Det blommar fortfarande

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Omväxling förnöjer, sägs det. Det gäller väl även väderleken tänker jag. Vi har haft några stormiga och regniga dagar i Visby den här veckan. En av dagarna hade jag glömt mina regnkläder hemma (eftersom det inte regnade på morgonen) och fick därför cykla hem och finna mig i att bli genomblöt…
Men, när vi var i Botan förra veckan hade vi sol, uppehåll och lite lagom med blåst. Tur var väl det, för annars hade det inte blivit några bilder att skriva om. Tilläggas kan att solen har återvänt idag, men fortfarande blåser det ordentligt… Enkel trädgårdsdahlia får inleda dagens bildsvit. Varför den ska kallas enkel kan ju diskuteras. Jag får en känsla av att den är både färgglad och elegant.

Min assistent (Bosse) fick till uppgift att fotografera alla skyltar med sin mobilkamera. Den här gången tänkte jag att det kunde vara kul att berätta vad det är jag har fotat. Brokpilörten har lika dekorativa blad som den har speciella ”blomsterpinnar”. När sedan mitt macro får för sig att ”skruva till det” kan det bli riktigt dekorativt.

Pastellröllika.

En liten minifluga passade på att vila benen på en oktoberkrokus. Inte kunde den väl ana att den skulle hamna i en blogg.

Ny bekantskap – Taiwanskugglilja. Trots många försök fick jag inte bättre skärpa än så här.

Hur kunde det plötsligt dyka upp en giraff?

Blå gräsfibbla – lite tilltufsad men fortfarande blå.

Höstcrocus – hoppfullt att tänka på att om nåååågra månader så blommar deras ”kusiner” igen.

Månviol – Påminner mig om ”Judas silverpenningar” som fanns i min barndoms trädgård.

Antagligen började assistenten bli trött. För de sista bilderna i hans mobilkamera är svåra att tyda. Detta kan vara kinesisk gräslök eller också är det något annat… Som små stjärnor ser den i alla fall ut och påminner om att det bara är två månader till jul. Men än så finns det mycket som blommar i Botan.

Nyduschade växter

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Sista helgen i september… och dags att bege sig till Botan för att fotografera med mitt macro, innan en ny månad tar vid längre fram i veckan. Vilken tur att denna helg bjuder oss på sol och fint fotograferingsväder.
Under veckan som gått har jag hunnit med ett besök i Stockholm. För första gången på drygt ett och ett halvt år satte jag mig i ett flygplan och lämnade ön. Det var ingen nöjesresa… Målet var att äntligen få ordning på mitt ena öga, där jag lyckats få ett ”sår” på hornhinnan”, något som skulle rättas till med en laserbehandling. Själva lasern kände jag inte av, men efteråt…

Trots att jag blivit förberedd på att det skulle göra ont så hade jag inte förstått att det innebar SÅ ont. Den här helgen har synen börjat återvända till ögat, men fortfarande ser jag inte klart och är väldigt ljuskänslig.

Eftersom Botan är en plats att njuta av och må bra på, kändes det helt ok att samla ihop sina krafter och bege sig dit trots allt.

Luftfuktigheten var hög denna söndagsmorgon. Alla växter såg ut som om någon gått runt med en stor sprayflaska och duschat dem.

Som små pärlor låg vattendropparna utspridda…

Det är som att sommarens blommor kämpar för att hålla sig kvar…

Förra året blommade det rosor till och med på julafton. Hur det blir i år återstår att se.
Här är i alla fall en av alla knoppar som är på gång.

Men, samtidigt blir hösten alltmer påtaglig. Här och där har den gröna färgen fått ge vika för gult, orange, brunt eller rött.

Glaspärlevinets bär börjar få färg.

Det är något visst med frön. Visst har det blommat färdigt för i år, men nya frön väntar på att få gro och då vet vi att det kommer att blomma på nytt i Botan.

När sommaren mot hösten sig vänder

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Sedan vi flyttade hit har vi lärt oss att det gäller att spara på vattnet när man bor på Gotland. I somras var det till och med så att det tog helt slut på vissa håll och då fick man förstärka med tankbilar. Det är därför jag, numera, försöker att inte gnälla så mycket över om det regnar. För vi behöver vatten! Och vattendroppar är det kul att försöka fotografera.
Jag skriver försöka, för oj vad det är svårt att få skärpan på rätt ställe…

Ljudet av porlande vatten är rogivande.

