Fröjel kastal

Strax norr om Fröjel kyrka finns en grusväg ner till Fröjel kastal.

Du ser kyrkan på bilden. Båda byggnaderna är troligen från 1100-talets mitt.

Ett perfekt ställe att sitta på och njuta av solnedgång och medhavd fika. ❤

Det kan inte ha varit lika trevligt för dem som stod här en tidig julimorgon 1361 och beskådade hur Valdemar Atterdags danska flotta närmade sig stranden. Varken han eller hans krigiska män var inbjudna till Gotland. De kom objudna och tog över ön som blev dansk i nästan trehundra år.

Allt som allt finns det nio kastaler kvar på Gotland. Tidigare fanns det betydligt fler.

Kastaler var både en skyddsplats och en förvaringsplats för olika varor. Kastalernas grundform var antingen kvadratisk eller cirkelformad. Det fanns bara en ingång och den satt alltid flera meter över markytan. Orsaken var att försvåra för angripare.
När det gäller Fröjel kastal vet ingen hur hög den var en gång i tiden. Men det finns tydliga spår av flera våningar.
Vill du kombinera historia med vacker havsutsikt mot Karlsöarna har du kommit rätt. Glöm inte kyrkan och en labyrint precis öster om kyrkan. En sista fakta. Innan Visby hamn tog över nästan all skeppshandel fanns på vikingatiden den största hamnen i Fröjel.

Vallhagar

Vi åkte väg 140 söderut från Visby och strax innan Fröjel kyrka körde vi in till vänster på en grusväg. Efter 4 km var vi framme vid Gotlands största bosättning från äldre järnålder. En lärka välkomnade oss med sitt drillande.

Vallhagar består av 24 husgrunder till mellan 6-8 gårdar. Under minst 500 år bodde det människor här. Några av husen har eldhärjats och en människa har brunnit inne i ett hus.

Människorna levde av jordbruk och boskapsskötsel. Ängarna gav foder åt djuren. Det var vid den här tiden som de numera populära gotländska ängarna uppstod.

Just i detta hus bodde människorna i norra änden och djuren i den södra.
Det finns en upptrampad stig att följa som leder till fem stationer med informationstavlor.

Vete, korn och råg odlades på åkrarna. För att öka på hushållet ägnade de sig åt jakt och fiske. Säl, gäss och rapphöns infångades. Det fanns också en sjö där byborna fiskade.

Jag ler lite snett när jag läser att människorna ända in på 1800-talet trodde att Sverige förr var befolkat av jättar. Orsaken var naturligtvis de jättestora gravarna och de stora stenarna ovanför. I folkmun hette det ”Kämpgravar”. Inte konstigt att fornbyn i Vallhagar i många århundraden bar på många olösta gåtor. Under åren 1946-50 fick en hel del gåtor sina svar.

Under ledning av Mårten Stenberger undersöktes de 24 husgrunderna, under de fem åren. De deltagande arkeologerna kom från alla de nordiska länderna. Fynden av keramik, redskap och personliga tillhörigheter gav en inblick i livet i byn. Det fastslogs vid analyser av djurben och växtrester att det viktigaste djuret var får, men det fanns även kor, hästar och höns. När det gäller det sistnämnda var hönsbenen bland de äldsta spåren i Sverige. Det kan tilläggas att människorna i Vallhagar även höll sig med katt.
Mannen på bild är inte Mårten. Inte ens hans kusin. 😉 Vad skönt det var med solens strålar, under vinterns sista dag.

Sammanfattning: Fornbyn byggdes på 100-talet e.Kr och övergavs på 500-talet e.Kr. Orsaken var katastrof eller härjningar.

Årets andra ”bilfika” intogs vid en annan historisk plats, som gotlanduppochner har berättat om tidigare. Gannarve skeppssättningar finns givetvis med i kategorin HISTORISKA PLATSER. Då blommade blåelden. Fördelen med foton jämfört med verkligheten är att blåelden inte vissnar och blir ful.

Sämre utsikt går att ha. Vi läste nyss i tidningen att även årets båttrafik med turister till Karlsöarna är inställd. Öarna ligger förhoppningsvis kvar 2022. Jag gillar att längta efter vissa saker. När det handlar om liv och död är tålamodet kortare.

Bro stainkalm & Bro ojkar

En liten bit, innan Bro kyrka, på vägen mot Fårö har vi varje gång noterat en rejäl ”stenhög” på hällmarken. Vid ett tillfälle i höstas passade det att ta oss en titt på det mäktiga bronsåldersröset Bro stainkalm, som är 4 meter högt och 38 meter i diametern. Förr var den betydligt högre. Tiden innan stenarna började användas till annat i trakten. Stengärden är ett exempel.

