Mat- och kaffestugan vid Bungemuseet; del 8

Solveig var kaffesugen efter vårt långa besök på Bungemuseet. Tvärs över gatan, intill där vi parkerat ”Den lilla blå”, finns Mat- och kaffestugan.

För den som vill ha en paus går det utmärkt att fika eller äta hemlagad mat och sedan återkomma in till museet. Det rör sig om ett kort promenadavstånd.

Jag tog kameran och gick på egen upptäcktsresa. Vänligt tackade jag nej till en ridtur.

Det finns även här en del historiska byggnader, att studera både från utsidan och insidan. Om det är sämre väder tror jag de flesta väljer att inta sin fika eller mat inomhus någonstans. Om det regnar brukar de elda i öppna spisen.

Intressant att få en dos av gutamål på takbjälkarna. På ”stödet” på träbordet kunde jag läsa översättningen till ren rikssvenska. Roligt att jämföra, efter att först försökt lösa det själv.

Kön har växt. Nu är frågan om jag hittade Solveig? Klart jag gjorde. I nutid ska vi snart gå ut och sätta på cyklarna bakom bilen och börja ladda för den tidiga morgonens utflykt. Målet är att komma iväg klockan 05:11. Ska bli spännande att få komma till en för oss vit fläck på kartan.

Bunge skolmuseum; del 7

Innan vi gick ut från Bungemuseet frågade vi efter nyckeln till Skolmuseet, som ligger en bit bort på andra sidan vägen.

Den gamla folkskolan uppfördes 1846. Femton år senare byggdes den ut och fick en andra lärosal.

Den äldsta salen är inredd som svenska skolor såg ut på 1840-talet. Längst fram i salen, framför katedern står en sandbänk. Läraren slätade ut sanden. När barnen kunde skriva bokstäver och siffror i sanden med en träpinne, var de mogna för nästa steg. Andra steget i pedagogiken var att skriva med grifflar på skiffertavlor.

När tavlan var fullskriven suddades det med hartass. Först spottades det på tavlan och sedan torkades det med hartass. De som inte ägde en hartass torkade bort spotten med högra rockärmen.

Bakom rävfamiljen ser du en plansch med stavningsövningar.

Den stora och nyare salen är inredd såsom den var under folkskollärare Theodor Erlandsons tid 1890-1929.

Katedern är fortfarande kvar från gamla dagar i just denna skola. Bänkarna har blivit 2-sitsiga och fått särskilda pulpeter.
Längst till höger står ”prost-stolen”. Prästen var förr självskriven som ordförande i skolstyrelsen. Ofta gjorde han besök i skolorna.

Läraren fick en del trappträning varje skoldag.

Plötsligt känner jag mig både gammal och nostalgisk. För på lågstadiet hade vi planscher, som de här, i klassrummet. Förhoppningsvis finns de kvar i skolor lite här och var i vårt land.

Båtsmantorpet; del 6

Vi är kvar på Bungemuseet och traskar vidare mot Båtsmantorpet.
Båtsmännen gjorde sin tjänst i svenska flottan i Karlskrona. Männen underhölls av de gotländska bönderna vars gårdar var uppdelade i rotar. En rote bestod av ett visst antal gårdar som skulle försörja en båtsman.

Rotebönderna skulle förse sin båtsman med stuga, fähus och pörte (hus utan skorsten) och dessutom ge dem tillgång till bete för en eller högst två kor och några får. 1684 tillkom en uppmaning om att även ge båtsmannen en upplöjd åker och en äng.

Detta rör sig om en enkelstuga som är byggd i kalksten med tegeltak. Stugan stod i Bäl socken.
Inredningen är enkel. Det finns bara de allra nödvändigaste möblerna som säng, skåp, bord och stolar. Samtidigt är sängen en smart lösning med sin utdragssäng. Även skåpet kan förvandlas till säng. ”Compact livning”.

