Den röda baronen

Det var en gång en extremt stor rödvit hankatt med stor integritet. Katten hette Knäcken och blev i över tio en stadsprofil runt Stora torget i Visby. Knäcken gick även under de två namnen ”Den röda baronen” och ”Kungen av Visby”.

Det finns massor av anekdoter om vad han hittade på när han inte låg på sin favoritplats, elskåpet utanför livsmedelsaffären Torgkassen. Han tassade vant in bland krogarna & restaurangerna. Rätter uppkallades efter honom. Knäcken blev expert på att spela hemlös inför turister för att tigga till sig godsaker. Ibland tog han sig en tupplur i brödhyllan i Torgkassen. Andra gånger smet han in och la rabarber på kattmat.

De sista åren levde Knäcken i Stockholm. Det var också i vår huvudstad, som han somnade in som fjortonåring, i maj 2013.
En kvinna som heter Andréa Gadd grundade Knäckens facebooksida, med syftet att få ihop pengar till en staty. Många ställde upp och gruppen fick ihop över 40 000 kr. Det var dock bara hälften av målet som var satt till 80 000 kr. Konstnären Sanna Laurin avstod sin ersättning och statyn i brons kom på plats i oktober 2014. En skön solskenskatthistoria. ❤
Kommer du till Visby någon gång, kan du vid ett besök vid Stora torget tänka dig in var Knäcken gjorde sina bus.

Glömskans bänk

På Stora Torget innanför ringmuren finns det offentlig konst som jag föll för direkt. ”Glömskans bänk” är gjord av röd granit och brons. Tre bronsföremål från olika epoker är förankrade. Kvinnan bakom skapelsen är Hanna Stahle. Hon är en svensk skulptör och videokonstnär, som är utbildad på bl.a. Konstfack i Stockholm.

En perfekt plats med tanke på Visbys berömda historia långt tillbaka genom flera århundraden.

Min fantasi för mig långt tillbaka i tiden. Husen här omkring torget är ungefär de samma. Frågan är vilket av dem som öppnades med den äldre vackra, osmidiga nyckeln? Smart av Hanna Stahle att kombinera med en modernare nyckel. Hade hon fått en chans till 2020 skulle hon säkert haft med ett ”kort” också. (2004 var utsmyckningen färdigställd)

Var det förbjuden frukt? Pallefrukt som vi sa som grabbar? Smakade det surt? Var det alltför bråttom till mötet med de tyska handelsmännen, som precis kommit in med ett skepp, vid hamnen i Almedalen? Måste rört sig om en stor manlig mun.

Att glömma den välfyllda penningpungen på bänken måste skapat oreda för någon och farligt begär hos en annan. Åkte personen fast kunde det bli en enkel resa till Galgberget eller Klinttorget. Mina otäcka tankar glider över till något trevligare. Till en tid då vi i familjen njöt av en tecknad serie som hette ”De bortglömda leksakerna”.
Nu fick jag lust att skriva en berättelse i tre delar om nyckeln-äpplet-penningpungen. Möjligheterna för manuset/manusen är oändliga. Lockande. Tiden finns inte där i år.
Hatten av för Hanna Stahle. Det här gjorde du riktigt, riktigt bra. 😀 Jag tror många instämmer i det.

Skulpturparken vid Blå Station

Tanken att skapa en skulpturpark i Visby kom efter att Marita Enekvist och Uno von Corswant lånat ett hus i Hornbaeck. Huset norr om Köpenhamn låg granne med den danska skulpturparken, utanför berömda Louisiana. I två delar tänkte gotlanduppochner visa de fantasieggande skapelserna utanför den gamla tågstationen. Vilken skulptur blev direkt din favorit?

Bönor & Bänkar
Stina Lindholm
Skulpturfabriken

Dikt: Äktenskapsfrågan
Författare: Gustaf Fröding

En plog ska vi ha, en harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
”En täppa med bönor och kål och
spenat!”
Erk du!
Maja du!
Så ska vi ha´t!…

… men Maja du, var ska vi ta´t?
Jag är för fattig och du är för lat!…

Demonen
Niko Caspers

Ägget
Byggd av Fredrik Högberg, Visby Marktjänst.

Sångtext: Karl Nilsson från showen, Alla 4 (1960), Povel Ramel-Sällskapet

… Min mor hette Sara Beata Johanna
Elvira Johanna Katrina Carolin
Gustafa Pernilla Johanna
Therese Albertina Johanna.
Min fader hette Kurt.

Dom var har man sagt – ett rekorderligt par.
Dom var på gott och ont – ja, dom var
som folk är mes.

Min far var stins – min mor hon kläckte ägg.
Dom tjänte lite pengar, dom var
som folk är mest.

För Traddirajandidej – Hugg i och håll!…….

Skeppsättningen
Idé: Uno von Corswant
Utfört av Visby Marktjänst.

