Förr ledde alla vägar till Roma

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Vi befinner oss mitt ute på Romaslätten. Ett perfekt läge för ”De vita munkarna”. Reglerna var att de skulle vara självförsörjande genom att arbeta med jordbruk och boskapsskötsel. Slätten här uppfyllde mer än väl de kraven. Sedan hade de sin örtträdgård och dammar med fisk.

Så här tror de det såg ut när det ”blomstrade” som mest.
Vi tar oss tillbaks rejält i tiden. Cistercienserna spred sig på 1100-talet. De första anläggningarna i Sverige var Alvastra och Nydala, som tillkom 1143. Makten på Gotland fanns i Roma där Alltinget träffades. Männen med makt beslutade om att det skulle grundas ett dotterkloster till Nydala i Roma.
Följ med in. Du behöver inte ta av dig skorna. 😉

Endast delar av klosterkyrkan återstår tyvärr idag.
Den uppfördes helt i romansk stil och är därmed ett av de bästa exempel i Sverige på enhetlig romansk kyrkoarkitektur.
Kyrkan har ett treskeppigt långhus med ett tvärskepp och kor. Tidigare fanns det två kapell.
Långhuset är långt och var i dåtid avdelat med ett träskrank. Den östra delen var avsedd för munkarna medan den västra tillhörde lekbröderna. De sistnämnda hade ett eget altare.

Av kyrkans ursprungliga fem ingångar finns endast tre bevarade.

Efter den stora reformationen i början av 1500-talet övergavs klostret av munkarna och anläggningen började förfalla.

Kronan tog hand om egendomarna. Några byggnader byggdes om till stall och fähus.

Den verkliga vandaliseringen är knuten till landshövdingen Johan Didrik Grönhagen. På 1730-talet lät han riva stora delar av anläggningen för att använda stenen till sitt nya residens.

När Gotland hade finbesök av Carl von Linné besökte han Roma 1741. Så här skrev han:
Man såg ett härligt kloster av marmor uppbyggt, upphuggit och slipat, vara förvänt uti ett fähus, som alltså är det präktigaste fähus man ser i Sverige.”

Förr ledde alla vägar till Roma

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Brygghuset du ser fick sitt nuvarande utseende på 1800-talet. När Roma var ett kloster stod här istället ett mindre hus av fint huggna stenar. Fortfarande används huset på bilden som ett brygghus. Dessutom som svinhus, mjölkkök och mjölkkällare. Mjölkkök var en ny term för mig.

Sakta men säkert håller de på att återskapa klosterträdgårdarna runt ruinen. De har även planer på att plantera fruktträd och återskapa hur det såg ut här på 1950-talet.

Det fanns en örtagård där munkarna arbetade varje dag. Alltid med ansiktet och blicken sänkt mot marken, som en vördnad mot Gud. Munkarna odlade krydd- och medicinalväxter. De hade också en sjukstuga i närområdet där de torkade växterna och framställde medicinerna. Saften från vallmo kunde lindra värk i sår. Johannesört och rosor ansågs ha en lugnande verkan. Fingerborgsblomman användes mot hjärtsjukdomar, precis som den gör än i dag.

På klostrets tid fanns också en Mariaträdgård. Växterna symboliserade Maria och viktigast var madonnaliljan.
På skylten vid nyponen läste jag Polkagrisros. Vi kände båda en ljusning i lördags när vi var där. Ett hopp om en nalkande vår tändes.

Gropen med vass var förr en av sex vattenfyllda dammar som grävdes på klostrets tid. Dammarna användes för fiskodling av framför allt karp. Fisk var en viktig del av kosten. Men allra helst skulle cistercienserna vara vegetarianer.

När vi såg speglingen av lammet gällde det att snabbt få till en bild. Några sekunder senare var tillfället borta.

Fotnot:
Imorgon ska vi i del tre visa Roma kloster. Det var så häftigt att komma hit och kunna se ”allt”. Vid tidigare besök har det varit läktare, igenbommat och scen som förstört det historiska.

Förr ledde alla vägar till Roma

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Den stora kungsgården har vi visat tidigare på bloggen. Här bodde Gotlands landshövdingar fram till 1822 (Inte tillsammans). 😉 Därefter är det Strandgatan i Visby som är deras bostad och representationslokaler. Nu är kungsgården en kulturmötesplats med hantverk, utställningar, kafé m.m. På sommaren har vi varit här flera gånger förr, när vi var turister.

Nu gick vi istället iväg till baksidan.

Så här såg Abbotens hus ut (Föreståndaren för munkklostret). Den allra första abboten på Roma Kloster hette Petrus och kom från Clairvaux. Han var en i munkgruppen som startade Nydala kloster.

Du ser tydligt spår av den nedre dörren på mittenbilden.

