Den röda baronen

Det var en gång en extremt stor rödvit hankatt med stor integritet. Katten hette Knäcken och blev i över tio en stadsprofil runt Stora torget i Visby. Knäcken gick även under de två namnen ”Den röda baronen” och ”Kungen av Visby”.

Det finns massor av anekdoter om vad han hittade på när han inte låg på sin favoritplats, elskåpet utanför livsmedelsaffären Torgkassen. Han tassade vant in bland krogarna & restaurangerna. Rätter uppkallades efter honom. Knäcken blev expert på att spela hemlös inför turister för att tigga till sig godsaker. Ibland tog han sig en tupplur i brödhyllan i Torgkassen. Andra gånger smet han in och la rabarber på kattmat.

De sista åren levde Knäcken i Stockholm. Det var också i vår huvudstad, som han somnade in som fjortonåring, i maj 2013.
En kvinna som heter Andréa Gadd grundade Knäckens facebooksida, med syftet att få ihop pengar till en staty. Många ställde upp och gruppen fick ihop över 40 000 kr. Det var dock bara hälften av målet som var satt till 80 000 kr. Konstnären Sanna Laurin avstod sin ersättning och statyn i brons kom på plats i oktober 2014. En skön solskenskatthistoria. ❤
Kommer du till Visby någon gång, kan du vid ett besök vid Stora torget tänka dig in var Knäcken gjorde sina bus.

Vintern, den sänker sin slöja och bäddar in husen

Det knarrade så mysigt under skorna. Vad uppfriskande det är att komma ut tidigt på morgonen. Vi borde göra det varje… oftare. 🙂


Första gången som vi såg orörd snö på trappstegen till Gamla apoteket.

Sankt Lars ruin ska vi visa mer av en annan gång på bloggen.

Jag lämnade över kameran till Solveig och trollade fram de varma vantarna. I smyg funderade jag på var Anders Knutas kollega Karin Jacobsson har sin vindsvåning på Mellangatan. Insåg att det skulle vara dumt att fråga fotografen.

Gallret finns utanför Sankt Drottens ruin. Gränden dit heter Travegränd.

Tufft med speglingen av stupröret i fönstret.

Det är underbart att flanera omkring bland gränder och gator innanför muren. Alla årstider och tider på dygnet har sin charm. De orörda mornarna är trots allt våran favorittid. ❤

Den giftiga frukten på Gotlands landskapsblomma murgröna. Är bara båda händerna på ryggen och munnen helt stängd är den riktigt tjusig och totalt ofarlig. 😉

Koltrasten sprätte i snön. Lekte eller letade mat?

Mitt förslag om att montera ner ställningen och snabbt bygga ihop den igen, höll jag också för mig själv. Vi har redan flera fina bilder på den mest fotograferade gränden i Visby – Fiskargränd.

Vi gick ut genom Fiskarporten och möttes åter av den bitande vinden, som för mig resulterade i ett par nya supersköna och varma överdragsbyxor – några timmar senare.

Strandpromenaden är populär. Vi ser ofta hundar som snällt tar ut sina mattar och hussar på luftning denna kuststräcka. Sämre kan man ha det.

Andra inlägget i kategorin MORGONPROMENAD I VISBY. Solveig kom nyss på att vi skulle fortsätta trenden. Den med att välja en rubrik med en strof eller en låttitel. Återigen blev det ett bidrag från melodifestivalen/Mello.
Förra var lätt för oss lite äldre. Gruppen klarar du kanske inte namnet på, utan att googla.

Glömskans bänk

På Stora Torget innanför ringmuren finns det offentlig konst som jag föll för direkt. ”Glömskans bänk” är gjord av röd granit och brons. Tre bronsföremål från olika epoker är förankrade. Kvinnan bakom skapelsen är Hanna Stahle. Hon är en svensk skulptör och videokonstnär, som är utbildad på bl.a. Konstfack i Stockholm.

En perfekt plats med tanke på Visbys berömda historia långt tillbaka genom flera århundraden.

Min fantasi för mig långt tillbaka i tiden. Husen här omkring torget är ungefär de samma. Frågan är vilket av dem som öppnades med den äldre vackra, osmidiga nyckeln? Smart av Hanna Stahle att kombinera med en modernare nyckel. Hade hon fått en chans till 2020 skulle hon säkert haft med ett ”kort” också. (2004 var utsmyckningen färdigställd)

Var det förbjuden frukt? Pallefrukt som vi sa som grabbar? Smakade det surt? Var det alltför bråttom till mötet med de tyska handelsmännen, som precis kommit in med ett skepp, vid hamnen i Almedalen? Måste rört sig om en stor manlig mun.

