En halvö av världsklass

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades 1 januari 2019. Pärlorna är värda mer än ett inlägg. ❤

Det blev kärlek vid första ögonkastet NÄR jag en augustidag 2016 kom hit för första gången. Närsholmen är verkligen savannliknande. Men huvudskälet vid detta besök var en annan sorts kärlek, försöka hitta Adam & Eva.

Först gjorde vi ett gemensamt försök med den angenäma uppgiften att lokalisera orkidén. Sedan kom vi på att vi skulle byta till en mer tidvinnande taktik. Solveig letade efter Adam och jag spetsade in mig på Eva. Skojar såklart. Medan Solveig gick in tallskogen mot södra delen tog jag mer än gärna partiet nära vattnet. Undra hur många bilder jag brände av mot den polkagrisrandiga fyren? Jag lyckades också hitta en orkidé som vi inte bloggat om ännu.

Fint ögongodis, men hallå Solveig? Var det inte Adam och Eva vi skulle hitta? 🙂

Det här var första gången som vi skumpade runt fyren med bilen. Förra sommaren var cyklarna med. Vid tidigare besök har vi parkerat ”mellan de nyfikna kalvarna” eller parkeringen framför grinden.

Jag tog mitt förmiddagsfika på en bänk vid muren. Njöt av naturen, det glittrande havet, olika sorters fåglar och zoomade in ett spännande fiskeläge. Undra vilket det var? De ligger rätt tätt på östra sidan, vid vissa kustremsor. Tyvärr skyltas det heller inte i överflöd.

Ni som följer bloggen kontinuerligt vet såklart att Solveig hittade Adam och Eva. När vi fortsatte halvön runt med bilen fick jag också se dem på nära håll, riktigt många och vackra.
I år är tävlingen inte längre rättvis. För medan Solveig sitter på huk och tar massor macro-bilder står liksom inte jag i givakt och tittar på. 😉

Seriös sammanfattning:
Vilken fantastiskt fin ö vi har äran att bo på. ❤

Bändeläins Täppu

När vi var på Gotland på semester hade vi säkert inte stannat till här. Då var vi fokuserade på speciella välkända mål och deletapper. Nu har vi oftast med oss en skön blandning av planerat och möjligheter som dyker upp utanför bilfönstren, eller när vi cyklar någonstans.

Som den här gången när vi rullade runt i Lau socken och på avstånd såg några av de ca 350 stenskepp eller skeppssättningar, som finns runt om på Gotland.

Ungefär 1,5 km norr om vackra Lau kyrka ligger Bändeläins Täppa, som består av två skeppssättningar och en rund stensättning (även den en grav).
Tidpunkten när det begav sig var yngre bronsåldern. (Ung. 1500-500 f Kr) Den döde brändes på bål. Benen krossades, tvättades och lades sedan ner i särskilda lerkärl. Urnan placerades i en kista av flata stenar i eller invid skeppssättningen. Materialet var gråstensblock eller kalkstenar.

1928 undersöktes arkeologiskt den nordligaste skeppssättningen. Då hittades en liten femsidig stenkista med både lock och golv innehållande en lerkruka med brända ben efter en människa. Övrigt som hittades var en pilspets, en pincett och en rakkniv av brons.

Som en avslutning på en kurs i arkeologi grävdes 1990 den södra skeppssättningen ut. Här fann man liknande fynd och även en mindre kniv av brons. Föremålen daterades till 900 f Kr. Gravgåvorna talar om att det rör sig om mansgravar.

Tyvärr var den runda graven plundrad. Det som lämnats kvar var bara lite spridda brända ben.

Bautastenen som stod ca 100 meter innanför ett stängsel zoomade vi in. Det finns inga uppgifter om när eller varför den står där. Min fantasi går till ett slags djur som nyfiket studerade de två konstiga figurerna i hagen. Visst se du två ögon, nos och mun?

Fotnot:
Vi måste ge en stor eloge till Lau Hembygdsförening, som underhåller området som tidigare var helt igenväxt. Den föreningen tycks ha många järn i elden.

Hus fiskeläge

Som du ser har jag inte lämnat veckans tema HUS. Hus fiskeläge är ett vackert och fridfullt ställe, öster om Ronehamns lanthamn på sydöstra Gotland.

Det är numera blandade bodar. Den äldsta boden Löisarboden byggdes 1870. 8 bodar är stenbodar. 6 av dem har flistak. Resten är moderna träbodar med plåttak.

Troligtvis har det fiskats här så länge som det funnits människor. Men det finns tre tidpunkter som sticker ut i Hus historia:
1884 byggdes hamnen och fick sin nuvarande utformning. Då sattes de båda lysastängerna (fiskefyrar) upp och de båda vågbrytarna och länningsvastarna kom på plats.
På 1940-talet byggdes en ny fin fiskehamn i Ronehamn. Eftersom Hushamnen blivit för grund övergavs den av yrkesfiskarna. Både hamnen och fiskeläget började förfalla. Andra världskriget var en stor orsak till det.
I början av 1950-talet vändes vinden. På initiativ av landsfiskal Oswald Nordbeck återuppstod Hamnrätten. Därmed räddades Hus fiskeläge från fortsatt förfall.

