Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Självklart skulle det vara rättvist. Givetvis passade vi på att njuta även av motsatsen till soluppgång. Nu när vi hemestrade i Ljugarn. Det var småkyligt men nästan vindstilla när vi gick omkring i hamnen. Ljugarns Hamnförening håller i trådarna på denna ”vattenplats”, där det finns 30 gästplatser. Jag skulle gissa på att det rör sig om en populär hamn på Gotlands ostkust. ”Det var en båt som sa till en annan, vad du var stilig. Vi borde borda varann…”
Fiskebodarna har jag skrivit inlägg om tidigare. Undra om fiskegubbarna är extra bra på att ljuga och bre på här? 😉 Kanske drar de till med ett vattendjup på 180 meter inför en naiv turist. Sanningen är 1,8 meter. Men jag har inte kontrollerat fysiskt.
Vi var frestade att ta oss dit och sitta en stund på träbänken. Tio grader högre temperatur så…
Vi hörde att det lät från en båt. En man höll på med något. Det var enda person som vi noterade vid hamnplan. Det märks att Ljugarn lever olika liv. Sommarsäsongen är kort och intensiv.
Det kan vara stämningsfullt utan det röda eldklotet. Men om jag måste välja…
En kväll innan den ”tropiska värmen” kom till ön åkte vi till Högklint för att njuta av stunden innan solnedgången. Tur att vi hade jackor med oss för de åkte raskt på när vi klev ur bilen uppe på klinten.
Det är inte så långt emellan de båda bilderna. Men bröllopsgästerna såg nog inte raset som inträffat. Vi har inte läst något om det heller. Kanske det är ett tag sedan det hände…
Vi knallade iväg till andra sidan för att hålla värmen. Här ser du fiskeläget Ygne, som vi skrivit om tidigare på gotlanduppochner.
Fotografering av brudparet. Jag gissar på att bruden frös om de bara armarna. Tur att kramar och kärlek kan ge värme.
Den som väntar på något vackert…
Jag lät Solveig ta bilderna mot solen. Så att jag kunde se ordentligt när jag skulle ratta bilen hem igen. Men först tog vi en mysig runda ner till Strandpromenaden i Visby. Vi passade på när vi ändå var ute ”så här sent på kvällen” 😉
Vädret var obestämbart under kvällen. Ibland såg vi att solen kämpade sig fram, för att en stund senare återigen försvinna bakom mörka moln. Det såg väldigt effektfullt ut över havet, på gränsen till dramatiskt skådespel. Skulle vi stanna kvar på Kokoloko eller chansa på en solnedgång vid de gamla kvarnarna Käringen och Lågan?
Vi klädde på oss rejält. Det var blåsigt och kallt på höjden, så för att hålla värmen höjde vi promenadtempot.
Solen gömde sig bakom molntäcket. Vi tittade på klockan för att se hur lång tid det var kvar tills solen skulle gå ner vid horisonten.
Som på beställning kom solen fram igen. Vi blev så glada att vi växte några meter. 😉 Visst ser våra skuggor ut som hällristningar?
Slutet blev bättre än ingen solnedgång alls. Därmed den passande bloggrubriken. För i den kategorin kan du se att vi har upplevt betydligt vackrare solnedgångar, än den här, på Gotland. När vi hyrt stuga har vi bott tre nätter vilket gjort att vi haft tre chanser istället för en.
Så här trevligt såg det ut när vi kom tillbaka till hotellet. Ljus och blommor kan aldrig bli fel.
Efter några år som boende på Gotland har vi lärt oss att det är något visst med solnedgångarna i Visby. Många är de kvällar när solen helt plötsligt, efter en hel dags frånvaro, glimtar till en stund innan det är dags för den att gå ned.
Vi har också lärt oss att det inte alltid blir en sådan där underbar solnedgång som vi trott, trots att solen strålat från en klar himmel tidigare på dagen.
Med andra ord har vi, av erfarenhet, förstått att solnedgångar inte är beställningsbara. Ibland blir de helt fantastiska, andra gånger blir de lite halvbra eller inte alls…
Det händer också att jag står där med kameran och bara väntar på att ljuset ska bli så där perfekt – och så plötsligt försvinner solen bakom en – färja!
Som tur är så förflyttar sig färjor framåt – så med lite lagom tålamod kommer solen fram igen.
Ibland väljer jag att låta ett planerat ”hinder” komma i vägen. Som t.ex. den här skylten som talar om att jag älskar Visby.
Och jag kan ju förstås inte låta bli att låta kameran krypa lite närmare och låta halva bokstaven B skapa en ram runtom.
Den här gången blev himlen vackert pastellfärgad. Andra gånger har jag sett den flammande röd. Man kan inte beställa solnedgångar. Bara tacksamt ta emot den skönhet som ges. /Solveig
Gotlanduppochners sjuhundrade blogginlägg får enligt mig gärna handla om en solnedgång klockan 21:34.
