Kategoriarkiv: Konst

Krusmynta

Publicerad den av
21

Jag har längtat efter att få träffa Krusmynta på bänken. Hon har funnits någonstans i mina tankar när vi traskat omkring i ”Grändernas stad”. Jag hade hoppats att vi skulle träffas av en slump, lagom tills jag blev trött i benen. Till slut googlade jag på hemmaplan och fick adressen Bremergränd. Problemet är att gränden inte finns utsatt på turistkartorna. Markeringen fick mig att inse i vilket kvarter jag skulle leta vidare i.

Vi hade tur och fick hjälp av ett trevligt par som vi stötte på i en gränd.
Vi gissar på att personer som bor i innergården är tacksamma för att inte fler vet om Krusmynta. Men det handlar om offentlig konst utomhus.
I den läsvärda boken ”Upptäck Visby” står det att gjordes en arkeologisk utgrävning i slutet av 1980-talet i det medeltida kvarteret. Då påvisades det lagerlokaler och ölstugor eller ”bierstuben” eftersom det ofta talades tyska i Wisby. På dessa ”nöjesställen” arbetade många unga, fattiga flickor. Givetvis rörde det sig om tunga arbeten, långa arbetsdagar i en osund miljö med många smutsiga händer omkring flickorna. Vi hade inte velat att våra älskade döttrar hade jobbat i den miljön.

Krusmynta var verkligen värd sin vila på bänken. Men jag ser att hon är ledsen och gråter. Undra´ om hon såg något ljus i tunneln? Hade hon någon dröm om framtiden? I min fantasi gick det bra för henne. Helt oväntat mötte hon…

Minns du Pippi Långstrumps alla namn? Jag fick ta till hjälp med den långa namnramsan.
Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump. I Sverige ska det finnas 70 stycken som heter Krusmynta. Fem av dem på Gotland. Undra hur många som heter Rullgardina?

Tusen tack till Åsa Ardin Kedja, kvinnan med anknytning till Ljugarn på östra Gotland, som ligger bakom detta fina tänkvärda konstverk.

Noaks ark

Publicerad den av
8

Otaliga gånger har vi parkerat bilen vid denna parkeringsplats. Ännu fler gånger har vi promenerat längs Strandpromenaden. Inte visste vi att det fanns konst på ett konstigt ställe i närheten. Antagligen är skälet att blicken oftast är fäst mot havet.

Risken var stor att Gotland skulle invaderas och nyttjas för militära operationer när andra världskriget bröt ut i september 1939. 30 november samma år gick sovjetiska trupper, utan krigsförklaring, in i Finland. Nu kröp allt ont närmare. Arbetet med att bygga värn påskyndades rejält på ön. 1940 anföll tyskarna Danmark och Norge. I slutet av samma år hade Gotland ungefär 1000 färdigbyggda värn vid strategiska platser.

Målaren och skulptören Evert Lindfors växte upp i en stor syskonskara i Visby. Här har han inspirerats av ungdomsminnen från när han i gryningen delade ut tidningar i Visby och tyckte sig se djur här och var i den gamla staden. Den bibliska berättelsen om Noaks ark handlar om människornas andra chans att bygga en hållbar civilisation. Placeringen av skulpturgruppen i terracotta i det gamla värnet relaterar konst med biblisk och existentiell betydelse till militär historia.

Solveig fick äran att krypa ner på knä i leran och försöka ta foton genom det smutsiga fönstret. I maj-september ska det vara öppet här vissa timmar under alla veckans dagar.

Fotnot:
Evert Lindfors föddes i Visby 1927 och dog 2016 i franska Lacoste. Som nittonåring flyttade han till Stockholm. Året efter reste han tillsammans med konstnären Harry Moberg till Frankrike. I Paris utbildade han sig på École des Beaux-Arts. På Wikipedia står det att han arbetade som målare i Lacoste i Provence från mitten av 1950-talet. Sedan gick han över till skulptur i terracotta i slutet av nästa decennium. Evert gifte sig med målaren Barbro Blomqvist-Lindfors )1930-2017). Paret bodde i Lacoste och på Djurö utanför Stockholm.

Magi och vetenskap

Publicerad den av
17

Utanför akuten till Visby lasarett finns denna staty i granit av Pye Engström. Tidigare har vi visat Pys Utsträcka händer https://gotlanduppochner.com/2021/08/25/utstrackta-hander/ som finns i Almedalen och var en hyllning till Olof Palme.

En artikel om patientvård som illustrerades av en person med benbrott gav konstnären Pye Engström idén till hur hon skulle gå till väga.

Så här har Pye Engström beskrivit sina tankar och slutresultat:
”Skulpturen är en berättelse om patienten och om hennes vandring från sjukdom till hälsa, in mot entrén finns två fotsulor som symbol för den olycksdrabbade som åkt in i sjukvården med fötterna före. Nya lasarettet och den rådande medicinska kunskapen erbjuder patienten både piller och kirurgi. Läkekonstens ormar övervakar processen.
Patienten är skitskraj. Men det behövs också livskraft och läkedom för att det vetenskapliga receptet ska ge något resultat. Slutresultatet är den friska människan som bryter sig ut i frihet.”

