Strandgatan; etapp 7 – sista delen

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Här får du sjunde och sista delen om Strandgatan, som avslutas efter att först ha korsat ett torg (Donners Plats) och därefter vikt av på vänstra flanken i lätt uppförsbacke.
På höger sida ligger det knuttimrade röda huset som går under namnet Gamla Residenset. Byggnaden är byggnadsminne sedan 1994. Även i detta hus ska det på övervåningen i representationsrummen finnas fantastiska barockmålningar av ”Johan Målare” Bartsch. Vad mycket fint denna man, troligen inflyttad från Tyskland, har lämnat efter sig i välkända Visbyhus innanför muren och i en del medeltida kyrkor på ”öjn”. Tur de verkar vara skyddade genom stadgar.
1647 uppfördes huset som ett provisoriskt residens åt Gotlands första landshövding, Åke Hansson Ulfsparre, som blev kvar där i ett halvt sekel. Förhoppningsvis trivdes han och glömde bort att det bara rörde sig om en provisorisk tid.

Vilken vacker gavel på medeltidshuset.
Klintska huset köptes in för att tjänstgöra som korrektionsanstalt för ”de svaga”. 1815 fanns det i Visby 45 utgamle bräcklige, 20 av sig komne men något arbetsföre och 15 fader- och moderlösa barn.

Eftersom platserna sällan var fulltecknade lades verksamheten ner efter 27 år.

Längst upp i backen på höger sida, Strandgatan 1, bor sedan 1822 landshövdingarna. Men bara en åt gången. 😉
Den nuvarande heter Anders Flanking och är från Skövde. Han utsågs till Landshövding i Gotlands län, med tillträde 1 juni 2019.

Som kontrast till Sommarfesterna bjöd Flanking i december in till adventsfika för allmänheten i Residenset (föranmälan). Då var det flera sittningar under en dag. Synd att inte Solveig hakade på och anmälde sig. Tänkte mest på att hon bott i Skövdetrakten och känner igen Anders Flanking från många tidningsreportage genom åren. Han var där en välkänd centerpolitiker.

Från landshövdingens bostad är det endast en liten bit till hotellet som vi tog in på förra fredagen.
Jag vill tacka alla som besökt och kommenterat vår ”Strandgatan-serie”. Möjligen blir det något liknande med andra längre parallellgator innanför muren. I nästa vecka ska jag ta med dig till ett av de fantastiska raukfälten som finns på ön. Först blir det medeltidskyrka nummer 25.

Strandgatan; etapp 6 – Visby börs

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Nu vandrade vi över till andra sidan gatan. ”De höga packhusens sida” döper jag den till. Den ståtliga byggnaden som byggdes i slutet av 1200-talet har varit just packhus, tullmagasin, vandrarhem och…

… numera hotell.

De två välkända namnen på huset är Visby Börs eller Langeska Huset. Det första smeknamnet kommer från kvarteret som består av tre huskroppar. Hotell Visby Börs var öns första turisthotell och drevs i två av huskropparna. I det tredje startade Visbys första biograf 1908. Namnet var Röda Kvarn.

Huset förstördes till stor del i en brand 1936. Sedan har det gjorts flera större restaureringar. 1966 blev byggnaden byggnadsminnesförklarad.

Här får du en ”Husets historia”: Det finns en välvd högkällare i två plan. Över den finns en våning med tegelomfattade spetsbågiga fönster. Denna bostadsvåning kan ha varit en sommarbostad och festvåning. Däröver finns tre magasinsvåningar med lastportar placerade på rad under en hissbom.

Handelsmannen Olof Jönsson von Lunde är den förste kände husägaren. Han dog 1687. Från slutet av 1600-talet och fram till 1832 ägdes fastigheten av olika medlemmar i släkten Lange. Där får du bakgrunden till andra smeknamnet. 😉 Langeska Huset.

