Höst på mitten av ön

Vi slog våra kloka huvud ihop och kom gemensamt fram till att hösten på Gotland hittas inte bland gulröda tallar och granar. 😉 Solveig kom fram till att änget utanför Roma hade ”rätt träd”.

Skylten utanför Roma dyker upp snabbt och givetvis hade jag en bil i kofferten när jag blinkade vänster.

Helt ensamma gick vi omkring och njöt i Klosteränge naturreservat. Mindes platsen där Solveig i våras var först med att hitta årets första orkidé, S:t Pers Nycklar. Vi både kände igen saker och upptäckte förändringar mot när vi var här i våras.

Vi hade noterat att det såg fint ut vid Roma kyrka. Därför åkte vi tillbaks en bit på väg 143 och parkerade bilen utanför kyrkan.

Några gjorde fint vid gravarna inför Alla Helgons helgen.

Nu passade det bra att vi åkte vidare på den mindre trafikerade vägen, där vi kunde glida omkring i lägre hastighet. Jag gillar konceptet med att göra en runda istället för att åka samma väg fram och tillbaka. Perfekt när det inte finns någon tid att passa.

Sista längre stoppet gjorde vi vid Bara ödekyrka. Även här finns det ett fåtal gravar. Vid en av dem gjorde en kvinna extra helgfint.

Vacker kyrkklocka och en utsikt där vi lätt dröjde oss kvar. Men längtan efter kaffe och fika drog oss mot det lediga bordet. Inte dumt att kunna sitta ute och njuta i slutet av oktober.

Detaljbilder togs en hel del såklart. På tal om viktiga detaljer. Imorgon är det november och två tävlingar kommer att få ta stor plats på bloggen. Först kommer inlägget med 1,X,2 fråga om en Gotlandsbild. Inläggningstid är hemlig, men tävlingen avslutas varje kväll klockan 19:59. Sista timmen måste du scrolla ner till frågan för då ligger Korsordsuppgiften överst med sin fasta tid 18:59-20:59.
Jag önskar dig besökare idag, en fin Alla helgons dag. Vår dag kommer som vanligt inte att gå i busets tecken. Istället ska vi åka till en annan ödekyrka, där vi också tror det är höstvackert. Nu ska fikakorgen packas och jag ska ta fram ett par CD-skivor som får följa med på utflykten. Var rädd om dig. ❤

Speglingar i Tjaukleån

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades upp.
Pärlorna är värda mer än ett inlägg. ❤

Är det en elefant?

En gran som speglar sig i Tjaukleån. Den var även med i inlägget från en lördag i april 2020. https://gotlanduppochner.com/2020/04/19/det-vackra-samsas-med-det-enkla/

Den gången fick vi sista lediga p-platsen. Nu var vi helt ensamma. Skälet denna gång var att vi ville hitta hösttecken. Där gick vi bet.

Istället verkade det grönare än grönt. Rikligt med regn, värme och skydd senaste tiden spelade kanske in bland orsakerna. Eller så kom vi ett par veckor för tidigt.
Som vi njöt av att höra suset från vindarna, bland trädkronorna, som inte nådde ner till oss. Solen däremot trängde ibland igenom. ❤

I en annan tid hade jag inte tvekat att testa ”bron” över ån.

Vid detta andra besök följde vi ån längre bort och längre in i skogen. På de öppna ytorna fanns spår av boskapen som hållit till här. Eftersom vi inte såg några kalvar kunde vi sätta oss på en bänk och plocka fram kaffetermosen och vårt ätbara. Solen värmde våra kinder och livet var så lätt. ❤

DET BÄSTA
”Det bästa som vi äga,
det kan man inte giva,
det kan man inte säga
och inte heller skriva.

Det bästa i ditt sinne
kan intet förorena.
Det lyser djupt där inne
för dig och Gud allena.

Det är vår rikedoms råga
att ingen ann kan nå det.
Det är vårt armods plåga
att ingen ann kan få det.”
Karin Boye (Diktsamlingen MOLN)



När kortet togs hade ”De två skuggorna” varit gifta i 29 år och 364 dagar. ❤

Detta var det nionde inlägget i kategorin FAVORITER I REPRIS

Nästa blogginlägg kommer att vara en INBJUDAN. Hjärtligt välkomna! 😀

Troll-Oxen busade med mig

Vi var på väg mot Bara ödekyrka, när vi stannade till vid kanten av ett litet berg. Nyfikenheten tog oss ur bilen och fram till informationsskylten. Vi läste att berget hette Baraberget och var en fornborg, begravningsplats och före kristen tid ett känt offerställe på Gotland.

