Ett sommarparadis av rang

Det finns fiskelägen som jag medvetet valt att avvakta med. Ibland för att jag inte vill bli besviken. Här handlade framför allt om att komma dit när det varit stabilt och varmt väder under en längre tid. Huvudskälet var egentligen inte fiskeläget. Det fick vi på köpet.

Hörte är ett stort fiskeläge med anor från 1700-talet. Platsen är sydöstra Gotland. En kustremsa där sevärda fiskelägen ligger relativt tätt.

Jag läste strofen ”Lika livfullt som det är på sommaren, lika stilla är det på vintern.”

Här möts verkligen dåtid med nutid.

Efter vi letat upp bilen flyttade vi den cirka tvåhundra meter. Sedan traskade vi ner en bit till stranden, som jag länge sett fram emot att besöka. En långgrund ”sandvariant” med varmt skönt vatten. En i taget njöt vi av utsikten både utåt och inåt mot piren, hamnen och samlingen av fiskebodar. En ljuvlig morgon som jag ”levde på” flera dagar efteråt. ”Imorgon bitti vill jag till Hörte strand”, sa jag ett bra tag. Fullt medveten om att det är x antal mil och det fanns åtskilliga alternativ, på väldigt nära avstånd. Ärligt talat tror jag charmen i mycket ligger i att längta och exempelvis få det man vill en gång om sommaren, ger mer än att ha möjligheten varje dag. Det är så lätt att bli hemmablind och ta saker som självklara. En annan sida av mig. En girigare variant, tycker tvärtom. Tänk att äga en fiskestuga i Hörte. 😉

Ett besök i Skolgalleriet, Vänge; del 2

När vi gått klart rundan i trädgården och lyssnat till Anders Thorlin (inlägg del 1) var det dags att gå in i själva skolan, ett hus med många ”år på nacken”. Kyrkskolan, som den kallades, blev färdigbyggd 1918 läser jag på skogalleriet.se. Kanske går det lite bättre att föreställa sig hur det såg ut för hundra år sedan om bilden är svartvit.

Tur att det numera går att ”redovisa” i färg. Att solen dessutom passade på att krypa fram från sin plats bakom, ett av alla, moln satte en liten extra guldkant på tillvaron.

Att komma in är ganska överväldigande… här gäller det att försöka fokusera på en sak i taget. Som den ”fröken” jag är så fanns det förstås detaljer som jag fastnade för.

Skolbiblioteket! Här hittade jag flera böcker som jag läst och en och annan som finns i vår egen bokhylla.

Läs-planschen! Åh, jag hade gärna satt mig i en bänk och lyssnat på en dåtida fröken.
Läste alla i kör? Fanns det de som fick ont i magen varenda gång den här planschen hängdes upp eftersom läsning var det svåraste och värsta de visste? Fick de den hjälp de behövde?

Lyft blicken och res jorden runt!

Glömde fråga Anders om symboliken bakom denna installation så jag får göra en egen tolkning 🙂 Här sitter eleven som drömmer sig ut i skogen bland björkarna. Eleven som hellre flyger fritt än sitter stilla i ett klassrum.

En bokpyramid av gamla böcker. Kul idé!

Eleven som alltid kom försent… berättade Anders om.
Men alla klockor påminner oss också om att tiden rinner iväg. Bosse och jag brukar skoja om att det är jag som ”skyndar på oss” när vi är någonstans. Så var det även denna gång.
Tack till Anders Thorlin för guidning och berättelser!
Och till alla andra som befinner sig på Gotland, men som ännu inte gjort ett besök i Skolgalleriet: Här är ett tips för en eftermiddagsutflykt!


Ett besök i Skolgalleriet, Vänge; del 1 av 2

Skolgalleriet i Vänge har länge stått på listan över platser som vi ska besöka.
I ett mejl fick vi klartecken att det nu öppnat igen för besökare. Vi gav oss därför ut i den intensiva trafiken runt Visby och körde söderut mot lite lugnare vägar…

Vi parkerade vid kyrkan. Därifrån var det bara några steg att gå till Vänge gamla skola, f.d. Kyrkskolan.

Anders Thorlin, konstnär, skulptör m.m. och mannen bakom projekt ”Skolgalleriet”.
När vi hade ”swishat” entréavgiften började vi med att gå en runda i trädgården. Efter en stund kom Anders ifatt oss och gav oss en personlig beskrivning av hur han hamnat i Vänge och hur hela projekt SKOLBÄNKEN startat.

