Kategoriarkiv: Utanför ringmuren

Noaks ark

Publicerad den av
7

Otaliga gånger har vi parkerat bilen vid denna parkeringsplats. Ännu fler gånger har vi promenerat längs Strandpromenaden. Inte visste vi att det fanns konst på ett konstigt ställe i närheten. Antagligen är skälet att blicken oftast är fäst mot havet.

Risken var stor att Gotland skulle invaderas och nyttjas för militära operationer när andra världskriget bröt ut i september 1939. 30 november samma år gick sovjetiska trupper, utan krigsförklaring, in i Finland. Nu kröp allt ont närmare. Arbetet med att bygga värn påskyndades rejält på ön. 1940 anföll tyskarna Danmark och Norge. I slutet av samma år hade Gotland ungefär 1000 färdigbyggda värn vid strategiska platser.

Målaren och skulptören Evert Lindfors växte upp i en stor syskonskara i Visby. Här har han inspirerats av ungdomsminnen från när han i gryningen delade ut tidningar i Visby och tyckte sig se djur här och var i den gamla staden. Den bibliska berättelsen om Noaks ark handlar om människornas andra chans att bygga en hållbar civilisation. Placeringen av skulpturgruppen i terracotta i det gamla värnet relaterar konst med biblisk och existentiell betydelse till militär historia.

Solveig fick äran att krypa ner på knä i leran och försöka ta foton genom det smutsiga fönstret. I maj-september ska det vara öppet här vissa timmar under alla veckans dagar.

Fotnot:
Evert Lindfors föddes i Visby 1927 och dog 2016 i franska Lacoste. Som nittonåring flyttade han till Stockholm. Året efter reste han tillsammans med konstnären Harry Moberg till Frankrike. I Paris utbildade han sig på École des Beaux-Arts. På Wikipedia står det att han arbetade som målare i Lacoste i Provence från mitten av 1950-talet. Sedan gick han över till skulptur i terracotta i slutet av nästa decennium. Evert gifte sig med målaren Barbro Blomqvist-Lindfors )1930-2017). Paret bodde i Lacoste och på Djurö utanför Stockholm.

In i dimman

Publicerad den av
8

Idag skulle det vara en molnig söndag. Det gjorde inte så mycket med tanke på att jag en sista gång, denna säsong, skulle njuta av skidskyttevännerna. Ta farväl av några kvinnor som gjorde sitt sista tävlingslopp på hög nivå.
Vad häftigt att två av tjejerna hamnade på prispallen i avslutningen Masstart i Holmenkollen. (Marte Roeiseland och franska mamman Chevalier-Bouchet. Den sistnämnda firar födelsedag samma datum som undertecknad.)
Strax innan lunch kom solen på efterlängtat besök. Himlen blev blå och vi fick ”vårögon”. Vi ändrade planerna och bestämde oss istället för att spankulera längs stråk innanför muren och få till fler bidrag till Grändernas stad. Kanske avsluta med en go fika någonstans.
Men så började det återigen bli grått när vi kommit iväg en bit med bilen och när vi svängde ner mot havet och hamnen gick det lokalt över till tät dimma. Vi såg endast en liten bit av hamnbassängen.

Vad snabbt det kan gå med väderomslag på en ö.

Planerna hade vandrat iväg utan skor och landat på att införskaffa oss Konstinlägg till gotlanduppochner. Ska inte förväxlas med skoinlägg. 😉
Det gick bättre än väntat med konsten. Här är vi framme vid andra stoppet. Inlägget kommer på plats imorgon. Men det häftigaste konstinlägget kommer inte förrän i april. Det var ett trevligt par som hjälpte oss att hitta rätt plats. Gatunamnet finns nämligen inte på någon karta.

Fotnot:
Vi kom hem tidigare än beräknat och jag hann först se lillebror Boe ha sin sista uppvisning på SVT Play, innan jag i direktsändning njöt av den mer spännande damtävlingen.
In i dimman gällde även för skidskyttarna. Vilken tur att det inte blev inställt för dem.

Östra gravkapellet

Publicerad den av
2

Den 17:e oktober 1830 invigde biskop Carl Johan Eberstein Östra Kyrkogården i Visby. Kyrkogården är ungefär 1,7 hektar stor.