Extraord till den superintresserade om branden 1936 och Bosse Lidéns fantasidrömbild:
Det var i hotellet branden slog till. Efter branden övertog Röda Kvarn även den mellersta huskroppen. Biografen var skapligt långlivad. Omkring 2005 visades den sista filmen på duken. Undra vilken titel det var? Jag chansar på ”Wallander – Innan frosten”. Eller var det kanske ”Harrys döttrar”.
Fem år senare byggdes biografen om till hotell igen. Är cirkeln därmed sluten?
Det vi ser från Strandgatan är huskroppen som ägs av Payex. Hade ägaren varit Bosse Lidén skulle det kunnat bli Sveriges häftigaste biograf med flera bioföreställningar inom olika genre. Skådespelare skulle hålla föredrag/kurser i mysiga rum med havsutsikt. Drama-Teater-Film, som jag själv läst i Umeå, skulle starta en filial i några lokaler. Inspelning av filmer med anknytning till Gotland skulle ha sin bas i Lidénska Huset. Lite som när Yellowbird startade upp i Ystad med Wallander och Bron. Ungdomar på glid kunde fått hålla på med något kreativt. Tur drömmar är gratis. Helst i januari när allt är möjligt och ett ostruket 2020 ligger framför oss. Endast femton dagar gammalt. 🙂

 

 

 

 

Mysiga Hotell Slottsbacken


Mitt och Solveigs projekt med att unna oss hotellnätter på hemmaplan startade om för året, i helgen som gick. Eftersom vi skulle till en anrik byggnad valde jag kamerainställningen sepia när bilen var på väg genom Skansporten.

Detta hus är byggt 1773 och landsarkivet höll till här 1905-2008.

Sommaren 2012 öppnades det fyrstjärniga hotellet med sina 29 rum, alla i olika former och storlekar. Hotellet ligger högt och med ett bra läge innanför muren. Perfekt för dem som kommer med färja. Samtidigt kör en taxichaufför hit på mindre än en kvart från flygplatsen. Det är promenadavstånd till flera restauranger och till affärsstråken Adelsgatan och Hästgatan.

Bara genom att komma in i foajén upplever jag något mäktigt. Husets historia finns tydligt i väggarna. Vi kunde tagit hissen men valde stentrappan de flesta gångerna.

Hade vi ”fått” ett rum mot havet och fått uppleva solnedgång hade det nästan varit för bra. Jag vet, genom det jag läst, att det ska finnas en etagesvit med havsutsikt. Men vår mysfaktor var ändå hög i rummet, där vi hade utsikt mot Södertorg. Sängarna var sköna att sova i och vi sov längre än vi brukar göra hemma. Vaknade visserligen av en pratglad kvinna i korridoren under förnatten. 😊

Givetvis sökte sig ögonen till det där lilla extra som piffar upp. Gamla böcker och en antik skrivmaskin är ögongodis för två utbildade bibliotekarier och författare.

Jag har aldrig varit någon matskribent på bloggen och ämnar inte bli det heller.  😊 Efter en god kvällsmiddag bar det ut i vintermörkret. Det är extra mysigt att vandra omkring i Visby när lamporna är tända. Vi rörde oss i gränder som vi aldrig promenerat i förr. Svårt för mig att inte leka fönstertittare. 😉 Påminde om våra nygifta år i Hjo (då vi bodde precis i centrum) när jag överdrev bara för att reta Solveig under våra centrumpromenader på kvällarna. Nej! Jag kupade varken då eller nu händerna och höll näsan mot rutorna så de immade igen.

Det blev full poäng på både rum, sängar, frukost, hushistoria, detaljer och andra mysfaktorer för Hotell Slottsbacken. Allra bäst var såklart sällskapet.   Det här skulle jag kunna tänka mig att göra om varje fredagskväll. Fast allra helst i etagesviten med havsutsikt. Samtidigt kunde vi hyra ut vår egen lya dyrt till turister och… 😉

Inte ofta vi åker iväg med enbart en liten resväska på hjul. Det blir det definitivt inte nästa månad när vi åker till ett hotell på fastlandet. Inte så konstigt. Vi ska ha med julklappar som inte fick plats och det drar ihop sig till en födelsedag. Dessutom måste jag leva upp till mitt gamla rykte. Ha med ”allt”.

