”Morgonstund har guld i mund”

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Tidig söndagsmorgon, solsken och vindstilla. Vad kan då vara bättre än att ta en tur ner till Botaniska trädgården? Inget, tror jag.

Så här i juli finns det blommor av alla de slag…

… i olika färger…

… och former…

Var och en vacker på sitt sätt, om man tittar noga.

”Botan-katten” som brukar dyka upp ibland vid våra besök verkade inte speciellt intresserad av att hamna på bild. Den var mer intresserad av att smaka på bladen.

Spindeln hade ett enorm nät men tycktes inte ha haft tur med att fånga in morgonens frukost…

Runt den lilla dammen upptäckte jag några små trollsländor. En av dem var vänlig nog att sätta sig en kort stund så att jag hann ta några kort. Visst är den söt?

Är definitivt ingen expert på fjärilar. En kålfjärilshona?

Nyckelpigan fick jag vänta på ett tag. Den kröp under, bakom, uppochner… innan den äntligen kom på rätt håll.

Det där med skärpa är ett kapitel för sig… Men ordspråket håller än. Den som går upp tidigt hinner med mycket.

En plats att njuta av…

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

När jag går in genom grinden till Botan fylls hela min kropp av ett inre lugn. Det är så fridfullt och stilla, samtidigt som det råder en febril aktivitet i varenda hörn. Önskar att jag kunnat förmedla det surrande ljudet från alla insekter, kombinerat med koltrastarnas skönsjungande stämmor… men ni får nöja er med bilder utan ljud.

Blev positivt överraskad när jag såg att jag lyckats få ett och annat bi att fastna på bild, för det var sannerligen inte lätt att ta några kort där de fanns med. Inte sitter de kvar och väntar på mitt klick inte. Lika fort som de landat flyger de vidare till nästa blomma, och till nästa…

Humlorna då? Är de mer välvilliga till att agera fotomodeller? Nej, de tycks om möjligt ha ännu mer bråttom. Dessutom kryper de in så långt i blommorna när de väl landat att jag bara såg en vinge eller ett par ben när jag försökte fotografera.

Det var full aktivitet även bland de tvåbenta som arbetar med att hålla Botan i bästa skick. (Tack till er! Ni lyckas verkligen!) Här var det nyvattnat och några vattendroppar hängde beslutsamt kvar för en kort stund.

Det var helt enkelt omöjligt att ignorera rosorna. Dessa fantastiska blommor som håller på att slå ut i full blom över hela Visby.

Men rosorna har konkurrens av många andra skönheter. Var och en med sin speciella färg eller form.

Ibland behövs det inte så många ord.

Nostalgi! Min mormor var noga med att vi skulle sätta blommor från trädgården, på morfars grav, till varje helg. När liljor av denna sort blommade som bäst hamnade alltid en stor bukett på kyrkogården. Inomhus var de inte lika populära eftersom frömjölet kunde ge fläckar på duken.

JAAA! Tulpanträdet blommade. Men, NEEEJ! alla blommor satt högt upp i trädet och trots maximal höjd på stativet var jag inte ens i närheten. Jag, som alltid brukar hålla mig till reglerna, fick nästan lust att ge mig upp och klättra men insåg att det nog inte skulle bli populärt. Får hoppas på att trädet blommar nästa år igen och att åtminstone en blomma kan tänka sig att sitta på en gren lite längre ner då. (Googla på Tulpanträd så får du en bättre bild på de fantastiska blommorna.)

Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Botaniska trädgården är min favoritplats på Gotland. Det är verkligen en plats att njuta av…

Text och bild: Solveig Lidén

Hällarna lyser i blått

Vi stack iväg en dryg timme innan vi skulle hämta lördagens matkassar, med avsikten att Solveig ville hitta och ”macrofota” de blå juvelerna som skulle finnas på Södra Hällarna.

Ut mot klintkanten breder de öppna hällmarkerna ut sig och där går det just nu att njuta av exempelvis bergskrabba.

För oss som är fastboende på ön är det häftigt att veta att den bara finns på Gotland och Öland. Annars förekommer den närmast i Spanien och Sydfrankrike.