Uthuset är byggt i sten med agtak.
Sin sold (lön) fick båtsmannen av roten. Solden betalades ut två gånger om året, vårpenning i mars och höstpenning i september.
Båtsmannens sociala rangskala var ganska låg. Helst under äldre tider. Då ansågs han mest vara en dräng. Men med tiden lärde sig fler båtsmän att läsa och skriva. Därmed kunde de få arbete som skolmästare. Satsade de på någon annan bisyssla fick de absolut inte inkräkta på de ordinarie hantverkarna, som fanns i socknen.

Sorgliga och orättvisa tider. Enligt en bouppteckning från 1800-talets mitt fick en båtsmansänka lämna ifrån sig såväl hus som ägodelar när maken dog. För så tufft var det. Om en båtsman omkom så stod snart näste båtsman i tur att flytta in med sin familj. Sådant gör mig så ledsen att läsa. Tänk om de hade fem yngre barn…

Avslutar med att berätta om åtta olika namngrupper. Under 1600-talet fick båtsmännen personliga efternamn. Från 1680-talet blev det också vanligt att namnen knöts till själva roten.

Yrkesgruppen: Biskop, Klockare, Pipare, Smed, Skräddare o.s.v.
Egenskapsgruppen: Frisk, Glad, Frimodig, Hurtig…
Sjötermsgruppen: Ankar, Flagga, Koffernagel, Mesan…
Djurgrupper: Björn, Giedda, Lärka, Örn, Hök…
Vapengruppen: Svärdstaska, Svärdsbalja…
Ortsgruppen: Hallegård, Frigsarve…
Borgerliga gruppen: Bergqvist, Bogren, Othberg…
Växtgruppen: Ek, En, Björk…

I vilken grupp skulle du kunnat tänka dig att få ett nytt efternamn? Där finns namn som jag inte har en aning om vad det är för något, utan att googla.

Att hitta nya vägar

”Det är den som far vilse som hittar nya vägar.”
Nils Kjaer

Vårt mål igår var att ta oss längst upp i norra Hall-Hangvars naturreservat. Detta naturreservat är Gotlands klart största med sina 1,5 mil stränder och en yta på nästan 30 kvadratkilometer. På översta fotot av dessa två kan du ana Bläse Kalkbruk.

Fikakorg och sittunderlag var givetvis med. Några önskemål var att hitta 2-3 orkidéer. En av dem finns bara på Gotland. Eftersom det inte är gjort på tre röda sekunder hade jag lagt till en säkerhet – ett fiskeläge med namnet Västös.
När vi började närma oss ”stugområdet” som vi bodde i för två år sedan, insåg vi att vi kommit för långt bort. Jag vände bilen och körde tillbaka. Där det passade åkte vi ner en bit och parkerade bilen. Därifrån är bilderna ovanför. Vi spanade längs buktkanten, men såg inga bodar.
Vi tog oss tillbaka till Hall kyrka och valde en grusväg med två namn på. När en annan väg dök upp till höger, körde vi in på den relativt fina grusvägen utan någon skylt.

Vi fick bara möte en gång. Efter klättring uppåt en bit kunde vi skymta havet. Nu blev det riktigt vackert. Här fanns bättre möjligheter att stanna utan att störa varken växtlighet eller eventuella möten med plåtfordon.

Ljuvlig utsikt från klinten. Var lite rädd bara när Solveig gick alltför nära kanten. Vi såg flera orkidéer som vi kände igen…

Ibland flyttade jag bilen och körde i snigelfart bakom Solveig, som spanade efter rätt orkidé. Samtidigt tänkte jag på att jag sett bilder från Västös för några veckor sedan. Visst låg fiskeläget på ”marken”, utan några stup? När Solveig hoppade in i bilen insåg jag att vi snart borde nå spetsen Hallshuk med sin fyr högt upp.
Fyren såg vi inte. Däremot blev det asfaltsväg och nerförsbacke genom tallskog. Plötsligt öppnade sig sikten framåt. Det första jag såg var kapellet som vi skrivit om tidigare. Nästa gång kommer vi att ha med cyklarna därbak. Testa fler grusvägar. Tills igår var detta en vit fläck på kartan. Vi återvänder gärna hit igen, i rätt väder.