Att glömma den välfyllda penningpungen på bänken måste skapat oreda för någon och farligt begär hos en annan. Åkte personen fast kunde det bli en enkel resa till Galgberget eller Klinttorget. Mina otäcka tankar glider över till något trevligare. Till en tid då vi i familjen njöt av en tecknad serie som hette ”De bortglömda leksakerna”.
Nu fick jag lust att skriva en berättelse i tre delar om nyckeln-äpplet-penningpungen. Möjligheterna för manuset/manusen är oändliga. Lockande. Tiden finns inte där i år.
Hatten av för Hanna Stahle. Det här gjorde du riktigt, riktigt bra. 😀 Jag tror många instämmer i det.

Inga trevliga gäster

I mitten av 1200-talet byggdes två packhus med gavlarna mot gatan. I slutet av 1300-talet byggdes de ihop till detta vackra hus. Nu är det en av få stadsgårdar i Visby, med ett flertal ekonomibyggnader i behåll.

Här ser du vapenplattan ingjuten i fasaden, till den holländska släkten van dem Berghe som bodde i huset under 1400-talet. Därför kallas huset ”Van dem Bergheska huset” av flera personer. För andra går det under namnet ”Engeströmska huset”.

För mig är det mest huset där Jacob Johan Anckaström bodde en tid sommaren 1790. Han hade rest till Gotland med sin fru och en skummis vid namn Barthold Runeberg. Redan på båten hade männen pratat nedsättande om kungen och hans krigspolitik. Det fortsatte smutskastandet i ovan hus och ännu mer i Strandridaregården i Kyllaj. Tillbaka i Stockholm fick de på hösten en domstolskallelse. Orsaken var att de var anklagade för högmålsbrott. Eftersom de inte dök upp i Visby inom fyra veckor blev de fängslade och hitförda till ön. Duon klarade sig både från brottet och att Anckarström skulle varit rysk spion.

Fotnot för den intresserade:
Jag hade glömt att de var flera män som låg bakom mordet och de misslyckade mordförsöken på Gustav III. Det är mest det berömda skottet i ryggen på maskeradbalen på Operan som fastnat i minnet. När jag under några timmar försjönk mig bakåt i tiden fick jag lära mig mycket. Den franska frasen ”Bon soir bon masque. (God afton vackra mask) var signalen till Anckarström att skjuta. Samtidigt ropade han ”Elden är lös” för att skapa förvirring i salongen.
Intressant att Anckarströms hustru och barn senare flyttade till Gotland. Hon gifte sig med Rundberg, som hon redan vänsterprasslat med. Paret skiljde sig efter en kort tid. Hon och barnen bytte efternamn till Löwenström. För Rundberg gick det rejält utför. Han var fattig och föraktad. Hans liv fick ett abrupt slut när han under ”kyrktjuvnad” blev skjuten av sin egen bror, Mårten, som var pastor i Alskogs kyrka. Jag tror inte jag vågar åka till den kyrkan. Vi har än så länge valt andra när vi åkt förbi byggnaden. Läste för något år sedan att en kvinna som befann sig i kyrkan ensam på dagen inte kom ut. Hon fick ringa på hjälp. Solveig får gå in ensam och fotografera – jag håller mig på avstånd från den vidöppna dörren. Dock utan mask för ansiktet. 😉

Rostlådan kvar på tio-i-topp-listan

2013 vann Clarion Hotells rostlåda första pris som Sveriges fulaste NYA byggnad. I slutet på förra året kom föreningen Arkitekturupprorets, med nära 50 000 medlemmar, slutresultat för röstningen av Sveriges fulaste byggnad. Vann överlägset gjorde Arkitekturskolan i Stockholm. Rostlådan i Visby kom nia.

Du som följde gotlanduppochner i januari-februari 2020 minns säkert våra rätt många inlägg från medeltida paradgatan Strandgatan. En underbar gata med ”ton” av historia och vackra byggnader. Dit hör inte detta inslag. 😦 Ganska märkligt att det fick genomföras, med tanke på ögonen och kraven från hela världen, för en Världsarvstad som Visby är innanför ringmuren.