Bergskrabban har en vedartad jordstam som fixar frysningsrörelserna under vintern.

Blomman har fyra ståndare, två längre och två kortare. Blomkronan är tvåläppig och frukten är en nöt som är innesluten i det femflikade fodret.
Överkurs. Det mer ”avancerade namnet” på växten är Globularia vulgaris L.

”Runt midsommar” brukar blomningen vara som mest intensiv.

Fotnot:
Imorgon eller ikväll funderar vi på att byta header. (Bilden längst upp på bloggen). Det var ett bra tag sedan sist. Hoppas vi hittar någon lämplig bild från inlägget, som dyker upp här imorgon.

När allt känns helt rätt

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Det är svårt, att med ord, beskriva den känsla jag får när jag öppnar grinden och går in i Botaniska trädgården. Det är som att allt stannar till – och bara känns helt rätt.

Det är Pingstdagen 2021, många Visby-bor sover fortfarande och jag vandrar, nästan helt ensam, runt i ett paradis fyllt av grönska, färgsprakande blommor och fågelsång.

Det är tulpanernas tid och pionernas…

Nostalgi… Visste inte att det fanns så många olika sorters pioner. ”Hemma” i mina föräldrars trädgård hade vi tre olika vill jag minnas. Ändå hittar jag ingen av dem idag. Läser däremot på skyltarna och hittar korallpion, sidenpion och så min favorit – dillpion… Det är lätt att förstå varför den fått sitt namn…

Hela Botan är som en stor palett av färger…

…och former.

Var och en med sin egen ”karisma”.

Men även om min ”inre klocka” stannat till för en stund så vet jag att det är dags att avrunda besöket för den här gången.

Men, gräslöken bara måste få vara med…

… och ett par knoppar.

Avslutar med tulpanträdets löv (när ska jag få se detta träd i blomning?) Nu återstår det svåraste, att leta upp Bosse som är ute och vandrar med den andra kameran… Han kan vara var som helst…

Text och foto: Solveig Lidén

Kärlek vid första ögonkastet – Gotlandssippa

Under vår tid i Skåne beundrade vi backsippor både i Grevie Backar och vid Dag Hammarskjölds Backåkra. När vi kom till Gotland fick vi veta att här finns en underart till backsippan, nämligen Gotlandssippan, och att den är unik eftersom den endast finns i tre Gotländska socknar; Ardre, Kräklingbo och Östergarn på östra centrala Gotland. Idag lärde vi oss en sak till – att den är en av få endemiska arter i Sverige, vilket betyder att den faktiskt bara finns inom ett visst geografiskt område. Ett inlägg på Instagram igår, Tack Agneta, gav oss idén till dagens utflykt till Russvätar naturreservat.

Vi parkerade bilen och promenerade iväg på en liten smal skogsväg. När vi gått en bit dök det plötsligt upp en bil. Just då var vi lite osäkra på om vi verkligen kommit rätt så vi passade på att fråga. Mannen i bilen lugnade oss och förklarade att vi hade bara en liten bit kvar fram till en stätta.

Så vi gick en bit till… och sen var det inte längre svårt att hitta. Snarare svårt att välja vilka blommor som skulle få vara med på bild. Det blev kärlek vid första ögonkastet mellan mitt macro och Gotlandssipporna.

Vad är det då som skiljer den från Backsippan? Den lär ha bredare bladflikar och stjälkblad. Vacker är den i alla fall. En fantastisk liten skönhet att titta närmare på.

Den tycks inte ha så stora krav på jordmån eftersom den kan växa på torr, mager sand eller grusjord. Däremot kräver den ljus. Kanske därför det fanns ett flertal Gotlandssippor på båda sidor av, och även mitt på, den lilla skogsvägen.

Den här helgen känns det som att den var i sitt esse. Men tydligen kan den blomma både i april och i maj. Det var första gången vi sågs i verkliga livet, men jag garanterar att det inte var den sista. Gotland bjuder på många fantastiska naturupplevelser. Att få se Gotlandssippor är en av dem.

