Naturen i färg; brunt

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg
.

Det sägs att färgen brun inger lugn och trygghet och står för en närhet till jorden.
Mina känslor för denna färg är delade. På 70-talet, då brun var en modefärg, var den även min favorit och jag vill minnas att jag till och med virkade bruna dukar till mitt rum.
Första egna lägenheten, på studieorten Jönköping, möblerades med en liten matgrupp där stolarna hade brunt tyg och sängöverkastet matchade. De virkade dukarna var förstås på plats.
Numera är brunt en färg som sällan eller aldrig dyker upp i hemmet men som jag uppskattar när jag möter den i naturen, för där passar den in.

Har aldrig tidigare sett den här konstruktionen av fågelholkar men antar att det finns fåglar som tycker om att bo nära varandra…

Det är något visst med bänkar som står utplacerade. Vet inte om det är särskilt många i Visby men jag tycker att vi lyckas med att fånga ovanligt många på bild. Det är något speciellt med lövtäckta gräsmattor också. Och ljudet när man ”vadar” genom ett tjockt täcke med löv! Tur att jag hann med att fotografera innan snön kom.

Vinterståndare – vackert ord och perfekta fotoobjekt.

Ett ensamt slånbär som en färgklick bland många bruna nyanser.

Eller varför inte ett nypon?

Ormbunken krumbuktade sig framför kameran.

Jag älskar boklöv på våren. Finns inget som slår deras ljusgröna färg. Men de är inte så tokiga på hösten heller, speciellt inte då solen får spegla sig i dem.
Avslutningsvis kan jag tillägga att det finns många nyanser av brunt. Jag har bara lyckats presentera några av dem. Jag lärde mig förresten ett nytt ord för en brun färg häromsistens – taupe. Den är riktigt snygg faktiskt. Jag kanske ska ta och virka några nya dukar 🙂
/Solveig

Naturen i färg: orange

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

En av höstens mest lysande färger är orange, en ”varm” färg att bli glad av.

De fyra första bilderna kommer förstås från favoritplatsen Botan…

En söndag för ett par veckor sedan tog vi en tur till Lummelunda. Ett fint Naturreservat att njuta av året om.

Gungan, nästan nere vid havet, har vi fotat förr. Den här gången fick den vara med på bild utan en gungande Bosse.

Lite färg, ett och annat strå med blad i orange, som kontrast mot många olika nyanser av grått.

En lönn – som alltid i en praktfull höstskrud.

Någon är lycklig nog att äga ett sommarhus på denna fina plats.

Fortsätter man längs havet och sedan drar sig uppåt igen finns en stig att följa. Vackert dekorerad så här på hösten.

Med tanke på de senaste dagarnas blåst har bildens löv förmodligen dansat vidare och ersatts av nya från träden. Allting har sin tid…

Färgklickar i Brissund

Idag lyser solen igen över Visby. Annat var det i förra veckan och i helgen som gått. Stundtals har regnet vräkt ner så att tanken på att ge sig ut, om ens för en kort stund, genast bytts ut mot den mer förnuftiga tanken: Stanna inne!
Igår blev det ändå en tur till ett par av våra favoritställen Själsö och Brissund.

När vi går längs havet vet vi inte riktigt var gränsen går mellan de båda platserna, men de är lika fina båda två. Bosses väderapp ”lovade” att det skulle vara uppehåll hela eftermiddagen och den höll vad den lovat. Det blev inte en enda droppe regn, men både hav och himmel var konstant grå. Det är i sådana stunder som det gäller att inte fästa blicken på alla de grå nyanserna utan att istället börja leta efter färgklickarna.

Det var bara att rikta blicken neråt en stund istället för att titta ut mot havet…

… och ibland gick det bra att titta uppåt också…

Det visade sig att det fanns färgklickar både här och där…

… och de påminde oss om att augusti, trots allt regn och rusk, faktiskt är en av våra sommarmånader.

Nu är det visserligen bara ett par dagar kvar av augusti och september är en höstmånad. Men vi vet att hösten kan bjuda på många soliga, fina dagar med klar, hög luft och en alldeles fantastisk färgpalett att njuta av! Så glöm inte – det finns färgklickar, även om det ibland ser ut som att det mesta är grått.

