Breda Blick


Det blev cyklarna hit. Handlade mest om att bromsa i nerförsbackarna och undvika att komma för nära en turist.

Kändes högtidligt att parkera i närheten av denna anrika skylt. Under en tid gick hotellet under namnet Visby Badhotell. Ingen mindre än Selma Lagerlöf har sovit på en kudde här.

Nu var det inte bada eller sova vi skulle göra. Fikatarmen kallade på uppmärksamhet. Egentligen min lunchefterrätt.

Min ”breda blick” 😉 fladdrade mellan ätbart och njutbart.

En tjusig fönsterdekoration kan köpa en bit av mitt hjärta.

Det kan även en klassisk TRIO våg göra.

Som vid tidigare besök valde vi baksidans trädgård. Därifrån är det nära till Botaniska Trädgården och Paviljongsplan. Heller inte mycket längre till en skön strandpromenad. Bara glida ut genom Kärleksporten.

Solveig valde en cheesecake citron.

Doften från lavendel tröttnar jag aldrig på. Här någonstans fladdrade mina tankar iväg till en Anders Knutas bok. Jag var beredd med kameran för att få till rätt ”utsikt”. Till slut lyckades jag få till en ”kommande bild” – om jag beskär omgivningen.

En sista blick på de röda rosorna innan tanken på en el-hoj dök upp. Var kom den tanken ifrån? Ännu återstod en ”gåpromenad” med cykeln (enkelriktat) innan ekipaget nådde muren och skulle… med gemensamma krafter besegra Mount Everest och flåsande sätta i en flagga på …

Detta var fik nummer 19 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Nitton pärlor med det ”lilla extra”. 

 

Klinttorget

Alla städer har sina torg. En del mer än ett. Jag ska i tre inlägg berätta om tre olika torg i Visby innerstad. Först ut var Stora Torget 25 april. Nu är det Klinttorgets tur.

Långt tillbaka var detta torg, som ligger på Visbys högsta platå Klinten, en marknadsplats för ved, halm och hö. Visst ser det ganska trivsamt ut? Möjligtvis lite öde. Annat var det förr.

På sjuttonhundratalet flyttades stadens grymma tortyr från Stora Torget till denna plats. På onsdagarna var det inte marknadsstånden som var i fokus. För mitt i veckan verkställdes straffen vid schavott och skampåle vid denna offentliga plats som kallades för Spötorget. Hur många åskådare befann sig på första parkett? Vad hade publiken för tankar och känslor? Vad har en bödel för känsloregister? Kanske inställt på OFF.

Här ser du en kopia av spöpålen (innanför betongfåret). Bestraffningen utfördes av bödeln eller hans medhjälpare rackaren. Duon bodde inte långt ifrån torget.
Vid mitten av 1800-talet flyttades dessa offentliga ”nöjen” utanför muren till en plats som benämns Halsjärnet. Då blev Spötorget ändrat till Klinttorget.

Nu visar jag något trevligare.

En bra bit in på 1900-talet var det en livlig affärsverksamhet på torget. Hantverkare, karamellkokerskor och glansstrykerskor lockade liksom speceriaffärer. Numera är torget kanske mest känt för möjlighet att parkera bilen någonstans innanför muren.

Vad gillar du det rosa husets…

… häftiga fönsterdekorer?

Runt år 1900 byggdes brandstationen. Jag vet inte hur länge den var i bruk. Det måste varit bökigt att ta sig ut och in genom de trånga gränderna och mur-portarna.

 

Café Gula Huset


När vi lämnat bilen utanför Kruttornet vandrade vi in genom Fiskarporten. Varje gång vi kommer innanför ringmuren känner jag en behaglig känsla. Livstempot sänks. Sinnena skärps. Denna gång valde vi en, för mig, ny smal gränd som ledde brant uppåt från Strandgatan. Givetvis stannade jag flera gånger och tog kort på husen med sina rosor utanför. Vårt etappmål var ett vida känt café på Tranhusgatan. Svårt att missa på grund av fasadfärgen. Ändå har vi gjort tabben tidigare, gått på denna gata utan att upptäcka caféet. 😉

Visst blir du bloggbesökare sugen på att gå in?

