Skolhuset i Östergarn kyrkby

I vårt förra inlägg berättade vi om järnsilhuetterna med Carl von Linné och hans lärjungar, designade av Elfrida Nilsdotter Ahlby och tillverkade av smeden Rolf Eriksson.
https://gotlanduppochner.com/2022/04/15/linneutsikten/
Vi valde att lägga in det inslaget först, men egentligen startade vi med att fika… Den här gången kommer det gula skolhuset att stå i centrum.

1898 byggdes folkskolan, som är ritad av Axel Herman Hägg. Stilen är engelsk nygotik med torn, takkupor och markerade fönsterpartier. I sydöstra hörnet tillkom en byggnad för gymnastiksal m.m.

När skolan invigdes var den en av hela 94 folkskolor på Gotland. Dessutom fanns det 61 småskolor på ön. Toppen nåddes på 1940-talet då det fanns drygt 130 folkskolor runt om på Gotland. Sista uppgiften som jag hittar berättar att det numera finns 19 skolor kvar utanför Visby.

Äldre visdomsord. Hoppas du kan läsa texten.
Nu går vi in…

För den som är köpsugen finns en liten butik med bland annat hantverk.

Eva Östman och Niina Tasbas driver Café Skolhuset. Eva (på bilden) var den som tog initiativet till att silhuetterna tillverkades och sattes upp på berget. Hon berättade om att hon under en resa i Spanien fick se en silhuett som påminde om Linné och att det dessutom stod ordet Eva på den. Då fick hon idén att det skulle passa med silhuetter av Linné och hans lärjungar ovanför skolhuset eftersom det var på just den platsen som Linné stått. Vilket trevligt initiativ!

Då var det dags för oss att fika. Självklart uppskattade vi möjligheten att få välja bland olika kaffekoppar. Visst kände vi igen en del av dem som det fanns att välja emellan. Våra tankar gick till våra intensiva år på Bjärehalvön, då vi drev Nordens största privata samlings-museum med bland annat 3 333 st olika kaffekoppar.
Kaffet var gott och jag gillade biskvin. Solveig var lika nöjd med sin kladdkaka. Vi behövde en del kolhydrater inför ”bergsbestigningen”.
Värt att tillägga är att det även finns möjlighet att äta lunch här och att caféet har öppet året runt. Vill man försäkra sig om att det är öppet finns en uppdaterad Facebooksida. Just idag, påskdagen, när inlägget publiceras är det stängt, men öppnar imorgon igen.

Alltid intressant att studera gamla klasskort. Jag läste på och fann att det fanns några lärarinnor som arbetat på skolan under många år. Undra om de kom ihåg ”alla” sina skolbarns namn efteråt och deras färdigheter och personligheter? Minns du dina skolkamraters namn?

På bottenplan huserar Café Skolhuset och butiken. Annars är den gamla skolbyggnaden idag ett företagscentrum.

Efter det att vi kommit ner från den härliga utsikten på Östergarnberget kunde det varit skönt med ett besök i tandläkarstolen… förlåt. Menar såklart britsen hos massören Peter. 😉

Ett minne från förr står parkerat utanför.

Vilken trevlig tur vi hade till Östergarnlandet. En oas med en personlig atmosfär som vi uppskattade.

Linnéutsikten

Vi befann oss vid foten av Östergarnsberget och blickade uppåt. Det rör sig om en inlandsklint med en högsta punkt på 42 meter. Däruppe finns vandringsleder och stigar av varierande längd. Vi hade noterat att det fanns en snäll möjlighet att ta oss upp via en grusväg. Men genaste utmanande ”vägen” lockade.

Det var brant, lerigt och halt. Eftersom allt gick bra var varje steg värt klättringen. Ibland tog vi paus och njöt extra.

Dessa ljuvliga blommor fanns det gott om även här. Undra hur många tusentals blåsippor vi sett sista veckorna. Kanske tur för er att vi inte fotat alla. 😉

Sedan 2011 finns Carl von Linné och hans lärjungars silhuetter förevigade som metallstatyer uppe på berget. Kvinnan som fick idén ska vi berätta mer om i nästa blogginlägg.

År 1741 fick Linné ett uppdrag av Sveriges riksdag. Han skulle åka till Gotland för att inventera den gotländska floran och faunan. Efter en övernattning hos prosten Neogard gick han upp på just denna plats.