Offerkällan låg nedanför berget, men togs bort i samband med en vägomledning på 1950-talet. I källan offrades ull och pengar för djurs och människors hälsa.
På Baraberget växte en helig ”esk” (ask) som enligt legenden var grön året runt. Ändå tills en man försökte flytta trädet. Då dog det tvärt.

När det begav sig för länge sedan trodde människorna att det bodde troll på berget. Troll-Oxen var en elaking som ställde till med mycket förtret. Åtminstone fick han skulden för olika saker. Drömläge för oärliga och elaka människor utan svans.

Baraberget är ungefär 40 m högt. Det är inte mycket av den drygt 100 m långa vallen, som omgärdar borgen, som syns 2020. Däremot går det att betrakta ett litet bronsåldersröse och kanske träffa på en…

… arbetande insekt som aldrig hört talas om semester och sommarlov.

Utsikten mot vidderna var sevärd. Jag läste att det åktes pulka här när det var tillräckligt med snö.

Ett tag funderade jag var bilen befann sig. Var helt säker på den följt med hit. Så dök taket upp och mina tankar gick kvickt till kvicksand. Sa inget till Solveig. Varken om det eller lappen som jag diskret tog bort bakom vindrutetorkaren. ”Jag gillar inte blå plåtleksaker/ Hälsningar Troll-Oxen. 😉

Bringes i Norrlanda



Solveig såg en skylt om en sevärdhet. Därför vek vi av från den större vägen och nådde ganska snabbt fram till stenhuset från 1200-talet.

Bringes uppfördes som en magasinsbyggnad till gården bredvid.

Precis som med Lauks i Lokume och Vatlings i Fole, som finns med i denna kategori på bloggen, fanns det två våningar och vind i byggnaden.

Binges hade dessutom en inbyggd korridor i två våningar, längs ena långsidan. Två rum fanns det på varje våning och taken hade kryssvalv. Vinden hade tunnvälvt tak och bestod av ett enda rum. En inbyggd trappa i muren förband våningarna med varandra.

Bottenvåningen och vinden användes som magasin. På andra våningen kan det ha varit en bostad eller högstuga (festsal).

Givetvis både spännande och intressant att utforska. Relativt lätt att ta sig fram i ”huset” som tillhör Gotlands Fornvänner.

Gotland är bra på att informera på a-tavlor. Det ger mer ”kött på benen”. Brukar du läsa först? Efteråt? Inte alls?

Här har du länkarna till Vatlings i Fole och Lauks i Lokume. Det är intressant att jämföra de tre ställena. 😀
https://gotlanduppochner.com/2020/07/18/bast-bevarade-medeltidshuset-pa-landsbygden/

https://gotlanduppochner.com/2020/06/11/lauks-i-lokrume/

Klosteränge


Alltid spännande att ”lämna en värld och kliva in i en annan”. 3 km från Roma ligger detta änge i ett stort lövskogsområde som blev naturreservat 1985.

Roma kloster ägde marken på medeltiden. Från elvahundratalet och fram till början av femtonhundratalet var det Cistercienser-orden som nyttjade Klosteränget som gav foder till deras djur.

Ett av Gotlands större bestånd av grov ek finns i naturreservatet. Känner du till att ekarna förr kallades för kronekar? Orsaken var att staten förbjöd fällning av ekar. Virket skulle kunna användas till militära fartyg. Först på 1820-talet upphörde förbudet. Enligt källor ska de gotländska bönderna mer än gärna fällt sina gamla grova ekar som en demonstration mot makten från Storstaden Stockholm (när de fick tillåtelse). Här i Klosteränget lät de dock flera gamla ekar vara kvar. Smart tycker jag som förstått att eklöven bryts ner långsammare än löv från andra träd som ask och hassel. Men gamla ekar kan stupa av starkare skäl uppifrån. Undra hur många hundra år denna ek stod upp?

Eftersom det var kyligt denna aprilsöndag smakade det extra gott med kaffe innan vi koncentrerade oss på blommorna.

Smörblomma, gullviva och vitsippa.