Jag bestämde mig för att ta det försiktigt med klinkandet. Min repertoar är inte så bred. Även om det fanns en tid då jag lurade många kompisar och nya vänner, när jag satte mig på pianostolen och spelade ledmotivet ”The Entertainer” ur filmen ”Blåsningen” tjusigt med alla fingrarna. På den tiden var jag bra på att lära mig utantill. En robot med taktkänsla. 😉

Hans Lundberg heter den mycket trevliga ägaren.

Kak/tårtbuffén – mycket njutbart för ögat.

Svårt att välja bland lockelserna. Jag berättade mitt val för Solveig och gick ut i trädgården för att ”boka bord”.

Jag hade megatur som hittade ett ledigt bord med stolar. De hade precis öppnat, men fiket är populärt. Snabbt blev det trångt och mysigt i den lilla innergården.

Jag gillar att sitta och vänta på något gott och under tiden få njuta av annat. Pulsen gick ner i viloläge. En värmländsk kvinna vid bordet bredvid fick två av stolarna vid mitt bord. Vi bytte några fraser med varandra och jag gav henne ett visitkort och berättade att hon kanske kom med i bloggen.

Jag brukar sällan vara självgod vid mitt eget fotograferande. Men denna bild är jag mycket nöjd med.

Som vanligt väljer vi olika saker. Sedan delar vi på mitten – om det är möjligt. 😉 Saffransbullen/wienerbrödet smälte i munnen. Mums.

Kladdkakan bakad på belgisk choklad. God? Skojar du? ❤  Dessutom supernyttig med jordgubbar och c-vitaminer. 😉
Utan skämt: Perfekt för en ”diabetiker etta”, som ska ut och gå i tuffa uppförsbackar under en längre tid. Däremot rekommenderar jag ingen att göra det ”varje dag”.

Nöjda strövade vi vidare bland gränderna och nådde Botaniska Trädgården för andra dagen i rad. Ibland är livet både enkelt och ljuvligt att leva. ❤

Detta var fik nummer 17 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Sjutton pärlor med det ”lilla extra”. ❤

 

Brödboden på Södertorg


En eftermiddag cyklade vi ner till medeltidsmuren och parkerade precis innanför Söderport. Vårt första stopp var en fika i Brödboden.

Här finns sommartid tre valmöjligheter att sitta och fika-njuta.
Inomhus och titta ut mot Södertorg.

Vid något annat inomhusbord och studera konsten på väggarna. Undra om katten får något smakprov?

Den mer sommarsocialsökande väljer förmodligen ett bord med bra koll på torget och flanörerna till och från turiststråket Adelsgatan.

Vi valde tredje alternativet. Trädgårdsserveringen.

Givetvis hade jag gjort min beställning muntligt till kvinnan som bjöd. 🙂

Konstigt nog var det gott om plats. Berodde säkert på att vädret var instabilt. Under tiden som vi fikade fylldes det på även här på baksidan. För då tog solen vädermakten.

Mäktigt att komma så nära muren med all sin historia.

Design som hittat sin rätta plats.

Jag passade på att ta ett doftprov av den fina rosen.

Som på beställning kom servitrisen som hette Solveig både med gott att äta och dricka.

Det som är bra med Brödboden är kombinationen god fika och köpa hem gott surdegsbröd i en påse.

Utsikten mot andra hållet. Ett av de berömda tornen ser du en skymt av.

Detta var fik nummer 16 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Sexton pärlor med det ”lilla extra”.  ❤

Vi delade på oss, del 2


Den här sommaren har jag verkligen njutit av att ha en cykel. Det har blivit många och ibland långa turer runt i Visby. Idag var det min tur att ta del av medeltidslivet. Därför rullade jag ner mot havet. Funderade en kort stund om det egentligen inte skulle vara mer behagligt att stanna utanför muren.

