Slottet på Hulehällar

Vi stannade till på en väg mellan Hamra och Vamlingbo. Målet var att vandra ut på heden några hundra meter för att se det som i folkmun kallades ”Slottet på Hulehällar”.

Smeknamnet gjorde sig säkert mer passande förr. För egentligen var namnet Fridarve och det stora huset tillhörde gården Fredarve.

En del storbönder, som kallades för farmän, blev under Gotlands storhetstid mycket rika. Orsaken var att de även bedrev handel i Östersjön. Troligtvis var handelsmannen på Fredarve en av dem.

Det rörde sig om väldigt skickliga hantverkare som byggde den stora mängden medeltida kyrkor på Gotland. De ägnade sig även åt att bygga stenhus på gårdarna runt öjn.
Den rike bonden lät uppföra ett boningshus på troligtvis fyra våningar. I bottenvåningen fanns två välvda rum med inbördes förbindelse. En eldstad fanns i det större rummet. En trappa leder upp till den raserade övervåningen, som hade samma planlösning. Husets planlösning ska visst vara unik på Gotland.

På gårdsplanen finns en medeltida brunn kvar. Vid mitten av 1600-talet lämnades gården öde. Nu återstår bara bottenvåningen. Ruinen ägs av Gotlands fornvänner.
Under 1936 genomfördes en restaurering och nu tycks något liknande vara på gång. Därför höll vi oss lite utanför och var lite mer sparsamma med fotograferandet än annars. 😉

Sankt Per och Sankt Hans

Nedanför klintkanten låg för väldigt länge sedan Visbys äldsta träkyrka. Det var också en hednisk offerplats. Vid arkeologiska utgrävningar har en gravsten med inskriptioner från 1070 påträffats.

Förr bodde många tyskar i Visby. För medlemmarna i den tyska församlingen byggdes därför Sankt Per i mitten av 1100-talet. Kyrkan beskyddades av aposteln Petrus, en av Jesu lärjungar.

Köpmännen ökade rejält till antalet när handeln i Visby blommade som mest. I början av 1200-talet byggdes kyrkan om. Ändå räckte inte kapaciteten till. Nästa steg blev att bygga Sankt Hans kyrka strax norr om Sankt Per. De två kyrkorna hade en gemensam vägg och var delvis hopbyggda. Denna teknik var en ovanlig lösning. Både då och nu.

Ursprungligen var den nya kyrkan en församlingskyrka för gotlänningarna. Sankt Hans kyrka beskyddades av skyddshelgonet Johannes Döparen.

Undra när porten murades igen?

Runt år 1300 utvidgades de två kyrkorna ännu mer och blev till slut sammanbyggda och därmed Visbys största kyrka.

Efter reformationen på 1520-talet hölls här den första lutherska gudstjänsten. Under 1530-talet revs kyrkorna. Orsaken skulle vara att de var ett hot mot Visborgs slott. Kanske skulle en fiende placera kanoner i tornet och beskjuta slottet. Under 1700-talet utnyttjades ruinerna som stenbrott.

Om du blir fikasugen och befinner dig i närheten föreslår vi en fika på Sankt Hans café. Är det skönt utomhusväder ska du naturligtvis slå dig ner vid ett av utomhusborden. Njut av dryck och ätbart och låt dig en stund förflyttas flera århundraden tillbaka i tiden.
Varför heter det inte Sankt Pers café? Lottade ägarna med två vikta lappar? Fuskade någon? Jag tror inte det. Platsen på andra sidan ”bilden” heter Sankt Hansplan. Där ligger också den större gatan S:t Hansgatan. Men det finns även en S:t Pers gränd bakom ruinerna. Där fick du gratis påtår. 😉

Sankt Nicolai kyrkoruin

Vyn från Kyrkberget är magnifik. Från den cirka tio meter höga klinten drar Visbys största ruin S:t Nicolai lätt till sig uppmärksamheten. Personligen störs mina bruna ögon av ”plåttaken” och mina tankar börjar fladdra till lite.

