Bläse kalkbruk och museum

Ända sedan medeltiden har det brutits och bränts kalk på Gotland. Från början bröt varje gård kalk efter behov. Under 1600-talet förvandlade rika köpmän och borgare kalkbränningen på ön till en mycket stor lönsam industri.

De mäktiga kalkpatronerna håvade in otroligt med pengar på sina ugnar. Men tänk dig in hur en arbetsvecka för de som gjorde grovjobbet var på den tuffa tiden. Vilken medelålder hade stackarna? Carl von Linné skrev efter sitt besök vid ett kalkbrott 1741 följande: …luften i huset är fullare med kringflygande kalkpartiklar än någon kvarn av mjöldoft. Dessa kalkpartiklar lägger sig på arbetsfolkets läppar så att de därav är fulla av utslag och hudlösa.

Kalkhanteringen i Bläse startade i slutet av 1800-talet. Produktionen pågick fram till 1945. Under andra världskriget var kolbristen stor. Som mest jobbade här 140 man. Ett helt samhälle växte fram kring bruket bestående av arbetsbostäder, disponentvilla, affär och café. Glansperioden för kalkbruket i Bläse var på 1920- och 1930-talet.

Sedan 2015 finns vid strandkanten konstverket PORT MOT HAVET av Gösta Wallmark. Detta har vi sett flera gånger på instagram och på foton i böcker & broschyrer. Stenkul att äntligen få se det på riktigt.

Här ser du den stora ”pulkabacken” av mordmassor och halvbränd kalksten.

Bläse kalkmuseum är öppet på sommaren. Här kan du få följa kalkens väg från sten till kalk och få veta hur arbetarna levde. De belyser även kvinnoperspektivet i Gotlands kalkindustrihistoria.
Georg Moberg var en av arbetarna. På sin ringa fritid snidade han träfigurer som finns utställda på museet. Under sina sista levnadsår blev han erkänd som konstnär. Sådan fakta gör mig varm i ❤

Järnvägssträckan till brottet är återställd och det har gått ett Stentåg tur och retur för turister fram till 2019. Förra året var turerna inställda. Jag vet inte hur det varit i år. Vi såg inget tåg under vårt tidiga morgonbesök i trakten.

Kalken användes inte bara på Gotland. Mycket av kalken exporterades till platser runt hela Östersjön. Därför var det givetvis viktigt att kalkbrotten låg nära en bra hamn.

Ett besök i Skolgalleriet, Vänge; del 2

När vi gått klart rundan i trädgården och lyssnat till Anders Thorlin (inlägg del 1) var det dags att gå in i själva skolan, ett hus med många ”år på nacken”. Kyrkskolan, som den kallades, blev färdigbyggd 1918 läser jag på skogalleriet.se. Kanske går det lite bättre att föreställa sig hur det såg ut för hundra år sedan om bilden är svartvit.

Tur att det numera går att ”redovisa” i färg. Att solen dessutom passade på att krypa fram från sin plats bakom, ett av alla, moln satte en liten extra guldkant på tillvaron.

Att komma in är ganska överväldigande… här gäller det att försöka fokusera på en sak i taget. Som den ”fröken” jag är så fanns det förstås detaljer som jag fastnade för.

Skolbiblioteket! Här hittade jag flera böcker som jag läst och en och annan som finns i vår egen bokhylla.

Läs-planschen! Åh, jag hade gärna satt mig i en bänk och lyssnat på en dåtida fröken.
Läste alla i kör? Fanns det de som fick ont i magen varenda gång den här planschen hängdes upp eftersom läsning var det svåraste och värsta de visste? Fick de den hjälp de behövde?

Lyft blicken och res jorden runt!

Glömde fråga Anders om symboliken bakom denna installation så jag får göra en egen tolkning 🙂 Här sitter eleven som drömmer sig ut i skogen bland björkarna. Eleven som hellre flyger fritt än sitter stilla i ett klassrum.

En bokpyramid av gamla böcker. Kul idé!

Eleven som alltid kom försent… berättade Anders om.
Men alla klockor påminner oss också om att tiden rinner iväg. Bosse och jag brukar skoja om att det är jag som ”skyndar på oss” när vi är någonstans. Så var det även denna gång.
Tack till Anders Thorlin för guidning och berättelser!
Och till alla andra som befinner sig på Gotland, men som ännu inte gjort ett besök i Skolgalleriet: Här är ett tips för en eftermiddagsutflykt!


Ett besök i Skolgalleriet, Vänge; del 1 av 2

Skolgalleriet i Vänge har länge stått på listan över platser som vi ska besöka.
I ett mejl fick vi klartecken att det nu öppnat igen för besökare. Vi gav oss därför ut i den intensiva trafiken runt Visby och körde söderut mot lite lugnare vägar…

Vi parkerade vid kyrkan. Därifrån var det bara några steg att gå till Vänge gamla skola, f.d. Kyrkskolan.

