Ouroboros båk

På sydsidan av lasarettet finns detta konstverk av Anders Thorlin. Vårt förra inlägg i kategorin KONST låg Anders också bakom. Då handlade det om ”Kajsa-Stina färjar håret” (Inte felstavat). Denna utsmyckning heter ”Ouroboros båk” och är gjord av kalksten 1992.

Överst kröns båken av en svart vindflöjel. Anders fick idén till utsmyckningen från tankar där han betraktade att Gotland är en sjöfarande ö med fyrar och sjömärken. Han ville krydda med urgamla arketypiska symboler för hälsa, visdom och liv.

Det är inga småfrågor han vill symbolisera. Det ventileras om det eviga kretsloppet, sanning och kunskap i ett. Odödlighet och visdom. Läkeormen och giftormen. Sjukdomen och hälsan och mycket mer.

Anders har funderat på läkekonsten som en välsignelse för människan med vilken mycket gott har uträttats och uträttas, men också på att samma kunskap fel använt kan vara förödande gift och vi människor bör förvalta läkekonsten med yttersta respekt. Tänkvärda ord som får min egen hjärna att kopplas på och tänka ännu vidare och djupare.

”Kajsa-Stina färjar fåret”

Utanför biblioteket på Fårösundskolan står en skulptur av Anders Thorlin. Verket är gjort i brons och gotländsk kalksten. Anders fick inspiration från en speciell historisk person i Fårösund.

Hennes namn var egentligen Katarina Kristina Hägglund och hon var från Strux, Bunge. Hon föddes 6 januari 1831. Troligen blev hon snabbt Kajsa-Stina med sina medmänniskor. Med tiden gifte hon sig med en färjeman som rodde över personer mellan Fårösund och Fårö. När hennes make dog 1873 tog Kajsa-Stina över hans jobb. Så om du tittar på min rubrik (som är konstnärens namn på skulpturen) ska det självklart vara ett J och inte ett G med tanke på hennes arbetssyssla.

Kajsa-Stina ska ha rott och seglat över folk nästan ända fram till sin död 1900.

Inte svårt att förstå att Kajsa-Stina var en beundrad och aktad kvinna för sin unika bedrift. Kan du se framför dig hur hon ror över sundet i ett riktigt busväder? Undra om det fanns män som var både impade men mest avundsjuka? Själv tror jag att hon lätt vunnit ”bryta arm” mot de flesta. Hur betraktade kvinnorna henne? Jag tror få av dem skulle vilja ha hennes jobb. Möjligtvis en solig vindstilla julidag. Kajsa-Stina har inte lämnat spår efter sig. Snarare breddat en stor farled i sundet mellan Fårösund och Broa på Fårö.
Hon fick aldrig uppleva när den första motordrivna färjan kom tio år efter hennes död. Sedan 1937 har färjetrafiken varit statlig och avgiftsfri. En av de moderna färjorna har namnet KAJSA-STINA.
Kvinnan var verkligen en legendarisk färjekvinna. ❤

I stigluckan vid Bunge kyrka finns detta enkla, över hundra år, träkors över legenden Kajsa-Stina.

Det här huset cyklade vi förbi under våra 88 minuter på två hjul. Det ligger bredvid vattnet och bara en liten bit från färjorna. 2014 beslutade Länsstyrelsen att huset skulle bli ett byggnadsminne på Gotland. Namnet på huset är ”Kajsa-Stinas färjemansboställe”. Huset var en offentlig miljö som alla resande mellan Fårö och Gotland kom i kontakt med. Färjemansbostället är Gotlands enda bevarade äldre färjelägesmiljö och därmed ett unikt tidsdokument från en svunnen tid.

Den Kubiska Stenen

Solveig hade sett en fin bild på gul Magnolia på Instagram. Hon visade fotot för mig och vi båda kom fram till att det borde vara ruinen S:t Nicolai i bakgrunden.
Vilken tur vi har som bor i en mycket sevärd medeltidsstad, där det inte gör så mycket om det vi letar efter istället byts ut mot något annat intressant. Därför hamnar dagens blogginlägg i kategorien KONST. Kategorin INNANFÖR RINGMUREN I VISBY stämde dock fortfarande.

Blocket med vikten 2,7 ton har genom en specialkonstruktion placerats på sin spets. Häftigt. Jag skulle inte vilja ha den på några oskyldiga tår. 😉

Från den här fina bakgården har frimurarna egen nyckel/ingång till S:t Nicolaus ruin. Därinne finns det en frimurarloge. Vid varje sammankomst inom det gotländska frimurarsamhället genomförs det någon insamling, som skall tillfalla behövande. Här på Gotland sker det uteslutande till gotländska organisationer som utför behjärtansvärt arbete. Hatten av för det.