Men uppdraget var ju att ta lite foton på årets medeltidsmarknad så därför parkerade jag min cykel…

… och betalade frivillig stadstull. Detta var nytt för i år läste jag i tidningen.

Här fanns det hantverk av alla de slag.

Jag gick vidare längs muren.

Eftersom jag kom precis när marknaden öppnades blev det inte så många människor på bilderna jag tog.

Skulle jag satsa på att köpa mig en klänning till nästa års medeltidsvecka kanske?

Här fanns det en chans till. Nej, nån klänning blev det inte.

Inte heller ett underbart sidentyg. Jag hör inte till dem som fixar ihop ett plagg på några sekunder.

En ost då? Nja… jag är nog lite tveksam till att köpa ätbara saker på en marknad. Speciellt en dag som den här i gassande sol.

Saffranspannkaka med salmbärssylt och vispgrädde åt jag för några veckor sedan på ett café. Det var riktigt gott!

Här stannade jag till och luktade. Lavendel är min favoritdoft!

Glasblåsning har alltid fascinerat mig. Hoppas att jag får chans att prova på det någon gång.

Här blev jag varm i hjärtat. Det blir jag alltid när någon gör något snällt mot någon annan. Mannen sa ungefär så här till den lilla tjejen som precis handlat tio snäckor: ”Eftersom du är min första kund idag så får du ta två till”.

En fin fikakorg och en hemlig present till någon som snart fyller år hade jag med mig när jag lämnade marknaden och letade upp cykeln för att börja gå uppåt… nackdelen med att rulla ner är att det är betydligt jobbigare att ta sig hem…

 

Vi delade på oss, del 1


Det sägs att ungefär 40 000 besökare deltar i Medeltidsveckan varje år. Några av dem tältar här utanför muren. Blir jag sugen? Nja. Jag gillar varken att tälta eller dra ut i fält. 😉
Jag cyklade förbi utanför där i morse och det var ”lite spring” för att få komma in på ”hemligställena”.

Undra om denna duo bor på den udda campingplatsen eller har en lyxsvit på ett hotell. Jag har sett en och annan deltagare som pratat i mobil. Lite kulturkrock enligt mig. Som om Fred Flinta skaffade sig Facebookkonto. 😊
Solveig skulle denna eftermiddag på ärenden utanför muren. Därför delade vi på oss vid Söderport. Efter det att jag parkerat cykeln planerade jag att gå Adelsgatan fram och tillbaka och ”spana av” Söder Torg för att plåta olika medeltidskläder.

Antagligen tyckte bokhandlaren att det var för varmt inne, så han satte sig vid ett bord utomhus för att locka med böcker. 😉 Eller så var sanningen så här:
”Nu kommer du inte undan Björn.”
”Jag förstår det.”
”Kan du gissa var jag kommer ifrån?”
”Halmstad.”

Efter att ha gått fram och tillbaka i trängseln på den välkända sommargatan i Visby bytte jag taktik. Varför ska jag jaga medeltidsmänniskor? Det är betydligt smartare att göra tvärtom. Sätta sig på en ledig bänk och låta dem komma till mig. Enda problemet var att människor med nutidskläder (inte nudistkläder) hade fräckheten att gå i vägen framför min lins. 😊 Här kommer ett urval av alla foton jag hann ta på bänkstunden i solen. Vilket foto gillar du bäst? Varför?











Det var en varm augustidag. Imorgon kommer Solveigs taktik, del 2.

 

Tre fina utsiktsplatser på klinten

Denna kategori kommer att handla om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. Har du inte kommenterat på min blogg tidigare syns inte din kommentar förrän jag godkänt den.