Gulsippor fanns det gott om i änget. Ser du stenen längst ner till vänster? Jag såg stora stenar som låg och ”skräpade” lite överallt. När Solveig sa något om årets första… passade jag på att förena dagens motion med lite lätt ängsstädning. 😉 Vilken tur hon inte såg resultatet. Jag är rädd för att min fru skulle ha åsikter om höjden eller något annat mindre stenkul. 😉

Istället kunde Solveig glädja sig åt att det var hon som såg årets första orkidé. 1-0 till henne.

S:t Pers nycklar. Mer om det i en kommande kategori.

En sista titt på svalörten. Innan vi flyttade hit hade vi aldrig besökt ett gotländskt änge. Nu gör vi det mer än gärna. Ett mycket rogivande stopp. Ofta hörs fågelsång. Fjärilar hälsar på. Det är så skönt att bara vara.

Det vackra samsas med det enkla


I väntan på att vi skulle skriva på bostadsrättskontrakt sommaren 2018, gick vi in i en affär och köpte en almanacka inför 2019. (6 månader i förväg) Vid en vårmånad fanns en naturvacker bild på ett ställe som hette Tjaukle.

Ofta frågar jag gotlänningar vilket ställe på ön som är deras personliga favorit. Tjaukle en km söder om Viklau kyrka nämns med vördnad. Deras minnen kan vara från olika delar av deras liv. Allt från barndomsminnen med barkbåtar till nutid.

Den här aprillördagen valde vi – att inte gå in i skogens skugga. Det var i solen livet var enklast.

Istället lockade det betydligt mer att följa Tjaukleåns slingrande väg.
Vanligtvis rätas och dikas vattendrag och charmen riskerar att ebba ut. Därför är denna å ovanlig på Gotland, som tillåts att finna sin egen väg genom landskapet. Till slut mynnar den ut i havet på nordöstra sidan.

Kabbelekan tittar gärna på sin egen spegelbild.

Samtidigt som vi betraktade speglingarna i vattnet njöt vi av fågelsången från träden. (Tänk att träd kan sjunga så vackert) 😉

Vi var inte ensamma. Den lilla parkeringen var ”bilfull” och människor och djur i olika åldrar och generationer satt eller strövade i det natursköna området. De öppna gräsytorna lockade till picknick. Själva hade vi tur och fick ett ledigt bord och egen bänk. Barn sågs roa sig längs åkanten och solen lekte tittut med oss under fikandet.

Bryta upp när det är som bäst. Vi följer ofta den devisen. Kommer vi till en pärla stoppar vi in namnet i minnets skafferi.
Nästa gång ska vi göra ett tidigt besök. Då kommer vi visserligen inte att vara ensamma vid strandbankarna. Betande djur håller till där på sommaren. Däremot är chansen stor att bilen får en p-plats. Bonus är också att orkidéerna blommar i markerna i juni.
Om jag ska försöka sammanfatta min kärlek till Gotland i enbart en mening får det bli denna: Det är kontrasterna som gör ön så unik.

Fotnot: Tusen tack till familjen Berg som gör det möjligt att besöka ”guldkornet”. För marken är privat. 😀

 

Annat på Hallfreda


Det är lätt att hitta hit. Bara följa vägen från Visby mot Roma och tänka på att blinka vänster i rätt läge. 😉

Den här inbjudande dörren såg du i förra inlägget. När vi skulle in och fika här.


Men jag visade inte den gemensamma salongen för hotellets gäster. Där fanns fina tavlor och annat att njuta av i närheten.

Efter vi fikat på baksidans terrass vi gick ner till trädgården och fortsatte mot grusgången vid lägenheterna med självhushåll.

Butiken låg perfekt och var inbjudande med sitt valv.

Genom fönstret syns en grupp som fikar i mysiga trädgården. Vid nästa besök vill jag äta frukost där efter en skön hotellnatt i lantlig miljö.

Något som ser extra frestande ut?

Supergullig. Hade jag varit tre månader yngre skulle jag… 😉

En titt från andra hållet innan…

… vi besökte loppisen strax intill i samma länga.

Här fanns en del prylar som vi kände igen. Bland annat 70-tals kaffekoppar som vi visade upp i ”Köket” på Lidéns Samlingsmuseum. Dekorer som var både älskade och ”hatade” av våra besökare. Ingen av alla mina favoriter bland våra 3 333 olika dekorer fanns bland de kopparna.

