Gotlandståget – järnvägen mellan Dalhem och Roma

I söndags tog vi en trevlig tur med Gotlandståget. Sträckan är 6 km lång och går från Hesselby station, i Dalhem, till Roma. Vagnarna är från 1900-talets början.

Vi tog oss en pratstund med nästan hela personalen, som består av medlemmar från Föreningen Gotlandståget. Vilket jobb de lagt ner sedan 1972 för att kunna visa det som finns kvar av den gotländska järnvägsepoken. I etapper fram till 2015 har de återuppbyggt banan mellan Hesselby och Roma. Köpt in lok, vagnar och föremål m.m.

I Hesselby finns museum, butik och Jernvägskaféet som vi skrev om för ett tag sedan.
Barnen står kanske här och pekar på loket eller den populära lokförarmössan som ligger bredvid. Eller är det karamellerna som vinner? Det finns även annat att välja på, för före detta barn.

Luckan öppnades och mannen i uniform undrade såklart vart vi skulle resa och hur många biljetter vi ville köpa. Solveig betalde och två biljetter kom ut i nedersta luckan. Ordning och reda.

Solveig klev på och tog kort tjugo minuter innan avgång. Våra medresenärer cirkulerade då runt stationsområdet eller satt och fikade i trädgården på Jernvägskaféet. Vi fick en trevlig pratstund med ett par från Skåne som var här på semester.
Vi valde att sitta i vagnen bakom loket. Som vanligt i körriktningen. Vagnen var byggd 1913 och hade en gång i tiden rullat på Roslagsbanan.

Den unga artiga konduktören klev på längst fram och gick sedan genom vagnarna och klippte biljetterna.
Lokföraren tutade i kurvorna. Vi såg nyfikna kossor i en dunge och en äldre kvinnan tog kort på tåget. Eller var det bara på mig? 😉 Vi passerade stationerna Eken, Munkebos och Nygårds innan loket stannade i Tule station och vi fick kliva av.

Jag och Solveig var mycket nöjda med den här mannens berättelse om Gotlands järnvägs toppar och dalar. 🙂 Tänk att det fanns hela sex järnvägsbolag på ön innan SJ tog över. Topparna var frakten av sockerbetor i godstrafiken och militärerna under andra världskriget. Sedan tog bilismen över ”makten”.
Mannen var duktig på att blanda mellan fakta och anekdoter där vi fick skratta en stund. Tänkte nu på att han berättade om stationsfamiljen på denna station, som bodde i ett rum och kök. Måste varit trångt med tanke på att paret fick elva barn. Men som mannen skojade om, de hade ju väntsalen att leka i när det var luckor i ruljangsen. Sedan fick vi givetvis reda på hur projektet med föreningen Gotlandståget startade och utvecklade sig till det är idag.

Efter att ha stannat till kort vid Roma kungsgård var sista stoppet Roma station. Ett nödvändigt stopp. För här tar rälsen slut. Vi tog oss en bensträckare medans…

…lokföraren och övrig personal skötte sina sysslor med att förflytta loket till positionen längst fram i setet. Undra hur många tusen gånger min pappa gjorde just den sysslan? Men egentligen började han som eldare på ånglok. Sedan avancerade han till lokförare. Ett yrke som han därefter hade fram till sin pensionering, när han fyllde 60 år. Det var inte ofta han åkte tåg på sin fritid. Han betalade istället för bensin och rattade på vägarna. Men hans yngsta son utnyttjade möjligheten med gratisåkning till råge. Ibland fick skolan klara sig utan en elev som hellre tog en tur till Danmark, Göteborg, Malmö eller Helsingborg.
Skolväskan fick inte följa med på utflykten. Den låg snällt i ett skåp på Halmstad station. Aldrig glömde jag att ta ut den x timmar senare.
”Hur var det i skolan idag?” jag mumlade något och undrade om jag fick provsmaka det som doftade så gott från köket. Alla dessa minnen…

Nöjda klev vi in i ”den lilla blå” och rullade iväg en kort sträcka. Vi lyfte ut fikakorgen och intog kaffe och ätbart vid bordet vid Dalhemsån. Därefter tog vi oss en härlig bensträckare längs med ån. En ljuvlig plats. ❤

Ps.
Du som följt gotlanduppochner minns kanske när ”Den lilla blå” blev vårkär på parkeringen.
https://gotlanduppochner.com/2021/04/03/paskromans-langs-dalhemsan/

En sak till. Det går utmärkt att hyra en dressin och cykla längs med banan de dagar då de inte kör trafik (tåg). För små barn finns det barnsitsar till dressinerna.

