Den Kubiska Stenen

Solveig hade sett en fin bild på gul Magnolia på Instagram. Hon visade fotot för mig och vi båda kom fram till att det borde vara ruinen S:t Nicolai i bakgrunden.
Vilken tur vi har som bor i en mycket sevärd medeltidsstad, där det inte gör så mycket om det vi letar efter istället byts ut mot något annat intressant. Därför hamnar dagens blogginlägg i kategorien KONST. Kategorin INNANFÖR RINGMUREN I VISBY stämde dock fortfarande.

Blocket med vikten 2,7 ton har genom en specialkonstruktion placerats på sin spets. Häftigt. Jag skulle inte vilja ha den på några oskyldiga tår. 😉

Från den här fina bakgården har frimurarna egen nyckel/ingång till S:t Nicolaus ruin. Därinne finns det en frimurarloge. Vid varje sammankomst inom det gotländska frimurarsamhället genomförs det någon insamling, som skall tillfalla behövande. Här på Gotland sker det uteslutande till gotländska organisationer som utför behjärtansvärt arbete. Hatten av för det.

Namnskylt i betong

Uppe på kyrkberget ligger detta pampiga hus som är Östersjöns Författar- och Översättarcentrum.

Centret invigdes 1993 och består egentligen av tre stycken centrumbildningar på Gotland, som ska främja konstnärliga utbyten och produktionsmöjligheter för författare, konstnärer och tonsättare. Främst handlar det om personer inom de Baltiska länderna. Nere på Hamnplan finns Visby Internationella Tonsättarcentrum. Baltic Art Centre, som är inriktad på bildkonst, finns i ett hus bara en stenkast ifrån detta.

Namnskylten på väggen är modellerad i betong och bestående av grå cement och strandsand från Holmhällar. Den är konstnärligt gestaltad av skulptören och artisten Svante Gärdek, som bor i Burgsvik på södra Gotland.

Du som är novis kan se bokstäver och bilder i reliefen. Du som har extra kunskaper i bagaget kan studera baltiska tecken, både historiska och nutida.

Ingen flugviktare precis

När Visbysonen Ture Johansson (1912-1998) avslutat sina studier på konstakademin i Stockholm stannade han kvar i huvudstaden. Ture bosatte sig på Fjällgatan, som traditionellt kallas för söders litterära och konstnärliga oas.
Tures kanske mest kända skulpturporträtt är ”Mäster Palm” på norra Bantorget. Han har även porträtterat statsministern Per Albin Hansson och flera andra politiker.

Men det finns också två verk i hans barndomsstad Visby. Bronsreliefen ”Skiltvakt” är ett av dem. Ordet skiltvakt är det gamla ordet för sköldvakt, en vaktpost vars uppgift var att beskydda staden från fiender, rån och bränder. Hände det något stort skulle han påkalla polisen, brandkåren eller militären. Annars fixade han säkert småbråk själv.

Strax innanför Österport stod jag igår och plåtade konstverket och starten på Hästgatan. En perfekt plats för ”väggvakten”. Här har han koll på innerstan och Österport. Skiltvakten inger respekt med sin utstrålning av kraft. Vill du ha hans längd och vikt? Okej. Han är inte så lång. Endast 167 cm. Men han är 135 cm bred och håll i dig. Vikten landar på hela 400 kg!

Ovanför huvudentrén till Norrbackaskolan i Visby finns det andra verket av Ture Johansson. Här rör det sig om en smidesrelief som föreställer lekande barn. Om de leker eller pallar äpplen är inte helt givet. Det är upp till betraktarens egna tankar. Kanske är det säsongsrelaterat. På vintern pallar de givetvis vinteräpplen… 😉

Nivå eller Vinkelhake?

I förra inlägget i kategorin KONST visade jag upp ett av de tre konstverk från den omtalade utställningen Baltic Sculpture på Gotland sommaren 1993, som fortfarande finns kvar. Vid St Maria domkyrka har du det andra.

Gediminas Urbonas (1966-) från Vilnius, Litauren, döpte skulpturen till ”Nivå”. Men i folkmun kallas den för ”Vinkelhake”, som jag också tycker håller högre nivå. 😉

Platsen vid kyrkan är väl vald. Vinkelhaken var ett viktigt redskap i byggandet av alla kyrkor på Gotland. Både formen och funktionen har hängt med genom x antal år.