När vi slängt in väskan i bilen tog vi en solskenspromenad i klar luft bland fem djurgränder. Jag blev småkär i alla gränderna. Vilken av dessa fem grändnamn skulle du kunna tänka dig att skriva som bostadsadress? Björngränd, Apgränd, Elefantgränd, Lejongränd eller Rengränd? Åtskilliga foton har jag lagt i gatunamnsmappar som ska kompletteras med sommarbilder innan jag visar dem här på bloggen.
Nöjda med den lilla trippen gjorde det inget att vi fick skrapa vindrutan för första gången denna vintersäsong och att solen gick i moln strax därefter och ersattes av en snålblåst efter lunch. Vi trotsade väder och vind och gick en uppfriskande tur på Strandpromenaden. Skönast i medvinden. Tuffast i motvinden tillbaka till bilen. När vi kom hem åkte resterna av julen ut. Men redan i år ska allt fram igen. 😉

 

Strandgatan; etapp 5 – Tyskt och flyttat

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Fortsätter vi söder ut på Strandgatan, från Liljehornska huset, når vi på andra sidan vägen Burmeisterska huset.

Om vi tar oss tillbaka i tiden hade Gotland haft det mycket tufft en längre tid efter sin storhetstid, i mitten av 1100-talet och fram till början av 1300-talet. När Gotland återigen blev svenskt, efter freden i Brömsebro 1645, var målet att få igång ekonomin på ön på nytt. Ett av knepen var att locka hit framgångsrika tyska köpmän. En av dem som kom hit var Hans Burmeister, som 1650 köpte en obebyggd tomt på Strandgatans sjösida. Han är byggherre till detta hus.
Det rödtjärade och knuttimrade huset ger en unik bild av hur det kunde se ut i Visby på 1600-talet.

Luckan som du kan se på fotot användes flitigt. Den fälldes ner när Visbyborna skulle köpa varor.

Det varken du eller jag kan se ska vara något helt fantastiskt. Gotlands kända 1600-tals målare Johan Målare (Bartsch) lär ha åstadkommit enorma vägg- och takmålningar, framför allt i salen. Vad sorgligt att väggkonsten inte visas för allmänheten på något vis. Enligt litteratur som jag läst ska det finnas en blandning av dramatiska jaktscener, bibliska berättelser, smått ekivoka framställningar och mycket annat sevärt. (Jag har sett foton också från de målade rummen.)

I samma trädgård finns sedan mer än hundra år detta pepparkakshus. Visst är det gulligt.
Gottvaldska huset som det egentligen heter var en av få nybyggnationer under 1500-talets fattiga Visby. 1906 flyttades huset från S:t Hansgatan till den Burmeisterska tomten. En sak som är speciellt med huset är att det är byggt i två olika byggnadstekniker och bestod ursprungligen av tre sammanbyggda hus.

När det gäller Långsidan mot gatan och ena gaveln handlar det om korsvirkesteknik, som är ovanligt i Visby. Däremot är husets baksida byggt i den betydligt vanligare skiftesverkstekniken. Denna teknik kallas på Gotland för bulhus. Ni är säkert flera från fastlandet som hört det ordet någon gång.

Personligen tycker jag de ska sälja pepparkakor och glögg i huset under kalla decemberdagar. 🙂

Strandgatan; etapp 4 -Liljehornska huset

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Inga rullande plåtsaker synliga. Då vågade jag ställa mig i mitten av den tomma gatan. Vi är på väg mot det vita huset längre ner på gatan.

Med sina 28 meter är Visbys största packhus mäktigt. Fem våningar högt och hopbyggt med ett lägre medeltidshus.

Namnet kommer från en garvare vid namn Liljehorn som var ägare under slutet av 1800-talet.