”Berget som låg jämte kyrkan, var nog högt och avhuggit på alla sidor, som hade det varit en son av Torsborg. Ovanpå detta berg var i nordost en härlig prospekt. Man såg härifrån vid bergsroten själva kyrkan, därutöver de härliga åkrar och ängar, de gröna lundar, de på lika sätt avhuggne mindre berg, havsviker och det blå havet alltifrån S:t Olofsholmen lyste hit, att man på denna öen näppeligen kunde ernå något behagligare rum för ett sommarhus anläggande.”
Utdrag från hans berömda dagbok. Anteckningar som verkligen satte Gotland på kartan och med tiden fick öjn att bli så populär som den nu är.

Den fina Östergarn kyrka och dess intressanta historiska kyrkogård finns på denna länk. https://gotlanduppochner.com/2022/01/16/73-ostergarn-kyrka/

Nästa blogginlägg har fokus på den gula gamla folkskolan, som du skymtar till vänster. Byggnaden kallas numera för Skolhuset Östergarn. Välkomna tillbaka.

Katthamra gård

Det fanns ingen adel på Gotland. Det närmaste var kalkpatronerna som drev kalkindustrin på ön. De gyllene åren var på 1600-talet och några århundraden framåt.
På 1600-talet byggdes huvudbyggnaden och flyglarna till denna kalkpatrongård, som fick namnet Katthamra gård. Under 1700-talet tillkom magasin och lada. Under nästa århundrande tillkom även en övervåning på huvudbyggnaden. Invändigt finns tjusiga väggmålningar i empirestil.

Den kändaste ägaren till Katthamra gård måste ha varit den kända och ökända affärsmannen Jacob Dubbe. Men det var hans svåger, köpmannen Axel Hägg, som stod för förändringen till en vacker och omtalad herrgård. Under ungefär 150 år ägde familjen Hägg Katthamra. Två barnbarn till Axel gjorde karriärer som arkitekt, konstnär, amiral och marinmålare. Deras namn var Axel och Jacob, med efternamnet Herman. Det var Jacob som var amiralen och även en av Sveriges mest kända marinmålare.

Det är jaktgudinnan Diana som du ser håller koll på gårdsplanen.

1951 såldes allt till Svenska turistföreningen, som började driva ett vandrarhem på gården. I modern tid är Katthamra gård i privat ägo. Givetvis finns det rejält med regler att följa. För både huvudbyggnaden, flyglarna, ateljén, hönshuset, dasset m.m. är klassade som byggnadsminnen. Om något viktigt förändrades skulle det bli kackel i hönshuset. 😉

Elimkapellet i Katthammarsvik

Om möjligheten finns brukar jag köra långsamt när jag kommer till en plats på Gotland.
Vi körde in på en gata i Katthammarsvik och sökte oss ner mot havet. Då såg jag ett hus på vänster sida, en bit in på en tomt, som kunde vara ett kapell. Jag bad Solveig att påminna mig om att vi skulle kolla upp det på tillbakavägen. Gotlanduppochner har en kategori som heter KAPELL.

Visst hade jag rätt. På vägen tillbaka stannade vi till och såg att det var ett kapell som det stod Elim på.

Den här gången var det tomt och låst när vi körde fram. Men jag läste på helagotland att för några år sedan, närmare bestämt en septemberdag 2018, hade det varit fullsatt här. Då firade man att det var exakt 150 år sedan församlingen bildades.

Från början hette församlingen Östergarns baptistförsamling. När de samlades och firade gudstjänst på 1860-talet, och de kommande 60 åren, gjorde de det i olika hem.

I november 1929 invigdes detta kapell och fick namnet Elim. Intresset för bistånd och mission samt ett aktivt barn- och ungdomsarbete är fortfarande viktiga punkter för Elimförsamlingen.

Kvar i vårlugnet i Katthammarsvik

Vi upptäckte att det runt ett hörn vid hamnen i Katthammarsvik låg ett gemytligt fiskeläge. Det var inget som jag tidigare noterat i mina ”fiskelägeböcker”.

Givetvis räknas detta in bland de 150-200 fiskelägen som ska finnas på Gotland och Fårö.

Detta hus låg ca femtio meter från bodarna. V i passerade stenhuset och klättrade upp på kullen bakom.

Rörde sig tydligen om en gammal ugn för kalkbränning. Det närmaste kalkbrottet från förr fanns på Östergarnsberget.

Vi tog oss ner för kullen och gick in mellan bodarna och avslutade med att njuta en stund till av vårljuset, havet och stillheten. Fikakorgen tog vi ut först vid ett änge som var fullt av blåsippor. Kräklingbo är betydligt vackrare än det låter. Sedan finns det säkert personer som lätt blir åksjuka. Men det är ett helt annat spår, som jag inte ska ”fiska” mer om här.