Det tar inte många minuter för oss att cykla ner till skådespelet innanför ringmuren. Vårt bloggmål är att aldrig visa upp en solnedgång från samma plats. Därför rullade vi förbi Kyrkberget och hoppades på flyt vid ”nischen” vid vackra Trappgatan. De första minuterna var vi helt ensamma. Men nere på Stora Torget underhöll en manlig sångare med gamla klassiker inför publik.
Nu var vi inte ensamma längre. Men vi behöll våra platser och hoppades att våra låsta cyklar inte bars iväg bakom våra ryggar. 😉
Du som följer vår blogg eller vårt instagramkonto, känner kanske igen kombinationen färja och ruin. För det var inte många dagar sedan Solveig fotade rosor en morgon och jag råkade se två färjor, som var på väg åt olika håll. Jag uppmärksammade Solveig om möjligheten att få till några pangbilder när de befann sig i ”rätt läge”.
Den här gången var vi ute efter en trippel. Färja-S:ta Katarina ruin-Vacker solnedgång. ❤
De flesta stannade bara kvar en stund. Oftast tog de bara några mobilbilder och promenerade sedan vidare på Trappgatan. Mysigt att se hur olika åldersgenerationer blandades. Nyfiken som jag kan vara, undrade jag för mig själv, var de ”kom ifrån”. Ibland försökte jag söka svaret i dialekterna. När trubaduren på torget sjöng en Per Gesslelåt kunde jag inte låta bli att sjunga med. Hm. Om sanningen ska fram gjorde jag detsamma på Uggla, Björn Afzelius ”Tusen bitar” (Egentligen en känd danskas låt) och en handfull andra låtar från skattkistan.
Självklart ville månen också vara med. Med nostalgins vindar tog jag mig tillbaks till en tid då jag spelade ”Månen” med Ulf Dageby. ”En fjäril i ditt hår, alltid blommande vår…” och refrängen som var som ett tuggummi på stämbanden. ”Solen är din vän, men akta dig för månen”. Nu kom jag ihåg att Ulf Dageby varit med en säsong i ”Så mycket bättre”.
En snabb liten båt och en halv sol får bli avslutningsbild i inlägg nummer 700. Nu är det dags för bildredigering från vår tidiga kustpromenad i morse. En ny plats för oss där det kändes som vi fick sista parkeringsplatsen. Övriga medmänniskor sov runt omkring oss.
Tiden står aldrig stilla. Antagligen hade vi suttit utanför den hyrda stugan lite för länge. För när jag upptäckte att solen i Fårösund inte gick ner synligt i havet, fanns inte längre tiden att bolla med, när det gällde det två reservplanerna. Ta Fåröfärjan eller köra iväg till ett läckert fiskeläge, som vi besökt några timmar tidigare.
Men till slut blev det fint här också, när vi äntligen hittade en parkering.
Det är för och nackdelar med att variera mellan att ta ”vanliga kort” eller ställa in systemkameran på möjligheten ”Solnedgångar”. Jag och Solveig har olika åsikter om vilken variant som vi gillar bäst. På sista tiden har jag blivit lite kluven. I efterhand är det också extra svårt att välja vilka foton som ska få en plats på bloggen. När vi mixat med tekniken.
Ett vemod kommer in hos mig när jag vet att Sommarsolståndet passerat och… ❤
Härligt att kunna gå direkt ut från stugan och uppleva en magisk solnedgång. Visst var den lika fin från ett av de flera fönsterna på de två våningarna, men att ta in intryck via de andra sinnena förstärker upplevelsen. Livet känns enkelt och värdefullt.
Det var premiär för oss att se solen gå ner bakom Stora Karlsö. Någon timme tidigare trodde vi inte det var möjligt att det skulle kunna ske, med tanke på att solen befann sig en bra bit söder om ön.
Nästa kväll gick jag ut ensam. Nu var det andra förutsättningar. Ändå njöt jag av en annan variant av solnedgång. Kameran fick mest vila på bröstet. Den trodde antagligen att mitt högra pekfinger var sjuk eller inte var med ut. 😉
Jag såg klart hela himmelsförloppet innan jag gick in till Solveig för att uppleva hur en Bagge kom fram under masken. (Anders Bagge i programmet Masked Singer) Bloggrubriken är en redovisning över hur många i Familjen Lidén som tittade på solnedgången under de tre möjligheterna. Sista kvällen blev det ingen synlig solnedgång. Konstigt nog kom det inget regn på kvällen. Kanske en skvätt på natten. Själva var vi supernöjda med upplevelsen under premiärkvällen. ❤
Tillsammans med en dotter bestämde vi oss för att njuta av en solnedgång. Vi valde mellan Högklint och Fridhem.