Men det som fascinerar mig mest är en annan man som i början av samma sekel hade nyckel till porten och kontor och en ståndsmässig stadsvåning i huset.
Mannen hette Jacob Dubbe och var en känd förhandlingshård handelsman och skeppsbyggare. Om denna speciella man finns det många skrönor. Vilka som är sanningar, halvsanningar eller enbart skrönor är svår att reda ut på 2000-talet. Dubbe beskrivs som en person som växte upp under fattiga förhållanden och gjorde en klassresa till rikedom och framgångar på flera yrkesplan. Privat skaffade han sig flera ovänner som var avundsjuka och som satte igång rykten av olika slag. Sammanfattningsvis verkar Dubbe har varit en blandning av god och ond. Under många år svävade hans ande över det Liljeholmska huset.

Nu kommer otäckheter.
Jacob Dubbe skulle enligt rykten haft stygga hemliga besök. Som exempel nämns att djävulen hjälpte honom att räkna hans blodpengar. Därefter förvandlades besökaren till en svart hund med brinnande ögon.

Här har jag gått uppför en gränd för att få med en av sidorna.
Helt sant är i alla fall att 1985 förstördes tak och takstolar vid en brand. Då genomgick Liljehornska huset en av många renoveringar genom åren. Idag är det bostadshus med lägenheter. Undra hur många och stora de är? Skulle du våga bo här? 😉

Lika bra att få med ett foto från andra sidan också, innan vi gick uppför gränden. Mitt nästa hemliga projekt kan bli att fixa till liftar med mysiga korgar en tio meter upp i luften i varje gränd. Det ska vara gratis att åka nerför och kosta en slant uppf… Inte värt att skriva mer. Om någon skulle få för sig att låna mina planer. 😉

Strandgatan; etapp 3 – Packhusplan

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Strandgatan var alltså den viktigaste handelsgatan och här låg under medeltiden ett torg med namnet Rolandstorget.

Mitt emot torget fanns stadens rådhus som var en imponerande byggnad. Rådhuset kallades i folkmun för Vinhuset. För det var här i källaren som stadens vin förvarades och såldes. I nutid finns rester av källaren kvar under marken.

Nu heter platsen Packhusplan. Jag gillar att ibland variera och välja gränden bakom som heter Birgers gränd, som går ihop med Strandgatan på två ställen. Under högsommaren är det dessutom lättare att ta sig fram på den gränden.

I folkmun kallas statyn för ”Fnasket i plasket”.
När vi flyttade hit befann sig bronsstatyetten av gudinnan med ymnighetshornet på ”spa”, eller om det var någon form av reparation (konservering). 😉
Nu när den 1,3 meter höga gjutjärnsstatyn är på plats igen går mina tankar till tusentals guidemonologer genom alla år och skrifter som getts ut med jämna mellanrum. För att inte tala om mun till mun informationen.
Det visade sig nämligen att ”Ymnighetsgudinnan” INTE var tillverkad av konstnären Karl Romin som även var en känd målare på Gotland. Under rengöringen hittades en gravering som klargjorde att den var beställd ur en katalog 1899 och var massproducerad med en ny gjutteknik.

Rätt ska vara rätt.  En ny skylt är på plats. Kanske har Visby tjänat på denna konstnärliga blunder. För det är en utmärkt sann skröna som kan förvandlas till vad som helst de närmaste hundra åren. Själv skrapade jag jätteförsiktigt på akilleshälen och såg något som såg ut som signaturen Pablo Picasso. Undra vad det kan vara för någon ”kladdare” 😉

Från Packhusplan är det möjligt att välja Lilla Strandporten. Om det är högsommar skulle jag föreslagit dig att ta en fika precis runt hörnet till vänster. https://gotlanduppochner.com/2019/09/23/almedalens-fik/
För här åt jag den godaste mackan 2019. Helt utan konkurrens. Till sommaren kommer jag att sitta där utomhus. Givetvis hålla utkik på mitt ätbara med tanke på de supersnabba tjuvarna från skyn.
Är du redan mätt är det bara att fortsätta promenadstråket och på en halv minut har du kommit till Almedalen. Här på bloggen fortsätter promenaden Strandgatan fram en liten bit. Imorgon kommer det att handla om ett högt hus igen. Välkommen på återbesök. 😊

Strandgatan; etapp 2 – Äldsta hyreshuset i Sverige

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

När Visby var som rikast var det full ruljangs i staden och köpmännen behövde rejäla utrymmen för sina varor och sina kontor.