En idyllisk hamn på Östergarnslandet

Vi tog oss en sväng ner till hamnen i Katthammarsvik på Östergarn. En socken med 333 st inskrivna invånare, efter senaste redovisningen, när 2021 var till ända.

En härlig bensträckare med ett smakprov av våren 2022. Jag känner mig som en lycklig gäst på denna plats på jorden. Mörka tankar stänger jag in ett tag i ett hemligt inre rum. Då tänker jag inte ens på att vi befinner oss i mitten i Östersjön och har nästan lika långt till fastlandet som till Lettland.

Huset till höger heter Annas Nöje och är dubbelt så brett som långt. Syftet ska ha varit att det därmed uppmärksammades mer från Katthammarsvik. En annan gång ska vi berätta om husets historia.

Ön där ute är Östergarnsholm. Där ska finnas minst en fyr och lämningar av flera andra. Ingen människa bor på ön, men ett fåtal gutefår går på bete. Under sommartid går det att åka båt dit (under normala år).

Vi såg inte så många människor under vår promenad. Men det stod en hel del bilar på den stora grusparkeringen. De flesta satt säkert inne och njöt av en lördagslunch på Katthammarsviks Rökeri. I en bok som jag har framför mig står det att familjen Jacobsson har drivit rökeriet sedan 1943 och det nu är tredje generationen som förvaltar arvet. När det passar någon gång ska vi gå in i butiken och handla med något gott hem.

Kungens sal

Äntligen var det förra helgen dags för årets första längre biltur. Elva mil blev det totalt. De två sista km ner till naturreservatet Mullvalds strandskog består av lite ”rallykörning” mellan groparna i skogsvägen. Eftersom vi aldrig fick något möte var det inga problem.

Den strandnära naturskogen ska vara en av Gotlands mest värdefulla när det gäller artrika och fina naturmiljöer. Strandskogen växer främst på flygsand. Men en dag i mars var naturligtvis inte chansen stor att vi skulle få möte med en stilettfluga eller en värmeälskande gräshoppsstekel. Inte heller såg vi smedbocken som är en av Sveriges största skalbaggar och kan bli upp till 6 cm lång. På den fronten fick vi istället glädja oss åt en citronfjäril. Annars kan jag berätta att man på platsen har hittat baltisk stilettfluga, som inte finns på någon annan plats i hela världen. Mäktigt.
Vårt personliga etapphuvudmål denna lördag var högst kungligt. (Se skylten till vänster.)

Men givetvis kunde vi inte låta bli att njuta av havet och kusten. Därför blev det ett par avstickare ner till stranden.

Vi insåg att detta måste vara en härlig plats en varm sommardag. Kanske lite mer lagom med folk och lättare att hålla reda på småbarn. Fiskeläget Sjaustru ser du också på bilden.

Visst är det coolt att mitt inne i tallskogen stöta på ett inlandsraukområde. Ungefär som att John Bauer varit framme och skapat en trolsk miljö med sin magiska pensel. Kungens sal är det vanligaste namnet, men länsstyrelsens text nämner även namnet Rikssalen.
Välkommen in bloggbesökare. Betrakta konstverken av hård revkalksten och använd din medfödda fantasi. Vilka djur ser du? Gubbar eller gummor? Fantasin har inga skarpa gränser och regler.

På den understa bilden tycker vi det skulle kunna vara ”Bergakungen” själv som njuter av vårsolens värmande strålar.

Det här borde vara det innersta. Det vill säga ”Kungens sal”.

Om jag tvekade ytterst lite på förra bilden är jag stensäker här. Givetvis är det ”Fotografens fru” ❤

Grynge fiskeläge

Vid Gammelgarns kustremsa ligger det gamla fiskeläget Grynge, som lär ha funnits på danska sjökort redan på 1300-talet.

I en bok läste jag att det fanns bodar från 1600-talet. Men på de flesta andra ställen nämns ”bara” anor från 1700-talet som äldst. Eftersom tillgången på sten var väldigt god förr, är de flesta bodar på östra och södra Gotland gjorda av just sten.

Under hela 1800-talet användes stenfyrar för att lotsa hem fiskarna i mörkret. Tjärvedsbrasor tändes i toppen. Kvar i nutid är två stenfyrar som varit i bruk. Vid sekelskiftet ersattes de av lysarstänger (till vänster på ”översta” bilden) som man hissade upp fotogenlyktor i. Numera är det en telefonstolpe till fiskelägets telefon.