Naturen i färg; färgstarkt

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

För några veckor sedan fick jag se Gotlandssippor, för första gången i mitt liv. Jag hoppas att det blir fler träffar eftersom det var ett färgstarkt möte. Att mitt macro dessutom, för en gångs skull, lyckades få till flera bilder som jag blev riktigt nöjd med ser jag som ett extra plus. Kombinationen mellan den starkt gula och den lika intensivt lilablå färgen hade kanske fått ett och annat ögonbryn att åka i höjden om det varit en kombination på ett par klädesplagg, men i naturen är det liksom helt okej. Det blir bara en helt underbar blomma.

Om möjligt ännu starkare kombination hittade jag i denna pion, givetvis på favoritplatsen Botan.

För många år sedan gick jag en kurs på Högskolan i Halmstad. Vill minnas att den hette ”Bildskapande i undervisning och vård”. Ett av de bestående minnen som den kursen gav var när vår lärare klickade ut grundfärgerna på ett stort papper och sedan lät oss elever blanda till den ena nya färgen efter den andra. Till slut hade vi ett papper fyllt med alla slags färgnyanser. Den här blommans färg hade vi förmodligen fått fram med rött, vitt och en liten skvätt blått. Visst är det en underbar blomfärg?

Syrener är ljuvliga på många sätt. Inte bara för sina färger utan också för sin doft.

Det är något visst med gult. En färg att bli glad av. Inte är det fult i alla fall!

Vet inte hur många bilder på vallmo som jag sett på Instagram under de sista veckorna. Den här har ingen riktigt skärpa någonstans utan blir lite mer som en vallmo i akvarell.

På vår gård utanför huset har någon sått blåklint i olika färger. Vaktmästarna klipper runt om så att det blir en liten äng av blåklint mitt i gräsmattan…

Det japanska körsbärsträdets blommor har för länge sedan ”snöat bort”, men jag hann med att fånga dem på bild.

Färgstarkt måste förstås avslutas med en solnedgång. Det sägs att solnedgångar på Gotland är något alldeles extra… fast de är nog lika vackra överallt.

Text och foto: Solveig Lidén

Naturen i färg; Hur beskriver man grönt?

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Vän av ordning har kanske redan hunnit tänka: Men har hon inte redan haft ett grönt inlägg i kategorin ”Naturen i färg”? Jodå, det är alldeles rätt. Grönt var en av förra årets färger.
Då höll jag mig till grundfärger. I år är det nyanser och blandningar som gäller, som exempelvis limegrön. En läcker variant av grönt i kombination med gult.

Våren som vi njöt av några dagar här i Visby kom plötsligt av sig. Och naturen fann sig i detta och bromsade. Därför har jag botaniserat i min mapp från förra året också och plockat fram bilder som inte fick vara med då. Den här bilden döper jag till ”Kramen”.

Rubriken har jag lånat från ett TV-program som jag råkade halka in i häromdagen. Kvinnan det handlade om ställde denna fråga. Hur beskriver man grönt? Och svarade sedan själv: Som ett skimmer, som en förundran… Det lät både poetiskt och vackert tyckte jag, och fick mig att minnas en sommardag för 34 år sedan. Jag hade precis kommit tillbaka från två varma veckor i Jordanien och Israel. Vi fick vänta i Hallsberg på ett tåg som skulle ta oss till hemorten. Klockan var nog ungefär fyra på morgonen och jag minns att det var kallt och regnigt. Men det vilade ett skimmer över hela Hallsberg – för det var så grönt! I nyss nämnda länder var det varmt, brännande varmt och det var få platser vi besökt där det fanns någon som helst grönska. Den morgonen fick mig att inse att jag är glad över att jag är född i Sverige och att jag inte önskar mig någon annanstans…

I gräsmattan utanför huset där vi numera bor finns det sådana här små skönheter. Man måste krypa nära för att se dem.

I Botaniska trädgården, växer många andra skönheter. Var och en originell och vacker på sitt sätt.

Macroobjektivet och jag har inte riktigt funnit varandra än… men vi jobbar på det. Det jag gillar bäst är de mjuka bakgrundsfärger som det skapar utifrån detaljer i bakgrunden, blåsippor exempelvis.

Vi bor på en ö, med hav runtom! Varje gång jag skriver det blir jag lite förundrad över att det faktiskt är sant.

Hur beskriver man grönt? Ja närmare skimmer än så här, kan man nog inte komma. Nyutslagna boklöv med solglitter i de tunna löven. Då blir jag förundrad över naturens skönhet och tacksam för att jag fritt kan njuta av den.