Gamla Apoteket heter detta packhus som är ett av Europas bäst bevarade medeltida packhus. Namnet har det fått för att det fanns ett apotek på bottenvåningen. Detta var inhyst under ungefär hundra år. Verksamheten flyttades därifrån 1897. Bottenvåningen är i stort sett oförändrad sedan medeltiden. Sug på den karamellen.

Packhuset med sin unika trappgavel byggdes under senare delen av 1200-talet. Byggnaden sträcker sig nästan 30 meter upp utefter Lybska gränd och var hopbyggt med ett bostadshus. I bostadshuset finns ännu en medeltida vattenbrunn bevarad.

På Packhusets andra våning finns rester av en privet, som var en medeltida toalett. Någonstans i byggnaden finns också ett medeltida vindspel bevarat. När det användes fanns det högst upp i vindsrummet med uppgiften att lyfta varor mellan våningarna.

I nutid är detta antagligen Sveriges äldsta hyreshus med sina två rejäla lägenheter. Skulle du tänka dig att bo här? Någon lycklig som stått 22 år i bostadskö bjöd högst när den 137 kvadratmeter stora femrummaren nyligen var till salu. Undra hur många nyfikna som ”låtsades” vara spekulanter på visningarna? Jag var tyvärr ingen av dem. 😉

 

Strandgatan; etapp 1

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

En av flera möjliga vägar till Strandgatan är att parkera vid Bibblan och promenera genom vackra Almedalen mot havet.
Innan Strandpromenaden var det igår en bra taktik att slinka in genom Fiskarporten och slippa den kyliga vinden.

Strandgatan är en lång gata med en mycket intressant historik. I väster startar den precis utanför huvudingången till Botaniska Trädgården.

Bäst att ha fotvänliga skor på fötterna under promenaden. Solveig köpte skor här för ett tag sedan av en trevlig expedit.

En sommardag klev vi rakt in i en loppis, utan expedit, där det fanns möjlighet att swisha. Sådan pålitlighet uppskattar jag.

Låga bostäder med nära till taket samsas med betydligt större byggnader.

Det är stora kontraster när det gäller antalet fotgängare och fordon på Strandgatan. Under Medeltidsveckan är här trångt och förekommer många aktiviteter. Under sommaren finns det utomhusrestauranger och livlig rörelse. Vid andra tillfällen är tempot betydligt lägre.

I vintras tog vi in på Strand Hotell och hade det extra mysigt, som du kan se och läsa om i ett inlägg i kategorin ”Sova borta”. I denna månad ska vi ta in på ett annat hotell i staden. Så fort vi checkat in är det som vi är på en spännande semester. Med ens ser vi det mesta med andra ögon. Positiva ögon. Nyfikna barnaögon. Livet leker och vi bara är.

Jag är förtjust i Visbys husvalv. Härligt att de är bevarade.

I en jämförelse inom ämnet promenadytor innanför ringmuren, anser jag att Strandgatan är riktigt plan större delen av gatan.

Vill man vika av till en av de sexton gränderna bär det däremot oftast starkt uppför. Varje gränd har sin charm och är värd en chans. Dessutom får man starka benmuskler.

Min önskan om att få komma in i både hus och trädgårdar tävlar med varandra. Helst skulle jag vilja göra ett studiebesök på Strandgatan vid slutet av 1200-talet när Visby hade sin storhetstid. Visst är det häftigt att redan då hade de byggt upp ett slags system för sopor och latrin. Sådant illaluktande gick via trummor i väggarna ner till en cistern som låg under källargolven. Det känns som Gotland var före sin tid på många plan.