På klinten står åskådare på första parkett.
Vi noterade att solen låg i bra läge för båda platserna och valde denna kväll att köra höger mot Fridhems parkering.
På stenstranden satt ett par och njöt från ett annat perspektiv.
Åt andra hållet var det full aktivitet och trångt på ”klintväggen”. Du missar väl inte alla fåglar?
Länge sedan jag tog ett kvällsbad när ”himmelslampan” går ner.
Nu var det inte lång tid kvar.
Jag sökte mig längre norr ut för jag hade för mig att…
… mitt minne hade rätt och vi hade tur, att där inte redan var en människoflock. 😉 En stund senare kom ett sällskap som kanske blev besvikna över att favoritplatsen var upptagen.
De sista sekunderna där jag stämningsfullt tog in allt fint. Livet kändes både enkelt och vackert. ❤
”Efterklangen”. Då färgpaletten på himlen kan skifta i olika färger och åstadkomma olika ljussken. Ingen solnedgång är lik en annan. Så har jag alltid sett det. Vet också att färgerna har med luftfuktigheten att göra. Har du någon favoritplats som du gärna återkommer till för att se en magisk solnedgång?
Denna gång åkte vi iväg tidigt för att reka och njuta. Målet var egentligen söderut mot Högklint eller Fridhem. Men när vi såg var solen befann sig på himlen, var det ett enkelt beslut att istället åka en bit norrut.
Själsö hamn & fiskeläge har en fin plats i våra Gotlandshjärtan. Det ligger ute på en udde. Fiskeläget är från mitten av 1700-talet.
Solen lyste fortfarande på bodarna, men skuggorna höll på att ta över makten. Vi försökte tänka på att se efter var vi placerade fötterna. De förrädiska kaninhålen fanns överallt.
Solen sjunker fort den sista biten. Det är lätt att lura sig på avståndet till horisonten. Första parkett. Helt gratis underhållning på bästa sändningstid.
Det började bli kyligt i luften. Men njutningen övervinner det mesta. En termos med varmt i fanns i bilen.
Några äldre tjejer en bit bort. Jag var den enda manliga romantikern på plats. Under ”väntetiden” cirkulerade andra par och familjer förbi.
Jag tröttnar aldrig. Minns hur jag ofta satt på uteterrassen i Ängalag och älskade att följa solnedgångarna vid Hovs Hallar. En perfekt avslutning efter en stressig lång arbetsdag.
Strax efteråt är det minst lika vackert. Jag hade parkerat bilen med ”nosen” mot havet. Där satt vi en stund i livet och betraktade efterspelet, under tiden som det varma teet och mackorna smakade extra gott. ❤
Med en välfylld kaffekorg cyklade vi (rullade mest) ner till ringmuren. Redan här från Kyrkberget såg jag att vår favoritbänk var upptagen vid Norderklint. Ett yngre par satt och väntade in skådespelet på himlen.
Idag är det så när som på två dagar en månad sedan vi var där. Då jämförde vi med förra tillfället vi såg solnedgången. Jag berättade denna kväll, 27/8, att dagen minskat med 3 timmar och 40 minuter sedan sommarsolståndet. Det lät då vemodigt. Nu hade jag mer än gärna haft det så. För…
… i dagens morgontidning står det att solen går ner 18:38 och att dagen minskat med hela 6 timmar och 2 minuter.
En grupp med guide stannade till en stund och fick lite info, innan de fortsatte nerför kyrktrappan till en väntande middag.
Vad mysigt vi hade det där på filten. Gott att äta & dricka. ❤ Det här fotot är rätt tufft med sina olika färgtoner på havet och på himlen.
Dags att vända hemåt i skymningen. Fast först tog vi några vändor bland gränderna innan vi cyklade ut genom Dalmansporten som du ser på bilden.
Jag vill ha beröm. Tänk att jag fick ner 53 foton till endast 6 st. Därför fick exempelvis inte detta fotot vara med. 😉
Där jag ställde in kameran på solnedgång. Minns att planen var att ta ett foto när den långa båten var mitt i skenet. Men något annat kom antagligen emellan. Livet kanske.
Fotnot:
Nu ska jag återvända till mitt pysslande med novembertävlingar. Det är mer än vanligt. 71 uppgifter och lika många foton. Tre olika forum. Blogg ett, blogg två och Facebook. https://gotlanduppochner.com/tavlingar-november-2019/
Här kan du läsa information som sakta men säkert växer fram. Många timmar återstår innan jag slipat färdigt. Eftersom jag börjat tidigt känner jag bara glädje – ingen stress. Jag är fylld med extra energi sedan våra älskade döttrar varit här tre dagar på besök. ❤
Ps. Under min header på denna blogg finns sidan ovan.
gotlanduppochner 