Sudersand


Redan i slutet av femtiotalet började kommunen bygga stugbyn som växt enormt under dessa år. Nu finns det mängder av alternativ när det gäller boende. Allt från lillstugor till vandrarhem, parhus och hotell. Den vidsträckta stranden är berömd sedan åtskilliga år. När Bergmanfilmerna Skammen och Scener ur ett äktenskap spelades in bodde flera från filmteamet här. Då fanns det endast torrdass. Liv Ullman uppskattade detta och lär ha sagt: ”Det blåser och havet brusar och det är mörkt. Där sitter man som på en tron och upplever detta fantastiska med vind och vatten.”

Ser mer ut som ett njutbart ”grönbygge” än svartbygge.

Du har i kategorin Sova borta sett oss bo på lyxhotell vid havet och välkänt hotell innanför den berömda ringmuren. Nu valde vi en familjestuga för fyra personer. Orsaken var att ”tvåan” var upptagen första natten och då kunde vi lika gärna bo kvar.

Eftersom vi bara var två var valet enkelt. Men nyfiken som jag är ville jag gärna se hur det såg ut där på loftet. Men jag lovade att inte gå in. För vi ville inte städa där också.

Möjlighet att ”putta ihop” sängarna. Säkert bättre utsikt genom fönstret. Men vad är det mot toalett, dusch, platt-TV, kök, bättre möbler och öppen spis.

Det finns massor att göra på området. Både när det gäller att spisa, röra på sig och njuta av annat. Självklart var mycket fortfarande inte igång. Högsäsongen har inte börjat. Men Ebbas Mat & Kaffe är öppet hela året.

Här välkomnade kocken oss. 😉

Det var en god paj och färggrant på fatet.

Sötsaker även på golvet, på uteplatsen. ❤

Betydligt trevligare att titta ut än om någon okänd skulle titta in sent på kvällen.
Nu var vi redo för en tidig kvällsutflykt. Med hade jag både mössa och vantar. Mörkret hade kommit tidigt och regnet hängde i luften.

Frågan var riktningen för trippen. Vad hade du valt? Vad nära det är till huvudstaden. Mindre än 24 mil. Första kvällsstoppet låg väldigt nära vår familjestuga.

Första gången

Äntligen var det dags för min premiärnatt innanför murarna. Festligt att vi precis sett ett avsnitt av Maria Wern, där det i inledningen visades de två hotell som vi bott på senaste gångerna på Gotland. Ännu häftigare var det när rumsnummer 206 dök upp i bild. Jag var tvungen att gå till mitt förra ”Sova borta-inlägg” för att konstatera att vi då hade rum 210.

Strand Hotell som numera ingår i en välkänd hotellkedja ligger på Strandgatan och har inhyst många kändisar genom åren.

Vad spännande det var att hitta till rätt hotellrum. Här passerade vi det stora biblioteket. Vi åkte två olika hissar och traskade runt i flera smala korridorer.

Tur att vi hann innan hästen bestämt stängde dörren. 😉

På flera ställen fanns mysiga vrår.

En stilig kvinna. En kändis? Tidigare ägare till hotellet?

Hela tiden gällde det att titta efter skyltar och pilar. Till slut nådde vi rum xxx och möttes av gulliga Ullis. ❤

Med tanke på att det regnade på morgonen och sedan snöade i flera timmar var det en bonus att se solen på husfasaderna.

Efter en hemlig hotellmiddag…

…tog jag detta kort på den lilla balkongen på vårt hotellrum. Nu var vi redo för en kvällspromenad.

Här fick vi bekräftat att vi hade gått över gränden och kommit till en annan hotellbyggnad, där vårt rum låg. (den suddiga bilden under)

Det finns många lockande butiker och museum att besöka i vår nya hemstad.

Lite lurigt (och slarvigt) att vandra omkring utan reflexer. Rätt som det var dök det upp en bil när jag stod mitt i en gata och fotade. Därför slutade jag plåta under resten av promenixen i de mysiga gränderna. För jag ville gärna öppna paketen på hotellrummet nästa morgon och inte på en sal på sjukhuset.
 Men en sista utomhusbild fick det bli innan vi kom in i värmen igen.
Nu var det den viktiga frågan. Bedtime eller …

Givetvis blev det först bubbel.