Kyrkan började byggas omkring 1230. Namnet tillkom för att hedra helgonet Nicolaus, som var köpmännens och sjöfararnas beskyddare. Nicolaus var född i Turkiet, omkring 300-talet. När Nicolaus ärvde sina föräldrars stora förmögenhet använde han pengarna med hjärtat och hjälpte diskret och taktfullt de fattiga. Mest berömd är nog berättelsen om den fattige fadern som inte hade pengar till sina tre döttrars hemgift. Därför var han beredd på att sälja döttrarna till en kopplare. Ryktet nådde Nicolaus. Mitt i natten kastade han in tre kulor av guld genom ett öppet fönster i den fattiga familjens hus. Därmed räddades töserna från ett liv i skam och deras pappa från ett livslångt samvetskval.

Troligtvis byggdes kyrkan som en församlingskyrka för tyskarna i Wisby. Under uppförandet utbröt en kraftig brand. Därmed stannade arbetet av och efter ett tag övertog tiggarorden dominikanbröderna den skadade kyrkan. Diverse ombyggnader gjordes så det skulle passa brödernas behov. Bland annat revs tornet eftersom dominikanerordens kyrkor skulle vara tornlösa.

Konventets prior, ledare, mellan 1283 och 1289 var Petrus de Dacia. Han var en gotlänning som utbildades sig både i Paris och Köln. Ämnet var teologi. Nu efteråt kallas han för Sveriges första författare. Kärleksbreven som han skrev till Christina von Stommeln är beskrivna som den första personligt hållna kärlekslyriken i vår litteraturhistoria. Det är stora varma ord. ❤

Ruinen är vida känd för sina Ruinspel. Det första skedde 1901 och uppfördes av Zacharias Topelius (1818-1898) och hette ”S:ta Maria”. Musiken stod Andreas Hallén för.

En känd läkare i Visby hette Joseph Lundahl. Han var mycket musikintresserad. Därför vände han sig till musikhögskolan i Berlin och undrade om de hade någon sommarlovsledig elev som kunde komma till ön Gotland och lära honom musikteori och kontrapunkt. Denna solskensberättelse förde med sig att Frankfurtsonen Friedrich Mehler kom till Visby juni 1921. Då var han 25 år gammal. Snabbt kom han in i musiklivet och stormtrivdes. Han blev kvar här till sin dödsdag 1981. Det borde väldigt många tusentals människor uppskattat.

Västra gaveln med det stora gotiska fönstret och de två tegelrosetterna.

754 gånger uppfördes de berömda Ruinspelen mellan 1929-1990 (Undantag 1931 och krigsåren 1940-45) Under flera år med Mehlers ledning.
Biltrafiken genom Norderport och närliggande gator stängdes av för att inte störa. Ryktet om Ruinspelen fick världsrykte. Det anlände kryssningsfartyg till Visby med det enda syftet att passagerarna skulle bevista ruinspelen.

Efter Ruinspelen har kyrkoruinen mest blivit en konserthall och är inte öppen för allmänheten. Jag har inte tillräckligt mycket ”kött på benen” för att kunna ha några konstruktiva åsikter om detta. Hade det funnits biljetter kvar när vi var här på semester 2016 skulle jag däremot gärna slagit flera flugor i samma smäll. För det måste vara svårt att hitta en mer stämningsfylld konsertlokal. Lät du henne komma närmre.

Kuriosa: Detta är inlägg nummer 100 i kategorin INNANFÖR RINGMUREN I VISBY.

Bunge Prästgårdsruin

Under 1300-talet byggdes en ståtlig byggnad i flera våningar med utsmyckade portaler och fönsteröppningar.

Ruinen efter den medeltida prästgården ligger strax norr om Bunge kyrka på norra Gotland. Prästgården kallades ”Munkhuset”.

Ännu under början av 1800-talet fanns murarna och portarna kvar, men 1807 revs resterna för att återanvändas till en gård i Fårösund. Nu återstår 16 x 8 meter av ruinen.