Mönstret i dammen ändrade sig allteftersom i virvlarna.

Ringblommor förknippar jag med sensommaren. De var tacksamma att så, minns jag från barndomens trädgård. Hade man sått en gång så självsådde de sig sedan, år efter år…

Smultronplantor i Botan står i full blom. Hur ska de hinna med att bära frukt?

Körsbärsbenved… Tänk att vi inte sett den förut.

Svart hagtorn…

En fluga som inte hade bråttom och som inte stördes av att jag försökte fånga den på bild. Titta vilket fantastiskt mönster den har på sina vingar! Och färgen, grön metallic! Det är troligtvis en spyfluga, och dem kan man tycka mindre om när de susar in i köket.

Färger och färgkombinationer har jag skrivit om förut. Här är en färgkombination som verkligen tilltalar mig.

Dahlior hör också sensommaren till. Det finns minst 55000 olika namngivna sorter läser jag på nätet. Ursprungligen kommer den från Mexico där den också är nationalblomma. Den finns i många olika färger, allt från vitt till nästan svart, men det finns inga dahlior i blått. Däremot finns det de som är tvåfärgade eller flerfärgade.

Avslutar med denna färgklick och önskar er alla en fin vecka!
Kram: Solveig

På vår balkong

På vår balkong har det varit både varmt och torrt den här sommaren. Trots utfälld markis har det ibland varit så hett att vi vänt i dörren… Det som funnits på balkongen har alltså fått utstå en hel del.

Kanske var det därför som den dahlia vi köpte, ganska snabbt förvandlades till ett par torra pinnar. Turligt nog passade jag på att fotografera blommorna redan från början 🙂 Numera är krukan bara förvaringsplats för de keramiksvampar som vi en gång köpte som souvenirer från Bornholm.

Borstnejlikorna förgyllde den första delen av sommaren.

Så var det även med årets lavendel. Ljuvlig färg, underbar doft…

Men även lavendeln gav upp alltför tidigt och är numera utbytt av höstaster.

Jag sådde luktärter tidigt och har sedan tålmodigt väntat på att de skulle börja blomma.
På Instagram ser jag bilder på överflödigt blommande luktärter. Mina är mer sparsamma med sin blomning. Kanske för att jag ska uppskatta varje blomma mer? Så fort en blomma slår ut är jag där och drar in doften. Helt underbar!

Mest fantastisk av alla blommor i år är hortensian. Den har stått kvar på balkongen över vintern på en frigolitplatta med bubbelplastinslagen kruka. Redan tidigt satte den fart och sedan har den blommat hela sommaren. I skrivandets stund är den fortfarande helt översållad med blommor.

Mårbackapelargonian – en flyttpresent från en f.d. kollega. Pelargonian har numera fått flera ”barn” av satta skott. Det är något visst med färgen, eller hur?

Årets tomatplanta har vuxit på höjden. Häromdagen, när vinden låg på, så vek den sig på mitten. Tydligen var det fortfarande liv i stammen för jag testade att tejpa ihop den med maskeringstejp. Igår såg jag att de första tomaterna hade fått lite färg. Snart så!

Det har blivit ”små minnen” från resor och platser vi bott på. Igelkotten är ett sådant minne.

Den första sköldpaddan råkade Bosse köra över med gräsklipparen när vi bodde i Ystad så den fick vi ersätta med en ny.

Katten blev ett minne från ett ställe på Österlen vars namn jag glömt… Jag tror den har spanat in något som rör sig i Mårbackapelargonian. Kanske är det den lilla marodör som äter hål i bladen. Den är inte inbjuden utan har kommit till vår balkong på egen hand.
Om jag träffar på den önskar den nog att den valt en annan balkong…

”Morgonstund har guld i mund”

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Tidig söndagsmorgon, solsken och vindstilla. Vad kan då vara bättre än att ta en tur ner till Botaniska trädgården? Inget, tror jag.

Så här i juli finns det blommor av alla de slag…

… i olika färger…

… och former…

Var och en vacker på sitt sätt, om man tittar noga.

”Botan-katten” som brukar dyka upp ibland vid våra besök verkade inte speciellt intresserad av att hamna på bild. Den var mer intresserad av att smaka på bladen.

Spindeln hade ett enorm nät men tycktes inte ha haft tur med att fånga in morgonens frukost…

Runt den lilla dammen upptäckte jag några små trollsländor. En av dem var vänlig nog att sätta sig en kort stund så att jag hann ta några kort. Visst är den söt?