Längre fram, när allén är grön, kommer vi att vandra iväg längs leden. Om vi traskar iväg 700 meter kommer vi till en tågstation. Därifrån rullar, på sommaren och vid jultid, gamla ångtåg sträckan mellan Roma och Dalhem. Du som tar dig med bil hit möts också av en annan ståtlig allé, när du viker av från ”stora vägen”.

Nu är det sista veckan för fototävlingen, där du ska gissa färg på dörren. Sju färger finns att välja på. 29 personer har än så länge chansat. Nästa månad handlar det om två dörrar.
https://gotlanduppochner.com/2021/01/07/dorrens-farg-akt-1-9/

Här är det också sista sju dagarna att delta i månadens tävling. Men här är det enklare. Endast tre alternativ att välja på. https://bosseliden.wordpress.com/2021/01/22/kurt-wallander-masterskapen-1-9/ Välkomna att chansa.

Höst på mitten av ön

Vi slog våra kloka huvud ihop och kom gemensamt fram till att hösten på Gotland hittas inte bland gulröda tallar och granar. 😉 Solveig kom fram till att änget utanför Roma hade ”rätt träd”.

Skylten utanför Roma dyker upp snabbt och givetvis hade jag en bil i kofferten när jag blinkade vänster.

Helt ensamma gick vi omkring och njöt i Klosteränge naturreservat. Mindes platsen där Solveig i våras var först med att hitta årets första orkidé, S:t Pers Nycklar. Vi både kände igen saker och upptäckte förändringar mot när vi var här i våras.

Vi hade noterat att det såg fint ut vid Roma kyrka. Därför åkte vi tillbaks en bit på väg 143 och parkerade bilen utanför kyrkan.

Några gjorde fint vid gravarna inför Alla Helgons helgen.

Nu passade det bra att vi åkte vidare på den mindre trafikerade vägen, där vi kunde glida omkring i lägre hastighet. Jag gillar konceptet med att göra en runda istället för att åka samma väg fram och tillbaka. Perfekt när det inte finns någon tid att passa.

Sista längre stoppet gjorde vi vid Bara ödekyrka. Även här finns det ett fåtal gravar. Vid en av dem gjorde en kvinna extra helgfint.

Vacker kyrkklocka och en utsikt där vi lätt dröjde oss kvar. Men längtan efter kaffe och fika drog oss mot det lediga bordet. Inte dumt att kunna sitta ute och njuta i slutet av oktober.

Detaljbilder togs en hel del såklart. På tal om viktiga detaljer. Imorgon är det november och två tävlingar kommer att få ta stor plats på bloggen. Först kommer inlägget med 1,X,2 fråga om en Gotlandsbild. Inläggningstid är hemlig, men tävlingen avslutas varje kväll klockan 19:59. Sista timmen måste du scrolla ner till frågan för då ligger Korsordsuppgiften överst med sin fasta tid 18:59-20:59.
Jag önskar dig besökare idag, en fin Alla helgons dag. Vår dag kommer som vanligt inte att gå i busets tecken. Istället ska vi åka till en annan ödekyrka, där vi också tror det är höstvackert. Nu ska fikakorgen packas och jag ska ta fram ett par CD-skivor som får följa med på utflykten. Var rädd om dig. ❤

Speglingar i Tjaukleån

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades upp.
Pärlorna är värda mer än ett inlägg. ❤

Är det en elefant?

En gran som speglar sig i Tjaukleån. Den var även med i inlägget från en lördag i april 2020. https://gotlanduppochner.com/2020/04/19/det-vackra-samsas-med-det-enkla/

Den gången fick vi sista lediga p-platsen. Nu var vi helt ensamma. Skälet denna gång var att vi ville hitta hösttecken. Där gick vi bet.

Istället verkade det grönare än grönt. Rikligt med regn, värme och skydd senaste tiden spelade kanske in bland orsakerna. Eller så kom vi ett par veckor för tidigt.
Som vi njöt av att höra suset från vindarna, bland trädkronorna, som inte nådde ner till oss. Solen däremot trängde ibland igenom. ❤

I en annan tid hade jag inte tvekat att testa ”bron” över ån.

Vid detta andra besök följde vi ån längre bort och längre in i skogen. På de öppna ytorna fanns spår av boskapen som hållit till här. Eftersom vi inte såg några kalvar kunde vi sätta oss på en bänk och plocka fram kaffetermosen och vårt ätbara. Solen värmde våra kinder och livet var så lätt. ❤

DET BÄSTA
”Det bästa som vi äga,
det kan man inte giva,
det kan man inte säga
och inte heller skriva.

Det bästa i ditt sinne
kan intet förorena.
Det lyser djupt där inne
för dig och Gud allena.