Text och foto: Solveig Lidén

Naturen i färg; grått, beige och greige

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Har man, som vi, förmånen att bo i den vackra staden Visby är det aldrig långt till havet.
Den här bilden tog vi för några veckor sedan när det fortfarande fanns en grön gräsmatta som lyste upp. Så är det inte längre.

Havet är fascinerande på många sätt. Ser på Facebook att det näst intill blivit mode med vinterbad. Fullständigt obegripligt, men så är jag också en riktigt badkruka.

Nog ser de frusna ut, både fiskmåsarna och gräsänderna. Säkert längtar de, precis som vi, efter sol och varma vårvindar…

Vi lämnar havet och tar en tur längs Själsöån. Lavar i olika grå nyanser finns det gott om längs ån. Visst ser de häftiga ut? Och fröställningar hör till mina favoriter!

”Naturliga konstverk”. Helt gratis att beundra och fotografera…

Så bra att det finns en blandning av de båda färgerna grått och beige som fått sitt eget namn, nämligen greige.

Gistgardi är den inhägnad med ställningar som används för att torka näten.

Så här har vi det numera. Snö, snö, snö… och kallt dessutom. Gotlandsbaggen ser, också ut att längta efter varmare dagar.

Vi avslutar på nästan samma plats som där vi började, Fiskarporten, nära Kruttornet.
Den grå muren känns som en värdig avslutning på vår rundtur bland grått, beige och greige.

Text och foto: Solveig Lidén

Naturen i färg; svart

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Det är dags för årets sista blogginlägg i kategorin ”Naturen i färg” och denna gång har jag valt svart. Som barn var det en färg som jag förknippade med sorg. Men, mycket har hänt sedan dess. Svart har blivit en populär färg som numera dyker upp lite överallt. När jag började fundera över var jag skulle hitta svarta fotoobjekt i naturen var koltrasten det första jag kom att tänka på. I Ystad låg vi ofta och lyssnade på koltrastarnas morgonkonsert. De var flitiga besökare i det lilla grönområde som fanns bakom vårt hus. Här på Gotland syns och hörs de ibland när vi är ute på våra små utflykter. Men vill de sitta stilla en stund så att jag hinner komma riktigt nära för att få till en bra bild? Nej! Ovanstående kort fick jag zooma in och det var minsann inte på första försöket. Denna koltrast och hans tre-fyra kompisar lekte tafatt med mig. Varje gång jag försiktigt smög närmare, så lyfte de och flög vidare…

Lamm! Det tar ett tag att anpassa sig till något som är nytt, men nu vet vi att på Gotland säger man lamm istället för får. Varför ligger det svarta lammet en bit ifrån de andra? Förhoppningsvis har det valt sin position själv. Få saker gör mig så arg som elakheter i form av utfrysning och mobbning. Och jag vet att det förekommer även i djuren värld. Minns att det var så bland våra hönor…

Bläcksvamp. Ser inte ett dugg aptitlig ut eftersom den blivit för gammal och bytt färg från vitt till svart. Men, jag tror att, detta är en fjällig bläcksvamp och då hade det varit en läcker matsvamp om den plockats när den var vit.
.

Min app som ska hjälpa mig att känna igen växter påstår att detta är odon. Jag håller inte med. Någon som vet vad det är? Jag tycker i alla fall att de passar in vad det gäller färgen.

Träd utan löv. Vackert, men lite dystert. Känns skönt att veta att trädet bara vilar. Efter vinter kommer en ny vår…

Under 2020 har jag blivit mer och mer intresserad av att ”leta” efter speglingar i vatten.
Visst är det häftigt att de ganska obetydliga strån som finns längs åkanten kan skapa så effektfulla mönster i vattnet. Naturens egna konstverk!

Allt som oftast hamnar vi vid havet. Ibland stormar det så att vågorna går höga, andra gånger sköljer vågorna lite mer försiktigt in mot land. Det är fascinerande att hårda stenar slipas mjuka av vattnet. Kanske en påminnelse, till oss människor, om att det går att förändra även det som kan verka omöjligt… Det gäller bara att ha tålamod.