Är definitivt ingen expert på fjärilar. En kålfjärilshona?

Nyckelpigan fick jag vänta på ett tag. Den kröp under, bakom, uppochner… innan den äntligen kom på rätt håll.

Det där med skärpa är ett kapitel för sig… Men ordspråket håller än. Den som går upp tidigt hinner med mycket.

En plats att njuta av…

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

När jag går in genom grinden till Botan fylls hela min kropp av ett inre lugn. Det är så fridfullt och stilla, samtidigt som det råder en febril aktivitet i varenda hörn. Önskar att jag kunnat förmedla det surrande ljudet från alla insekter, kombinerat med koltrastarnas skönsjungande stämmor… men ni får nöja er med bilder utan ljud.

Blev positivt överraskad när jag såg att jag lyckats få ett och annat bi att fastna på bild, för det var sannerligen inte lätt att ta några kort där de fanns med. Inte sitter de kvar och väntar på mitt klick inte. Lika fort som de landat flyger de vidare till nästa blomma, och till nästa…

Humlorna då? Är de mer välvilliga till att agera fotomodeller? Nej, de tycks om möjligt ha ännu mer bråttom. Dessutom kryper de in så långt i blommorna när de väl landat att jag bara såg en vinge eller ett par ben när jag försökte fotografera.

Det var full aktivitet även bland de tvåbenta som arbetar med att hålla Botan i bästa skick. (Tack till er! Ni lyckas verkligen!) Här var det nyvattnat och några vattendroppar hängde beslutsamt kvar för en kort stund.

Det var helt enkelt omöjligt att ignorera rosorna. Dessa fantastiska blommor som håller på att slå ut i full blom över hela Visby.

Men rosorna har konkurrens av många andra skönheter. Var och en med sin speciella färg eller form.

Ibland behövs det inte så många ord.

Nostalgi! Min mormor var noga med att vi skulle sätta blommor från trädgården, på morfars grav, till varje helg. När liljor av denna sort blommade som bäst hamnade alltid en stor bukett på kyrkogården. Inomhus var de inte lika populära eftersom frömjölet kunde ge fläckar på duken.

JAAA! Tulpanträdet blommade. Men, NEEEJ! alla blommor satt högt upp i trädet och trots maximal höjd på stativet var jag inte ens i närheten. Jag, som alltid brukar hålla mig till reglerna, fick nästan lust att ge mig upp och klättra men insåg att det nog inte skulle bli populärt. Får hoppas på att trädet blommar nästa år igen och att åtminstone en blomma kan tänka sig att sitta på en gren lite längre ner då. (Googla på Tulpanträd så får du en bättre bild på de fantastiska blommorna.)

Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Botaniska trädgården är min favoritplats på Gotland. Det är verkligen en plats att njuta av…

Text och bild: Solveig Lidén

Hällarna lyser i blått

Vi stack iväg en dryg timme innan vi skulle hämta lördagens matkassar, med avsikten att Solveig ville hitta och ”macrofota” de blå juvelerna som skulle finnas på Södra Hällarna.

Ut mot klintkanten breder de öppna hällmarkerna ut sig och där går det just nu att njuta av exempelvis bergskrabba.

För oss som är fastboende på ön är det häftigt att veta att den bara finns på Gotland och Öland. Annars förekommer den närmast i Spanien och Sydfrankrike.

Bergskrabban har en vedartad jordstam som fixar frysningsrörelserna under vintern.

Blomman har fyra ståndare, två längre och två kortare. Blomkronan är tvåläppig och frukten är en nöt som är innesluten i det femflikade fodret.
Överkurs. Det mer ”avancerade namnet” på växten är Globularia vulgaris L.

”Runt midsommar” brukar blomningen vara som mest intensiv.

Fotnot:
Imorgon eller ikväll funderar vi på att byta header. (Bilden längst upp på bloggen). Det var ett bra tag sedan sist. Hoppas vi hittar någon lämplig bild från inlägget, som dyker upp här imorgon.

När allt känns helt rätt

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Det är svårt, att med ord, beskriva den känsla jag får när jag öppnar grinden och går in i Botaniska trädgården. Det är som att allt stannar till – och bara känns helt rätt.