Du kanske undrar varför det ligger runda stora stenar på taket. De ligger där för att hålla nockflisarna på plats. För det är inte varje dag som det är lika lugnt och härligt väder, som när vi var där en tidig sommarmorgon.

Den uppmärksamma känner säkert igen ”spegelbåten” som jag hade med i ”Kryssa på Gotlanduppochner” i november. Där ni hade tre alternativ och skulle försöka gissa på rätt fiskeläge.

På tal om andra världskriget. I en av bodarna finns ett militärt fort som döljs i en av bodarna. Kanonfortet är från 1940-talet.

Hamnrätten äger 3 bodar. Övriga 27 bodar är i privat ägo. Ägarna är medlemmar i Hus Hamnrätt.

Det finns så många pärlor på den östra sidan. Fortfarande har vi många kvar att upptäcka. Jag ägnar nästan varje dag några timmar åt att läsa på och planera inför framtiden. Älskar sysslan. Samtidigt tar jag inget för givet om kommande dagar. Egentligen borde jag vara tacksam för varje dag som jag fått till skänks. Episoderna som jag skrivit om i de två kåseriböckerna är långt ifrån allt. Mina skyddsänglar har haft fullt upp fler gånger. Hm. Jag har ibland dåligt samvete för att jag inte tackat dem tillräckligt. ❤

Kastalbacken i Lau

Strax norr om den fina kyrkan finns en plats som i folkmun kallas för ”Kastalbacken”. Här finns en spännande ruin som är sammanbyggd av två delar.

Den äldsta delen uppfördes under 1100-talet och är numera en rest av en kastal. I bottenvåningen finns två lika stora rum. Båda rummen har haft tunnvalv. I ena rummet gjordes senare en öppning för en spis. I väggarna syns nischer efter väggskåp. I murvägen utanför rum två syns rester efter trappan som ledde upp till kastalens övre våning.

Under 1200- och 1300-talet byggdes den yngre delen. Därmed tillkom fyra rum och en dörr.

Orsaken till förändringen var att prästen flyttade in i prästgården. Rum tre blev en hall. Fjärde rummet har invändigt haft putsade väggar. Spår av ett draperi, målat i svart, gult, rött och blått på putsresterna upptäcktes 1935 vid en restaurering. Rum fem var ett kök och rum sex var ett förråd. Det finns även rester efter en senare tillbyggnad av förrådet. Om den var vit eller svart är troligen preskriberat. 😉

På informationstavlan kan du vid ett besök läsa på ”gammelsvenska” om en inventering från 1594.

Själv insåg jag att Solveig kanske undrade vart jag tagit vägen. Vi var nämligen på väg in i kyrkan när jag avvek en ”kort stund”. 😉

Fotnot: Besöket i Lau kyrka finns i förra blogginlägget. Vilken läcker sockenkyrka.

Gunnfjauns kapell

Vid andra tillfället som vi åkte på den aktuella vägsträckan i Ardre socken, kom vi på ”rätt sida vägen” och kunde stanna till vid parkeringsplatsen.

Enligt sägnen var det Tjelvars sonson, Gunnfjaun, som lät uppföra kyrkan som en gudstjänstlokal.

Kyrkoruinen är ca 21×11 meter och koret är näst intill kvadratiskt. I öster är det bevarade murverket upp till 4,5 meter. I väster är det 2,5 meter högt.

Portaldetaljer och det bevarade fönstret är ledtrådar till att kapellet uppfördes under mitten av 1300-talet.

Ett mysigt ställe att stanna till vid en stund. Jag kan förstå att platsen är populär som vigselplats, i rätt väder. ❤

Det finns en svensk folkmusikgrupp från Gotland som bildade en grupp 1982 med namnet Gunnfjauns kapell. Jag vet inte riktigt säkert om gruppen fortfarande existerar. De skapade visst ett eget sound som var byggt på stränginstrument, flöjter och sång. Jag läser i deras diskografi titlar som ”Gåttar ei vällingi” och ”Dimman lättar”.

Själv har jag idag ”skapat” aktuell statistik för ”Kryssa på gotlanduppochner” och Korsordsmästerskapen 2013-2020. Det kan du granska på sidan under vår header. 🙂

Avslutar med växtlighet på den heliga platsen

En tidig vårmorgon

Klockan var inte mycket när vi nådde tredje fiskeläget den morgonen. Vi hade noterat en husbil där det sov människor vid läckra Tomtbod fiskeläge. Vid Hus fiskeläge mötte vi ingen. Sedan fortsatte vi mot vårt STORA mål Ålarve, där vi tänkte inleda med frukost på medhavd filt. Då dök det upp nya fiskbodar utanför bilrutan. Eftersom vi inte var så hungriga stannade vi till här en stund.