Har ingen app som artbestämmer musslor. Det borde jag kanske ha, fast å andra sidan tycks min växtapp inte vara helt pålitlig. Förhoppningsvis har jag rätt när jag skriver att detta är blåmusslor. Jag fastnade mest för att en av dem öppnat sig och ser ut som ett hjärta, även om den svarta färgen är på utsidan.

Svart som natten. Nu är det verkligen mörkt.

”Var inte rädd för mörkret. Tänd ett litet ljus!”, är en liten strof från en sång och den får avsluta mitt inlägg denna gång. Var rädda om er!

Text och bild: Solveig Lidén

Naturen i färg; gul

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Det finns en plats i Visby som vi hela tiden återvänder till – Botaniska trädgården. Så välskött! Så mycket som finns där att njuta av under årets alla månader. Vi vet, för förra året var vi där minst en gång i månaden… I år har besöken inte blivit lika många, men varje gång vi kommer dit så infinner sig en behaglig känsla i hela kroppen.

Ett enda litet gult löv gör sig fint mot stenarna, med porlande vatten från en liten bäck i bakgrunden.

Mer porlande vatten. Vad är det egentligen med detta ljud som har en sådan rogivande effekt?

Som ett eget litet konstverk satt lövet där i trädet och givetvis åkte kameran fram.

Vem har sagt att man måste fotografera hela blommor? Ibland blir det mer effektfullt med bara en halv…

Det går bara inte att låta bli. En gul ros måste få vara med.

Blåmesbilden har vi lånat från en Instagram-vän, @gotlandbyz
Rekommenderar varmt att ni tittar in på hennes Instagram-konto. Hon tar fantastiska bilder på fåglar och mycket annat. Tusen tack, Zenita Krantz, för lånet!

Snäckschimpansen har fått en senapsgul lav som naturens egen dekor.

Jag är väldigt förtjust i kalkstenens ljusgrå färg. Ger bra kontrast åt det mesta man fotograferar.

De flesta insekter jag försöker fotografera lyckas flyga iväg innan jag hinner ställa in skärpan. Men den här satt kvar och hade till och med rätt färg.

Skördetid. Äppelträd får mig att minnas barndomens dofter i mormors kök. Mormor skalade äpplen och skar dem i lagom stora klyftor som sedan torkades på plåtar i järnspisen. Doften av torkade äpplen var magiskt god.

Fler barndomsminnen. Min pappa plockade svamp så fort han kom åt, till mammas stora förskräckelse. Hon trodde alltid att han lyckats få med någon svamp som var giftig. Pappa fick rensa, steka och äta upp sin svamp helt själv. Det var bara när han kom hem med kantareller som resten av familjen ställde upp och hjälpte till med att äta upp dem. Jag har nog ärvt mer av mammas avståndstagande än av pappas intresse att plocka svamp. Tror att det här kan vara en Karljohansvamp eller Stensopp som den också kallas. Men, jag kan ha fel. Hursomhelst tycks det ha varit någon som smakat av den…

Även det lilla kan vara vackert nog.

Höstfibbla tror jag att detta är…

… och det här vet jag att det är en maskros. Läckert gul i gräsmattan utanför huset där vi bor.

Som avslutning kommer en bild som Bosse tog häromdagen, också strax utanför vår bostad.
Vem hittade egentligen på uttrycket att gult är fult? Det enda som stämmer är väl att det rimmar. Gult är en fantastisk färg som lyser upp så här på hösten. Den som följt mina inlägg har nu konstaterat att jag har gått igenom färgerna vit, blå, grön, röd och gul. Vad återstår då? Svaret på den frågan dyker upp någon gång i december.
Tills dess får ni njuta av höstens alla färger.

Text & Bilder (utom den sista): Solveig Lidén

Naturen i färg; rött

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Humlan ville inte vara med på bild… Den satt i stockrosen när jag ställde in skärpan för att ta en bild, men flög sedan sin kos lika snabbt som den här sommaren försvann. Det har varit en annorlunda sommar på många sätt. Bosse och jag har ibland tittat på varandra och undrat om vi varit helt ensamma på ön. Det är så det blir om man, som vi, går upp före fem, lämnar Visby och ger sig ut på utflykt. De få gånger jag besökt Östercentrum har jag däremot undrat över om vissa människor glömt bort allvaret med en pandemi.

Innanför muren har vi inte cyklat tillsammans på hela sommaren. Men förra söndagsmorgonen tog vi en tur. Det är njutbart att cykla längs med muren. Rosor och stockrosor, en del överblommat, annat vackert.