Om du tar en runda hit kan du studera ett romanskt fönster med uthuggen infattning, en ingång, ett rundbågigt fönster och mindre öppningar. Du kan avläsa de två rummen och öppningen mellan rummen.

Arkeologer undersökte husets dagligstuga på 1940-talet och kunde konstatera att Bungeprästerna hade det ganska gott ställt. Fynd som hittades var bronsgrytor, knivar med benskaft, radbandspärlor i ebenholts, en snidad schackpjäs i ben och silvermynt.

Till prästgården hörde också den brunn som du ser på understa bilden.

Fotnot:
20 dagar kvar till det ”smäller” på bloggen. Om du är smart trycker du redan nu på följ så du inte missar Kryssa på Gotland. Korsordsmästerskapen är alltid mellan 19:00 och 21:00. Båda tävlingarna/lekarna slutar samma kvällsminut och är ”enkla” att deltaga i. 🙂 11 stycken Skrap-Kryss totalt bjuder jag på.

Förr ledde alla vägar till Roma

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Vi befinner oss mitt ute på Romaslätten. Ett perfekt läge för ”De vita munkarna”. Reglerna var att de skulle vara självförsörjande genom att arbeta med jordbruk och boskapsskötsel. Slätten här uppfyllde mer än väl de kraven. Sedan hade de sin örtträdgård och dammar med fisk.

Så här tror de det såg ut när det ”blomstrade” som mest.
Vi tar oss tillbaks rejält i tiden. Cistercienserna spred sig på 1100-talet. De första anläggningarna i Sverige var Alvastra och Nydala, som tillkom 1143. Makten på Gotland fanns i Roma där Alltinget träffades. Männen med makt beslutade om att det skulle grundas ett dotterkloster till Nydala i Roma.
Följ med in. Du behöver inte ta av dig skorna. 😉

Endast delar av klosterkyrkan återstår tyvärr idag.
Den uppfördes helt i romansk stil och är därmed ett av de bästa exempel i Sverige på enhetlig romansk kyrkoarkitektur.
Kyrkan har ett treskeppigt långhus med ett tvärskepp och kor. Tidigare fanns det två kapell.
Långhuset är långt och var i dåtid avdelat med ett träskrank. Den östra delen var avsedd för munkarna medan den västra tillhörde lekbröderna. De sistnämnda hade ett eget altare.

Av kyrkans ursprungliga fem ingångar finns endast tre bevarade.

Efter den stora reformationen i början av 1500-talet övergavs klostret av munkarna och anläggningen började förfalla.

Kronan tog hand om egendomarna. Några byggnader byggdes om till stall och fähus.

Den verkliga vandaliseringen är knuten till landshövdingen Johan Didrik Grönhagen. På 1730-talet lät han riva stora delar av anläggningen för att använda stenen till sitt nya residens.

När Gotland hade finbesök av Carl von Linné besökte han Roma 1741. Så här skrev han:
Man såg ett härligt kloster av marmor uppbyggt, upphuggit och slipat, vara förvänt uti ett fähus, som alltså är det präktigaste fähus man ser i Sverige.”

Kastalbacken i Lau

Strax norr om den fina kyrkan finns en plats som i folkmun kallas för ”Kastalbacken”. Här finns en spännande ruin som är sammanbyggd av två delar.

Den äldsta delen uppfördes under 1100-talet och är numera en rest av en kastal. I bottenvåningen finns två lika stora rum. Båda rummen har haft tunnvalv. I ena rummet gjordes senare en öppning för en spis. I väggarna syns nischer efter väggskåp. I murvägen utanför rum två syns rester efter trappan som ledde upp till kastalens övre våning.

Under 1200- och 1300-talet byggdes den yngre delen. Därmed tillkom fyra rum och en dörr.