Det är vår rikedoms råga
att ingen ann kan nå det.
Det är vårt armods plåga
att ingen ann kan få det.”
Karin Boye (Diktsamlingen MOLN)



När kortet togs hade ”De två skuggorna” varit gifta i 29 år och 364 dagar. ❤

Detta var det nionde inlägget i kategorin FAVORITER I REPRIS

Nästa blogginlägg kommer att vara en INBJUDAN. Hjärtligt välkomna! 😀

Troll-Oxen busade med mig

Vi var på väg mot Bara ödekyrka, när vi stannade till vid kanten av ett litet berg. Nyfikenheten tog oss ur bilen och fram till informationsskylten. Vi läste att berget hette Baraberget och var en fornborg, begravningsplats och före kristen tid ett känt offerställe på Gotland.

Offerkällan låg nedanför berget, men togs bort i samband med en vägomledning på 1950-talet. I källan offrades ull och pengar för djurs och människors hälsa.
På Baraberget växte en helig ”esk” (ask) som enligt legenden var grön året runt. Ändå tills en man försökte flytta trädet. Då dog det tvärt.

När det begav sig för länge sedan trodde människorna att det bodde troll på berget. Troll-Oxen var en elaking som ställde till med mycket förtret. Åtminstone fick han skulden för olika saker. Drömläge för oärliga och elaka människor utan svans.

Baraberget är ungefär 40 m högt. Det är inte mycket av den drygt 100 m långa vallen, som omgärdar borgen, som syns 2020. Däremot går det att betrakta ett litet bronsåldersröse och kanske träffa på en…

… arbetande insekt som aldrig hört talas om semester och sommarlov.

Utsikten mot vidderna var sevärd. Jag läste att det åktes pulka här när det var tillräckligt med snö.

Ett tag funderade jag var bilen befann sig. Var helt säker på den följt med hit. Så dök taket upp och mina tankar gick kvickt till kvicksand. Sa inget till Solveig. Varken om det eller lappen som jag diskret tog bort bakom vindrutetorkaren. ”Jag gillar inte blå plåtleksaker/ Hälsningar Troll-Oxen. 😉

Bringes i Norrlanda



Solveig såg en skylt om en sevärdhet. Därför vek vi av från den större vägen och nådde ganska snabbt fram till stenhuset från 1200-talet.

Bringes uppfördes som en magasinsbyggnad till gården bredvid.

Precis som med Lauks i Lokume och Vatlings i Fole, som finns med i denna kategori på bloggen, fanns det två våningar och vind i byggnaden.

Binges hade dessutom en inbyggd korridor i två våningar, längs ena långsidan. Två rum fanns det på varje våning och taken hade kryssvalv. Vinden hade tunnvälvt tak och bestod av ett enda rum. En inbyggd trappa i muren förband våningarna med varandra.

Bottenvåningen och vinden användes som magasin. På andra våningen kan det ha varit en bostad eller högstuga (festsal).

Givetvis både spännande och intressant att utforska. Relativt lätt att ta sig fram i ”huset” som tillhör Gotlands Fornvänner.

Gotland är bra på att informera på a-tavlor. Det ger mer ”kött på benen”. Brukar du läsa först? Efteråt? Inte alls?

Här har du länkarna till Vatlings i Fole och Lauks i Lokume. Det är intressant att jämföra de tre ställena. 😀
https://gotlanduppochner.com/2020/07/18/bast-bevarade-medeltidshuset-pa-landsbygden/

https://gotlanduppochner.com/2020/06/11/lauks-i-lokrume/

Klosteränge


Alltid spännande att ”lämna en värld och kliva in i en annan”. 3 km från Roma ligger detta änge i ett stort lövskogsområde som blev naturreservat 1985.

Roma kloster ägde marken på medeltiden. Från elvahundratalet och fram till början av femtonhundratalet var det Cistercienser-orden som nyttjade Klosteränget som gav foder till deras djur.

Ett av Gotlands större bestånd av grov ek finns i naturreservatet. Känner du till att ekarna förr kallades för kronekar? Orsaken var att staten förbjöd fällning av ekar. Virket skulle kunna användas till militära fartyg. Först på 1820-talet upphörde förbudet. Enligt källor ska de gotländska bönderna mer än gärna fällt sina gamla grova ekar som en demonstration mot makten från Storstaden Stockholm (när de fick tillåtelse). Här i Klosteränget lät de dock flera gamla ekar vara kvar. Smart tycker jag som förstått att eklöven bryts ner långsammare än löv från andra träd som ask och hassel. Men gamla ekar kan stupa av starkare skäl uppifrån. Undra hur många hundra år denna ek stod upp?

Eftersom det var kyligt denna aprilsöndag smakade det extra gott med kaffe innan vi koncentrerade oss på blommorna.

Smörblomma, gullviva och vitsippa.