Text och foto: Solveig Lidén

Våren går långsamt fram

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Förra helgen visade termometern tvåsiffrigt och vi trodde att värmen hade kommit för att stanna. Men så blev det inte! Bosses väderapp utlovade snö, som tur var hade den fel den här gången. Men kallt har det varit i veckan som gått. Och i morse när vi skulle göra ett återbesök i Botan för att få till några fler bilder, ja då blåste det rejält. Därför var det ingen idé att ge sig iväg dit.

Alltså fick jag plocka fram de bilder jag redan tagit… Med förhoppning om att besöken i maj kan bli flera än ett…

Tulpaner har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Knoppar står för hopp. Inte än, men snart kommer de att slå ut i fullaste blom.

Fascinerande med alla dessa små detaljer som man upptäcker först när man tittar riktigt nära.

Här blev jag förtjust i bakgrundsfärgen…

Påsken har visserligen passerat, men påskliljornas intensivt gula färg lyser upp här och var. Visst är det härligt att våren bara har börjat och att vi vet att det finns så mycket kvar som vi kommer att få njuta av. Fördelen med att det inte är så varmt är förstås att våren går långsamt fram… men 4 grader känns lite i underkant. Det får gärna bli tvåsiffrigt igen.

Text och foto: Solveig Lidén

”En ann´ är så god som en ann´”

Förra året beundrade vi de vita blåsipporna i Lummelunda. I år var det därför självklart att vi skulle återvända dit så att även den vita varianten av blåsippor skulle få chansen att visa upp sig i mitt macro. Vi kunde snabbt konstatera att vi inte var ensamma om idén att gå en promenad i Lummelunda denna påskdagseftermiddag. Som tur var hade vi ganska bra koll på vart vi skulle gå och ganska snart ropade Bosse på mig att han hittat den första. Det var bara ett problem… Det blåste friskt! Blomman som jag skulle försöka få focus på vajade hit och dit i vinden och jag insåg att det var en hopplös uppgift att försöka få skärpa oavsett hur många hundra bilder jag skulle ta.
Vi sökte oss uppåt i skogen och lyckades hitta ett skogsparti mot en äng. Där värmde solen gott och fantastiskt nog hade vi lyckats hitta en plats som nästan var helt i lä. Fram med kameran igen! Om du undrar över bakgrunden så är det torkade ormbunksblad som bildar den naturnära, milda bakgrundsfärgen.

Jag har inte sett vita blåsippor förrän vi kom till Gotland. Som jag minns det hade min barndomshage i Västergötland ett stort utbud av färgnyanser i rosa, blått och lila, men aldrig vitt. Kanske därför de känns lite extra exotiska.
Platsen vi valt var vi ensamma om så jag kunde i lugn och ro krypa omkring och välja ut vilka blommor som skulle få vara med på bild. De vita var inte så många, men tillräckligt många för att jag skulle kunna knäppa bild efter bild. Prövade olika inställningar på objektivet, olika avstånd, letade bakgrunder som tilltalade mig… Det var då den dök upp. Knoppen! Hur jag än vände och vred så skulle den vara med på bild.

Det går inte att låta bli… Jag bara måste få visa några blåsippor till. Trots att de inte är vita.

”En ann´ är så god som en ann´”. Det går inte att säga att den ena färgen är vackrare än den andra. Var och en är skön på sitt sätt. Det finns en hel del som vi människor kan lära oss från naturen.
Önskar dig en fin Annandag Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén

Våren i närbild

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Ibland blir det inte som man planerat… I helgen blåste det rejält, så vårt besök i Botaniska trädgården fick flyttas fram. Bosses väderapp utlovade solsken hela tisdagseftermiddagen och det visade sig att den var pålitlig den här gången. Alltså lastade vi in kameran och stativet i bilen och tog en tur ner till parkeringen vid Kruttornet igår.
Vi kunde snabbt konstatera att det var krokusen som dominerade i Botan så här i slutet av mars. Får en känsla av siden när jag tittar på den första bilden.

Vi var inte helt ensamma och det kändes en aning pinsamt att ”ligga” på marken och leka ”mästerfotograf”.

Buskpionens knoppar har jag fotograferat förut med den gamla kameran. Nu kom jag betydligt närmare. Visst är det häftigt att bladen är rosa…

Ni som brukar titta in här med jämna mellanrum minns säkert att vi fotograferade fullt blommande rosor på julafton. Så här ser rosorna ut just nu. Det finns hopp om en ny säsong!