Det är Pingstdagen 2021, många Visby-bor sover fortfarande och jag vandrar, nästan helt ensam, runt i ett paradis fyllt av grönska, färgsprakande blommor och fågelsång.

Det är tulpanernas tid och pionernas…

Nostalgi… Visste inte att det fanns så många olika sorters pioner. ”Hemma” i mina föräldrars trädgård hade vi tre olika vill jag minnas. Ändå hittar jag ingen av dem idag. Läser däremot på skyltarna och hittar korallpion, sidenpion och så min favorit – dillpion… Det är lätt att förstå varför den fått sitt namn…

Hela Botan är som en stor palett av färger…

…och former.

Var och en med sin egen ”karisma”.

Men även om min ”inre klocka” stannat till för en stund så vet jag att det är dags att avrunda besöket för den här gången.

Men, gräslöken bara måste få vara med…

… och ett par knoppar.

Avslutar med tulpanträdets löv (när ska jag få se detta träd i blomning?) Nu återstår det svåraste, att leta upp Bosse som är ute och vandrar med den andra kameran… Han kan vara var som helst…

Text och foto: Solveig Lidén

Kärlek vid första ögonkastet – Gotlandssippa

Under vår tid i Skåne beundrade vi backsippor både i Grevie Backar och vid Dag Hammarskjölds Backåkra. När vi kom till Gotland fick vi veta att här finns en underart till backsippan, nämligen Gotlandssippan, och att den är unik eftersom den endast finns i tre Gotländska socknar; Ardre, Kräklingbo och Östergarn på östra centrala Gotland. Idag lärde vi oss en sak till – att den är en av få endemiska arter i Sverige, vilket betyder att den faktiskt bara finns inom ett visst geografiskt område. Ett inlägg på Instagram igår, Tack Agneta, gav oss idén till dagens utflykt till Russvätar naturreservat.

Vi parkerade bilen och promenerade iväg på en liten smal skogsväg. När vi gått en bit dök det plötsligt upp en bil. Just då var vi lite osäkra på om vi verkligen kommit rätt så vi passade på att fråga. Mannen i bilen lugnade oss och förklarade att vi hade bara en liten bit kvar fram till en stätta.

Så vi gick en bit till… och sen var det inte längre svårt att hitta. Snarare svårt att välja vilka blommor som skulle få vara med på bild. Det blev kärlek vid första ögonkastet mellan mitt macro och Gotlandssipporna.

Vad är det då som skiljer den från Backsippan? Den lär ha bredare bladflikar och stjälkblad. Vacker är den i alla fall. En fantastisk liten skönhet att titta närmare på.

Den tycks inte ha så stora krav på jordmån eftersom den kan växa på torr, mager sand eller grusjord. Däremot kräver den ljus. Kanske därför det fanns ett flertal Gotlandssippor på båda sidor av, och även mitt på, den lilla skogsvägen.

Den här helgen känns det som att den var i sitt esse. Men tydligen kan den blomma både i april och i maj. Det var första gången vi sågs i verkliga livet, men jag garanterar att det inte var den sista. Gotland bjuder på många fantastiska naturupplevelser. Att få se Gotlandssippor är en av dem.

Text och foto: Solveig Lidén

Våren går långsamt fram

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Förra helgen visade termometern tvåsiffrigt och vi trodde att värmen hade kommit för att stanna. Men så blev det inte! Bosses väderapp utlovade snö, som tur var hade den fel den här gången. Men kallt har det varit i veckan som gått. Och i morse när vi skulle göra ett återbesök i Botan för att få till några fler bilder, ja då blåste det rejält. Därför var det ingen idé att ge sig iväg dit.

Alltså fick jag plocka fram de bilder jag redan tagit… Med förhoppning om att besöken i maj kan bli flera än ett…

Tulpaner har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Knoppar står för hopp. Inte än, men snart kommer de att slå ut i fullaste blom.

Fascinerande med alla dessa små detaljer som man upptäcker först när man tittar riktigt nära.

Här blev jag förtjust i bakgrundsfärgen…

Påsken har visserligen passerat, men påskliljornas intensivt gula färg lyser upp här och var. Visst är det härligt att våren bara har börjat och att vi vet att det finns så mycket kvar som vi kommer att få njuta av. Fördelen med att det inte är så varmt är förstås att våren går långsamt fram… men 4 grader känns lite i underkant. Det får gärna bli tvåsiffrigt igen.

Text och foto: Solveig Lidén