Ser du vad jag ser innanför den svarta ringen? Jag ser en blond kvinna med målade svarta ögon. Det blåser rejält i hennes hår.
Tidens tand verkar ha skavt bort de religiösa symbolerna, en duva och en fisk. Fisken är en symbol för Kristus och duvan den helige Ande.

De som inte uppskattar verket kan kanske ställa sig i denna synvinkeln. 😉

Monument över geologisk dagbok

Sommaren 1993 präglades Gotland av konst som engagerade och upprörde. Orsaken var den stora utställningen Baltic Sculpture. Ett tjugotal baltiska konstnärer bjöds in för att skapa skulpturer med utgångspunkt från Visby, dess miljö och tidsanda. Till detta mötte gotländska konstnärer upp med utställningen Genus loci. (Platsens ande).

Nu snart trettio år senare finns endast tre av skulpturerna kvar. En av dem är ”Monument över geologisk dagbok” av Björn Erling Evensen (1924-2021). Under skulptursommaren -93 stod den på Konstmuseets gård. Här befinner vi oss nära Högskolan och Hamnplan. Materialet är gotländsk kalksten och huggen av Hanna Wärff.
Namnet och temat antyder att skulpturen ska ses som en öppning i tiden. Den tanken kan jag ta till mig.

Björn Erling Evensen:
Utbildade sig vid konstskolor i Stockholm och London. Han gjorde studieresor till Paris och Berlin. Gick även i konstakademierna i Rom och Palermo. Han gillade att experimentera med olika material, storlek, former och ljud. Men mest känd är han för sina offentliga skulpturer. Kanske har du besökare något på din hemmaplan av Evensen. Björn bodde länge på Lidingö. Under senare tid bodde han i Visby, fram till sin död förra året.

Boll med skruv

Sex år före Anders Årfelts berömda första bagge var på plats utanför Österport, 1992, invigdes denna ca 8 meter höga skulptur, som är gjord av formgjuten betong.

Anders Årfelt döpte skulpturen till ”Boll med skruv”. Från början hade han tänkt sig en rund boll. Tyvärr funkade det inte visuellt. Eftersom han ville att bollen skulle vara fylld med energi blev slutprodukten en elliptisk boll.

Anders gjorde formar och formsnickare på Skanska i Träkumla byggde formen. Med hjälp av en skylift skruvades bollen fast på invigningsdagen. Som gammal bollälskare uppskattar jag skulpturen, som jag kört förbi många gånger. Till slut stannade jag till och tog kort en solig dag.

Efter mörkrets inbrott

Nu har vi förflyttat oss en liten bit från Kruttornet och Fiskarporten, som varit temat för de två sista blogginläggen. Precis intill Strandpromenaden står konstverket Båken i terakotta.

Det var ett tiotal konstnärer från Gotland och fastlandet som deltog i byggandet.

Båken från tre olika håll

Mitt val av bloggrubrik är baserat på den spännande fakta om att avtäckningen ägde rum efter mörkrets inbrott, då skulpturen brändes. Deltagarna fick därmed i olika steg se skulpturen som en glödande fyrbåk. För en stund till och med som ett glödande sjömärke. Måste varit mäktigt och ett minne deltagarna sent skulle glömma.

Många järn i elden under sitt 90-åriga liv

Trots att Christopher Polhem är född i Tingstäde, står ”Den svenska mekanikerns fader” till beskådande i Visby, innanför ringmuren. Minnesmonumentet är gjort 1911 i brons av Theodor Lundberg, som var en stor konstnär, professor och direktör på Konstakademin.

Hur stort och tungt skulle ett modernt visitkort behövt vara för att Polhem (1661-1751) hade fått med alla sina titlar? Hur gammal var grabben när han var smartare än alla i sin omgivning? Fick han vara lärare åt sin egen lärare redan från första skoldagen?

Vad är Polhem allra mest känd för? Sant är att han var en briljant teknisk visionär och industriell föregångare. Grunderna för serietillverkning var banbrytande. De sexton år som han arbetade vid Falu gruva fick betydelse för hela världen. Samtidigt fanns det ett motstånd, säkert med en dos avundsjuka hos många samtida. En del trodde kanske han var helt galen när han byggde en stånggång i en väldigt svårframkomlig terräng vid Hundbo gruva, där kraften överfördes från ett 2,5 km avlägset vattenhjul. De pessimisterna fick dock inget vatten på ”sin kvarn”.