Nu lirade vi mer på hemmaplan. Ner till vackra Harudden styrde vi med kurrande magar och en förhoppning om ögongodis. Solveig ville träffa på flugblomster. Jag själv kunde tänka mig att se de rödlistade alpnycklarna.
Det fläktade rätt bra när vi gick och letade. Solveig höll till i de våta partierna. Jag hade inte rätt skor för det. Därför spetsade jag in mig på tallområdet. Erkänner. Det hände några gånger att jag lockade upp Solveig. Mina rop om att jag hittat alpnycklar ersattes med trista andra namn som jag förträngt. 😉
Vi valde att inta fikat i en lugnare glänta. Bådas kameror fick vara kvar i bilen. Givetvis dök det upp extra många spännande fjärilar när kameran inte var beredd.

På hemvägen parkerade vi ”Den lilla blå” på rätt sida vägen och njöt av rapsfälten. Jag njöt så mycket att jag inte var beredd när ett par cyklade förbi på en tandem. Fångade istället den ensamma cyklisten.
Det blev en skön tur norrut, sammanlagt på strax över tio mil. Och nu har jag fått färglägga ännu en väg på Gotlandskartan.

Fiskeläge; del 5

Här kommer femte rapporten från vårt besök på Bungemuseet. Givetvis finns där också ett fiskeläge. Det består av insamlade byggnader från de gotländska fiskelägena: bodar, båtar, bryggor m.m.

Fisket var förr en jätteviktig del av det gotländska livet. De flesta gårdar hade en egen eller del i en fiskebod vid stranden. Till boden hörde det till fiskerätt. Därmed kunde hushållets inkomst utökas och kosten varierades på ett nyttigt sätt.

Över strandbodarna reser sig en lysstång (löisarstang). I toppen hänger en järnkorg. Någon på land, ofta en äldre fiskare, tände eld på tjärved i korgen för att glöden skulle vägleda fiskarna hem under de mörka höstkvällarna.

En del bönder hade långt hem till gården. De övernattade därför i liggbodar. I dem fanns det både sovplatser och eldstad.

Den enklaste av bodarna kallades för Garnskuren. Den består av ett högt spetsigt trätak rest ovanpå ett varv av ofta knuttimrade stockar. Boden var avsedd för att förvara fiskeredskap.

Du som följt med på de andra fyra blogginläggen inser såklart att det finns en varierad kost av intressanta byggnader på Bungemuseet. Allt kommer inte med på gotlanduppochner. Men några till inlägg kommer det att bli därifrån. 😉

1800-talsgården; del 4

Om 1600-talsgården på Bungemuseet var en välbärgad gård och 1700-talsgården var en relativt välbärgad gård utgör 1800-talsgården ett exempel på lite enklare förhållanden för de som levde på ofri grund. Bönder som inte hade kapacitet för att bygga kalkstenshus.
Det speglar också hur Gotland, som tappat sin status i världen, hade det på detta århundrade. Ryssland hann till och med ockupera ön under det pågående Finska kriget. Tur det inte rörde sig om många dagar. Under Krimkriget 1853 drabbades flera engelska fartyg av kolera. Ett bevis på detta är den engelska kolerakyrkogården på Fårö, som du kan läsa om i vår kategori Fårö.

Gården består av huvudbyggnad, ladugård, brygghus och tunnbinderi. För det var så att det egna jordbruket behövde en sidonäring för att försörja den växande familjen. Tunnbinderiyrket gav en välkommen extrainkomst.
Den vitputsade manbyggnaden är en typisk parstuga i bulhusteknik. Bakom brygghuset finns utedasset.
Ladugården används nu som en lek- och lärmiljö med Barnens handelsbod och hem. Här finns också ett spännande höhopp. Kanske blev även du före detta barn sugen på det sistnämnda? Själv är jag alltid en smula barn. Beviset på att jag är vuxen.
Trädgården med syrener, rosor och äppelträd runt lillgården har, precis som huset i övrigt, planterats utifrån uppgifter från en man som bodde i huset i början av 1900-talet.