40 år senare invigdes Östra gravkapellet, på den södra delen av kyrkogården. Kapellet ritades av dåvarande stadsarkitekten A W Lundberg. Jag läste att det finns 55 st platser i gravkapellet och ungefär 25 ceremonier förekommer varje år.

Antalet gravplatser är ca 1 160 stycken. Vi passade på att promenera på gångarna och läsa en del texter. Intressant att det äntligen blev av förra fredagen, att vi stannade till här. Vi har kört med bilen hundratals gånger på leden under platsen. Denna gång sökte vi oss längre upp och kom till gator som vi tidigare aldrig beträtt.

Sol vind, hav och en hel del is…

Publicerad den av
6

Söndagspromenaden gick till Södra hällarna. Bosse valde att stanna hemma, men eftersom Lizette var på besök fick jag en promenadkompis ändå.

Vilka härliga kontraster det blev mellan det vita och havets nästan turkosa färg.

Bilden ljuger litegrann. Det är inte ett flytande isberg, utan bara en våg vars skum ser ut som om det frusit till is.

Vid bäcken hade vind och kyla byggt upp ett magnifikt konstverk.

Det blev som illustrationer till en saga…

Idag lever vi på minnen från en fin promenad. Gissar att det mesta av isskulpturerna har regnat bort under dagen.

Önskar er alla en fin fortsättning på veckan!

Magi och vetenskap

Publicerad den av
16

Utanför akuten till Visby lasarett finns denna staty i granit av Pye Engström. Tidigare har vi visat Pys Utsträcka händer https://gotlanduppochner.com/2021/08/25/utstrackta-hander/ som finns i Almedalen och var en hyllning till Olof Palme.

En artikel om patientvård som illustrerades av en person med benbrott gav konstnären Pye Engström idén till hur hon skulle gå till väga.

Så här har Pye Engström beskrivit sina tankar och slutresultat:
”Skulpturen är en berättelse om patienten och om hennes vandring från sjukdom till hälsa, in mot entrén finns två fotsulor som symbol för den olycksdrabbade som åkt in i sjukvården med fötterna före. Nya lasarettet och den rådande medicinska kunskapen erbjuder patienten både piller och kirurgi. Läkekonstens ormar övervakar processen.
Patienten är skitskraj. Men det behövs också livskraft och läkedom för att det vetenskapliga receptet ska ge något resultat. Slutresultatet är den friska människan som bryter sig ut i frihet.”

En viss skillnad

Publicerad den av
16

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild
varje gång.

Vår

Sommar

Höst

Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Idag är det vårmånad. Men utanför mitt fönster påminner det jag ser betydligt mer om ovanstående foto.
Höstfotot tilltalar mig mest i kvartetten.
Då var jag gräsänkling igen. Solveig är tillbaks på jobbet efter sitt sportlov. Vi hann som vanligt en hel del trevligheter. Tyvärr går loven alldeles för fort. Nu börjar på allvar mitt förberedelsearbete inför gotlanduppochners vår och försommar utflykter. Det kommer inte att bli lätt… Jag väljer att svara med en symbol på eventuella kommentarer. Tack för besöket. ❤

Gotländsk vägkant

Publicerad den av
14

Konstverket med det vackra namnet har jag sett fram emot att se i verkligheten. Platsen är vid ena sidan om ingången till Mödravården på Visby Lasarett.

Mosaiktavlan är skänkt av den välkända gotländska kulturikonen Erik Olsson (1919-2006). Vilken tur att Erik inte gick i sin pappas ”fotspår” och blev yrkesfiskare i Sanda. Jag läste att han arbetade mest med grafik, akvareller, mosaiker och akryl. Erik som föddes i Klinte blev med tiden en mycket berest man och hann exempelvis med att arbeta som konservator i de fyra länderna; Italien, Grekland, Egypten och Afghanistan.

Blåeld, vallmo, prästkrage och nicktistel ser du i mosaiken. Eftersom de inte saltar på Gotland är det möjligt att njuta extra länge för bilpassagerare. Vi ser fram emot att glida omkring på öns vägnät och vara tacksamma för all gratis konst längs vägkanten. ❤

Tänk att de vågar!