Detta konstverk, och berättelsen bakom om hur det ”blev till”, blev min absoluta favorit.
Om jag inte minns fel så är det tillverkat av ett granitblock.

Men den som tar sig tid att vandra runt i trädgården och filosofera hittar säkert sin egna favorit.

En skolsal under bar himmel där olika sorters sten utgör bänkskivor. Varje bänkskiva har utsmyckats med något som ger möjlighet för betraktaren att tolka och fundera vidare. Anders visade och berättade om sina tankar.
Skolan är något som alla har minnen av och en utställning som denna kan säkert framkalla både positiva och negativa minnen. Jag läser på hemsidan om Anders vilja att visa: ”Hur viktigt det är att kunna se varje individ, hur olika vi är, så olika förutsättningar och så olika ursprung.”
Jag skulle vilja påstå att han lyckats. Känner att det är precis det som är skolans viktigaste uppgift att förstå och försöka klara ut, men kanske också det som är allra svårast att räcka till för som enskild lärare.

Elevernas och lärarinnans cykelgarage har blivit ett litet galleri där det finns möjlighet att beundra både Anders skulpturer och målningar av hans fru Karin.

Detta är första delen av vårt besök. Imorgon kommer del 2…


Längst ut på Östergarnlandet…

… ligger Sysne fiskeläge med en välbyggd hamn från mitten av 1950-talet.

Ett tjugotal bodar, som är uppförda mellan 1930 och 1960-talen, ligger tjusigt på rad med kortsidorna mot vattnet.

Det är kul att ibland leka med var fokus på objektivet ska läggas.

Svårt att låta bli att ta med en speciell detalj som sticker ut.

6 st yrkesfiskare och ett tiotal husbehovsfiskare var verksamma här i början av 1970-talet.

I en av bodarna finns ett litet museum med fiskredskap.

Nu var det dags för oss att cykla ut på Sysneudd och njuta av det glittrande havet.

Sysneudd

Tidigt en morgon lyfte vi av cyklarna från bilen och började trampa iväg. Platsen var en udde på Östergarnslandet.

Utan att tänka framåt på de gropiga uppförsbackarna tillbaka, kunde vi inte låta bli att ”studsa” ner så nära havet som vi kunde komma.

Påminner en hel del om små miniraukar.

Minns inte just nu i 30 graders värme, både inne och utomhus, om detta var andra eller fjärde vägen som vi cyklade ner. Däremot kommer jag ihåg att varje avstickare från grusvägen runt udden var värd ett besök. Till höger glittrade stranden i solskenet vid populära Sandviken.

Undra hur många av Gotlands alla gamla kvarnar som är omgjorda till bostad? Antagligen rör det sig här om en sommarbostad. Jag hade gärna ägt och haft en sommarbostad i en fyr eller kvarn. Självklart måste den ha havsutsikt. Nu ska jag inte mala vidare på det fantasiämnet. 😉

Jag uppskattar dessa utmärkelser och tävlingar. Tror de fyller en stor funktion av flera anledningar. Svetsar samman sockenborna är ett av dem. Påminner mig om när vi bodde nära Österlen. Där växte hösttillställningen ”Österlen lyser” och Ystad ville gärna vara med och leka. Trots att staden inte ligger på Österlen, som kanske många tror.

Jag tror Solveig föredrar detta mysiga hus framför fyr och kvarnalternativ. Tänk vad nära vi skulle ha när vi hälsade på varandra. 😉

Salepsrot och blåeld tycks trivas tillsammans.

Finns det någon bloggbesökare som kan namnet på den blå fina växten/blomman?

Nej. Det ska inte bli en följetong, att det finns med kossor i blogginläggen. Det råkade bara bli så när jag valde dagens blogginlägg. Minns att jag valde en ”snabbare växel” på cykeln. Ville gärna hinna förbi innan de tog över färdvägen. Eftersom jag inte talar deras språk var jag inte sugen på att diskutera trafikregler. 🙂

En kort sammanfattning:
En sevärd udde där jag dock saknade ett hav av blåeld, som jag hade riktat in mig på i planeringen.

En halvö av världsklass

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades 1 januari 2019. Pärlorna är värda mer än ett inlägg. ❤

Det blev kärlek vid första ögonkastet NÄR jag en augustidag 2016 kom hit för första gången. Närsholmen är verkligen savannliknande. Men huvudskälet vid detta besök var en annan sorts kärlek, försöka hitta Adam & Eva.