Orsaken till förändringen var att prästen flyttade in i prästgården. Rum tre blev en hall. Fjärde rummet har invändigt haft putsade väggar. Spår av ett draperi, målat i svart, gult, rött och blått på putsresterna upptäcktes 1935 vid en restaurering. Rum fem var ett kök och rum sex var ett förråd. Det finns även rester efter en senare tillbyggnad av förrådet. Om den var vit eller svart är troligen preskriberat. 😉

På informationstavlan kan du vid ett besök läsa på ”gammelsvenska” om en inventering från 1594.

Själv insåg jag att Solveig kanske undrade vart jag tagit vägen. Vi var nämligen på väg in i kyrkan när jag avvek en ”kort stund”. 😉

Fotnot: Besöket i Lau kyrka finns i förra blogginlägget. Vilken läcker sockenkyrka.

48. Ganns ödekyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby.
😉

Gotlanduppochner har precis börjat sitt tredje år. Då tycker jag det är passande att visa den tredje och sista av Gotlands ödekyrkor.

Solveig är mest förtjust i de ”vanliga” medeltida kyrkorna. Själv brinner jag mycket för Elinghem, Bara och Ganns ödekyrka. Deras öden fascinerar mig med sitt stänk av sorg och vaga historia. Min fantasi får därmed en chans att ta sig olika slingrande stigar.

Kyrkan uppfördes under 1200-talet och har stått öde sedan någon gång på 1500-talet.

Tyvärr finns det få och knapphändiga uppgifter om kyrkan som ligger i Lärbro socken, inte långt från Hångers källa, en naturoas som lades in på bloggen förra året.

Vilken osis att dörren som vi försökte öppna var stängd. Tur nog gick det bättre på andra sidan.

Kanske är Ganns den bäst bevarade av de tre ödekyrkorna. Ruinen består av kor, långhus och torn.

Kyrkan fortsatte att användas även efter den blev ruin och…

.. kyrkan används fortfarande, bland annat till bröllop.

Fönsteromfattningen är ett av bevisen för att kyrkan började byggas vid 1200-talets mitt. Tornet kom till sist, troligen vid seklets tredje fjärdedel.

Här ser du ovanliga kapitälen.

Det finns en sägen om när biskopen Israel Kolmodin skulle hålla högmässa här på midsommardagen 1692. Kolmodin hade kommit hit i allt för god tid. Därför valde han att promenera till Hångers källa. I den vackra lunden fick han inspiration till psalmen Den blomstertid nu kommer. Kanske gick han som vi gjorde in och ut genom grinden. (Där behövs det lite extra fantasi) Visst är korsen på grinden både läckra och passande till denna vackra ödekyrka?

41. Elinghem ödekyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Inbäddad, med det vackra änget utanför, finns ruinen från sockenkyrkan som byggdes på 1200-talet. Kvar från dåtid finns koret och långhuset.

Troligtvis var det en brand i början av 1600-talet som var orsaken till att den övergavs. Bönderna i församlingen hade inte råd att bygga upp kyrkan igen.

Den sista prästen som tjänstgjorde i Elinghem kyrka var Rasmus Rodeus. Han dog 1617.

På 1920-talet restaurerades ruinen. Av inredningen finns altarbordet kvar och dopfunten från 1250.

”En stentrappa upp” ser det ut så här. Kan du se framför dig ett tjusigt sommarbröllop? Det sägs att det är populärt med bröllop här. Ibland hålls gudstjänster och konserter.

Fönster och dörröppningar.

Förra året såg vi Bara ödekyrka. Nu Elinghem ödekyrka. Då återstår bara Ganns ödekyrka. Jag är tacksam för att allt gammalt inte bara rivs.

Tänkvärda ord:
”Betrakta din vän som du såg honom för
sista gången.”
Maurice Maeterlinck

 

 

 

Barfotabröderna

När kyrkorna byggdes var Wisby rikt, berömt och hade makt. Tiden var början av 1200-talet och Wisby var en av de största städerna i Europa. Nu är det bara domkyrkan kvar från glansåren. De som är ruiner ska presenteras i denna kategori.

Jag knäppte fotot från Kyrkberget och funderade på om inte den mäktigaste ruinen i Visby är just denna.