Kan det bero på att de moderna människorna inte tror på troll? De är inte rädda för att röra omkring i stenhögen, minska mängden, höjden och störa friden.

Enligt sägnen var trollen mycket rika och ägde en eftertraktad stor dryckesskål av guld. (Guldkalk) Prästen i Bro ville ha guldklimpen till kyrkan. Med kombinationen list och uthållighet lyckades han till slut lura till sig kalken.

På andra sidan vägen finns ett område med många fornlämningar. Här finns bland annat två skeppssättningar och rester från en kalkugn från 1800-talet. Mycket är dock numera igenväxt.

Mer nyfikna var vi på att hitta Bro ojkar. Ojkar betyder oxar.

Efter lite letande fann vi de två resta stenarna som enligt folktron varit två oxar. Så här var det. En rik bonde hade ett blint barn och hade berättat för prästen att han skulle ge kyrkan två oxar om barnet fick synen tillbaka. Redan under vägen till kyrkan hände miraklet. Barnet kunde plötsligt se. Genast vände bonden på ”stegkursen” och tog hem det seendet barnet och de två gåvorna. Du kan säkert ”stensäkert” räkna ut vad som hände. På en nanosekund förvandlades oxarna till två stenar utan svans. Det är viktigt att hålla vad man lovar. Både då och nu.

Förr ledde alla vägar till Roma

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Vi befinner oss mitt ute på Romaslätten. Ett perfekt läge för ”De vita munkarna”. Reglerna var att de skulle vara självförsörjande genom att arbeta med jordbruk och boskapsskötsel. Slätten här uppfyllde mer än väl de kraven. Sedan hade de sin örtträdgård och dammar med fisk.

Så här tror de det såg ut när det ”blomstrade” som mest.
Vi tar oss tillbaks rejält i tiden. Cistercienserna spred sig på 1100-talet. De första anläggningarna i Sverige var Alvastra och Nydala, som tillkom 1143. Makten på Gotland fanns i Roma där Alltinget träffades. Männen med makt beslutade om att det skulle grundas ett dotterkloster till Nydala i Roma.
Följ med in. Du behöver inte ta av dig skorna. 😉

Endast delar av klosterkyrkan återstår tyvärr idag.
Den uppfördes helt i romansk stil och är därmed ett av de bästa exempel i Sverige på enhetlig romansk kyrkoarkitektur.
Kyrkan har ett treskeppigt långhus med ett tvärskepp och kor. Tidigare fanns det två kapell.
Långhuset är långt och var i dåtid avdelat med ett träskrank. Den östra delen var avsedd för munkarna medan den västra tillhörde lekbröderna. De sistnämnda hade ett eget altare.

Av kyrkans ursprungliga fem ingångar finns endast tre bevarade.

Efter den stora reformationen i början av 1500-talet övergavs klostret av munkarna och anläggningen började förfalla.

Kronan tog hand om egendomarna. Några byggnader byggdes om till stall och fähus.

Den verkliga vandaliseringen är knuten till landshövdingen Johan Didrik Grönhagen. På 1730-talet lät han riva stora delar av anläggningen för att använda stenen till sitt nya residens.

När Gotland hade finbesök av Carl von Linné besökte han Roma 1741. Så här skrev han:
Man såg ett härligt kloster av marmor uppbyggt, upphuggit och slipat, vara förvänt uti ett fähus, som alltså är det präktigaste fähus man ser i Sverige.”

Förr ledde alla vägar till Roma

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Brygghuset du ser fick sitt nuvarande utseende på 1800-talet. När Roma var ett kloster stod här istället ett mindre hus av fint huggna stenar. Fortfarande används huset på bilden som ett brygghus. Dessutom som svinhus, mjölkkök och mjölkkällare. Mjölkkök var en ny term för mig.

Sakta men säkert håller de på att återskapa klosterträdgårdarna runt ruinen. De har även planer på att plantera fruktträd och återskapa hur det såg ut här på 1950-talet.

Det fanns en örtagård där munkarna arbetade varje dag. Alltid med ansiktet och blicken sänkt mot marken, som en vördnad mot Gud. Munkarna odlade krydd- och medicinalväxter. De hade också en sjukstuga i närområdet där de torkade växterna och framställde medicinerna. Saften från vallmo kunde lindra värk i sår. Johannesört och rosor ansågs ha en lugnande verkan. Fingerborgsblomman användes mot hjärtsjukdomar, precis som den gör än i dag.

