Aner vattenkvarn i Boge

I bakgrunden syns Boge kyrka som har siffra 37 i kategorin Medeltida kyrkor. Den gången för två år sedan var vi på väg hem från Slite och gjorde en kort avstickare till kyrkan. Nu tänkte vi premiäråka den mindre vägen mellan väg 147 och 148. Hela fyra stopp ämnade vi stanna till vid, på den under en mil ”långa sträckan”.
Det var som att komma in i en ny värld när vi rattade ner mot parkeringen. Under de cirka tvåhundrafemtio meterna mot målet gick vi ner i varv och tog in behagliga intryck.

På medeltiden var det gott om olika slags kvarnar på Gotland. Vid mitten av 1600-talet fanns det 134 förtecknade kvarnar på ön, hundratalet var vattenkvarnar. Av väderkvarnarna fanns de flesta på Sudret. (längst ner på ön) Men i samband med myrdikningarna under 1800-talet försvann den viktiga ingrediensen, som stavas V-A-T-T-E-N.

Nu finns det endast två vattenkvarnar kvar på Gotland som är brukbara. Aner vattenkvarn vid Boge, som byggdes i slutet av 1800-talet, är en av dem. Kvarnen byggdes i resvirke och bulteknik. Den har faltak och är två våningar hög.
En guldstjärna till hembygdsföreningen ❤ vars insatser räddade kvar kvarnen, dammarna och vallarna vid Aner. Om vattentillgången är tillräcklig i dammen brukas kvarnen vid två tillfällen om året.

Hjulet som driver kvarnen är ungefär 6 meter i diameter. En tjusig koppling, av en slump, till hästkrafter. 😉

Vad trevligt att dörren var öppen till detta museum. Välkommen in kära bloggbesökare.

I kvarnhuset finns dubbla kvarnstenspar.

Jag stod en stund och försökte tänka mig in hur det skulle varit att besöka kvarnen under dess ”glansdagar”. Insåg att ljudet säkert hördes långt innan kvarnen syntes. Jag hade därefter antagligen noterat bruset av strömmen. När jag öppnat dörren borde bullret varit rent öronbedövande. Gick det att föra en dialog? Såg man något genom den vita dimman? Hur var det att ta sig uppför trappan? Här någonstans började jag tänka på en scen från svartvita Kullamannen och steg för steg började ett bokmanus ta form i min halländska hjärna. Eller snarare en scen till ett manus, som ligger och vilar i en malpåse. Fortsättningen till Mina fotsteg i ditt hjärta. För jag hade flera hemliga skäl till att jag ville bo på Gotland. 😉
(Inga fler kommentarer om ämnet)

Numera är platsen privat. Vilken ynnest det är att vi 2021 har möjlighet att få ta del av historien. Få en inblick i vardagen förr. Då de flesta gårdarna var självhushåll och det ofta fanns en kvarn på tomten, där det maldes under vår och höst. Om vattenflödet samarbetade med människorna.

De här två söta hästarna var säkert mer nyfikna på vårt fika än oss. Jag ger högsta poäng till fikaplatsen, när det gäller väder, vyer, godsaker och sällskap. Just nu hade jag inte velat sitta där. För det regnar i Visby idag.

Kattlunds

Sveriges bäst bevarade bondgård och en av Nordens bäst bevarade ligger på Sudret. Förr var här små åkrar, ängen och betesmarker på den platta ytan. Delar av Ladugårdslängan, som är byggd i olika etapper, är från 1200-talet.

Kattlunds museigård ligger i Grötlingbo socken. I hela tre väderstreck är det härifrån nära till havet.

Jag hade kvällen innan fått min första dos, så vi var inte där för att gå på museum. Istället tänkte vi ta med oss den köpta lunchen. Eftersom vi var dagens första besökare passade vi på att…

… gå in i butiken och köpa med några saker hem.

Det har bott människor här från slutet av 1200-talet och fram till 1912. Troligtvis inte samma personer. 😉 1294 drev Johannes Catlond handel med England. Domaren i Eke ting, Botulf Kattlund, ägde gården i början av 1400-talet. Fram till 1600-talet gick både domarämbetet och bostaden i arv genom flera generationer.

Under nästa århundrade delades gården upp i flera delar. I slutet av 1700-talet bodde sex familjer i fastigheterna på Kattlunds.

Den sista som ägde och bodde här var Jacob Rosendahl. 1912 sålde han gården till en amanuens vid Nordiska museet. Strax därefter förvärvades den av föreningen Gotlands fornvänner. Föreningen är fortfarande ägare 2021 och har sommaröppet för besökare. Har du vägarna förbi så passa på…

En orörlig grabb följde varje steg som jag tog. Första stunden trodde jag han var levande. Sedan tänkte jag både om och till. 😉 Insåg att han var mer fokuserad på blommor än på en gubbe som sprang omkring och…

Mums för den goda kycklingfilén och det andra som följde med oss till en närliggande plats på öjn.

De scendebuterade 1973

Kultbandet Smaklösa från Gotland kan om två år fira 50 år som grupp. Redan 1995 fick Smaklösa Gotlands tidningars kulturpris. Efter att lirat 33 år och gett ut flera skivor på det egna skivbolaget Tasteless Records belönades de 2006 som första pop/rockgrupp med Gotlands kommuns kulturpris. 🙂

Gruppens texter är egna och mycket personliga. Musiken bygger på 60 och 70-talslåtar. Jag tyckte det var riktigt kul att lyssna på deras humor och fick direkt flera favoriter. ”Det regnar kor”, ”Bogegatan”, ”Gud gjorde Slite med vänster hand” och ”Backa med släp” skrattade jag gott åt. Just nu är jag nyfiken på låten ”Rune från Rone”. För mig känns gruppen lite likvärdig med min kultgrupp nummer ett. Torsson från Skåneland. Vad Solveig tycker om bandet från Klippan, som jag har flera CD med, ska jag inte skriva mer om här. 😉

Bandet Smaklösas motto är ”Det är fegt att repetera”. Jag har förstått att gruppen har kultstatus på hemön.

I denna gamla bensinmack längs kustvägen vid Västergarn finns ett museum, som har öppet varje onsdag i juli månad mellan 10-12. Enligt chefen, basisten Rolle, skulle TripAdvisor garanterat ge muséet fem stjärnor. (om de hade varit där).

Hoppas vi kan pricka in tiden någon gång. Undra om det på tal om förra blogginlägget skulle vara möjligt för mig att gå vilse därinne? 😉 Solveig skulle nog svara ordet på två bokstäver.

Norrlanda Fornstuga – en tidsresa bakåt i tiden


Om du vill uppleva hur det kunde se ut på en gotländsk 1700-talsgård ska du bege dig till denna plats.

Museet är skapat av gotlandsskalden Gustaf Larsson, hans bror John och deras pappa Johan Larsson.

Totalt finns det 12 stycken byggnader. Några av byggnaderna har agtak.

Det finns skyltar med information om vad som väntar innanför porten.

Redskapsbod från 1700-talet.

Tjärbod från 1860-talet.

Linastugan kom hit först. (Från Hörsne socken). Stugan uppfördes på tomten våren 1926. I denna stuga finns många intressanta saker att beskåda. Det går också att ta sig upp på andra våningen.
Noterbart är att människorna före oss, oftast hade en lägre längd.

Museet ligger vackert och en egen picknickkorg kan avnjutas vid borden. Det kostar endast 20 kr i entré, som vi swishade vid entrén.  (40 kr) 😊