Publicerad den av
16

Jag är fascinerad av människor som är skickliga på att göra saker som jag varken kan eller skulle komma på tanken på att pröva, inte ens om jag fick betalt. Efter att ha ”googlat runt”, läst och tittat på bilder, vet jag numera att detta är en vattensport som kallas kitesurfing. Tänk att man alltid kan lära sig något nytt genom att läsa vad någon annan skrivit…

Den som följer vår blogg känner säkert igen ”Snäckschimpansen” som håller ett vakande öga över den den orädde kitesurfaren. Han eller hon älskar förmodligen att vara där ute. Själv är jag fullt nöjd med att stå på stranden och hålla hårt i kameran. För mig räcker det med att se på naturens krafter på håll. Jag behöver inte bli ett med dem.

Det visade sig vara två personer som utmanades av kraften i vindarna denna eftermiddag. Bosse och jag råkade befinna oss på rätt plats, vid rätt tillfälle, och hade dessutom lyckats få med oss kameran.

Vilken tur att vi får vara olika! Jag njuter av att fotografera vågor och försöka få till bra bilder. De njuter av att vara ett med vågorna. Tänk att de vågar!

Med inslag av sol

Publicerad den av
17

Så länge vi satt inne och såg ut genom fönstret blev vi lurade. Vi trodde att det inte bara var soligt utan också varmt…. Sedan lyssnade vi till vinden och insåg att det blåste rätt friskt. Alltså gällde det att klä sig varmt innan vi gav oss iväg till Åhsbergska hagen.

Ganska snart dök rubriken upp i mina tankar. Solen skapade verkligen mönster i naturen, som ett inslag i en väv.

Det fanns en liten aning av vår i luften trots att det bara var den artonde februari. Åtminstone kändes det så när vi lyssnade på fåglarna.

Murgrönan är allestädes närvarande i Åhsbergska hagen. Den skapar en speciell känsla där den klättrar omkring, både högt och lågt.

Vi såg både vandrare och andra fotografer. Lite avundsjukt konstaterade vi att fågelfotografens kamera höll en helt annan klass än vår.

Efter en stunds letande så fanns de plötsligt där, årets första blåsippor. Nåja, det får väl erkännas att vi inte blev först i år heller. Har sett flera bilder med gotländska blåsippor på Instagram. Inte blev skärpan något att skryta med, men man kan ju undra vad det är för en figur vars skugga syns tydligt på blåsippsbladet.

Efter ett tag längtade både jag och Bosse efter att få komma in och värma oss. På väg hem över gården kunde jag inte låta bli att fota snödropparna. Dessa tuffa blommor som inte bryr sig om varken snö eller kyla. De bara vet när det är dags för dem att blomma ut och sprida vårkänslor till oss frusna människor.

Otto och hans halvbröder

Publicerad den av
21

Jag har alltid haft ett stort behov av att bo nära havet. Vill gärna uppleva all dess skiftningar i humör och färgnyanser.

Därför fanns ständigt saknaden, när jag bodde i trakter alltför långt ifrån möjligheten att nå havet, när det exempelvis blåste till rejält. Som barn var det som ett spännande äventyr när pappa tog mig med i bilen till Grötvik utanför Halmstad, när det var ”busväder”. Var inte mamma med brukade vi gå ut på piren en sväng, där det nästan alltid fanns andra nyfikna betraktare.
Som vuxen har jag tagit bilen till platser nära våra bostäder, där det varit rejäl sjö. Ibland har det känts i bilen som den ska lyfta iväg som ett flygplan. Tänker just nu på Kattvik utanför Båstad och Glommen norr om Falkenberg.

Ser inte den vänstra svanen förskräckt ut? Eller njuter den av den extra duschen?

I nutid håller jag till godo med att hälsa på havet dagen efter ”stormens öga”. Därför fick jag lyssna till Otto i sovrummet under en ryckig ”sömnnatt”. Vem bestämmer namnen? Vad kommer den på P att heta? Två saker vet jag. Den kommer inte att heta Per och allt går nästan att googla. Jag önskar dig bloggbesökare en trevlig dag. ❤