Först gjorde vi ett gemensamt försök med den angenäma uppgiften att lokalisera orkidén. Sedan kom vi på att vi skulle byta till en mer tidvinnande taktik. Solveig letade efter Adam och jag spetsade in mig på Eva. Skojar såklart. Medan Solveig gick in tallskogen mot södra delen tog jag mer än gärna partiet nära vattnet. Undra hur många bilder jag brände av mot den polkagrisrandiga fyren? Jag lyckades också hitta en orkidé som vi inte bloggat om ännu.

Fint ögongodis, men hallå Solveig? Var det inte Adam och Eva vi skulle hitta? 🙂

Det här var första gången som vi skumpade runt fyren med bilen. Förra sommaren var cyklarna med. Vid tidigare besök har vi parkerat ”mellan de nyfikna kalvarna” eller parkeringen framför grinden.

Jag tog mitt förmiddagsfika på en bänk vid muren. Njöt av naturen, det glittrande havet, olika sorters fåglar och zoomade in ett spännande fiskeläge. Undra vilket det var? De ligger rätt tätt på östra sidan, vid vissa kustremsor. Tyvärr skyltas det heller inte i överflöd.

Ni som följer bloggen kontinuerligt vet såklart att Solveig hittade Adam och Eva. När vi fortsatte halvön runt med bilen fick jag också se dem på nära håll, riktigt många och vackra.
I år är tävlingen inte längre rättvis. För medan Solveig sitter på huk och tar massor macro-bilder står liksom inte jag i givakt och tittar på. 😉

Seriös sammanfattning:
Vilken fantastiskt fin ö vi har äran att bo på. ❤

Bändeläins Täppu

När vi var på Gotland på semester hade vi säkert inte stannat till här. Då var vi fokuserade på speciella välkända mål och deletapper. Nu har vi oftast med oss en skön blandning av planerat och möjligheter som dyker upp utanför bilfönstren, eller när vi cyklar någonstans.

Som den här gången när vi rullade runt i Lau socken och på avstånd såg några av de ca 350 stenskepp eller skeppssättningar, som finns runt om på Gotland.

Ungefär 1,5 km norr om vackra Lau kyrka ligger Bändeläins Täppa, som består av två skeppssättningar och en rund stensättning (även den en grav).
Tidpunkten när det begav sig var yngre bronsåldern. (Ung. 1500-500 f Kr) Den döde brändes på bål. Benen krossades, tvättades och lades sedan ner i särskilda lerkärl. Urnan placerades i en kista av flata stenar i eller invid skeppssättningen. Materialet var gråstensblock eller kalkstenar.

1928 undersöktes arkeologiskt den nordligaste skeppssättningen. Då hittades en liten femsidig stenkista med både lock och golv innehållande en lerkruka med brända ben efter en människa. Övrigt som hittades var en pilspets, en pincett och en rakkniv av brons.

Som en avslutning på en kurs i arkeologi grävdes 1990 den södra skeppssättningen ut. Här fann man liknande fynd och även en mindre kniv av brons. Föremålen daterades till 900 f Kr. Gravgåvorna talar om att det rör sig om mansgravar.

Tyvärr var den runda graven plundrad. Det som lämnats kvar var bara lite spridda brända ben.

Bautastenen som stod ca 100 meter innanför ett stängsel zoomade vi in. Det finns inga uppgifter om när eller varför den står där. Min fantasi går till ett slags djur som nyfiket studerade de två konstiga figurerna i hagen. Visst se du två ögon, nos och mun?

Fotnot:
Vi måste ge en stor eloge till Lau Hembygdsförening, som underhåller området som tidigare var helt igenväxt. Den föreningen tycks ha många järn i elden.

Hus fiskeläge

Som du ser har jag inte lämnat veckans tema HUS. Hus fiskeläge är ett vackert och fridfullt ställe, öster om Ronehamns lanthamn på sydöstra Gotland.

Det är numera blandade bodar. Den äldsta boden Löisarboden byggdes 1870. 8 bodar är stenbodar. 6 av dem har flistak. Resten är moderna träbodar med plåttak.

Troligtvis har det fiskats här så länge som det funnits människor. Men det finns tre tidpunkter som sticker ut i Hus historia:
1884 byggdes hamnen och fick sin nuvarande utformning. Då sattes de båda lysastängerna (fiskefyrar) upp och de båda vågbrytarna och länningsvastarna kom på plats.
På 1940-talet byggdes en ny fin fiskehamn i Ronehamn. Eftersom Hushamnen blivit för grund övergavs den av yrkesfiskarna. Både hamnen och fiskeläget började förfalla. Andra världskriget var en stor orsak till det.
I början av 1950-talet vändes vinden. På initiativ av landsfiskal Oswald Nordbeck återuppstod Hamnrätten. Därmed räddades Hus fiskeläge från fortsatt förfall.