Namnskylt i betong

Uppe på kyrkberget ligger detta pampiga hus som är Östersjöns Författar- och Översättarcentrum.

Centret invigdes 1993 och består egentligen av tre stycken centrumbildningar på Gotland, som ska främja konstnärliga utbyten och produktionsmöjligheter för författare, konstnärer och tonsättare. Främst handlar det om personer inom de Baltiska länderna. Nere på Hamnplan finns Visby Internationella Tonsättarcentrum. Baltic Art Centre, som är inriktad på bildkonst, finns i ett hus bara en stenkast ifrån detta.

Namnskylten på väggen är modellerad i betong och bestående av grå cement och strandsand från Holmhällar. Den är konstnärligt gestaltad av skulptören och artisten Svante Gärdek, som bor i Burgsvik på södra Gotland.

Du som är novis kan se bokstäver och bilder i reliefen. Du som har extra kunskaper i bagaget kan studera baltiska tecken, både historiska och nutida.

Ingen flugviktare precis

När Visbysonen Ture Johansson (1912-1998) avslutat sina studier på konstakademin i Stockholm stannade han kvar i huvudstaden. Ture bosatte sig på Fjällgatan, som traditionellt kallas för söders litterära och konstnärliga oas.
Tures kanske mest kända skulpturporträtt är ”Mäster Palm” på norra Bantorget. Han har även porträtterat statsministern Per Albin Hansson och flera andra politiker.

Men det finns också två verk i hans barndomsstad Visby. Bronsreliefen ”Skiltvakt” är ett av dem. Ordet skiltvakt är det gamla ordet för sköldvakt, en vaktpost vars uppgift var att beskydda staden från fiender, rån och bränder. Hände det något stort skulle han påkalla polisen, brandkåren eller militären. Annars fixade han säkert småbråk själv.

Strax innanför Österport stod jag igår och plåtade konstverket och starten på Hästgatan. En perfekt plats för ”väggvakten”. Här har han koll på innerstan och Österport. Skiltvakten inger respekt med sin utstrålning av kraft. Vill du ha hans längd och vikt? Okej. Han är inte så lång. Endast 167 cm. Men han är 135 cm bred och håll i dig. Vikten landar på hela 400 kg!

Ovanför huvudentrén till Norrbackaskolan i Visby finns det andra verket av Ture Johansson. Här rör det sig om en smidesrelief som föreställer lekande barn. Om de leker eller pallar äpplen är inte helt givet. Det är upp till betraktarens egna tankar. Kanske är det säsongsrelaterat. På vintern pallar de givetvis vinteräpplen… 😉

Nivå eller Vinkelhake?

I förra inlägget i kategorin KONST visade jag upp ett av de tre konstverk från den omtalade utställningen Baltic Sculpture på Gotland sommaren 1993, som fortfarande finns kvar. Vid St Maria domkyrka har du det andra.

Gediminas Urbonas (1966-) från Vilnius, Litauren, döpte skulpturen till ”Nivå”. Men i folkmun kallas den för ”Vinkelhake”, som jag också tycker håller högre nivå. 😉

Platsen vid kyrkan är väl vald. Vinkelhaken var ett viktigt redskap i byggandet av alla kyrkor på Gotland. Både formen och funktionen har hängt med genom x antal år.

Ser du vad jag ser innanför den svarta ringen? Jag ser en blond kvinna med målade svarta ögon. Det blåser rejält i hennes hår.
Tidens tand verkar ha skavt bort de religiösa symbolerna, en duva och en fisk. Fisken är en symbol för Kristus och duvan den helige Ande.

De som inte uppskattar verket kan kanske ställa sig i denna synvinkeln. 😉

Monument över geologisk dagbok

Sommaren 1993 präglades Gotland av konst som engagerade och upprörde. Orsaken var den stora utställningen Baltic Sculpture. Ett tjugotal baltiska konstnärer bjöds in för att skapa skulpturer med utgångspunkt från Visby, dess miljö och tidsanda. Till detta mötte gotländska konstnärer upp med utställningen Genus loci. (Platsens ande).

Nu snart trettio år senare finns endast tre av skulpturerna kvar. En av dem är ”Monument över geologisk dagbok” av Björn Erling Evensen (1924-2021). Under skulptursommaren -93 stod den på Konstmuseets gård. Här befinner vi oss nära Högskolan och Hamnplan. Materialet är gotländsk kalksten och huggen av Hanna Wärff.
Namnet och temat antyder att skulpturen ska ses som en öppning i tiden. Den tanken kan jag ta till mig.