Juni månad var en kalasmånad när det gällde att åka på cykelturer på hemmaplan. Vissa mornar åkte vi iväg efter frukost och ibland hade vi hela vår stad för oss själva. Andra dagar blev det fikakorg efter lunch. Det hände att vi hittade platser där vi var helt själva med utsikt, från en klint, över havet. Ibland fick vi hoppa av cyklarna för att leda dem i tät ”guppande” terräng för att nå drömstället. Då brukade aldrig systemkameran få följa med. Men denna gång var det tvärtom. Solveig höll min cykel medan jag klev upp på en kulle för att ta foton.

På andra sidan Dalmansporten är det inte långt fram till Kyrkberget. Vi tog en runda på Norderklint.

Både i romaner, reseböcker och broschyrer har jag läst om att just denna del av Kyrkberget kallas för Sveriges finaste utsiktsplats. Turisterna som rörde sig, stannade och fotade på området gjorde att det var svårt att fånga en bild från cykeln utan att få med några tvåbenta varelser. 😉

Nu har vi flyttat oss en liten bit åt söder. En kvinna är på väg nerför Övre Finngränd.

Härifrån blir det en annan vinkel över centrum. Jag zoomade in S:ta Katarina/Karin.

Fikaplatsen var utsiktsplats ”nummer tre”. Denna plats upptäckte vi av en slump en dimmig och regnig novembersöndag. (Ser nu en symbol på den nya kartan som berättar att det är en utsiktsplats.) Sedan har vi varit där ett par hala, småkyliga vintereftermiddagar.
Redan första gången längtade jag till när det fanns rosor framför husen och vi hade med en fikakorg och skulle sitta JUST HÄR. ❤
Nu var det denna dagen. Vad fint det var längs med Trappgatan. När vi satt och fikade gick en kvinna förbi och sa frasen ”Det där ser mysigt ut”. Några sekunder senare såg jag henne kliva in i huset mitt emot och jag fick lust att följa med henne för att få se hur det ser ut i ett sådant äldre hus innanför ringmuren. Helst även få se trädgården på baksidan. Större kravtankar hade jag inte. 😉

Jag zoomade in havet och en av de vackra ruinerna i vår mysiga hemstad. Från havet ser besättningen Visby från en annan vinkel. Samma stad men ändå inte just då.

När jag ändå höll på att leka med objektivet noterade jag en suverän ”hög plats”. Undra om de bor där och har blivit hemmablinda och tar utsikten för given? Är besökare? Hyr för en vecka? Vissa frågor ska jag inte ha något svar på. Vi satt kvar en stund till och njöt. Sedan gjorde vi något som vi är bra på. Rundade av när det var som bäst. Hoppade upp på cyklarna och …

 

S:t Clemens


Precis utanför en av Botaniska Trädgårdens grindar ligger detta hotell, där vi funderar på att bo någon natt.

Nu var det inte sömn vi var ute efter. Däremot lockade ”stenbygget” bakom hotellet. 😉

S:t Clemens var en påve i Rom på 100-talet. Det uppskattades inte att han omvände många människor till kristendomen. Därför slutade det med martyrdöden. Han sänktes i havet med ett ankare om halsen. Därefter är S:t Clemens sjöfararnas skyddshelgon.

Mäktigt att komma in ruinen där det gjorts ordentliga utgrävningar både 1010-1011 och 1971-72. De kom fram till att det funnits tre äldre kyrkor, som alla varit i bruk tills denna kyrka byggdes i mitten av 1200-talet.

Antagligen fanns det glasmålningar i de här ”två hålen”.

Jag gillar den gula växtligheten i den karga miljön. Väggarnas ”maskrosbarn”.

Det tros att kyrkan var en församlingskyrka för danska köpmän. Stilen var påverkad av westfaliska kyrkor och detta blev vägledande för många andra kyrkor på Gotlands landsbygd. Sparsam och enkel utsmyckning var kännetecknet.

De äldsta gravstenarna är från 1100-talet. Ristningarna är gutniska.

Efter reformationen på 1530-talet övergavs kyrkan. Sedan lär det ha varit stall, uthus och stenbrott.