Jernvägskaféet

Det blev som sagt var inget ”tuffande” med Gotlandståget för oss i söndags. Men vi kommer att återkomma. I rätt tid. 🙂 Däremot blev det ett trevligt besök i stinsens gamla brygghus. Här går det utmärkt att fika eller äta lättare mat. Antingen utomhus eller inomhus där det finns plats för 70 gäster.

Jag fastnade snabbt i de gamla svartvita bilderna från järnvägens glansdagar.

Det sägs att en bild ”beskriver” tusen ord. Men egentligen tog jag flera bilder direkt när vi kom in, under tiden som Solveig gick till disken. Då var det gäster vid fyra bord. När vi valde ut kort till inlägget blev det istället detta ”klassiskt rena”. Jag kan tänka mig att det ofta är fullsatt här, både inomhus och utomhus, när Gotlandståget är igång. (Se förra inlägget)

Jag fick provsmaka Solveigs kaka. Den var farligt god. ❤

Vädret kan skilja sig rejält på Gotland. I Visby var det blå himmel och sol. Här i mitten av ön, i Dalhem, drog det ihop sig till ett åskväder. Hur det blev med den saken har jag inte svaret på. På vår balkong var det sommarvärme när vi en halvtimme senare kom hem. Den kvällen intog vi där årets första kvällsmiddag. Det lär bli fler. 😉

Viktigt att komma i tid

Som lokförarson hade jag den underbara möjligheten att kunna åka gratis tåg i nitton år. Undra hur många hundra resor som jag hann göra? Dessutom ingick vissa färjelinjer. Jag blev en baddare på att planera längre resor så tiderna passade bra ihop i pusslet. Grundregeln var att vara ute i god tid på perrongen. Ingen lokförare höll kvar tåget en endaste extraminut.

Otroligt att det fanns sex olika järnvägsbolag på Gotland innan storebror SJ tog över på ön. Stommen i godstrafiken var sockerbetor. Sedan kom bilismen och slog ut tågen på femtiotalet. Redan 1960 stängdes sista linjen och spåren revs upp.

1972 bildades Gotlandståget för att rädda sista tåget som fanns kvar. I etapper fram till 2015 har banan mellan Hesselby och Roma återuppbyggts (en fantastisk insats). Därmed är Gotlands Hesselby Jernväg den enda kvarvarande järnvägslinjen på Sveriges största ö.

Vi är duktiga på att se det ljusa i det mörka. Visst var det skönt att komma hit i god tid. Upptäcka att det inte kryllade av bilar och tågåksugna människor. Vi skulle få tag på biljetter och slippa trängas. Livet lekte. Antagligen skulle vi ta en bra bit över hundra foton.

Sanningen var att sju dagar för tidigt, var en rejält tilltagen tidsmarginal. 😉
Vi tog snabbt ett stickspår. Istället kunde vi njuta av att inte behöva vara rädda för att råka ut för en ”tackling” från ett gammalt lok. Vi varierade oss mellan att gå till vänster om spåret, mitt i en stund och till höger stundtals. Spännande att se vad som fanns runt hörnet. Fågelsång stod för ljudunderhållningen. Dessutom hade vi noterat att Jernvägskaféet var öppet. (Troligtvis var det den informationen som lurat min hjärna i förgranskningen).

Midsommarblomster
Lokstall

Här får det bli ett besök nästa gång.

Vågar du tro på mina tider? 😉
Söndagarna mellan 5 juni till 21 augusti, samt nationaldagen 6 juni avgår det tåg.
Onsdagar, torsdagar och lördagar mellan 29 juni till 20 augusti gör det likaså.

Gör gärna ett besök i denna mycket sevärda medeltidskyrka. (Dalhem) Tornets höjd är på drygt 50 meter. Glasmålningarna är Skandinaviens äldsta. Läs mer från vårt besök i den ståtliga kyrkan.
https://gotlanduppochner.com/2021/04/02/56-dalhem-kyrka/

Liste gård – del 2

Det finns många möjligheter till att softa på ägorna på Liste gård. Barnen kan leka på lekplatsen. Några besökare är kanske sugna på att lira utomhuspingis. Eller klappa lamm, hund och huskatten.
Efter att ha tittat på blommor och njutit av den goda utomhusfikan styrde vi stegen vidare mot Galleriet.