Igår fastnade jag flera timmar i listor och bilder på fula byggnader och väldigt fina byggnader i Sverige, på samma plats tidigare. Det är skrämmande. Alla känner vi säkert till eller minns liknande historier i den/de städer som vi bott i. Jag såg ex. att plåtkyrkan i min hemstad kom på plats 19. Jag hann bli döpt i den tidigare fina kyrkan. Minns jag såklart väldigt mycket av. 😉 Jag har i alla fall hört talas om att jag underhöll och tog över tillställningen. Prästen trodde att jag skulle bli en stor känd sångare när jag blev stor.
En välkänd konstnär i Sverige, som vill vara anonym, har gjort en fantastisk illustration på hur det skulle kunnat se ut på Rostlådans plats. En läcker ”tavla” som både förhöjt och samtidigt fått byggnaden att smälta in tjusigt i medeltidsmiljön, innanför muren i Visby.

Fotnot:
Imorgon blir det ett hus med ett helt annat tema. Vinken får bli: ”Ökänd person lär ha bott där.”

Ett av de äldsta på Klinten

Det gick snabbt att glida vidare, från Visbys minsta hus till ett av de äldsta husen på Klinten. Adressen är Norra Murgatan 39. Precis innanför landmuren.

Det gamla huset från 1600-talet är ett bulhus eller skiftesverkhus. Troligen är det flyttat hit från sin ursprungliga plats.

I huset bodde i början av 1900-talet en dövstum skomakare från socknen Källunge. Hans namn var Gottberg.

På tal om tak. Inomhus påträffades ett målat tak vid en restaurering 1971, som nu finns i Gotlands Museums samling.

Fotnot:
Imorgon ska gotlanduppochner göra något oväntat för många vana bloggbesökare.
Ledtråd: Både i rampljuset och i skuggan. Veckotemat är fortfarande hus. 😉

Visbys minsta hus

Sedan 1995 är fastigheten på 14 kvadratmeter ett byggnadsminne. Den lilla enkelstugan byggdes troligen i slutet av 1700-talet. Platsen är Klinten i Visby innerstad. Då var det fattigkvarter, egentligen ända fram till 1950-talet. Nu är det väldigt fint att bo däruppe.

Som du ser ligger det väldigt nära ringmuren. Ingen risk att råka ut för en landstorm. Tomten är på 66 kvadratmeter. Det finns ett rum och pentry och en liten toalett.

Under 1800-talet bodde båtsmän i huset. En båtsman var den som hade ansvarsposition ombord på handelsskepp. 1947 skänktes huset till Gotlands fornvänner. Under åren 1947-62 stod det obebott. Sedan restaurerades det 1962 och blev en fritidsbostad för familjen Lundin. 2009 köptes huset av en kvinna från Uppsala för slutpriset 1 450 000 kr.
Hon berättade för en mäklare att hon inte riktigt hann med huset. Därför kom en ”ny skylt” upp i slutet av 2013 . Då med priset 1,7 miljoner, som ger ungefär 126 000 kr per kvadratmeter. Slutpriset var hemligt, men ska enligt ryktet ha landat på runt två miljoner kronor. Renoveringar kan dock inte ske hemligt. Den övervakas som alla andra byggnadsminnen av en antikvarie. Allt ska göras på rätt sätt. Själv förstår jag att det kan vara lite dumt att ”putta iväg” ringmuren några meter. Men sant är att fornvännerna, i mitten av 1960-talet, inredde ett redskapsskjul i ett av ringmursvalven. Takhöjden är där ungefär 2 meter. Om jag böjer på nacken borde jag känna mig trygg 😉
Om du har vägarna förbi Norra Murgatan 38 så kan du ta dig en egen titt. Till nästa hus och morgondagens blogginlägg, behövde jag inte ta många steg.

Vackert men halt

Vi passade på i söndags att ta oss ner innanför muren, för att få till några snöbilder. Efter att ha parkerat vid Solveigs arbetsplats valde vi att pulsa i snön på kullarna, istället för att gå på de isiga gångarna. Det saltas inte på Gotland och sandas inte överallt. Invånarna är vana att ta det piano.

Nu är den 3440 meter långa ringmuren en vacker sevärdhet. För länge sedan var detta ett hotfullt område att befinna sig på.

Innanför muren finns de mysiga gränderna som är vackra året om. Den här gången gick vi mycket sakta. Linsskyddet var på kameran under de halkiga, försiktiga stegen.