Gotländsk vägkant

Publicerad den av
15

Konstverket med det vackra namnet har jag sett fram emot att se i verkligheten. Platsen är vid ena sidan om ingången till Mödravården på Visby Lasarett.

Mosaiktavlan är skänkt av den välkända gotländska kulturikonen Erik Olsson (1919-2006). Vilken tur att Erik inte gick i sin pappas ”fotspår” och blev yrkesfiskare i Sanda. Jag läste att han arbetade mest med grafik, akvareller, mosaiker och akryl. Erik som föddes i Klinte blev med tiden en mycket berest man och hann exempelvis med att arbeta som konservator i de fyra länderna; Italien, Grekland, Egypten och Afghanistan.

Blåeld, vallmo, prästkrage och nicktistel ser du i mosaiken. Eftersom de inte saltar på Gotland är det möjligt att njuta extra länge för bilpassagerare. Vi ser fram emot att glida omkring på öns vägnät och vara tacksamma för all gratis konst längs vägkanten. ❤

Ouroboros båk

Publicerad den av
10

På sydsidan av lasarettet finns detta konstverk av Anders Thorlin. Vårt förra inlägg i kategorin KONST låg Anders också bakom. Då handlade det om ”Kajsa-Stina färjar håret” (Inte felstavat). Denna utsmyckning heter ”Ouroboros båk” och är gjord av kalksten 1992.

Överst kröns båken av en svart vindflöjel. Anders fick idén till utsmyckningen från tankar där han betraktade att Gotland är en sjöfarande ö med fyrar och sjömärken. Han ville krydda med urgamla arketypiska symboler för hälsa, visdom och liv.

Det är inga småfrågor han vill symbolisera. Det ventileras om det eviga kretsloppet, sanning och kunskap i ett. Odödlighet och visdom. Läkeormen och giftormen. Sjukdomen och hälsan och mycket mer.

Anders har funderat på läkekonsten som en välsignelse för människan med vilken mycket gott har uträttats och uträttas, men också på att samma kunskap fel använt kan vara förödande gift och vi människor bör förvalta läkekonsten med yttersta respekt. Tänkvärda ord som får min egen hjärna att kopplas på och tänka ännu vidare och djupare.

”Kajsa-Stina färjar fåret”

Publicerad den av
20

Utanför biblioteket på Fårösundskolan står en skulptur av Anders Thorlin. Verket är gjort i brons och gotländsk kalksten. Anders fick inspiration från en speciell historisk person i Fårösund.

Hennes namn var egentligen Katarina Kristina Hägglund och hon var från Strux, Bunge. Hon föddes 6 januari 1831. Troligen blev hon snabbt Kajsa-Stina med sina medmänniskor. Med tiden gifte hon sig med en färjeman som rodde över personer mellan Fårösund och Fårö. När hennes make dog 1873 tog Kajsa-Stina över hans jobb. Så om du tittar på min rubrik (som är konstnärens namn på skulpturen) ska det självklart vara ett J och inte ett G med tanke på hennes arbetssyssla.

Kajsa-Stina ska ha rott och seglat över folk nästan ända fram till sin död 1900.

Inte svårt att förstå att Kajsa-Stina var en beundrad och aktad kvinna för sin unika bedrift. Kan du se framför dig hur hon ror över sundet i ett riktigt busväder? Undra om det fanns män som var både impade men mest avundsjuka? Själv tror jag att hon lätt vunnit ”bryta arm” mot de flesta. Hur betraktade kvinnorna henne? Jag tror få av dem skulle vilja ha hennes jobb. Möjligtvis en solig vindstilla julidag. Kajsa-Stina har inte lämnat spår efter sig. Snarare breddat en stor farled i sundet mellan Fårösund och Broa på Fårö.
Hon fick aldrig uppleva när den första motordrivna färjan kom tio år efter hennes död. Sedan 1937 har färjetrafiken varit statlig och avgiftsfri. En av de moderna färjorna har namnet KAJSA-STINA.
Kvinnan var verkligen en legendarisk färjekvinna. ❤

I stigluckan vid Bunge kyrka finns detta enkla, över hundra år, träkors över legenden Kajsa-Stina.

Det här huset cyklade vi förbi under våra 88 minuter på två hjul. Det ligger bredvid vattnet och bara en liten bit från färjorna. 2014 beslutade Länsstyrelsen att huset skulle bli ett byggnadsminne på Gotland. Namnet på huset är ”Kajsa-Stinas färjemansboställe”. Huset var en offentlig miljö som alla resande mellan Fårö och Gotland kom i kontakt med. Färjemansbostället är Gotlands enda bevarade äldre färjelägesmiljö och därmed ett unikt tidsdokument från en svunnen tid.