Som alltid är det svårt att få till några bra närbilder, när det finns glas som ”blänker” mot fotografen. Men Karin Elgenlunds tavla fick vara med på bloggen. Jag läste med intresse att hon är född i Tornedalen och att båda hennes föräldrar var konstnärligt aktiva. Kul att läsa att hon under sommarhalvåret bor i Beddingestrand i Skåne. Dit har jag och Solveig både cyklat och åkt bil många gånger under de år vi bodde i Ystad.

På de här två ställena tittade vi bara in lite diskret, genom dörröppningarna.

Vad gott det doftade inne på vandrarhemmet. Under en frigolitbit kände min busiga hand vatten. Vi noterade en bokhylla full med böcker. Jag blev allt lite nyfiken på att se rummen i verkligheten. Vem vet. Vi kanske tar en natts hemester här någon gång. Vi brukar göra det då och då. Om några veckor är det dags igen. Då hoppas jag på kombinationen havsutsikt & solnedgång.

Eller så skulle jag kunna söka jobb som portvakt och skriva på en roman under lediga stunder? 😉

Det känns troligt att vi kommer att ta med några egna gäster hit nästa säsong. Helst med tanke på att Liste gård har fler än 350 olika sorters dahlior. Tänk när de blommar som finast. Vilket ögongodis. ❤

Liste gård – del 1

Det hade börjat småregna i Visby och himlen var osäkert grå, när vi lämnade vår bostad efter lunch. Men allt eftersom vi körde mot Norrlanda började det spricka upp och solen tittade snällt fram.

Vårt huvudmål för gotlanduppochner denna söndagseftermiddag var att komma till platsen där grundstenarna är lugnet, växtligheten och gemenskapen.
Liste gård ligger på mellersta Gotlands östkust. Gården byggdes 1780 och var framtill 1939 komplett med jordbruk, skog, fiske och ängesbruk.

Sedan sex år tillbaka är det Christina och Stefan Sundkvist som driver Liste Gård. Till hjälp på sommaren har de sina fyra vuxna barn.

Här ser du Emelie till vänster och systern Elin som driver café på gården sedan tre år tillbaka, till höger.

Vi valde ett bord i solen. Vi vill passa på att ge högsta betyg för det välsmakande kaffet, chokladbiskvin och äppelkakan med vaniljsås som var farligt god. Wow! ❤

Jag går ofta igång på humor. ”Lammrarhem” 🙂 Det står i deras annons (Gotland just nu) att man får klappa lammen.
Vandrarhemmet måste vara en oas för dem som vill uppleva lugn och ro. Det finns ingen TV på rummen. Men gästerna kan umgås runt lägerelden. Eller ta ett varmt bad inomhus på kvällen. Det låter gemytligt för mig.

Det finns blomland och möjlighet till självplock. Det hade varit spännande att ta reda på hur höga de högsta solrosorna var…
Nu ska du bloggbesökare få komma in i växthuset. Jag älskar bänken!

Det fanns så mycket att se att vi bestämt oss för att göra två blogginlägg.
Välkommen tillbaka!

Roma runt

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

Vi lyfte av cyklarna vid stationen i Roma. Som lokförarson tyckte jag det var spännande att få reda på att det fanns hela sex olika järnvägsbolag på Gotland mellan 1878-1948. Sedan kom Statens Järnvägar (SJ) och tog över allt. Då var det sockerbetor som var stommen i godstrafiken. På 50-talet slog bilismen ut tågen och den sista linjen stängdes 1960. Alla spår revs men 1972 bildades Gotlandståget för att rädda ett tåg. Sedan började de i etapper att återuppbygga 6,5 km räls mellan Roma och Hesselby. Nästa sommar vill jag åka sträckan.

Tjusig allé. Jag vet inte hur många gånger som vi åkt genom Roma. Då visste vi inte att det på nära håll låg idylliska lugna villakvarter.
En aning om höst på marken. Sanningen var mer åt hållet, ännu en extrem varm sommar med vattenbrist på öjn.

Det här var en rolig upptäck för oss, när vi insåg att den trevliga grusvägen var en genväg till…

.. Roma Kungsgård. Där har både vi och gotlanduppochner varit förr. Bakom Kungsgården finns Roma Kloster.
https://gotlanduppochner.com/2021/01/27/forr-ledde-alla-vagar-till-roma-3/

.
Vi vände efter Roma Kloster och åkte förbi fotbollsplanen, simhallen och skolan innan vi kom ut på ”en lugn väg 143”. Fördelen med våra tidiga utflykter väger över nackdelarna. Annars hade jag gärna besökt Lennarts Place för att botaniserat i film och musikaffären. Det har jag sagt i bilen nästan varje gång som vi åkt genom orten. Läste att de från och med i september har öppet 11-16 på lördagarna.