Nöjda både i magen och med fina intryck av besöket på Hallfreda svängde vi vänster mot en skön promenad i ett änge – som jag redan har ”redovisat” om här på bloggen. Idag lutar det åt oktoberbesöket i ”Botan”. Undra vad som väntar oss där med tanke på att vi fick skrapa rutorna på bilen i morse.

 

Hallfreda med sina många möjligheter


Till en av Gotlands största gårdar, med en historia som sträcker sig bakåt till 1300-talet, åkte vi av flera anledningar.

Givetvis skulle vi fika och hoppades att det skulle ta en av de attraktiva 25 platserna på bloggen. 😊
När det är fullt av turister inne i Visby, är det så underbart att kunna åka iväg endast en kvart bort och komma till en sådan här oas ”på landet”.

Eftersom vi ”fiskade” efter att någon gång ta in i ett av deras sex hotellrum eller i en lägenhet i kalkstensflygeln tog jag tacksamt emot information av Karin Bramford. Hon sa att jag var välkommen att titta upp i salongen på övre plan. Yes. Någon sommar kommer vi troligtvis att lägga in ett blogginlägg i kategorin ”Sova borta” härifrån. Inte blev jag mindre sugen när jag läste historien om Hallfreda på nätet. Naturligtvis gick jag igång på Madam Herr Donner.

Mina tankar var upptagna av annat. Annars hade det blivit rapsolja med hem i bilen.

Det blåste rejält, men inga kalla vindar.

Därför blev det utomhusfika.

Jag såg framför mig hur vi bar ut hotellfrukosten i trädgården och njöt vid en syrenberså. Sedan kunde vi ta ett parti krocket eller hyra en cykel och…

Eftersom jag var kaffesugen smakade det extra gott.

Belåtna reste vi på oss och vandrade ut i trädgården och vidare in i… det kommer i nästa inlägg. 😉

Detta var fik nummer 22 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Tjugotvå pärlor med det ”lilla extra”. 

 

 

Roma glasbruk


Roma Glasbruk startades 1999 i Roma av Carina Löfgren och Kenneth Täckenström. Fem år senare flyttade de sin verksamhet till Roma Kungsgård.

Här i Roma Kungsgårds östra flygel har de sin glasstudio i direkt anslutning till sin fabriksförsäljning där det finns möjlighet att köpa fina produkter till fabrikspris.

i denna trevliga lokal finns det många andra saker att köpa. Produkter att äta, dricka, läsa och pryda sin hemmiljö med.

Denna dekor av muggar och tallrikar köpte vi redan 2009 och har följt med oss från Skummeslövsstrand till Ystad och nu hem till deras födelseö Gotland. Cirkeln har slutits.

Gutefår har vi inte samlat på oss – ännu. 😉

Inte heller betongfår.

Ska vara rogivande att gunga. Är bara rädd att någon granne skulle se mig och några barnbarn har jag inte hört talas om. Livets efterrätt kan vänta några år.

Jag har alltid varit förtjust i färgat glas. När vi hade Lidéns Samlingsmuseum visade vi upp samlingar av glas och hade även en del glas till försäljning.

Jag tycker om både grönt, rött, gult och blått glas. Men det sistnämnda är min favorit. Jag hade på mitt kontor en egen samling av blått glas.

Vilken färg på glas är din favorit?

Vi köpte en sådan här vas i blått när vi var här på semester 2016.

En nice glaskaraff. Småskrattade när jag läste att Roma Glasbruk sedan 2011 även etablerat sig i ett vackert stationshus i Tibro i Västergötland. En ort som jag och Solveig känner väl till efter att hon bott där och vi båda jobbat på bibblan i möbelmeckaorten. Men jag hade som krav att bo nära rejält med vatten om jag skulle gå med på att ta jobbet som erbjudits mig. Därför pendlade jag mer än gärna 17 km två ggr om dagen. I love Hjo. ❤

Blev skraj när kvinnan vrålade samma sak till mig med en hundrafemtioårings hesa och spruckna röst. Samtidigt är det intressant att vara efterfrågad. 😉 Om jag undviker att göra en tavla. 😉

Enkel vägbeskrivning:
Du tar väg 143 från Visby mot Ljugarn. Mindre än 2 mil senare blinkar du vänster. Inte bara med ögonen.