Den Kubiska Stenen

Publicerad den av
8

Solveig hade sett en fin bild på gul Magnolia på Instagram. Hon visade fotot för mig och vi båda kom fram till att det borde vara ruinen S:t Nicolai i bakgrunden.
Vilken tur vi har som bor i en mycket sevärd medeltidsstad, där det inte gör så mycket om det vi letar efter istället byts ut mot något annat intressant. Därför hamnar dagens blogginlägg i kategorien KONST. Kategorin INNANFÖR RINGMUREN I VISBY stämde dock fortfarande.

Blocket med vikten 2,7 ton har genom en specialkonstruktion placerats på sin spets. Häftigt. Jag skulle inte vilja ha den på några oskyldiga tår. 😉

Från den här fina bakgården har frimurarna egen nyckel/ingång till S:t Nicolaus ruin. Därinne finns det en frimurarloge. Vid varje sammankomst inom det gotländska frimurarsamhället genomförs det någon insamling, som skall tillfalla behövande. Här på Gotland sker det uteslutande till gotländska organisationer som utför behjärtansvärt arbete. Hatten av för det.

Namnskylt i betong

Publicerad den av
6

Uppe på kyrkberget ligger detta pampiga hus som är Östersjöns Författar- och Översättarcentrum.

Centret invigdes 1993 och består egentligen av tre stycken centrumbildningar på Gotland, som ska främja konstnärliga utbyten och produktionsmöjligheter för författare, konstnärer och tonsättare. Främst handlar det om personer inom de Baltiska länderna. Nere på Hamnplan finns Visby Internationella Tonsättarcentrum. Baltic Art Centre, som är inriktad på bildkonst, finns i ett hus bara en stenkast ifrån detta.

Namnskylten på väggen är modellerad i betong och bestående av grå cement och strandsand från Holmhällar. Den är konstnärligt gestaltad av skulptören och artisten Svante Gärdek, som bor i Burgsvik på södra Gotland.

Du som är novis kan se bokstäver och bilder i reliefen. Du som har extra kunskaper i bagaget kan studera baltiska tecken, både historiska och nutida.

Ingen flugviktare precis

Publicerad den av
14

När Visbysonen Ture Johansson (1912-1998) avslutat sina studier på konstakademin i Stockholm stannade han kvar i huvudstaden. Ture bosatte sig på Fjällgatan, som traditionellt kallas för söders litterära och konstnärliga oas.
Tures kanske mest kända skulpturporträtt är ”Mäster Palm” på norra Bantorget. Han har även porträtterat statsministern Per Albin Hansson och flera andra politiker.

Men det finns också två verk i hans barndomsstad Visby. Bronsreliefen ”Skiltvakt” är ett av dem. Ordet skiltvakt är det gamla ordet för sköldvakt, en vaktpost vars uppgift var att beskydda staden från fiender, rån och bränder. Hände det något stort skulle han påkalla polisen, brandkåren eller militären. Annars fixade han säkert småbråk själv.

Strax innanför Österport stod jag igår och plåtade konstverket och starten på Hästgatan. En perfekt plats för ”väggvakten”. Här har han koll på innerstan och Österport. Skiltvakten inger respekt med sin utstrålning av kraft. Vill du ha hans längd och vikt? Okej. Han är inte så lång. Endast 167 cm. Men han är 135 cm bred och håll i dig. Vikten landar på hela 400 kg!

Ovanför huvudentrén till Norrbackaskolan i Visby finns det andra verket av Ture Johansson. Här rör det sig om en smidesrelief som föreställer lekande barn. Om de leker eller pallar äpplen är inte helt givet. Det är upp till betraktarens egna tankar. Kanske är det säsongsrelaterat. På vintern pallar de givetvis vinteräpplen… 😉

Nivå eller Vinkelhake?

Publicerad den av
15

I förra inlägget i kategorin KONST visade jag upp ett av de tre konstverk från den omtalade utställningen Baltic Sculpture på Gotland sommaren 1993, som fortfarande finns kvar. Vid St Maria domkyrka har du det andra.

Gediminas Urbonas (1966-) från Vilnius, Litauren, döpte skulpturen till ”Nivå”. Men i folkmun kallas den för ”Vinkelhake”, som jag också tycker håller högre nivå. 😉

Platsen vid kyrkan är väl vald. Vinkelhaken var ett viktigt redskap i byggandet av alla kyrkor på Gotland. Både formen och funktionen har hängt med genom x antal år.

Ser du vad jag ser innanför den svarta ringen? Jag ser en blond kvinna med målade svarta ögon. Det blåser rejält i hennes hår.
Tidens tand verkar ha skavt bort de religiösa symbolerna, en duva och en fisk. Fisken är en symbol för Kristus och duvan den helige Ande.

De som inte uppskattar verket kan kanske ställa sig i denna synvinkeln. 😉