Polhem grundade Stjärnsunds bruk. Där tillverkades specialmaskiner för träbearbetning, kuggskärning, filhuggning, husgeråd, vävstolar, stickmaskiner, beslag, ”Polhemslåset” och ur, för att nämna några ”småsaker”. 🙂
Själv känner jag till att Polhem var en föregångare inom pedagogik och undervisning. 1697 startade han skola för ingenjörer. Med hjälp av skalenliga modeller i ”lekande lärande” förklarade han för eleverna tekniken och rörelsens mekanismer. Dessa modeller finns till beskådande på Tekniska museet i Stockholm.
Sedan anlitades han naturligtvis i olika sammanhang. Han hjälpte till vid ombyggnaden av Stockholms sluss 1744, en bro över Göta älv, flottbroar över Dalälven och mycket mer.

Jag avslutar med att det lär finnas ca 20 000 manuskript av Christopher Polhem, inom de mest skilda områden. Undra vad Christopher gjorde på sin fritid? Hur många timmars sömn per natt? Eller var det när han sov som de bästa idéerna formades? I dessa tider är det extra trevligt att läsa om människor som satsat sina liv på att ”bygga upp världen”. ❤

Visby Springbrunn – konstens stafettpinne

2001 kom Visby Springbrunn till Södertorg. Om klockan skruvas tillbaka till en beställning från Gotlands Bank 1916, får du startskottet när skulptören Carl Fagerberg fick uppdraget av banken, att utföra springbrunnen. Materialet är kalksten. Platsen för konstverket var fram till 1946 S:t Hansplan. Detta år flyttade skolkontoret in i bankens lokaler. Då behövdes fler parkeringsplatser till personalen. Konstverket hamnade därför i gömmorna under många år. 1983 kom konsten i ropet i Visby. Ny utsmyckning planerades. Då kom Springbrunnen fram igen. Skulptören Istvan Varga fick uppdraget att snygga till (restaurera) fontänen med sina reliefer. Denna gång blev platsen Visby Hamn. Där fick konstverket tyvärr inte samma uppmärksamhet. Åren rann iväg. 2001 nådde den alltså sin nuvarande plats på torget innanför Söderport. Förra året var det åter dags för konservering, rengöring och lagning.

Fyra gudar är representerade som reliefer med motiv ur den grekiska och romerska mytologin. Dessutom finns det fyra reliefer med fiskar.
Poseidon/Neptunus – havets gud.
Hera/Demeter – himlens drottning, växtlighetens och mödrarnas gudinna.
Hermes/Mercurius – gudarnas budbärare samt beskyddare för handel och köpmän.
Hefaistos/Vulcanos – eldens, smedarnas och vulkanernas gud.
OBS: Grekiska namnet först. Därefter den romerska motsvarigheten.

Fotnot:
Carl Fagerberg levde mellan 1878 och 1948. Han bodde och arbetade främst i Sundbyberg. Tre kyrkor som hans konstverk finns i är; Svenska kyrkan i Paris, Swedenborgskyrkan i Stockholm och Luleå Domkyrka. För mig är han mest känd för sina skulpturer av idrottare. För andra är det kanske djur. Offentliga byggnader som inhyser konst av Fagerberg är telegrafhusen i Göteborg och Örebro och Katedralskolan i Linköping.

Baggen blev direkt en succé

Anders Årfelt fick idén till Gotlandsbaggen från ett tidigare verk. Då hade han som uppgift att göra något till barnen i ett kvarter i Visby. Den gången blev det ett leklamm.

Från början handlade det om att göra något trevligt av det viktiga, när det gällde väghinder i stadsmiljön. Nu har det blivit en rejäl flock på över 250 baggar som spridits ut lite här och där.

De får endast användas på ön eller representera Gotland.

Baggen fick senare en tacka vid sin sida. Jag vet inte om detta också är Anders verk. Däremot har jag läst att han gjort ett lejon som står på kända gatan Drottninggatan i storstaden Stockholm.

Som svar på frågan på turistens bröst. ”Du sitter på den första baggen som placerades ut i Visby. Den står utanför Österport och har stått där sedan juli 1992.”