Inredningen är tidstypisk med tapetermönster, bomullsgardiner och pelargoner. Visst är det en stor skillnad mot de andra två gårdarna inom de gebiten?

Vi tror att lärlingen sov/vilade i den understa sängen.

Detta är en kommod, som är det äldre ordet för den inbyggda hygienmöbeln. Smart miljötänk.

Är du intresserad och vill jämföra med de andra två gårdarna är det bara att trycka på länkarna under:
https://gotlanduppochner.com/2022/05/18/1600-talsgarden-del-2/
https://gotlanduppochner.com/2022/05/21/1700-talsgarden-del-3/

Fotnot:
Imorgon kommer vi att visa vad vi gjorde i solskenet igår. Nu ska jag ägna några timmar åt att planera de närmaste bloggveckorna. En speciell pärm ska fyllas med möjligheter som finns till hands under vår hyrda ”stugtid”. Min lilla önskan om rikligt med regn på nätterna och sol och måttlig vind på dagarna hoppas jag infrias. 😉
Dessutom ska jag lägga några andra pussel för den närmaste tiden. Solveig har extra lov denna vecka. Vi ska sikta in oss på att hitta en orkidé som enbart finns på Gotland. Tur att fiskeläget intill är större i storlek och inte rör på sig i blåsten. För om det skulle börja det…

1700-talsgården; del 3

Nu har vi ”traskat” vidare hundra år och nått fram till 1700-talsgården på Bungemuseet. Även här rör det som en relativt välbärgad gård. De flesta husen är från mitten av seklet. Tiden då Gotland blivit svenskt och förde en tynande tillvaro efter försvenskningen. Hamnen i Visby hade tappat sin ledande roll som internationell storhamn. Resten av ön präglades av isolering och fattigdom. Två av manbyggnaderna har tegeltak, vilket var lyxigt på den tiden.

Ladugård med plats för kor, kalvar och hästar.

”Snickarboa”

Imponerande att det fanns ”femvåningshus” på 1700-talet. Detta hus rymde källare, brygghus, drängstuga och loft på två olika nivåer.

Fyra bilder från manbyggnaderna som var placerade i norr. Ekonomibyggnaderna fanns i söder. Ett lågt staket separerar de två olika anläggningarna.

Iskälke

Texten som finns på ”foten” av julbocken.
Genom att lägga ett fårskinn över ryggen och endast låta bockens huvud sticka fram önskade man ”God Jul” – till många barns förskräckelse.

Hjälp! Jag som i en kåseribok skrivit om när jag som barn på 1960-talet blev skrämd av det stela ansiktet och de ironiska kommentarerna från min ”gömda” storasyster bakom masken. Vilken tur jag inte mötte en julbock. Då skulle jag definitivt rymt varje jul. Kunde blivit en ny hit med Just D eller Werner. ”Vår Bosse har rymt…” 😉

Vägen vidare känns mer rogivande att avsluta med. I nästa inlägg från sevärda Bungemuseet har vi tagit oss till 1800-talsgården. Vi du se de två föregående inläggen från samma plats är det bara att trycka på Museum i spalten med våra 57 olika kategorier. Än så länge finns det även bland Senaste inläggen (7 stycken). Men inte många dagar till. 😉
Välkommen tillbaka!

1600-talsgården; del 2

Vi började med att besöka äldsta gotländska gården. Här rör det sig om ett välbärgat hem, uppfört i början av 1600-talet. Det vanligaste byggnadssättet var bulhusteknik (skiftesverk). Tekniken var vanlig på ön fram till 1700-talet då skog och virke blev en bristvara. På taken var det agtak.

Gårdens byggnader ligger samlade i en fyrkant med ladugården i norr och boningshuset i söder. Allt var vältänkt i det huvudsakligen självförsörjande samhället. Mitt på gårdsplanen står ett gårdskors för beskydd och som samlingsplats för husandakten på morgonkvisten.