Dikt: Ale Stenar
Författare: Anders Österling

… Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,
gör här sin långfärd intill tidens ände.
Det har blott sten till stäv
och moln till segelväv,
men är trots allt de fria skeppens frände…

SkrotRos
Jacob von Corsvant

Dikt: Idealism och realism omgjord till Vår Skulpturpark
Författare: Gustaf Fröding

Men skrot är skrot och snus är snus,
om ock i gyllene dosor
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

Pyramid
Idé: Uno von Corswant
Kulorna från S:t Eriks Sten i Stockholm

Dikt: Spela kula
Författare: Sten Selander

Vi spelade kula på torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig, när jag kom
till vår port,
och tyckte det var något fult, jag
gjort.
Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga, var grabben
fanns.

Jag skäms. Jag tror jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.
Och jag vill ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den grabben
glad.
Men nu är han säkert en stor, grov
karl,
som släpar och sliter – jag vet inte
var.
Och visste jag det, förslog det ej
stort,
Man kan aldrig ändra det fula man
gjort.

Svävare
Idé: Uno von Corswant
Stenen från Slite Stenhuggeri

Båten
Carola Edlund

Sång: Jag hade en gång en båt
Författare: Cornelis Wreeswijk

Jag hade en gång en båt
med segel och ruff och köl.
Men det var för länge sen, så länge sen.
Svara mig du,
var är den nu?
Jag bara undrar,
var är den nu?…

Formation
Dragan Ljubez

Sång: Jag vill ha en egen måne
Författare: Kenneth Gärdestad

… Jag vill ha en egen måne som jag kan åka
till.
Där jag kan glömma att du lämnat mig.
Jag kan sitta på min måne och göra vad jag
vill.
Där stannar jag tills allting ordnat sig…

Skulpturparken vid Blå Station

Tanken att skapa en skulpturpark i Visby kom efter att Marita Enekvist och Uno von Corswant lånat ett hus i Hornbaeck. Huset norr om Köpenhamn låg granne med den danska skulpturparken, utanför berömda Louisiana. I två delar tänkte gotlanduppochner visa de fantasieggande skapelserna utanför den gamla tågstationen. Vilken skulptur blev direkt din favorit?

Fågelboet
Idé: Uno von Corswant.
Härvan av armeringsjärn kommer ursprungligen från en militär bunker.
Vi hörde kvittret först. Sedan såg vi och förstod att namnet var perfekt, lovely. ❤

Rallarglas
Idé: Marita Enekvist & Uno von Corswant
Bearbetad av Niko Caspers.
Glaskulan blåst av Jennie Olofsson
På sista fotot ser du konst i konsten. 😉

Räls
Idé: Marita & Uno von Corswant
Rälsen har donerats av Gidde Forslund och är bearbetad av Niko Caspers.
Räls och Rallarglas smälter bra ihop med miljön. För precis intill ligger det fina gamla stationshuset som vi skrivit om tidigare.

Dikt: Att lägga räls
Författare: Gunnar Hildén

Syll efter syll
skena efter skena
stadigt så det förslår
men urspårning efter urspårning
visste inte åt vilket håll
jag skulle bygga
nu går jag baklänges
låter som en galen tågvissla
fortsätter lägga räls
som lok

Fyra kvadrat
Idé: Marita Enekvist & Uno von Corswant
Lekfullt och härligt rostigt.

Axel
Vevaxel från Varvet i Herrvik.

Ego
Ställ dig på plattan och bli din egen skulptur,
en del av skulpturparken.
Kanske en selfi?

Porten
Av Elena Berg Österdahl och Jennie Olofsson

Dikt: Mot alla fyra vindar
Författare: Edith Södergran

...Jag har en port mot alla vindar.
Jag har en gyllene port mot öster – för
kärleken som aldrig kommer.
Jag har en port för dagen och en annan
för vemodet,
jag har en port för döden – den står alltid
öppen.
..


Klingan
Från Slite Stenhuggeri

Fotnot:
I nästa inlägg kommer del 2.

Konst på skolgården

Gotlands första folkskola startades 1845, i detta hus på Sankt Hansgatan. I modern tid, sedan 1988, är byggnaden mest känd för att vara Gotlands Konstmuseum. Tyvärr fick de stänga helt i februari 2019. Orsaken var och är en akut brist på ett tillfredställande klimat för konstutställningar och att det saknas resurser för att åtgärda bristerna. Därmed var det en fara för egna basutställningar och inga andra museer, konstnärer m.m. var såklart sugna på att ”låna ut” konstverk och föremål. Kulturdepartementet jobbar tydligt i uppförsbacke i Sverige.

Men ute i friska luften på skolgården från förr, finns installationer som väcker uppmärksamhet. Här har du ”Resan till Cytere”, av Pye Engström, 2008.

Pye Engström är också kvinnan bakom ”Grottan” från 2000.

”Flickan och Fågeln” (The Watcher in the Woods), av Jessica Lundeberg, 2018.

På ”skylten” framför ”Hjärtat” läste vi Eva Lange, 2005.

På de två övriga noterade vi inga installationsnamn. Är det en dresserad krokodil på den översta? Vilken var din personliga favorit? Detta var starten för 49:e kategorin, Konst, i bloggen gotlanduppochner. Inte ens vi vet säkert vilken som kommer att bli nummer femtio.