Jag har en speciell känsla för rosor eftersom det var min mammas älsklingsblomma. Vi hade många olika rosor därhemma i vår trädgård.

Var och en har sin charm. Ensamma eller tillsammans.

Samma sak med vallmon som dyker upp lite här och där på Gotland. Ibland ensamma…

ibland många.

och ibland i så stora fält att de helt enkelt bara kan ses som en gemensam färg.

Fast hur fint ett fält än kan vara uppskattar jag en liten ensam vallmo bäst. Och gärna en som ser lite tilltufsad ut.

Här har en sömntornstekel varit framme. Jag läste att den lägger ägg i nyponrosens knoppar. Äggen utsöndrar växthormonsimitationer och lurar på så vis busken att bilda håriga nypon, galler. Här inuti kan larverna sedan leva och utvecklas. Så smart! Men, läste också att det finns parasiter som utnyttjar dessa galler och lägger sina ägg där också. Hm!

Fler blommor, vars namn jag inte känner till.

Den här fantastiska dillpionen hittade jag i Botaniska trädgården.

Visst är duvan fin med sina orangeröda ben!

Älskar rabarberpaj med vaniljglass. Vet dock inte om detta är en äkta rabarber eller någon sorts prydnadsvariant. Hittade den i en plantering i Visby.

Smultron! Så gott!

Årets jordgubbsplanta från balkongen fick bidra med bladet… Jordgubbarna köpte vi.

Årets godaste hallon! Från Stenhuse gård här på Gotland.

Nja… måste erkänna att jag inte är så förtjust i röda vinbär. Fast när tjejerna var små hade vi vinbärsbuskar i vår dåvarande trädgård och som tur var tyckte de om dem.

Men våra egna tomater, som vi har på balkongen, dem tycker jag om!

Rönnbär – vackra, men jag håller med räven: ”Surt, sa räven om rönnbären”. Även om ordspråket står för något annat…

Tror att detta är stenbär. Läste att de har en syrlig smak.

Sista bilden får påminna om att vi går mot höst. En årstid som är vacker med alla sina färger. Jag har bara så svårt att acceptera att det blir mörkare och mörkare. Det är bara att gilla läget och börja att samla foton med nästa färg.

Önskar er alla en fin avslutning på augusti och en skön höst!
Text och foto: Solveig Lidén

 

Naturen i färg; grönt

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Att välja färgen grön till maj och juni kändes ganska självklart. Grönt har alltid varit min favoritfärg, grönögd som jag är.
I dessa oroliga Corona-tider, då inget är sig likt, känns det som läkedom att få ge sig ut i den fantastiska naturen. Varje vår drabbas jag av en intensiv känsla av tacksamhet att färgerna återvänder.
Jag insåg ganska snabbt att det inte skulle gå att välja ut tio-femton bilder. Det finns redan 95 i den gröna mappen. Därför kommer det att bli två gröna inslag under kategorin ”Naturen i färg”! Jag har valt att döpa varje bild – en dos fantasi behövs för att göra vardagen lite gladare ibland.

Av det lilla kan det bli något stort en dag

Ängel med en vinge
(Jag såg den direkt när jag passerade under trädet – ängeln med en vinge. Bosse hade kameran just då. Jag fick först fota den med mobilen, ta sikte var den fanns i trädet och gå ikapp Bosse och låna kameran.)

Knoppar vid fönsterglugg

Diffus fjäril
(Fick inte till skärpan helt, men ibland kan även det diffusa ha sin charm.)

Parasoller i sol

Skiraste grönska
(Här måste jag få inflika att den som bott i Skåne under flera år är bortskämd med bokskogar. Bosse letade därför raskt upp ett utflyktsmål åt oss där vi fick njuta av bokarnas skira grönska även här på Gotland. Klinteberget bjuder inte bara på blåsippor i mängd utan även på fin bokskog.)

Färgkomposition

Krigare på väg ut i strid

På sned i livet – men ändå perfekt

Fladdermöss i mängd

Gröna nyanser

Uppåt det bär

”Nykläckt” Lönn

Ormhuvud

Mot grå himmel

Vad ska det bli av dig då?

Får jag också vara med?

Livets vägar
Hoppas att jag inte tröttat ut dig helt. Det är så fantastiskt roligt att leka med en kamera… Var rädd om dig! //Solveig Lidén