än så länge tycker jag att jag haft tur med mina nya regler m.m (Tack vare deltagarantalet). Det var en stor chansning. Jag önskar eventuella besökare en trevlig dag. Jag kommenterar med en symbol, men läser gärna ”snälla” ord. Det tror jag alla medmänniskor behöver – varje dag, året om. ❤

Femte hösten

Publicerad den av
24

Vi har kommit in i andra delen av hösten 2022, som är vår femte höst som fastboende på Gotland.

När hösten visar sina bästa sidor passar vi mer än gärna på att njuta extra av färgprakten.

Vår förmån att ha nära till sevärdheter av rang gör att vi försöker ta tillfällena i akt. Solveig slutar tidigt på fredagarna. Efter en gemensam lunch brukar vi passa på att ge oss ut. Det är superläckert att kunna gå in och ut genom olika portar.

Du får bara se en bild från insidan av muren i detta inlägg. Huset är läckert inbäddat i höstens täcke. Denna fredag gick jag i gränder som jag tidigare aldrig gått i. Ett par av dem hade (för mig) livlig trafik så det gällde att se och höra upp. Det finns inga trottoarer. Två av våra ”mål” var tyvärr stängda. Min lapp från nätet gällde inte denna säsong. Inget att hänga läpp för. Istället hade vi tur och kom in på ett oväntat ställe och plåtade annat som kom i vår väg längs slingrande, kuperade gränder och gator. Livet kändes så lätt och behagligt. Precis som kroppen och själen var inbäddad i mjuk balsam.

Tillbaks till ”den lilla blå” bestämde vi oss för att fika någonstans. Därför blev det en förflyttning på fyra däck till parkeringen vid Österport.

Vad länge sedan det var jag satt på andra våningen på Fiket och njöt av varmt kaffe och smaskig kaka. Innan pandemin blev det rätt många besök här.

Granitbröllopsdag och Apskräck

Publicerad den av
20

När solen och hösten visade upp sin finaste sida körde vi ner för att ta ett par årstidsfoton till kommande inlägg. Det var söndag och härligt väder. Därför passade många människor på att njuta av oktobersöndagen. Vi hade tur och fick en parkeringsplats vid havet.

Vilken fin stad vi bor i. Borde vara den finaste som vi bott i hitintills. Ändå är konkurrensen absolut inte dålig. Jag hävdade i många år att Umeå var min favoritstad. Ystad, Hjo, Båstad och Falkenberg var suveräna sommarstäder. Jag vet att Båstad inte är en stad. 😉

Efter vi strosat runt i Almedalen gick vi in i en port i ringmuren och fortsatte till…

… Botan såklart. Platserna ligger inte långt ifrån varandra. Fortfarande fanns det mycket vackert att se på i Botaniska Trädgården. Det gör det faktiskt alla årets dagar och är orsaken till att vi har gett den en egen kategori på bloggen. Säkert har vi hunnit plåta över tusen bilder. Tur vi inte lagt in alla. 😉

Undra hur många miljoner människor från olika länder som vandrat här genom åren? Vad tog de med för några ljusa minnen hem? Valde de att gå ut genom Kärleksporten?

Mitt färskaste minne var när jag denna oktobersöndag höjde blicken och såg vad som fanns i Apskräck-trädet. Igår googlade Solveig och läste högt för mig att 2017 var det första gången på 38 år som Apskräck blev med kottar. En stor händelse. Undra om detta är andra gången? Brödgran låter inte lika häftigt som dess alias. Längs Andernas sluttningar i Argentina och Chile kan granen bli hela 50 meter hög. Smeknamnet Apskräck beror på de stora vassa barren som apor undviker att hoppa i. Själv fick jag heller ingen större lust att prova.

Nu hade vi tagit oss utanför en grind. Har vi inte bråttom älskar jag att välja olika vägar ut från den fina parken och strosa uppför och nerför gränderna. Men framför allt älskar jag tjejen som jag gifte mig med idag, för trettiotvå år sedan. ❤ Då var det också en varm solig oktoberdag. Vad passande att bruden heter Sol-veig. Igår fick vi lära oss att vi firar Granitbröllopsdag.

Hösttecken

Publicerad den av
18

Oktober – Dels dagar då det regnar på tvären. Då det ständigt behövs tända lampor inomhus. Sedan dimper de ner. De underbara höstdagarna som överglänser det mesta under året.

Vi har gjort några tappra försök att kombinera nytta och nöje. Nyttan bestod i att hitta motiv som kunde användas som månadsbilder till almanackan 2023. Nöjet att vara ute och njuta av hösten fick vi på köpet.

En helgeftermiddag packade vi fikakorgen och körde upp norrut. Vi valde att börja längst upp i Nyhamn. Det var fint väder, men vi blev överraskade av att det var så många bilar och rörelse vid det fina fiskeläget. Natten innan hade det regnat rejält. Det var lite bökigt att ta sig fram mellan pölarna på grusvägen. Vi förstod ganska snart orsaken till all rörelse. Tydligen pågick något slags motionslopp av längre format. Nyhamn var visst en vätskedepå längs sträckan, som börjat ännu längre norrut. Snällt gick vi ut i det blöta gräset och stannade till när de små grupperna av löpare sprang förbi.

Det blev inga bilder i Nyhamn. Därför fortsatte vi söderut och körde ner till Lummelunda.
Det är därifrån bilderna ovan är tagna. Vad tror ni hände där? Jo, en repris. Undra om deltagarna kände igen duon med kamera och fikakorg? Kanske var någon så trött att den personen trodde den såg i syne. Att han sprungit i en cirkel och kommit helt galet.

Snällt släppte vi fram de kända ansiktena. När vi vandrade vidare träffade vi två trevliga löpare som gick istället för att springa. Orsaken var att en av dem hade ont i ett knä. Vilken tur att jag kunde lotsa dem rätt så de inte fortsatte fel väg. Mannen berättade att de skulle ta sig ända ner till Visby.

Tredje stoppet uppskattade vi väldigt mycket. Solen kom fram en stund och vi njöt extra av både dryck, tilltugg och utsikt vid Själsö fiskeläge. ❤ Men det gäller att njuta när möjligheten dyker upp från ovan. Ganska snart svalnade kaffet.

Och vad tror du att vi såg och stötte på för tredje gången? Jag noterade på långt håll att några sprang fel och att funktionärerna viftade med flaggor. Själv tyckte jag det var mycket skönare att sätta mig tillrätta i ”den lilla blå” och ratta vidare mot Visby. Dessutom hängde jag direkt på när Solveig föreslog att vi istället skulle ha ett tema med de tolv månadsbilderna. Vilket det är, är än så länge hemligt. Vi har inte valt ut foton ännu. Men jag noterade i min femårsdagbok att vi gjorde vår beställning förra året, i mitten av oktober….

Fotnot:
Hjärtligt välkommen hit imorgon klockan 19:00. Då startar Kvalomgången i Korsordsmästerskapen med uppgift 1. Tio kvällar i rad mellan 19:00-21:00 ska det kämpas om att bli en av de tjugo som tar sig vidare till Mellanrundan. Samtidigt håller jag på att lägga sista handen vid förberedelserna inför bergsklättrandet som startar 1 november klockan 18:00. Där ska det ”bara” svaras med en bokstav. A, B eller C. Låter busenkelt. Hur svårt kan det vara att gissa färg på en svartvit tulpan? 😉