Jag avslutar med sägnen/legenden om guldgåsen. Om den är sann får du själv bedöma. Men det är sant att det levde en tysk man som var borgmästare i Visby. Hans namn var Hans Turitz och han dog 1629, hans epitafium finns i domkyrkan. Hans Turitz var barnfödd i Saltwedel.  Det var också vanligt att kyrkliga dyrbarheter gömdes undan reformationen. Så vad vill du tro? 😉

Skomakargesällen Hans Turitz från Salzwedel i Tyskland satt en gång i början av 1600-talet i ett värdshus i Italien. Plötsligt råkade han höra två gotländska munkar samtala om en skatt. Denna skatt bestod av en gås och 24 ungar, alla i rent guld, som var inmurade i S:t Clemens kyrka på Gotland.
Hans Turitz åkte till Gotland och hittade gåsen och ungarna. Därmed blev den unga lärlingen plötsligt en förmögen man. Istället för att åka tillbaka stannade han kvar i Visby. I staden träffade han en kvinna och gifte sig. Efter en tid blev han vald till Visbys borgmästare.

S:t Olofs kyrkoruin


I det sydöstra hörnet av Botaniska Trädgården finns en ruin under gömman av murgröna.
S:t Olovs kyrkoruin var en av Visbys största och mest påkostade kyrkor. Den byggdes troligen i början av 1200-talet. Kyrkan hade formen av en basilika. Vilket innebar ett högt mittskepp och längre sidoskepp.
Det enda som går att beskåda ovan mark våren 2019 är delar av kyrkans västtorn.

Klart jag var frestad av de två orden ”ovan mark”, men vågade inte gräva djupare i den sista informationen. Hade ju valt kamera istället för spade i bagaget. 😊 Om du bloggbesökare tittar noga ser du en skymt av en annan av Visbys berömda ruiner längre upp i staden. Den ligger nära ett hotell där jag har framtida planer på att sova en natt.

När jag stod där och betraktade grinden och ruinen gick mina tankar till en otäck story som jag läste i en bok. Tidpunkten var i mitten av trettonhundratalet. Detta hemska århundrade när den ”svarta döden” (Digerdöden) härjade på ön. De stackars människor som blev smittade insjuknade snabbt och det var bara femtio procents chans att överleva. Givetvis rådde panik bland invånarna som försökte skydda sig. En orgelspelande galning berättade på sin dödsbädd att han förgiftat brunnar. En annan person hade låtsas spela präst och erkände att han före en mässa i S:t Olof förgiftat en linneservett som användes vid offertoriet vilket innebär att alla besökare som vidrört servetten med läpparna dog. Bland de döda fanns tre präster, kyrkoherden i S:t Olof och många borgare. Galningar har alltid funnits. I olika skepnader.

Nu har jag flyttat mig till andra sidan ruinen. Vad ska jag berätta mer?
Jo. Detta är den av Visbys alla ruiner som det är minst bestående delar kvar av. Orsaken är att kyrkan utnyttjades flitigt som stenbrott till andra byggnationer.

Jag skulle gärna vilja ha nycklarna till grindarna. På sista inlagda bilden sträcktes kameran så långt fram som jag vågade. Därmed blev det en ”glimt” av det inre taket.

Namnet måste jag skriva om. Kyrkan är uppkallad efter ett norskt nationalhelgon; Olof den helige. Det anses att denna man bidrog till att Gotland kristnades. Därför finns hans bild i många gotländska kyrkor.
Olav II Haraldsson av Norge levde mellan 995 och 1030, årtalet då han stupade vid slaget vid Stickelstad. Redan som 11-åring gav han sig ut på sitt första vikingatåg. Oj vad han hann med att härja. Han plundrade i Mälaren, i Östersjön och runt Danmarks kuster. I England förstörde han London Bridge för att nämna några av hans ”meriter”.