På klostrets tid fanns också en Mariaträdgård. Växterna symboliserade Maria och viktigast var madonnaliljan.
På skylten vid nyponen läste jag Polkagrisros. Vi kände båda en ljusning i lördags när vi var där. Ett hopp om en nalkande vår tändes.

Gropen med vass var förr en av sex vattenfyllda dammar som grävdes på klostrets tid. Dammarna användes för fiskodling av framför allt karp. Fisk var en viktig del av kosten. Men allra helst skulle cistercienserna vara vegetarianer.

När vi såg speglingen av lammet gällde det att snabbt få till en bild. Några sekunder senare var tillfället borta.

Fotnot:
Imorgon ska vi i del tre visa Roma kloster. Det var så häftigt att komma hit och kunna se ”allt”. Vid tidigare besök har det varit läktare, igenbommat och scen som förstört det historiska.

Förr ledde alla vägar till Roma

Redan på vikingatiden var Roma en viktig mötesplats på Gotland. Då samlades representanter från hela Gotland i Alltinget, som var gutarnas högst styrande församling. Det var också här som Alltinget bestämde att cistercienserklostret i Nydala, som tillkom 1143, skulle få grunda ett dotterkloster 1164 i just Roma. Här fanns också en stor trädgård med odlingar. Under tre inlägg får du en liten vink om hur det kunde vara då. Välkommen.

Den stora kungsgården har vi visat tidigare på bloggen. Här bodde Gotlands landshövdingar fram till 1822 (Inte tillsammans). 😉 Därefter är det Strandgatan i Visby som är deras bostad och representationslokaler. Nu är kungsgården en kulturmötesplats med hantverk, utställningar, kafé m.m. På sommaren har vi varit här flera gånger förr, när vi var turister.

Nu gick vi istället iväg till baksidan.

Så här såg Abbotens hus ut (Föreståndaren för munkklostret). Den allra första abboten på Roma Kloster hette Petrus och kom från Clairvaux. Han var en i munkgruppen som startade Nydala kloster.

Du ser tydligt spår av den nedre dörren på mittenbilden.

Längre fram, när allén är grön, kommer vi att vandra iväg längs leden. Om vi traskar iväg 700 meter kommer vi till en tågstation. Därifrån rullar, på sommaren och vid jultid, gamla ångtåg sträckan mellan Roma och Dalhem. Du som tar dig med bil hit möts också av en annan ståtlig allé, när du viker av från ”stora vägen”.

Nu är det sista veckan för fototävlingen, där du ska gissa färg på dörren. Sju färger finns att välja på. 29 personer har än så länge chansat. Nästa månad handlar det om två dörrar.
https://gotlanduppochner.com/2021/01/07/dorrens-farg-akt-1-9/

Här är det också sista sju dagarna att delta i månadens tävling. Men här är det enklare. Endast tre alternativ att välja på. https://bosseliden.wordpress.com/2021/01/22/kurt-wallander-masterskapen-1-9/ Välkomna att chansa.

Tecken på underkastelse?

Vi fortsätter att beta av landmuren och har kommit till biten som kallas för Valdemarsmuren. Sant är att Valdemar Atterdag 1361, med sin stora armé, fortsatte mot Visby efter sina lätta segrar mot bönderna på ön. Sedan finns det två varianter om legenden.

Jag tror på denna version, som jag läst om i helt andra sammanhang. Det var nämligen inte ovanligt förr att ”övermännen” krävde att muren revs för att förstärka krigsnederlaget. Kung Valdemars krav var att 11 ryttare skulle kunna rida in i bredd.

Senare krävde han att muren byggdes upp igen och skulle förses med 13 tinnar, som du ser längst upp på muren och inte finns någon annanstans på ”mursträckan”. Det finns också tydliga bevis (dendrokronologiska dateringar) på att muren byggdes upp två år senare, 1363.

Efter förlusten var hela Gotland under danskt herravälde i nästan 300 år. (med några smärre avbrott. Först vid freden 1645 i Brömsebro blev Gotland svenskt igen.

Här parkerar vi cyklarna ibland, innan vi njuter av Historiens vingslag.

Två kilo tung silverskatt

En bit söder ner från Visby når man Vibble. Här finns en park med en historia som går ända tillbaka till bronsåldern, då det bodde människor här.