Anders Thorlin, konstnär, skulptör m.m. och mannen bakom projekt ”Skolgalleriet”.
När vi hade ”swishat” entréavgiften började vi med att gå en runda i trädgården. Efter en stund kom Anders ifatt oss och gav oss en personlig beskrivning av hur han hamnat i Vänge och hur hela projekt SKOLBÄNKEN startat.

Detta konstverk, och berättelsen bakom om hur det ”blev till”, blev min absoluta favorit.
Om jag inte minns fel så är det tillverkat av ett granitblock.

Men den som tar sig tid att vandra runt i trädgården och filosofera hittar säkert sin egna favorit.

En skolsal under bar himmel där olika sorters sten utgör bänkskivor. Varje bänkskiva har utsmyckats med något som ger möjlighet för betraktaren att tolka och fundera vidare. Anders visade och berättade om sina tankar.
Skolan är något som alla har minnen av och en utställning som denna kan säkert framkalla både positiva och negativa minnen. Jag läser på hemsidan om Anders vilja att visa: ”Hur viktigt det är att kunna se varje individ, hur olika vi är, så olika förutsättningar och så olika ursprung.”
Jag skulle vilja påstå att han lyckats. Känner att det är precis det som är skolans viktigaste uppgift att förstå och försöka klara ut, men kanske också det som är allra svårast att räcka till för som enskild lärare.

Elevernas och lärarinnans cykelgarage har blivit ett litet galleri där det finns möjlighet att beundra både Anders skulpturer och målningar av hans fru Karin.

Detta är första delen av vårt besök. Imorgon kommer del 2…


Aner vattenkvarn i Boge

I bakgrunden syns Boge kyrka som har siffra 37 i kategorin Medeltida kyrkor. Den gången för två år sedan var vi på väg hem från Slite och gjorde en kort avstickare till kyrkan. Nu tänkte vi premiäråka den mindre vägen mellan väg 147 och 148. Hela fyra stopp ämnade vi stanna till vid, på den under en mil ”långa sträckan”.
Det var som att komma in i en ny värld när vi rattade ner mot parkeringen. Under de cirka tvåhundrafemtio meterna mot målet gick vi ner i varv och tog in behagliga intryck.

På medeltiden var det gott om olika slags kvarnar på Gotland. Vid mitten av 1600-talet fanns det 134 förtecknade kvarnar på ön, hundratalet var vattenkvarnar. Av väderkvarnarna fanns de flesta på Sudret. (längst ner på ön) Men i samband med myrdikningarna under 1800-talet försvann den viktiga ingrediensen, som stavas V-A-T-T-E-N.

Nu finns det endast två vattenkvarnar kvar på Gotland som är brukbara. Aner vattenkvarn vid Boge, som byggdes i slutet av 1800-talet, är en av dem. Kvarnen byggdes i resvirke och bulteknik. Den har faltak och är två våningar hög.
En guldstjärna till hembygdsföreningen ❤ vars insatser räddade kvar kvarnen, dammarna och vallarna vid Aner. Om vattentillgången är tillräcklig i dammen brukas kvarnen vid två tillfällen om året.

Hjulet som driver kvarnen är ungefär 6 meter i diameter. En tjusig koppling, av en slump, till hästkrafter. 😉

Vad trevligt att dörren var öppen till detta museum. Välkommen in kära bloggbesökare.

I kvarnhuset finns dubbla kvarnstenspar.

Jag stod en stund och försökte tänka mig in hur det skulle varit att besöka kvarnen under dess ”glansdagar”. Insåg att ljudet säkert hördes långt innan kvarnen syntes. Jag hade därefter antagligen noterat bruset av strömmen. När jag öppnat dörren borde bullret varit rent öronbedövande. Gick det att föra en dialog? Såg man något genom den vita dimman? Hur var det att ta sig uppför trappan? Här någonstans började jag tänka på en scen från svartvita Kullamannen och steg för steg började ett bokmanus ta form i min halländska hjärna. Eller snarare en scen till ett manus, som ligger och vilar i en malpåse. Fortsättningen till Mina fotsteg i ditt hjärta. För jag hade flera hemliga skäl till att jag ville bo på Gotland. 😉
(Inga fler kommentarer om ämnet)

Numera är platsen privat. Vilken ynnest det är att vi 2021 har möjlighet att få ta del av historien. Få en inblick i vardagen förr. Då de flesta gårdarna var självhushåll och det ofta fanns en kvarn på tomten, där det maldes under vår och höst. Om vattenflödet samarbetade med människorna.