I bakgrunden ser du mer berömda Hus fiskeläge. Jag hittar inga uppgifter om något namn. Vet att vi bara är ett ”stövelkast” från Ronehamns hamn, som är en av de största hamnarna på Gotland och har ett flertal yrkesfiskare och egen fiskfabrik. Håll till godo med bild efter bild…

Funkade inte att markera fem foton och ta in dem samtidigt. Det blev enbart det sista som kom in. Härlig utsikt från ”altanen”. Nu tar jag in en bild i taget. Tacka vet jag gamla redigeraren.

”Tre på rad” får avsluta det 31:e fiskeläget, i denna kategori som jag är extra förtjust i.
Vad jag längtar efter att ”tuffa ut” på spännande turer efter ”nya” fiskelägen att besöka. Några av favoriterna återvänder jag dessutom gärna till.

Ps. Hus fiskeläge ska läggas in senare. Jag hade en ”hemlig” bild därifrån i ”Kryssa på gotlanduppochner” 😉

Fyren i Ljugarn


1992 byggdes fyren i Ljugarn på östra Gotland om till detta mer moderna utseende.

Fyren står på taket till en cirka 12 meter cistern som tillhör regionens reningsverk.

1886 anlades fyrplatsen. Då var det Veklampa som gällde.

Först 1934 fick fyren AGA-ljus med lins av 6:e ordningen.

Fjorton år senare gick utvecklingen vidare. Då till elektriskt ljus med AGA-ljus som reserv.

1894 tillhörde lotsplatsen Gotlands lotsfördelning. Här jobbade då Lars Niklas Gahnström, född 1842, som lotsförman. Under sig hade han den nitton år yngre lotsen Jakob Oskar Anton Ronander.

Till saken kan nämnas att Ljugarn redan på 1740-talet var en etablerad lotsplats.

Undra om det är en ättling till någon av lotsmännen som sitter där på filten? Eller så är det bara en vanlig dagdrömmare. 😉

Domstolshandling från 1653


Vi besökte ett riktigt gammalt fiskeläge i Närs socken. Men egentligen var det fiskare från grannsocknen Lau som ägde bodarna och fiskade här. Orsaken var att Lausviken var för grund och sandig för att båtarna skulle kunna ta sig in och ut.

Tack vare en domstolshandling vet man att fiskeläget fanns här 1653. Då tvistade bland annat markägaren och prästen Jöns Nilsson i Garda om en tun (gärdesgård).

Fiskeläget heter Nabben. Men på Laumål heter det Nabbu.

Det är en ideell förening som har ansvaret. Det finns även några nyare röda bodar i trä.

Min favoritbod blev den på sista bilden.

Det är fritidsfiske som gäller i nutid.
Jag fick stundtals en känsla av att jag var iakttagen. Antagligen var det bara något som jag inbillade mig… men ibland önskar jag att jag hade ögon i nacken. 😉

 

Hammars fiskeläge


Det är svårt att inte gå ner i varv när man parkerar vid Hammars fiskeläge i Norrlanda socken.

Vi tror det är denna bod som ägs av Stiftelsen Norrlanda Fornstuga.

För inte allt för länge sedan var fiske vid ett fiskeläge en ren överlevnadsfråga. Denna sommar skiljer sig då och nu mindre än annars. För rekreation börjar bli allt viktigare för oss små människor. Inte sant?

Ett par båtar och en inbjudande brygga. En stund senare kom det en man gående från någonstans och gled ner i vattnet från bryggan.

Det är inte långt mellan olika slags smultronställen på östra kusten. Juveler som vi betar av ett efter ett.

Så kan det gå ibland…


Egentligen var planen två fiskelägen med helt andra namn. Dem hittade vi inte trots goda försök. Istället besökte vi två andra, äldre grannfiskelägen. Det här är det ena, som vi inte såg något namn på.

På nästa udde zoomade jag in ett annat större fiskeläge.

Men helt ute och reste var vi inte. Vi visste naturligtvis att vi var i härliga När socken och…

… studerade detaljer från förr och njöt av färgklickar på marken och…

… Solveig fick till en och annan kameravinkel som dög på blogg.

Idag på hemmaplan med hjälp av ett nät utan fisk, kom vi fram till att detta är Hammarsnäs fiskeläge vid Gardbostrand. Hur klarade sig fiskarna förr utan möjligheten att googla väder? Jag tror att de mest erfarna hade en inbyggd vetskap och sällan blev totalt överraskade. Några gotländska fiskare har blivit legender av den orsaken.
Vi som huserar en femtedel inpå tvåtusentalet hoppade in i bilen för att åka och checka in i en modern stuga, utan fiskdoft. 😉