Vid sidan om Stora Torget står ruinen med olika historiska namn och stavningar. I folkmun kallas den ofta för S:ta Karin. S:ta Katarina hette den förr.
Det sägs att det finns inget helgon som är så älskat som Fransiskus av Assisi, som stiftade franciskanerbröderna under 1200-talets två första decennier. Bröderna skulle i fullständig fattigdom ägna sig åt själavård och predika för folket. De kallades både för gråbröder (ofärgade klädesplagg som bars upp av ett knutet rep runt midjan) och barfotabröder.
Antalet munkar var troligtvis 13 till antalet som på andra ställen i Europa.

Ett kloster bildades 1233 och en enkel kyrka byggdes ett par år senare. Därefter skedde många om- och tillbyggnader som finansierades via donationer. Långhuset blev dock aldrig färdigt. Vid en söndagspredikan i början av 1540-talet rasade ett valv in.
Kyrkan var som störst på 1400-talet. Då var den en treskeppig hallkyrka med brett mittskepp och smalare sidoskepp.

Gotikens duktiga arkitekters tanke var att det gudomliga ljuset skulle skina in genom de höga färgade fönsterna för att spegla det himmelska ljuset.
Vad mäktigt det hade varit att få uppleva när Uppsalas ärkebiskop var på plats och invigde det stora koret 1391.

Dopfunten är från 1200-talet.

Kyrkan/ruinen mäter drygt 57 X 17 meter.

Detaljbild.

På Kungliga biblioteket i Stockholm finns originalet av Visbyfranciskanernas minnesbok bevarad. I den förde de notiser om olika sorters händelser. Små som stora. De noterade dödsfall och begravningar. Förde anteckningar om ombyggnader i konventet. Vilken kulturskatt.

Fotnot:
Ordens byggnader kallas inte för kloster utan för konvent.
Kyrkan var tillägnad S:ta Katarina av Alexandria. I folkmun kallas den för S:ta Karin.
1200 personer rymmer ruinen som lämpar sig för t.ex. konserter eller mingel.

 

 

 

14. Bara ödekyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. 
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också. 😉

Då var det dags att presentera en av de tre ödekyrkorna.
I Bara ödekyrka förekommer det vigslar och kyrkogården används ännu som begravningsplats.

Ödekyrkan ligger vackert belägen nära det sägenomspunna Baraberget.

Jag har sett ett stämningsfullt foto från ett vinterbröllop på denna plats. Skulle du kunna tänka dig att gifta dig här? (En fråga utan hänsyn till ålder, om du är gift o.s.v.)

I mitten av 1200-talet byggdes en församlingskyrka. Trehundra år senare hade den blivit rejält förfallen. 1588 begärde sockenborna att gudstjänstfirandet skulle återupptas, för det hade legat nere ett tag. Nu ville de fixa till kyrkan och avlöna prästen.

Något hände. Pengarna fattades? Förfallet låg hela tiden ett steg före? Det slutade tyvärr för dem med denna ruin.

Jag fick inte upp Solveig i denna smala trappa…

… men här var en djärv kvinna som vågade.

Hur gammal kan denna klocka vara? I mitt hjärna ringer ingen klocka svaret. 🙂

Den nedre delen av mittkolonnen finns kvar.

1923 genomfördes en omfattande konservering av ruinen under ledning av arkitekt Sven Brandel. Tanken var att det skulle ske en fullständig återuppbyggnad. Detta efter ett förslag från arkitekt Anders Roland. Av någon, för mig, okänd anledning kunde den inte utföras. Kanske är det vackrare så här. Vad tycker du?

Intressant att jämföra höjden med en människa. (Inte vilken som helst…)

Utsikten från parkeringsplatsen. Med tanke på stängsel och frigående djur kunde jag inte skapa avstånd för att få bättre helhetsfoton.

Tänkvärda ord:
”Om du älskar livet så kasta inte
bort tiden, för livet är gjort av tid.”
                        Benjamin Franklin