I Normandie blev vikingen Olav kristen. När han kom tillbaka till hemlandet tog han makten och blev kung. Metoderna för att få kristendomen att slå rot var en aning råa för min smak. Lydde inte landsmännen blev gårdarna nerbrända. De oskyldiga människorna dödades på de mest bisarra och hemska sätt.
Svårt att förstå att någon som burit sig så illa åt sedan kunde bli helgonförklarad…

 

Stora Torget

Alla städer har sina torg. En del mer än ett. Jag ska i tre inlägg berätta om tre olika torg i Visby innerstad. Först ut är Stora Torget.


Vilken fördel det är att starta tidigt på morgonen. Under 40 minuter, sedan vi rattat in på Stora Torgets parkering, såg vi inte en enda annan människa. Bara en rullande bil på avstånd.
Samtidigt gäller det att passa på av trafikskäl. Under sommaren får ingen ”vanlig” bil parkera på Stora Torget. Likadant vid andra speciella tillfällen som ex. marknadsdagar och under adventsveckorna.
Dessutom går det knappt att gående vifta på öronen, utan att slå i någon turist under högsäsongen eller lite dumt trampa av skorna på en timid dam.
Publikhavet är häftigt att uppleva max en timme. Helst sittande med en kall dryck. Sedan längtar jag till en lugnare oas. Annat var det kanske när jag var 26 år minus och mina bruna ögon sökte sig till ögongodis. 😉 Nu har jag bara ögon för någon med gröna ögon. ❤

Lite kort historik. 1831 blev detta torg Visbys gemensamma marknadsplats med vattenpump och offentligt våghus. Runt torget fanns det gott om butiker och hantverkslokaler.
Affären på bilden är större än vad man tror från utsidan.

En sak är fortfarande kvar sedan åtskilliga århundrande. Byggnaden med två namn, ruinen som jag ska skriva om vid ett annat tillfälle. Den är värd ett eget inlägg, i rätt kategori – ruiner.

Runt torget dominerar i nutid mat, dryck och musik. Både inomhus och utomhus på den varma årstiden.

På detta ställe är det mest franskt på menyn. Borde jag testa någon gång. Jag gillar fransk mat.

I det gamla stenhuset är det fullt ös under sommarveckorna. Här samlas mest yngre människor. Stureplansgruppen tog över ”skeppet” 2008. På de 900 kvadratmeterna i tre plan finns det 10 barer, 3 dansgolv och 2 scener.

Detta klassiska året-runt-stället nämns i flera skönlitteratur-böcker, där handlingen är förlagd till Visby. Stenhuset med valv inhyser restaurang, barer och flera dansgolv. Jag såg på en affisch att Rigmor Gustafsson ska uppträda här ikväll.

Jag skulle gärna vilja veta byggåret för de två stenhusen ovan och deras historia. Har det förekommit en helt annan verksamhet, där människorna blev svettiga av annan fysisk aktivitet än dans och närkontakt? Skulle vara spännande att få reda på riktigt gammal ”dammig” fakta.

Om någon pub-gäst ramlat dumt från barstolen eller någon gjort olämpliga rörelser på de tre dansgolven och inte tagit hänsyn till flydda år finns det hjälp att få. I alla fall i min fantasihjärna.

Till Bakfickan ska du gå som gillar fisk och skaldjur. Namnet Bakfickan förknippar jag med Björn Hellbergs böcker. För där på hörnet av torget, i den pittoreska lilla staden Laholm, ligger haket som serverar lite billigare husmanskost och en kall pilsner.

Vilken utsikt de måste ha från husen på klinten. Förhoppningsvis har de inte ont av oljud från torget och kan njuta fullt ut av havets olika temperament.

Jag kommer troligtvis att gå till Stora Torget någon julidag, bara för att se och känna på torgets puls. Sedan styr mina fötter till … vilken av de fem ”pilskyltarna” hade du bloggläsare valt att gå till först?
Jag gör en spontan uppställning på svar som kommer in. För att se vilket alternativ som vinner. Jag slutar när månaden är till ända. ”The Eagle has Landed”. Min röst har redan landat. ❤

Almedalen, x röster
Domkyrkan, 1 röster
Södertorg, X röster
Botan, 8 röst
Österport, x röster