Här traskade vi rakt igenom. Vid alla hus/rumsbesök var det viktigt att hålla reda på var huvudet höll till. Vad tacksam jag var för att jag inte är en jätte. Medellängden för fullvuxna människor var betydligt lägre på 1600-talet.

Det var lågt behagligt kackel från välkomstkommittén. De var antagligen vana vid främmande besökare. 😉
Vi gick in i huvudbyggnaden som heter Lunderhagestugan och som från början var en medeltida ryggåsstuga, som sedan byggdes om i slutet av 1600-talet och försågs med de höga korsvirkesgavlar den har idag.

Utdragssäng
Öppen spis och spinnrock

Det ska bli intressant att jämföra med 1700-talsgården och 1800-talsgården. Se likheter och olikheter. Om vi ser det i ett större sammanhang ska man tänka på att 1600-talets Gotland präglades av en sorglig ekonomisk och social nedgång. Handeln hade minskat rejält. Ön var dansk fram till Freden i Brömsebro 1645 då Gotland blev svenskt. Höga skatter betalades både till danska härskare och svenska härskare under 1600-talet. När det gällde Sverige rörde det sig under många år om underhåll till den abdikerade drottningen Kristina.
31 år senare ockuperades Gotland åter av danskarna. Nya problem uppstod. Under tre år, 1676-1679 styrde de danska militärerna. Ny fred inträffade alltså 1679 när Sverige styrde igen. Som tack för allt sprängde de danska militärerna borgen Wisborg slott, som låg i anslutning till ringmuren. Vilken sorglig soppa.

Vagga

Vi var på väg mot nästa århundrade, 1700-talsgården. Avslutar med en jämförelse över var invånarna på Gotland bodde i slutet av 1600-talet. Ungefär 28 000 invånare bodde på ön. Endast 2 000 av dem bodde i Visby.

Här är länken till del 1.
https://gotlanduppochner.com/2022/05/17/bungemuseet-alla-tiders-museum-del-1/

Bungemuseet – alla tiders museum; del 1

I söndags styrdes bilen norr ut till ett av Sveriges numera största friluftsmuseer. Vi välkomnades utanför entrén av tre trevliga kvinnor i tjusiga tidstypiska dräkter.
En utmärkt, smidig och vikbar karta lotsade oss genom området.
Vi kommer att visa upp flera blogginlägg från besöket. Den här prologen kommer att bli en slags översikt. Vad vi inte kommer att få plats med på bild är aktiviteter för barn. För dem finns bland annat Barnladan med höhopp, Lekplatsen och möjligheter att göra aktiviteter från förr. Med andra ord en skön mix av lek- och lärmiljö. Det finns också bord och stolar i anslutning till Lekplatsen för dem som har egen matsäck/fikakorg med sig. Givetvis finns det guidade turer att deltaga i för dem som vill ha mer ”kött på benen”.

Till höger om entrén finns rekonstruerade förhistoriska gravar. Till vänster ser du en hjulkorsgrav från tidig järnålder och till höger en skeppssättning, som var vanlig under yngre bronsåldern. Gravhögarna längst bort var vanliga under yngre järnålder.

Tvättstuga
Lamm- & russgift

Väderkvarnen är från Alva på södra ön. Kvarnens förre ägare hette F Hermansson. Han var en mycket uppfinningsrik man. I kvarnen hade han installerat en handkvarn, en svarvstol och en cirkelsåg. Hermansson tillverkade även en potatisskalare för att kunna göra potatismjöl (stärkelse).

Nu undrar du bloggbesökare säkert varför vi tog kort på denna hög med pinnar? Läs texten nedanför och du inser fiffigheten, medmänskligheten, psykologin och mycket annat positivt.

Förr i tiden på Gotland hade denna hög, som kallas för kallvarp eller kavelvarp, en viktig uppgift, som jag personligen tycker borde finnas kvar än idag. En kallvarp kunde hittas längs vägar och stigar, där människor ofta passerade på sina vandringar. Traditionen berättar att den som passerar en kallvarp ska slänga på en pinne och be om en lyckosam vandring med en ramsa som låter så här: Ja aukar pa din mangg, däu letar pa min gangg.” (Jag ökar på din mängd, du lättar min gång.) Därefter är vandraren garanterad en lätt resa fram till sitt mål.