Vibble gårds ägare på 1730-talet hette Lundmark. Vid juletid kastade han ut ben efter julslakten. Gårdens hund skulle sköta sin syssla, gräva ner benen. Istället grävde hunden upp två kilo silverskatt. Skatten skickades till antikvitetsarkivet i Stockholm. Det kom fram att det funnits en silversmed på Vibble gård omkring 1050. De behöll det mesta i Storstaden och skickade tillbaka resten till Lundmark. Gårdsägaren smidde tre stora silverbägare och gav dem inskriptionen: På Gotlands kämpagrunder mitt ämne låg i jord. Nu prunkar jag på bord. Sök den mig fann därunder.
Om man vände på bägaren såg man en hund ingraverad. Trist nog vet man inte var de tre silverbägarna tog vägen. Sista spårningen slutade i Eksta 1818.

Huvudbyggnaden på Vibble gård totalförstördes i en våldsam brand 1942. Men Stensalen, till höger finns kvar. Det är Kapellet. Gissa vad som finns kvar under det?

Gamla fängelsehålor är det spännande svaret.

Flera av gatorna i Vibble bär namn efter personer som bott på Vibble gård. Carl von Linné övernattade här under sin omtalade Gotlandsresa 1741. Ett långt tag var ägarna militärer. Överste von Vegesack har jag hört talas om i något sammanhang.

Sten Sture den yngre ska ha anlagt parken. I modern tid har Vibble gård en brokig historia med höjder och dalar. Tanken var god på sextiotalet med att skapa ett centrum för konstverk av gotländska konsthantverkare. När det blomstrade fanns det två keramiker, en silversmed, en träslöjdare och en textilkonstnär. Samtidigt var det en utmärkt plats för bygdens folk. Tyvärr avtog glöden. Hantverkarna hoppade av. Numera är det Västerhejde församling som har hand om gården, med olika varierande aktiviteter, som detta speciella år fått stå tillbaka för något som drabbat nästan hela världen. 😦

Till slut blev det av

Har du också åkt förbi samma plats många gånger och tänkt att du skulle stanna? Innan vi flyttade till Gotland och var här på semester, var ”stenen med kanonerna” ett kvitto på att vi närmade oss Visby söder ifrån. Rondellen låg en liten bort och det gällde att hålla reda på var vi skulle köra ur den, för att hamna rätt i livet. 🙂
.

Stenen av kalksten är döpt till Oscarstenen och är en minnessten från en sommardag i juni, på artonhundratalet.

Den 14 juni 1854 överlämnade kung Oscar 1 tre fanor till förbandet på Visborgslätt, i Wisby.

Exakt hundra år senare, 14 juni 1954, överlämnade chefen för armén på konungens befallning en ny fana. Dessutom firades det med en ny relief på Oscarsstenens baksida.

Kung Gustaf VI:s namnteckning från 28 maj 1961.

Tack vare bloggen gotlanduppochner blev det av att vi körde av kustvägen och in på en mindre väg. Vi hade ett ett bra lärorikt skäl att göra ett stopp. Dessutom upptäckte vi en genväg hem, som vi därefter kört fler gånger.

Fotnot:
Stenen är ca 5,4 meter hög och 1,8 meter bred vid basen.

Troll-Oxen busade med mig

Vi var på väg mot Bara ödekyrka, när vi stannade till vid kanten av ett litet berg. Nyfikenheten tog oss ur bilen och fram till informationsskylten. Vi läste att berget hette Baraberget och var en fornborg, begravningsplats och före kristen tid ett känt offerställe på Gotland.

Offerkällan låg nedanför berget, men togs bort i samband med en vägomledning på 1950-talet. I källan offrades ull och pengar för djurs och människors hälsa.
På Baraberget växte en helig ”esk” (ask) som enligt legenden var grön året runt. Ändå tills en man försökte flytta trädet. Då dog det tvärt.

När det begav sig för länge sedan trodde människorna att det bodde troll på berget. Troll-Oxen var en elaking som ställde till med mycket förtret. Åtminstone fick han skulden för olika saker. Drömläge för oärliga och elaka människor utan svans.

Baraberget är ungefär 40 m högt. Det är inte mycket av den drygt 100 m långa vallen, som omgärdar borgen, som syns 2020. Däremot går det att betrakta ett litet bronsåldersröse och kanske träffa på en…

… arbetande insekt som aldrig hört talas om semester och sommarlov.

Utsikten mot vidderna var sevärd. Jag läste att det åktes pulka här när det var tillräckligt med snö.

Ett tag funderade jag var bilen befann sig. Var helt säker på den följt med hit. Så dök taket upp och mina tankar gick kvickt till kvicksand. Sa inget till Solveig. Varken om det eller lappen som jag diskret tog bort bakom vindrutetorkaren. ”Jag gillar inte blå plåtleksaker/ Hälsningar Troll-Oxen. 😉