Vid femtiden på morgonen blev det paketöppnande och sedan flera mobilsamtal under dagen och kvällen.
Helt fantastiskt att komma ut till sol och blå himmel efter hotellfrukosten. Vi hade inte bråttom från hotellet. Istället gick vi på promenad och njöt av underbara Visby. ❤
När blodsockret senare började sjunka/pil neråt, gled vi in på ett av våra favoritfik som ska presenteras senare på bloggen.
Så här skulle vi kunna tänka oss att ha det alltid. Men jag vill inte fylla år varje dag. Det räcker gott med 26+ 😉 jag önskar dig läsare en fin helg.

Utomlandskänsla på hemmaplan


Veckan innan hade vi varit iväg med flyg till Skåne och upplevt tre riktigt varma oktoberdagar.
Nu ville vi fira bröllopsdagen på ön Gotland. Det låter kanske naivt för den som inte prövat själv. Bo på hotell i sin egen hemstad. För oss räcker det faktiskt med att ställa in väskorna på hotellrummet och sedan gå ut hand i hand … det blir en helt annan känsla. Där vi upplever det hemvana i en ny dimension. Precis som om vi var på semester på en ”ny ort”.

Sist vi kände det så var på Continental i Ystad. Då körde Jennifer ner oss med familjens bil och släppte av oss precis utanför det anrika hotellet. (Hon skulle ha ett 20-års party hemma i vår bostad)
Denna fredagseftermiddag rullade vi iväg mot havet och fortsatte några hundra meter längre väster ut på S:t Göransgatan. Passerade först Visby lasarett och nederkanten på naturreservatet Galgberget.

Det händer att jag tar kort på rumsrummet. Det ”lustiga” har jag haft nytta av vid några tillfällen. När vi haft ”den perfekta utsikten” och där vi gärna återkommit till samma rum. Nu tänkte jag på Getterön utanför Varberg. Rum nummer 12. Fönster åt tre håll. Precis intill havet som några gånger bjöd på en solnedgång av klass, när vi kom på fint besök.

Skönt med sittplatser med utsikt. Samtidigt kan det bli ”sittsår” om man sitter där för länge. Tänker på stunden när det aldrig kom någon och låste upp dörren till frukosten klockan sju. Vi såg mannen långt därinne, som ställde fram saker på borden och tände ljus.
Det kom aldrig några andra otåliga, hungriga gäster, som vi hoppades på. Det blev nästan en sport för oss att se hur länge … efter 40 minuter knackade jag på glasdörren. När den icke svensktalande mannen drog resultatlöst i handtaget insåg han, att han glömt att låsa upp ovanför dörren. Han bad aldrig om ursäkt. Men frukosten var godkänd. Vi njöt av egen lokal.

Ingen av oss var sugna på ett dopp. Varken i poolen eller i havet.

Solen värmde fortfarande i den kyliga vinden under första strandpromenaden på eftermiddagen.

Även fåglar kan bli osams. Jag förstår inte fågelspråket och vet inte vad det rörde sig om. Men jag skulle kunna hitta på något skäl. 😉

Det är fin sträcka att röra sig på. Både mot Snäckhållet och inåt mot staden. Antingen på den asfalterade ytan eller på någon av de slingrande strandstigarna.

Så fick vi vår mysstund med en solnedgång vid andra promenaden. ❤
Kallt dock om de ”vantfria” kamerafingrarna.
Det kommer fler foton om det i en ny kategori – senare på denna blogg.

Nästa morgon var det första gången som jag körde bil in bakom muren. En taxichaufför tutade elakt och såg arg ut, när jag fick motorstopp innan Rackarbacken. 😦 Han lyckades inte förstöra stunden vid den vackra morgonutsikten. Där på klinten hade vi tur som fick den enda lediga p-platsen.

Nästa gång vi ska sova borta blir det första gången som JAG bor innanför muren. Solveig har försprång i den låtsastävlingen. Hon hann med några två turer till Visby i samband med anställningsintervju och visningar av arbetsplatser & bostäder och annat under senvåren 2018.

Målet totalt med sova borta är att bo en natt, på olika delar av Gotland och Fårö, för att ha fler möjligheter. Ex. uppleva soluppgångar som jag inte gjort speciellt många gånger i livet. Det gäller naturligtvis att ha tur med vädret.

Personliga tankar från ett vintrigt Visby.