Iris – i läckra färgkombinationer.

Varken tulpan eller krokus – utan en vintergäck på nära håll.

Och vad heter denna? För inte är det väl en snödroppe? Eller?

Ormhasseln slingrar sig i krumbukter. Tyvärr så blåste det en hel del även igår så tanken på att fotografera dess hängen fick jag ge upp ganska snabbt.

Blåstjärna är väl ett namn som passar väl på denna lilla skönhet. Fast Scilla är förmodligen det namn vi använder mest.

I ärlighetens namn var jag ganska missnöjd med mina bilder. Trots att jag tog 60 stycken blev det inte många kvar efter min första granskning… Tror att jag hade lite för bråttom…
Men bortsett från en viss oskärpa här och där så hoppas jag att jag kunnat förmedla lite vårkänslor till er alla. Glad Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén

Tur att vi var ensamma…

Häromdagen hämtade vi paketet som innehöll vårt nyinköpta stativ. Sedan var det bara att skruva ihop det… trodde jag… Fast riktigt så enkelt var det ju förstås inte. Att det kan finnas så många skruvar på ett stativ! I fredags var det dags för invigning. Utflykten gick till Björkume naturreservat.

På lägsta nivån ligger stativets tre ben rakt ut från mitten och kameran befinner sig en bit ovanför marken. Det innebär förstås att fotografen, dvs jag, kryper ner i jämnhöjd med kameran och hoppas på att inte någon annan ska komma gående på samma stig och fundera över vem det är som kryper omkring i närheten av stigen, samtidigt som ett av stativbenen ligger rakt ut över stigen. För det är förstås så att de finaste blåsipporna råkar växa där det är som krångligast att komma åt.

Sedan är det bara att konstatera att mitt macro och jag inte alltid är överens om var skärpan ska hamna eller vad som ska komma i focus.

Jag har inte fuskat med färgen. Såhär läckert blå var just denna blåsippa. Annars fanns det många olika färgnyanser.

Fastnade för den här ljuvliga, rosa varianten.

Inte måste man vara perfekt för att komma med på bild.

Knoppar är det något speciellt med.

Och vad hände här då?

Nästan lite science fiction över denna knopp…

Imorgon ska vi besöka Botan. Då får jag hålla koll på var stativbenen hamnar så att jag inte lägger krokben för någon. I Björkume var det tur att vi var ensamma…

Text och bild: Solveig Lidén

Vårvibbar i februari

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

För bara en vecka sedan låg snön vit över stora delar av Visby. Idag när vi kom innanför grindarna kände vi vårvibbar direkt. All snö har smält undan och våren är på frammarsch.

Som små glada solar lyser vintergäcken i den mörka jorden. Inte helt utslagna än, men på god väg.

Trollhasseln är en ny bekantskap för oss. Har aldrig sett den tidigare i något av de landskap vi bott i. Förra gången vi var i Botan fångade den gula varianten vår uppmärksamhet direkt. Idag fick den konkurrens av den röda. Visst är den helt magisk där den blommar på bar kvist!

Vild cyklamen, eller? Jag glömde att titta efter på skylten. Den andra bilden får vara med trots att skärpan saknas. Vilken läcker färg!

En av världens mest tåliga blommor måste väl ändå vara snödroppen.

.

Favorit i repris. Kunde inte låta bli att titta närmare på en av julrosorna idag.

Fikon.

Krokusar såg vi på flera olika ställen, både i gräsmattan och i rabatter.

Det är svårt att tro att det var helt vitt här om vi gått hit förra veckan och rejält kallt för lite mer än en vecka sedan. Tänk att färgerna kan ”explodera” fram så snabbt…

När vi kommer tillbaka om en månad ska jag ha med mig ett stativ. För oj vad svårt det är att hålla kameran helt stilla. Jag blir helt trött på mig själv när jag märker hur det darrar till precis samtidigt som jag tar bilden. Hoppas att jag lyckats förmedla lite vårfeeling, speciellt till er som fortfarande har vinter utanför fönstret.

Text och foto: Solveig Lidén