Trots att det var september var det varmt i vattnet, som det ofta är på Gotland under hösten.

Nu hade vi gått runt de ca 20 bodarna som alla är olika i storlek och form. Numera är det sommarstugor och hobbyfiske som gäller. Därför valde vi en solig septemberdag för vårt besök för att få uppleva historiens vingslag och kunna fotografera mer fritt. Om vi ville förstärka den känslan borde vi åkt hit när Malik var på finbesök. Antagligen ville vi inte störa för mycket. 😉

En liten bit ifrån där vi parkerat ”Den lilla blå” finns en långsträckt och badvänlig sandstrand med namnet Gryngsvik. Den tänker vi eventuellt testa efter vi gått vandringsleden mellan Sjaustre och Grynge fiskeläge. Eller så rullar vi vidare till Sandviken som också är populärt.

Kvällen den andra juli begravdes 26 tyska sjömän på Östergarns kyrkogård

Första världskriget var inne på sitt andra år. Tidigt på morgonen den andra juli 1915 försökte människorna på östra Gotland ändå att göra sina vanliga sysslor. Då hördes från havet ett dovt buller som lät som kanoner. Gutarna fantiserade inte. En ojämn sjöstrid utspelade sig, mellan tsarryska flottan som lekte katt och råtta med motståndaren minkryssaren SMS Albatross med sin besättning på omkring 230 man.
Minkryssaren som varit i åländska skärgården och kastat i ca 240 miner i vattnet var nu på hemväg. Det tyska fartyget var mycket svagt bepansrat. Klockan 06.15 inleddes sjöstriden som redan två timmar senare var över. Albatross var satt på grund söder om Kuppen på Östergarnslandets kust och var nästan redan ett vrak. Därför var det ett under att fartyget fortfarande flöt.

27 tyskar hade dödats och ett tjugotal var svårt skadade. Redan på kvällen begravdes 26 st i en grav på Östergarns kyrkogård. I ett tillfälligt sjukhus i Roma utfördes avancerad krigskirurgi. Några andra svårt skadade fick vård i Stockholm. Till slut stannade dödsantalet totalt på 29 döda. Otroligt att övriga överlevde trots avsaknad av nutidens läkemedel och behandlingar.

Först inkvarterades tyskarna i sockerbrukets bostäder i Roma. Där hade de en viss frihet. Men inför höstens betkampanj behövde givetvis bruket sina bostäder. Därför flyttades sjömännen till Blåhäll på Tofta skjutfält.

Permissionsmöjligheterna ökade för tyskarna. Många höll på med jordbruksarbete och fick djupa relationer med både sina arbetsgivare och arbetskompisar. Tyskarna fick betalt. Unga män träffade unga kvinnor. Det resulterade i barn. De högre officerarna började umgås med ledande familjer i Visby över finare middagar m.m.
De svenska myndigheterna började ta åt sig öronen av allt de hörde. Därför flyttades de internerade hösten 1917 till ett militärläger i småländska Skillingaryd. Det måste varit tufft med alla avsked på Gotland. Mest synd tycker jag i efterhand om de ”nya barnen”.

Några slutord om SMS Albatross. Vid krigsslutet senhösten 1918 kunde fartyget för egen maskin segla hem till Tyskland. Kort därefter skrotades omtalade Albatross.

Baju fiskeläge på östra Gotland

Vi upplevde det som lyx, att kunna åka asfalterad väg ner till ett litet fiskeläge. Baju fiskeläge ligger vackert i Anga socken.

Sju träbodar samlade på en udde, omgivna av ett bandtun. Till det fridfulla fiskeläget hör en liten långgrund badstrand, en brygga och en dansbana, som enligt tradition används vid midsommarfirande.

Träbodarna är från 1973, men fiskeläget etablerades troligtvis redan i början av 1800-talet. Baju var ursprungligen fiskeläge för den stora gården Bendes i Anga.

Fiskarna åkte iväg i sina segelbåtar, oftast tremänningar, för att fiska främst strömming. Favoritplatsen låg fyra km bort och hette förr Ang-Grund. (numera Anggrund).

Fiskarna använde sig av skärningspunkter på land för att lokalisera rätt på sjön och därmed nå sina fiskeplatser.
Baju fiskeläge är en samfällighet.
På tillbakavägen stannade vi till och plåtade bilen i väggen. En humor som jag rullar igång på.