Vi borde också stanna till vid gårdsbutiken Korverian, som säljer olika korvar som de tillverkat själva.

Den gamla ”sjukan” för två utbildade bibliotekarier finns kvar. Men nu nöjer vi oss med att fota utsidan. Böcker däremot läser vi fortfarande massor. Om de är bra. Själv slår jag ihop en bok om den inte fångat mig efter cirka femtio sidor. Igår började jag på en spänningsroman som utspelar sig på Gotland.

Skyltar av olika slag. Jag tror att humor medför ett bättre utgångsläge för att budskapet ska nå fram.

Här är det säker trevligt att ta en fikapaus.

Tänk vilken uppsving det var på orten när Roma sockerbruk hade sina glansdagar. Läste att det var i drift mellan 1894-1997 och var ett av Sveriges största sockerbruk runt sekelskiftet. Den första disponenten hette Per Forsman och den sista var Stig Forsblom. Ingen i disponentskaran hette Inez Sockersöt.
Tätorten som växte upp kring sockerbruket och järnvägsstationen hette från början Roma. Poststationen var knuten till järnvägen. Detta blev ”big problems”. För det fanns ett ”stövelland” med samma ortsnamn. Därför blev det i början av 1900-talet ett namnbyte till Roma kloster. Både för poststationen och tätorten.

Vi såg en skylt med texten Sockerparken. Där cyklade vi in. Genast föddes en idé om att komma tillbaka dit när det är vår i skogen.

Bra tajmat denna tredje gång också. Vi hann tillbaks i tid. Sista minuterna spanade vi in närområdet runt stationen och bilen. Hittade exempelvis det gamla stationshuset.

Charm på olika sätt

Ni som följt bloggen vet att jag älskar att besöka fiskelägen på Gotland. Ofta gör jag det av olika anledningar. Det finns också en spänning i att försöka hitta dem längs kusterna, där de ligger som historiska guldkorn eller pärlor.

Hangrebod fiskeläge ligger cirka fem kilometer från vackra Gothem kyrka. Du följer skylten efter kyrkan. Den asfalterade vägen tar dig till en fyrvägskorsning som är döpt till Centralen. Fortsätt rakt fram på grusvägen och några minter senare är du framme.
Den ideella föreningen Hangreby Hamnförening, med 55-60 medlemmar förvaltar, underhåller och vårdar fiskeläget. Flera av dem är ättlingar eller släkt med fiskarna från förr.

1939 byggdes den här stora arbetsboden. Härinne fanns det vatten och avlopp och möjligheter för att filéa exempelvis torsk. Under andra världskriget ska det ha varit extra god fångst i havet. Det förekom både kust- och havsfiske.

Visst ser det sommaren 2021 idylliskt ut, från min fikastund längst ut på bryggan. ❤
Men mina historiska tankar tar ibland över. Ett problem med hamninloppet var att det var på tok för grunt. Därför fick fångsten hämtas in med mindre båtar.

1950 gjordes ett försök med att fördjupa hamninloppet. Tyvärr lyckades det inte. I takt med allt större båtar ute på sjön gick det inte längre att gå in till Hangrebod. En epok var slut.

För vid slutet av 1950-talet var yrkesfiskeperioden över. Nu är det båtar för husbehovsfiske och fritid som gäller.

Tack till föreningen som gör ett mycket bra jobb. Jag läste att Hangrebod är klassat av Länsstyrelsen, som särskilt värdefull i Kulturmiljöprogrammet.

I de lugna omgivningarna ska det finnas fina strövområden. Precis på andra sidan tunet såg vi mängder av fjärilar. Men vi orkade inte traska upp till bilbagaget och hämta macro-utrustningen. Solveig trodde heller inte på min idé om att be några hjälpsamma lamm att ställa upp med hämtningen. 😉

Då var det dags att köra tillbaka till asfalten. Nu sitter jag här torr och behöver inte ge mig ut i ösregnet. Hög tid att börja välja foton och uppgifter inför intensiva november. Hoppas det finns både gotlänningar och annat ”folk” som vill hänga på redan den 1 november. Skulle vara kul att få se några nya namn. I den ena tävlingen/leken räcker det att skriva 1, X eller 2. I den andra vill jag att svaret ska vara ett visst antal bokstäver. Lätt som en plätt att deltaga. Chans att vinna en Skrap-Kryss. 🙂

Välhävdade prästänget i Anga

Anga prästänge finns med i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

Anga prästänge är litet, mycket gammalt, vackert och otroligt örtrikt. En stor orsak är fuktighetsnivån, som gör att det finns massor av både fuktängsarter och torrängsarter som lever sida vid sida. Att det var vått där blev vi snabbt varse. Våra skor var inte ens torra nästa dag. 😉 Marken är också känd för att vara väldigt frisk, vilket innebär att arter som kräver näringsrikare jord får en ärlig chans att överleva.