Gulsippor fanns det gott om i änget. Ser du stenen längst ner till vänster? Jag såg stora stenar som låg och ”skräpade” lite överallt. När Solveig sa något om årets första… passade jag på att förena dagens motion med lite lätt ängsstädning. 😉 Vilken tur hon inte såg resultatet. Jag är rädd för att min fru skulle ha åsikter om höjden eller något annat mindre stenkul. 😉

Istället kunde Solveig glädja sig åt att det var hon som såg årets första orkidé. 1-0 till henne.

S:t Pers nycklar. Mer om det i en kommande kategori.

En sista titt på svalörten. Innan vi flyttade hit hade vi aldrig besökt ett gotländskt änge. Nu gör vi det mer än gärna. Ett mycket rogivande stopp. Ofta hörs fågelsång. Fjärilar hälsar på. Det är så skönt att bara vara.

Det vackra samsas med det enkla


I väntan på att vi skulle skriva på bostadsrättskontrakt sommaren 2018, gick vi in i en affär och köpte en almanacka inför 2019. (6 månader i förväg) Vid en vårmånad fanns en naturvacker bild på ett ställe som hette Tjaukle.

Ofta frågar jag gotlänningar vilket ställe på ön som är deras personliga favorit. Tjaukle en km söder om Viklau kyrka nämns med vördnad. Deras minnen kan vara från olika delar av deras liv. Allt från barndomsminnen med barkbåtar till nutid.

Den här aprillördagen valde vi – att inte gå in i skogens skugga. Det var i solen livet var enklast.

Istället lockade det betydligt mer att följa Tjaukleåns slingrande väg.
Vanligtvis rätas och dikas vattendrag och charmen riskerar att ebba ut. Därför är denna å ovanlig på Gotland, som tillåts att finna sin egen väg genom landskapet. Till slut mynnar den ut i havet på nordöstra sidan.

Kabbelekan tittar gärna på sin egen spegelbild.

Samtidigt som vi betraktade speglingarna i vattnet njöt vi av fågelsången från träden. (Tänk att träd kan sjunga så vackert) 😉

Vi var inte ensamma. Den lilla parkeringen var ”bilfull” och människor och djur i olika åldrar och generationer satt eller strövade i det natursköna området. De öppna gräsytorna lockade till picknick. Själva hade vi tur och fick ett ledigt bord och egen bänk. Barn sågs roa sig längs åkanten och solen lekte tittut med oss under fikandet.

Bryta upp när det är som bäst. Vi följer ofta den devisen. Kommer vi till en pärla stoppar vi in namnet i minnets skafferi.
Nästa gång ska vi göra ett tidigt besök. Då kommer vi visserligen inte att vara ensamma vid strandbankarna. Betande djur håller till där på sommaren. Däremot är chansen stor att bilen får en p-plats. Bonus är också att orkidéerna blommar i markerna i juni.
Om jag ska försöka sammanfatta min kärlek till Gotland i enbart en mening får det bli denna: Det är kontrasterna som gör ön så unik.

Fotnot: Tusen tack till familjen Berg som gör det möjligt att besöka ”guldkornet”. För marken är privat. 😀

 

Annat på Hallfreda


Det är lätt att hitta hit. Bara följa vägen från Visby mot Roma och tänka på att blinka vänster i rätt läge. 😉

Den här inbjudande dörren såg du i förra inlägget. När vi skulle in och fika här.


Men jag visade inte den gemensamma salongen för hotellets gäster. Där fanns fina tavlor och annat att njuta av i närheten.

Efter vi fikat på baksidans terrass vi gick ner till trädgården och fortsatte mot grusgången vid lägenheterna med självhushåll.

Butiken låg perfekt och var inbjudande med sitt valv.

Genom fönstret syns en grupp som fikar i mysiga trädgården. Vid nästa besök vill jag äta frukost där efter en skön hotellnatt i lantlig miljö.

Något som ser extra frestande ut?

Supergullig. Hade jag varit tre månader yngre skulle jag… 😉

En titt från andra hållet innan…

… vi besökte loppisen strax intill i samma länga.

Här fanns en del prylar som vi kände igen. Bland annat 70-tals kaffekoppar som vi visade upp i ”Köket” på Lidéns Samlingsmuseum. Dekorer som var både älskade och ”hatade” av våra besökare. Ingen av alla mina favoriter bland våra 3 333 olika dekorer fanns bland de kopparna.

Nöjda både i magen och med fina intryck av besöket på Hallfreda svängde vi vänster mot en skön promenad i ett änge – som jag redan har ”redovisat” om här på bloggen. Idag lutar det åt oktoberbesöket i ”Botan”. Undra vad som väntar oss där med tanke på att vi fick skrapa rutorna på bilen i morse.