Du kanske undrar varför det ligger runda stora stenar på taket. De ligger där för att hålla nockflisarna på plats. För det är inte varje dag som det är lika lugnt och härligt väder, som när vi var där en tidig sommarmorgon.

Den uppmärksamma känner säkert igen ”spegelbåten” som jag hade med i ”Kryssa på Gotlanduppochner” i november. Där ni hade tre alternativ och skulle försöka gissa på rätt fiskeläge.

På tal om andra världskriget. I en av bodarna finns ett militärt fort som döljs i en av bodarna. Kanonfortet är från 1940-talet.

Hamnrätten äger 3 bodar. Övriga 27 bodar är i privat ägo. Ägarna är medlemmar i Hus Hamnrätt.

Det finns så många pärlor på den östra sidan. Fortfarande har vi många kvar att upptäcka. Jag ägnar nästan varje dag några timmar åt att läsa på och planera inför framtiden. Älskar sysslan. Samtidigt tar jag inget för givet om kommande dagar. Egentligen borde jag vara tacksam för varje dag som jag fått till skänks. Episoderna som jag skrivit om i de två kåseriböckerna är långt ifrån allt. Mina skyddsänglar har haft fullt upp fler gånger. Hm. Jag har ibland dåligt samvete för att jag inte tackat dem tillräckligt. ❤

Kastalbacken i Lau

Strax norr om den fina kyrkan finns en plats som i folkmun kallas för ”Kastalbacken”. Här finns en spännande ruin som är sammanbyggd av två delar.

Den äldsta delen uppfördes under 1100-talet och är numera en rest av en kastal. I bottenvåningen finns två lika stora rum. Båda rummen har haft tunnvalv. I ena rummet gjordes senare en öppning för en spis. I väggarna syns nischer efter väggskåp. I murvägen utanför rum två syns rester efter trappan som ledde upp till kastalens övre våning.

Under 1200- och 1300-talet byggdes den yngre delen. Därmed tillkom fyra rum och en dörr.

Orsaken till förändringen var att prästen flyttade in i prästgården. Rum tre blev en hall. Fjärde rummet har invändigt haft putsade väggar. Spår av ett draperi, målat i svart, gult, rött och blått på putsresterna upptäcktes 1935 vid en restaurering. Rum fem var ett kök och rum sex var ett förråd. Det finns även rester efter en senare tillbyggnad av förrådet. Om den var vit eller svart är troligen preskriberat. 😉

På informationstavlan kan du vid ett besök läsa på ”gammelsvenska” om en inventering från 1594.

Själv insåg jag att Solveig kanske undrade vart jag tagit vägen. Vi var nämligen på väg in i kyrkan när jag avvek en ”kort stund”. 😉

Fotnot: Besöket i Lau kyrka finns i förra blogginlägget. Vilken läcker sockenkyrka.

Gunnfjauns kapell

Vid andra tillfället som vi åkte på den aktuella vägsträckan i Ardre socken, kom vi på ”rätt sida vägen” och kunde stanna till vid parkeringsplatsen.

Enligt sägnen var det Tjelvars sonson, Gunnfjaun, som lät uppföra kyrkan som en gudstjänstlokal.

Kyrkoruinen är ca 21×11 meter och koret är näst intill kvadratiskt. I öster är det bevarade murverket upp till 4,5 meter. I väster är det 2,5 meter högt.

Portaldetaljer och det bevarade fönstret är ledtrådar till att kapellet uppfördes under mitten av 1300-talet.

Ett mysigt ställe att stanna till vid en stund. Jag kan förstå att platsen är populär som vigselplats, i rätt väder. ❤

Det finns en svensk folkmusikgrupp från Gotland som bildade en grupp 1982 med namnet Gunnfjauns kapell. Jag vet inte riktigt säkert om gruppen fortfarande existerar. De skapade visst ett eget sound som var byggt på stränginstrument, flöjter och sång. Jag läser i deras diskografi titlar som ”Gåttar ei vällingi” och ”Dimman lättar”.

Själv har jag idag ”skapat” aktuell statistik för ”Kryssa på gotlanduppochner” och Korsordsmästerskapen 2013-2020. Det kan du granska på sidan under vår header. 🙂

Avslutar med växtlighet på den heliga platsen