Björn Erling Evensen:
Utbildade sig vid konstskolor i Stockholm och London. Han gjorde studieresor till Paris och Berlin. Gick även i konstakademierna i Rom och Palermo. Han gillade att experimentera med olika material, storlek, former och ljud. Men mest känd är han för sina offentliga skulpturer. Kanske har du besökare något på din hemmaplan av Evensen. Björn bodde länge på Lidingö. Under senare tid bodde han i Visby, fram till sin död förra året.

Boll med skruv

Sex år före Anders Årfelts berömda första bagge var på plats utanför Österport, 1992, invigdes denna ca 8 meter höga skulptur, som är gjord av formgjuten betong.

Anders Årfelt döpte skulpturen till ”Boll med skruv”. Från början hade han tänkt sig en rund boll. Tyvärr funkade det inte visuellt. Eftersom han ville att bollen skulle vara fylld med energi blev slutprodukten en elliptisk boll.

Anders gjorde formar och formsnickare på Skanska i Träkumla byggde formen. Med hjälp av en skylift skruvades bollen fast på invigningsdagen. Som gammal bollälskare uppskattar jag skulpturen, som jag kört förbi många gånger. Till slut stannade jag till och tog kort en solig dag.

Efter mörkrets inbrott

Nu har vi förflyttat oss en liten bit från Kruttornet och Fiskarporten, som varit temat för de två sista blogginläggen. Precis intill Strandpromenaden står konstverket Båken i terakotta.

Det var ett tiotal konstnärer från Gotland och fastlandet som deltog i byggandet.

Båken från tre olika håll

Mitt val av bloggrubrik är baserat på den spännande fakta om att avtäckningen ägde rum efter mörkrets inbrott, då skulpturen brändes. Deltagarna fick därmed i olika steg se skulpturen som en glödande fyrbåk. För en stund till och med som ett glödande sjömärke. Måste varit mäktigt och ett minne deltagarna sent skulle glömma.

Många järn i elden under sitt 90-åriga liv

Trots att Christopher Polhem är född i Tingstäde, står ”Den svenska mekanikerns fader” till beskådande i Visby, innanför ringmuren. Minnesmonumentet är gjort 1911 i brons av Theodor Lundberg, som var en stor konstnär, professor och direktör på Konstakademin.

Hur stort och tungt skulle ett modernt visitkort behövt vara för att Polhem (1661-1751) hade fått med alla sina titlar? Hur gammal var grabben när han var smartare än alla i sin omgivning? Fick han vara lärare åt sin egen lärare redan från första skoldagen?

Vad är Polhem allra mest känd för? Sant är att han var en briljant teknisk visionär och industriell föregångare. Grunderna för serietillverkning var banbrytande. De sexton år som han arbetade vid Falu gruva fick betydelse för hela världen. Samtidigt fanns det ett motstånd, säkert med en dos avundsjuka hos många samtida. En del trodde kanske han var helt galen när han byggde en stånggång i en väldigt svårframkomlig terräng vid Hundbo gruva, där kraften överfördes från ett 2,5 km avlägset vattenhjul. De pessimisterna fick dock inget vatten på ”sin kvarn”.

Polhem grundade Stjärnsunds bruk. Där tillverkades specialmaskiner för träbearbetning, kuggskärning, filhuggning, husgeråd, vävstolar, stickmaskiner, beslag, ”Polhemslåset” och ur, för att nämna några ”småsaker”. 🙂
Själv känner jag till att Polhem var en föregångare inom pedagogik och undervisning. 1697 startade han skola för ingenjörer. Med hjälp av skalenliga modeller i ”lekande lärande” förklarade han för eleverna tekniken och rörelsens mekanismer. Dessa modeller finns till beskådande på Tekniska museet i Stockholm.
Sedan anlitades han naturligtvis i olika sammanhang. Han hjälpte till vid ombyggnaden av Stockholms sluss 1744, en bro över Göta älv, flottbroar över Dalälven och mycket mer.

Jag avslutar med att det lär finnas ca 20 000 manuskript av Christopher Polhem, inom de mest skilda områden. Undra vad Christopher gjorde på sin fritid? Hur många timmars sömn per natt? Eller var det när han sov som de bästa idéerna formades? I dessa tider är det extra trevligt att läsa om människor som satsat sina liv på att ”bygga upp världen”. ❤