Vackert ögongodis i mitten av området. ❤

Här handlar det mer om motsatsen – skrämmande straff. Människor kunde placeras i skamstocken med sina händer och fötter slagna i järn. Syftet var att avskräcka andra att begå brott. Ibland spottade de passerande på dem. Efteråt var de förlåtna och välkomna tillbaka till samhället. Ofta var det domstolen och kyrkan som delade på bestraffningen. 1864 avskaffades Skamstraffet i Sverige. Inte en dag försent enligt mig.

Bildstenar

Vilket fantastiskt jobb folkskolläraren Theodor Erlandsson gjorde under sin levnadstid.
Den mannen är definitivt värd ett eget inlägg. ❤

Du bloggbesökare som inte bor på Gotland är välkommen hit till gotlanduppochner för att läsa mer om detta unika friluftsmuseum. För det kommer efterhand fler delar. 🙂

Du som bor på öjn eller du som kommer hit till Gotland som turist. Gå in på http://www.bungemuseet.se om du vill ha aktuella öppettider. Ibland ordnas det temadagar och ”prova på aktiviteter”. Då kan det röra sig om biodling, tunnbinderi, repslagning, byk, växtfärgning och luffarskola.
Ha en fin majdag. Sköt om dig.

Tingstäde runt; 2-2

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

Vi motstod frestelsen att cykla vidare på en slingrande asfaltsväg. Orsaken var att vi insåg att vi i så fall lämnade Tingstäde socken. Istället cyklade vi in på en mindre väg och stannade till utanför Gotland of Sweden, Bed & Breakfast, för att plåta två saker.

Bokboden lockade mer än att basta. Ägaren kom ut från huset och Solveig tog en liten pratstund och berättade om gotlanduppochner. När vi kom hem googlade hon och läste högt för mig. Massor av positiva recensioner om stället och värdparet. Med andra ord ett bra tips för framtiden.

Under första världskriget stod Tingstäde fästning klar. Tyvärr hade bygget dragit ut på tiden. För fästningen var militärtekniskt föråldrad redan när den togs i bruk. Delvis är förråds-och förläggningsbyggnaderna, som är avsedda för 300 personer, nergrävda i åsen. I modern tid är det ett museum som sköts av Tingstäde hembygdsförening.

Det här fina huset skulle jag gärna velat veta något om. Kanske får jag hjälp och raderar denna text och byter ut det mot… 😉 Visst hade vi tur med vädret? Just här är det inte ett enda mörkt moln på himlen.

Vi cyklade ner mellan två vitsippshav och tog oss till Gotlands näst största insjö, eller träsk som de säger här. Tingstäde träsk är en av öns största dricksvattenstäkter.

Hade kassen med bouleklot legat i bilen kunde vi tagit en match. Bra tips för framtiden.

Mysigt att cykla omkring bland hus och fina trädgårdar. Alltid nära till vatten.

Frestelsen blev för stor. Ännu en gång tog vi oss ner till träsket. Jag tog en vända ut på bryggan. Mina tankar gick till Bulverket som ligger på botten av Tingstäde träsk. Det rör sig om nordens största bevarade byggnadsverk av trä. Tiden är inte helt klockren. Kanske runt år 1130, någonstans mellan vikinga- och medeltiden. Bulverket är kvadratisk. På de 170 meter långa träplattformarna har det stått trähus. Tyvärr har Bulverket förstörts av brand. Från båt ska det gå att se resterna. Även genom blankis på vintern.

Min timer började närma sig ringning. ”Den lilla blå” stod parkerad utanför Gotlands Försvarsmuseum. När det är öppet visas öns historia för armé, flyg och marin. Tidsepoken är från förr till nu. Det är föreningen Gotlands Försvarsmuseum som driver museet. När cyklarna lyftes upp bakom bilen gick solen i moln. Plötsligt var det kyligt. Nästan som ett ”kallt krig”, tänkte jag ironiskt.