De här två söta hästarna var säkert mer nyfikna på vårt fika än oss. Jag ger högsta poäng till fikaplatsen, när det gäller väder, vyer, godsaker och sällskap. Just nu hade jag inte velat sitta där. För det regnar i Visby idag.

Kattlunds

Sveriges bäst bevarade bondgård och en av Nordens bäst bevarade ligger på Sudret. Förr var här små åkrar, ängen och betesmarker på den platta ytan. Delar av Ladugårdslängan, som är byggd i olika etapper, är från 1200-talet.

Kattlunds museigård ligger i Grötlingbo socken. I hela tre väderstreck är det härifrån nära till havet.

Jag hade kvällen innan fått min första dos, så vi var inte där för att gå på museum. Istället tänkte vi ta med oss den köpta lunchen. Eftersom vi var dagens första besökare passade vi på att…

… gå in i butiken och köpa med några saker hem.

Det har bott människor här från slutet av 1200-talet och fram till 1912. Troligtvis inte samma personer. 😉 1294 drev Johannes Catlond handel med England. Domaren i Eke ting, Botulf Kattlund, ägde gården i början av 1400-talet. Fram till 1600-talet gick både domarämbetet och bostaden i arv genom flera generationer.

Under nästa århundrade delades gården upp i flera delar. I slutet av 1700-talet bodde sex familjer i fastigheterna på Kattlunds.

Den sista som ägde och bodde här var Jacob Rosendahl. 1912 sålde han gården till en amanuens vid Nordiska museet. Strax därefter förvärvades den av föreningen Gotlands fornvänner. Föreningen är fortfarande ägare 2021 och har sommaröppet för besökare. Har du vägarna förbi så passa på…

En orörlig grabb följde varje steg som jag tog. Första stunden trodde jag han var levande. Sedan tänkte jag både om och till. 😉 Insåg att han var mer fokuserad på blommor än på en gubbe som sprang omkring och…

Mums för den goda kycklingfilén och det andra som följde med oss till en närliggande plats på öjn.

De scendebuterade 1973

Kultbandet Smaklösa från Gotland kan om två år fira 50 år som grupp. Redan 1995 fick Smaklösa Gotlands tidningars kulturpris. Efter att lirat 33 år och gett ut flera skivor på det egna skivbolaget Tasteless Records belönades de 2006 som första pop/rockgrupp med Gotlands kommuns kulturpris. 🙂

Gruppens texter är egna och mycket personliga. Musiken bygger på 60 och 70-talslåtar. Jag tyckte det var riktigt kul att lyssna på deras humor och fick direkt flera favoriter. ”Det regnar kor”, ”Bogegatan”, ”Gud gjorde Slite med vänster hand” och ”Backa med släp” skrattade jag gott åt. Just nu är jag nyfiken på låten ”Rune från Rone”. För mig känns gruppen lite likvärdig med min kultgrupp nummer ett. Torsson från Skåneland. Vad Solveig tycker om bandet från Klippan, som jag har flera CD med, ska jag inte skriva mer om här. 😉

Bandet Smaklösas motto är ”Det är fegt att repetera”. Jag har förstått att gruppen har kultstatus på hemön.

I denna gamla bensinmack längs kustvägen vid Västergarn finns ett museum, som har öppet varje onsdag i juli månad mellan 10-12. Enligt chefen, basisten Rolle, skulle TripAdvisor garanterat ge muséet fem stjärnor. (om de hade varit där).

Hoppas vi kan pricka in tiden någon gång. Undra om det på tal om förra blogginlägget skulle vara möjligt för mig att gå vilse därinne? 😉 Solveig skulle nog svara ordet på två bokstäver.

Norrlanda Fornstuga – en tidsresa bakåt i tiden


Om du vill uppleva hur det kunde se ut på en gotländsk 1700-talsgård ska du bege dig till denna plats.

Museet är skapat av gotlandsskalden Gustaf Larsson, hans bror John och deras pappa Johan Larsson.

Totalt finns det 12 stycken byggnader. Några av byggnaderna har agtak.

Det finns skyltar med information om vad som väntar innanför porten.

Redskapsbod från 1700-talet.

Tjärbod från 1860-talet.

Linastugan kom hit först. (Från Hörsne socken). Stugan uppfördes på tomten våren 1926. I denna stuga finns många intressanta saker att beskåda. Det går också att ta sig upp på andra våningen.
Noterbart är att människorna före oss, oftast hade en lägre längd.

Museet ligger vackert och en egen picknickkorg kan avnjutas vid borden. Det kostar endast 20 kr i entré, som vi swishade vid entrén.  (40 kr) 😊