Här insåg vi att, akuten skulle varit alltför nära, det inte var tänkbart att ta sig ner och upp. Skylten varnade också för det. De gör inget åt kyrktrappan. Hänvisar istället till Finntrappan lite längre söder ut. Eftersom vi ändå skulle nå de ”fotoobjekt” vi var ute efter gjorde det inte oss något.

Solen fanns bakom oss. Framför oss var det väldigt mörkt på himlen mot norr. Runt omkring oss kretsade flera flanörer. Mitt ”skidskyttesvartansiktsskydd” fick sitta kvar under hela tiden innanför muren. Osäkrast var det på marken.

Den vackra Lau kyrka fick i söndags nummer femtio bland bloggens medeltidskyrkor. Fotona från Domkyrkan skulle inte gå att få med i ett enda inlägg. Därför kommer vi att ha två inlägg, med uppdelningen; exteriör och interiör. Nummer femtiofem har S:t Maria tilldelats. Läggs in i mars.

Undra hur många biljoner bilder som tagits från Kyrkberget och promenaden längs klinten? Ända in på 1830-talet gick kor och betade här på klintens grässlänter. Först i början av 1900-talet låg betesmarkerna utanför ringmuren. Nu är det fint att bo häruppe. Förr var det sjömän och hantverkare som huserade här.

Vi hade gått igenom Dalmansporten på hitvägen. Efter att ha glidit omkring bland gränderna på Klinten var vi tillbaka på Norra Murgatan. Mitt mål var att se och fota två speciella hus som ligger på gatan. Det är inte så dumt att vara påläst. Allt får en ny dimension. Synd vi inte kunde få komma in i husen. Ett av dem var till salu för ett tag sedan. Mer om det i 1-2 blogginlägg i framtiden. 😉

För att variera oss tog vi Brunnsporten på tillbakavägen. Dessutom kunde vi skaffa oss ännu fler bildmaterial till kommande inlägg. Vilken ynnest att ha nära till allt sevärt. Men nu lockade varmt kaffe och en av Solveigs nybakade chokladbiskvier. Farligt goda. ❤

Ett sammanhängande hvalf

I november publicerade vi 88 inlägg. 60 av dem handlade om tävlingar. Chansen var stor att ett ”vanligt” inlägg, som detta om Valvgränd, kom i skymundan. De som är ”lätt allergiska” mot tävlingar missade såklart godbiten. 🙂 https://gotlanduppochner.com/2020/11/11/smart-satt/ Här har du en ny chans. Om inte annat för att jämföra de två valven.

Ett annat fint valvhus innanför ringmuren är detta.

Adressen är S:t Hansgatan 19. Jag chansar på att du läsare och besökare förstod sista ordet i bloggrubriken. Men kanske är du nyfiken på varför det står Yllet?

Yllet inredning är en spännande butik för de som gillar gotlandsull, mohair med flera. Jag läste att de också säljer ute -och innemöbler, vackra textiler och leksaker m.m. Under vår tidiga morgonpromenad var det givetvis fönstertittande som gällde. När livet förhoppningsvis blir som vanligt igen, kommer gotlanduppochner att återuppta sysslan med att besöka intressanta butiker på öjn. Till dess är det tålamod och gemensamt ansvar som råder.

Konst på skolgården

Gotlands första folkskola startades 1845, i detta hus på Sankt Hansgatan. I modern tid, sedan 1988, är byggnaden mest känd för att vara Gotlands Konstmuseum. Tyvärr fick de stänga helt i februari 2019. Orsaken var och är en akut brist på ett tillfredställande klimat för konstutställningar och att det saknas resurser för att åtgärda bristerna. Därmed var det en fara för egna basutställningar och inga andra museer, konstnärer m.m. var såklart sugna på att ”låna ut” konstverk och föremål. Kulturdepartementet jobbar tydligt i uppförsbacke i Sverige.

Men ute i friska luften på skolgården från förr, finns installationer som väcker uppmärksamhet. Här har du ”Resan till Cytere”, av Pye Engström, 2008.

Pye Engström är också kvinnan bakom ”Grottan” från 2000.

”Flickan och Fågeln” (The Watcher in the Woods), av Jessica Lundeberg, 2018.

På ”skylten” framför ”Hjärtat” läste vi Eva Lange, 2005.

På de två övriga noterade vi inga installationsnamn. Är det en dresserad krokodil på den översta? Vilken var din personliga favorit? Detta var starten för 49:e kategorin, Konst, i bloggen gotlanduppochner. Inte ens vi vet säkert vilken som kommer att bli nummer femtio.