Tillägg:
Vi önskar alla bloggbesökare Ett Gott Nytt Bloggår. Jag och Solveig är laddade inför alla kommande utflykter runt ön. Sedan några veckor tillbaka har en av oss läst ett flertal Gotlandsböcker och fört anteckningar. Den andra har roat sig med att skriva ett manus till en tävling. Vem som är vem är privat. 😉
Idag fyller gotlanduppochner 1 år. Det borde firas. 😀

 

 

 

Botaniska Trädgården – decemberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Så var det dags för årets sista månadsbesök i denna fantastiska trädgård. En helt vanlig måndag i december. Nja, helt vanlig var den ju inte förstås eftersom jag tagit tjänstledigt för en dags extra vila. Lite extra spännande var det att styra stegen hit den här månaden. Skulle det verkligen finnas något att ta kort på?

Ingen is på dammen, än. Bara spegelblankt vatten.

Vi möttes av en nyfiken katt som var väldigt familjär, trots att vi aldrig sett varandra förut… Men sedan skildes våra vägar.

I en av krukorna blommade fortfarande några ståtliga gula blommor…

… som samsades med praktfull, färgsprakande ljung. Västergötlands landskapsblomma 😊 Kanske därför jag tycker så mycket om den. 

Fikonen som vi fotade förra månaden fanns fortfarande kvar. Här möttes vi av katt nummer två. Minst lika sällskaplig som den förra.

Det är upplyftande att det, trots de vintermånader som ligger framför, också finns hopp. Buskpionens knoppar bär bud om en kommande vår.

Sidenpionens knoppar fick oss att tänka på små tomteluvor som växer upp ur den mörka jorden.

Julros – en av de vackraste blommor jag vet. Så förknippad med min barndom. Mitt i kallaste vintern blommade den där hemma i Berg och nu återknyter jag kontakten med den här i Visby. Lika vacker nu som då.

Men det är inget fel på vanliga rosor heller. Speciellt inte om de blommar i december. Och nej, vi har inte fuskat. De här bilderna är tagna d. 9 december 2019.

Även fröställningar kan vara fina på sitt sätt.

Platan, stod det på skylten. Ståtligt är det i alla fall. Trädet som får avsluta vårt decemberbesök och faktiskt också alla våra månadsbesök. Om du kommer till Visby kan vi varmt rekommendera ett besök i Botaniska Trädgården. Den har något att erbjuda oavsett vilken månad du kommer hit.
Det hoppas vi att våra bildreportage är bevis på. Det har varit både trevligt och intressant att flanera omkring här med kameran.
Undrar vad vi ska byta ut den här kategorin mot nästa år..?

Text och foto: Solveig Lidén

 

Botaniska Trädgården – novemberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Fler löv på marken än på träden.

Parkvakten ville inte stå riktigt stilla – så bilden blev något suddig.

Vi gissade att det skulle finnas en och annan ros kvar och vi fick rätt.

Stormhatt är ett bra namn såhär i november.

Eichlertulpan.

Brittsommarraster.

Trädgårdsnäva.

Morina. Visst är den ståtlig och vacker? Tydligen härstammar den från Himalaya. (Uppgiften hämtad från växtens namnskylt.)

Den här rosenbusken har fått nypon…

… och här vid väggen finns det fikon.

Hoppfullt! Våren är redan här!  😉

Höstlöv måste också få vara med på närbild.

Då tog vi ännu en gång farväl. Vi var tacksamma för att vi äntligen fick en solig eftermiddag i söndags. För egentligen hade vi tänkt åka till Botan i början av månaden. Sedan har vi flyttat fram det flera gånger. Någon gång i sista stund när regnet visade vem som hade makten över månaden.

Fotograf & fotoväljare: Solveig Lidén.
Fotograf inför Instagram-inlägg: Hennes man. 😉