Fem till smakprov från Solveigs makroobjektiv.

Du kan säkert ana ”skylten” som finns i mitten av ryggstödet. På den finns följande text:
Till minne av Svante Hedin som älskade att sitta här.
När jag googlade visade det sig att det var en mycket aktiv och känd man. Född 1928 i staden där jag och Solveig träffades första gången, Borås. Även Svante träffade sin fru i den gamla textilstaden.
Svante dog 2011. Några av Svantes titlar var arkivforskare, fotohistoriker, lärare och författare. 2008 fick han tillsammans med Anders R Johansson, motta ”Årets kulturpris” på Gotland.

En hästräfsa har Solveig hanterat flera gånger, på sommaren i sin barndom.

Ett fagert Gotlandstun runt ett mycket vackert och sevärt änge. Det fanns gott om orkidéer. Men de trivs bäst i en egen kategori på gotlanduppochner. 😉 Det växte också en art som enbart finns på Gotland och inte i något annat landskap i Sverige. Den visas snart på bloggen och kommer givetvis att hamna i kategorin ”Nästan bara på Gotland”. Ordning och reda. 🙂


Kulturlandskap från järnåldern

Vi var kvar i Buttle socken och hade precis besökt de två mäktiga bildstenarna i ”Änge i Buttle”. Nu klev vi över stättan för att få en inblick i det välbevarade kulturlandskapet från järnåldern. Detta område är mycket rikt på fornlämningar.

Både under början av 1900-talet och 2000-talet har det gjorts åtskilliga undersökningar. När det gäller det sistnämnda är det Uppsalas Universitet Campus Gotlands som stått för ”grävandet” och undersökandet av husgrunderna. Givetvis i samråd med experter.

Vi vände vid det liggandet trädet och hoppade balansakten över vattnet. Aprilsnöandet och den kyliga vinden lockade inte längre. Däremot hägrade något varmt som fanns i en termos hos ”den lilla blå”.
Undra om han är solo eller har en date? 😉

En tänd ficklampa i mörkret

Intill gården ”Änge i Buttle” såg vi snabbt de två mäktiga och omtalade bildstenarna.

Där vi stod och zoomade in fanns på 700-talet en väg och knutpunkt, som band ihop de tre socknarna Buttle, Lojsta och Etelhem. Fortfarande finns mängder av bevis från den tiden kvar. Men det tar vi i ett annat blogginlägg. Istället tar vi oss ända fram.

Det finns två saker som är speciella med just dessa stenar.
För det första är den ena den största bevarade bildstenen på Gotland med sina 3,70 m. Kan du gissa vilken? 😉
För det andra är det mycket ovanligt att ”stenduon” står kvar på sin ursprungsplats. Endast några få procent av de kända bildstenarna gör det.

Hoppas du inte har några problem med synen, ser som en pigg hök alla fina motiv på den höga stenen. 🙂
Ser du något speciellt på den lilla stenen tror jag inte dig. För den stenen är ”blind”. Det betyder att den aldrig haft någon inhuggen relief. Möjligtvis har den haft en målad bildframställning.

Nu skojar jag inte längre. Givetvis har väder, vind och alla hundratals år gjort att det är hopplöst att urskilja något. Därför ska jag berätta vad som finns inhuggit på den högsta bildstenen:
I fyra fält har det inristats gående män. Längre ner finns en ryttare och ett skepp på stormigt hav. Runt hela stenen finns en kantbård.

Nu kommer äntligen en återkoppling till bloggrubriken.
I två böcker har jag läst om svårigheten att tyda och se detaljerna i dagsljus. Därför föreslås det att åka hit när det är mörkt. Ta med sig en ficklampa och fungerande batterier, rikta den tända ficklampan snett mot den stora stenens yta. Visst låter det som ett spännande äventyr? Bäst tror jag det är att ta med sig en kompis, varm dryck och något gott att äta. Efteråt kommer ni att sova ”stenhårt” och ha ”bilddrömmar”. I många år har ni en sann skröna att berätta och förhoppningsvis bildbevis att visa upp; för släkt, vänner, barnbarn, grannar, arbetskompisar m.m. Tänk bara på att inte vara för högljudda. Marken är privat. Det finns ett hus bredvid.